Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, ändrat genom direktiv 2009/29/EG, föreskriver gratis tilldelning av utsläppsrätter endast för direkta utsläpp med ett utsläppstak som fastställs med hjälp av ett system för riktmärken. Nära 70 procent av utsläppen från elektriska ugnar, indirekta utsläpp från kraftvärmeverken som förser ugnarna med energi, omfattas inte av detta besluts tillämpningsområde. Koldioxidutsläppens inverkan på elpriset är en fråga av stor vikt för industrin men straffar de sektorer med störst elförbrukning, bl.a. järn- och stålindustrin.

Kommissionen konstaterar i sitt beslut 2010/2/EU av den 24 december 2009 att stålindustrin löper avsevärd risk för koldioxidläckage, vilket leder till att den förlorar stora marknadsandelar till förmån för stålverk utanför EU som släpper ut mer koldioxid. Detta gör att de europeiska industrierna blir mindre konkurrenskraftiga än industrierna i de största länderna utanför EU, som bryr sig mindre om miljön. I artikel 10a.6 i direktiv 2003/87/EG föreskrivs att medlemsstaterna får införa ekonomiska åtgärder till förmån för sektorer som konstaterats löpa avsevärd risk för koldioxidläckage, till följd av att kostnaderna för växthusgasutsläppen förs vidare till elpriset, i syfte att kompensera dem för dessa kostnader (indirekta kostnader), om dessa ekonomiska åtgärder överensstämmer med bestämmelserna för statligt stöd på området.

Avser kommissionen att i sina framtida riktlinjer för statligt stöd i EU:s nya system för handel med utsläppsrätter vidta åtgärder för att se till att stålindustrin som använder elektriska ugnar (samt tillhörande valsar) hör till de sektorer som har rätt till kompensation enligt artikel 10a.6 i direktiv 2003/87/EG och att dessa åtgärder står i proportion till kostnaderna?

Ingiven: 21.6.2011

Vidarebefordrad: 24.6.2011

Sista svarsdag: 1.7.2011