Parlamentsfråga - O-000088/2015Parlamentsfråga
O-000088/2015

Hypotekslagstiftning och riskfyllda finansiella instrument i EU: fallet Spanien

Fråga för muntligt besvarande O-000088/2015
till kommissionen
Artikel 128 i arbetsordningen
Cecilia Wikström, för utskottet för framställningar

Förfarande : 2015/2740(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
O-000088/2015
Ingivna texter :
O-000088/2015 (B8-0755/2015)
Omröstningar :
Antagna texter :

Lagstiftning och praxis när det gäller bankernas hypotekslåneverksamhet varierar kraftigt i hela EU, vilket resulterar i olika nivåer på konsumentskyddet och skuldregleringsvillkoren i varje medlemsstat. Det stora antal framställningar som påtalar kränkningar av de grundläggande rättigheterna och överträdelser av EU-lagstiftningen visar på oskyddade konsumenter som ställs inför avsevärda hinder för att erhålla korrekt information som är avgörande för att de ska kunna fatta grundläggande beslut, och kastar ljus över tusentals tragiska personliga fall där människor har förlorat sina hem och alla eller delar av sina besparingar. Ett antal otillbörliga klausuler och metoder på den spanska hypotekslånemarknaden har identifierats av nationella och europeiska domstolar. Direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal borde ha förhindrat dessa bedrägliga transaktioner. I Spanien har det civila samhället protesterat mot hundratusentals vräkningar, oskäliga villkor i hypoteksavtal och bristande skydd för låntagare. Krisens verkningar har förvärrat situationen för vräkta familjer som fortfarande betalar av på sina hypotekslån. Dessutom beräknas 700 000 spanska medborgare ha fallit offer för ekonomiska bedrägerier i samband med att deras sparbanker sålt dem riskfyllda finansiella instrument. Konsumenterna informerades inte tillräckligt om riskerna med de föreslagna investeringarna, och bankerna gjorde inga lämplighetstester för att avgöra om kunderna hade tillräckliga kunskaper för att förstå vilka finansiella risker de tog.

1. Känner kommissionen till om de nya åtgärder som antagits av den spanska regeringen för att förhindra sådana otillbörliga metoder verkligen har genomförts i praktiken? Om så är fallet, hur ställer sig kommissionen till dessa åtgärder, med tanke på de allvarliga betänkligheter som nyligen framförts av generaladvokat Szpunar när det gäller åtgärdernas lagenlighet?

2. Exakt hur övervakar kommissionen verkställandet av EU-domstolens dom av den 14 mars 2013 i mål C-415/11 (Aziz) om överträdelse av direktiv 93/13/EEG?

3. Hur bedömer kommissionen den spanska skiljedomsmekanismen för medborgare som fallit offer för ekonomiska bedrägerier, med hänsyn till att den har avvisats som lösning av många av dem?

4. Anser kommissionen att denna fråga tas upp i tillräcklig utsträckning i direktivet om bostadslåneavtal och det reviderade andra direktivet om marknader för finansiella instrument samt förordningen om paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter? Om så inte är fallet, kan kommissionen ange vilka ytterligare åtgärder som behövs på EU-nivå, exempelvis att införa möjligheten till datio in solutum?