Denna sommar hackades Hacking Team, ett italienskt företag som säljer spionprogram över hela världen. Med hjälp av programmen kan regeringar och andra användare övervaka och registrera en persons alla digitala spår. Läckta interna dokument visar att programmen salufördes och såldes till regeringar i länder där situationen för de mänskliga rättigheterna har kritiserats av EU. Det gäller bl.a. Azerbajdzjan, Bahrain, Egypten, Marocko och Uzbekistan. Dokumenten visar också att Hacking Team kan ha brutit mot EU:s sanktioner mot Ryssland och Sudan genom att sälja system som kan användas för att kränka journalisters, politiska motståndares och människorättsaktivisters mänskliga rättigheter. Även om Hacking Team kan komma att försvinna efter hackningen, kommer den teknik de saluför och det verksamhetsområde som de hör till att fortsätta att finnas. Denna marknad är till stor del oreglerad. Försäljningen av dessa integritetskränkande program med dubbla användningsområden måste omgärdas av öppenhet och redovisningsskyldighet. Interna strategier för tillbörlig aktsamhet och självreglering räcker inte för att förhindra att systemen saluförs och säljs från EU till några av världens värsta förbrytare mot mänskliga rättigheter. Så länge EU tillåter försäljning av produkter som möjliggör kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer kommer EU:s fördömande av kränkningarna att sakna trovärdighet.

1. Hur avser kommissionen att ta itu med problemet med export från EU av övervakningsteknik, och myndigheternas olika tolkningar i medlemsstaterna?

2. Hur ändamålsenlig bedömer kommissionen att nuvarande förordning nr 428/2009 är mot bakgrund av avslöjandena om Hacking Team? Anser kommissionen att Hacking Team har brutit mot EU:s sanktioner mot Ryssland och Sudan?

3. Hur avser kommissionen att undvika att skapa alltför stränga kontroller eller orimliga byråkratiska bördor för instrument för säkerhetstestning som kan hindra forskning?