Skyldigheter när det gäller ömsesidighet i fråga om viseringar i enlighet med artikel 1.4 i förordning 539/01
17.11.2016
Fråga för muntligt besvarande O-000142/2016
till kommissionen
Artikel 128 i arbetsordningen
Claude Moraes, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
År 2013 antog parlamentet och rådet förordning 1289/2013, som ändrade bland annat den så kallade ömsesidighetsmekanismen i förordning nr 539/2001. Målet med denna mekanism är att säkerställa att samma villkor gäller för EU-medborgare när de reser till ett tredjeland som för medborgare från detta tredjeland när de reser till EU. Ömsesidighetsmekanismen inleder ett förfarande med exakta tidsramar och åtgärder för att åtgärda en situation där ömsesidighet inte råder, så fort en medlemsstat underrättar kommissionen om en sådan situation. Underrättelser från fem medlemsstater offentliggjordes av kommissionen den 12 april 2014[1]. Enligt mekanismen ska följande ske, efter mellanliggande åtgärder: ”Om de berörda tredjeländerna inte häver sina viseringskrav inom 24 månader efter den dag då underrättelsen offentliggjordes kräver förordningen att kommissionen ska anta delegerade akter som i tolv månader temporärt häver viseringslättnaden för medborgare i de berörda tredjeländerna.”[2]
I stället för att lägga fram den föreskrivna delegerade akten beslutade kommissionen den 12 april 2016 att lägga fram meddelandet i hänvisningen ovan för att förklara läget. Detta följdes av ytterligare ett meddelande den 13 juli 2016 (COM(2016)0481).
Mot bakgrund av ovanstående uppmanas kommissionen att besvara följande frågor:
1. Delar kommissionen den rättsliga bedömning enligt vilken kommissionen är skyldig att anta en delegerad akt – som tillfälligt häver viseringslättnaden för medborgare i de tredjeländer som inte har hävt viseringskravet för medborgare i vissa EU-medlemsstater – inom en period av 24 månader efter den dag då den aktuella underrättelsen offentliggjordes, en period som löpte ut den 12 april 2016?
2. Om kommissionen håller med om bedömningen att den är skyldig att anta en delegerad akt, när kommer kommissionen att lägga fram den delegerade akten?
3. Om kommissionen inte håller med, vad har den för skäl till det?