Upprätta en permanent krismekanism för att skydda euroområdets finansiella stabilitet

1.12.2010

Fråga för muntligt besvarande O-0199/2010
till kommissionen
Artikel 115 i arbetsordningen
Sharon Bowles
för utskottet för ekonomi och valutafrågor

Europaparlamentet är övertygat om att det behövs en permanent krismekanism för att skydda eurons finansiella stabilitet. Parlamentet erinrar om att ECB också påpekat behovet av en sådan i sina förslag i juni 2010 om att stärka den ekonomiska styrningen i euroområdet. Parlamentet efterlyste rentav en europeisk valutafond (se betänkandet från Feio 2010). Parlamentet har också tidigare påpekat behovet av en krislösningsmekanism för banksektorn (se betänkandena från Garcia-Margallo y Marfil och Ferreira, 2010). Oavsett vad slags mekanism som inrättas bör prioriteten bestå i att hjälpa euroområdet och dess medlemsstater och inte ytterligare förvärra läget. På den här punkten föredrar parlamentet gemenskapsmetoden.

I sina slutsatser den 28–29 oktober 2010 uppmanade Europeiska rådet sin ordförande att arbeta för en begränsad fördragsändring i syfte att upprätta en permanent krismekanism för att trygga hela euroområdets finansiella stabilitet. Europeiska rådet tog därvid upp frågan om den privata sektorns medverkan på ett sådant sätt att det inte lämnade marknaderna oberörda.

Den 28 november 2010 kom ministrarna i eurogruppen överens om att den permanenta mekanismen, nämligen den europeiska stabilitetsmekanismen, kommer att bygga på Europeiska finansiella stabilitetsinstrumentet och kan, utgående från en bedömning från fall till fall, innefatta medverkan från den privata sektorn i enlighet med internationell praxis och Internationella valutafondens praxis.

Läget på marknaderna är spänt och det ligger i euroområdets alla medlemmars intresse att mekanismen blir effektiv. När tänker kommissionen mot bakgrund av detta lägga fram ett formellt förslag till en permanent krislösning som innebär ett svar på följande frågor:

1. Vad skulle en fördragsändring exakt innebära, om det i sista hand visar sig att en sådan ändring måste göras? Enligt vilket förfarande kommer den att göras?

2. Skulle det nya instrumentet bygga på mellanstatligt samarbete eller på unionsmetoden och hur är det avsett att finansieras?

3. Vilka skulle alla tekniska alternativ vara, med hänsyn tagen till de villkor som måste uppställas?

4. Skulle sådana medlemsstater som ännu inte ingår i euroområdet inte inbjudas delta i mekanismen?

5. När skulle den här mekanismen ha upprättats och vilken roll anser kommissionen att parlamentet skulle spela i sammanhanget?

Ingiven: 1.12.2010

Vidarebefordrad: 3.12.2010

Sista svarsdag: 10.12.2010