Förfarande : 2018/2531(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : O-000102/2017

Ingivna texter :

O-000102/2017 (B8-0004/2018)

Debatter :

PV 07/02/2018 - 19
CRE 07/02/2018 - 19

Omröstningar :

Antagna texter :


Parlamentsfrågor
PDF 98kWORD 18k
21 december 2017
O-000102/2017
Fråga för muntligt besvarande O-000102/2017
till kommissionen (Vice-ordföranden / Höga representanten)
Artikel 128 i arbetsordningen
Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Barbara Matera, Dubravka Šuica, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Rosa Estaràs Ferragut, för PPE-gruppen
Iratxe García Pérez, Soraya Post, för S&D-gruppen
Arne Gericke, för ECR-gruppen
Malin Björk, för GUE/NGL-gruppen
Terry Reintke, Ernest Urtasun Domènech, för Verts/ALE-gruppen
Angelika Mlinar, Izaskun Bilbao Barandica, Hilde Vautmans, för ALDE-gruppen

 Angående: VP/HR - Situationen för kvinnliga människorättsförsvarare och deras stöd från EU
 Svar i kammaren 

Stöd till människorättsförsvarare är ett väletablerat inslag och en viktig prioritering i EU:s externa människorättspolitik. Europaparlamentet har länge förespråkat en övergripande EU-politik för människorättsförsvarare och aktivt bidragit till utformningen av denna i flera av sina resolutioner, senast i sin rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016. I dag är EU:s stöd desto viktigare, eftersom den miljö som människorättsförsvarare verkar i blir alltmer restriktiv, det politiska utrymmet och utrymmet för det civila samhället i många länder krymper och människorättsförsvarare står inför ett växande antal hot.

Kvinnliga människorättsförsvarare möter unika könsrelaterade hinder och hot i sitt arbete. Det kan börja med motstånd från deras familj eller samhällsgrupp mot deras ledande roll på grund av stereotypa föreställningar om kvinnors arbete och plats i samhället, och leda till en ojämlik tillgång till resurser, nätverk och ekonomiska och sociala system som skyddar dem och stödjer deras arbete. Dessutom utsätts kvinnliga människorättsförsvarare ofta för de typer av attacker som traditionellt sett utförs mot kvinnor, såsom våldtäkt, sexuella förtalskampanjer och syraattacker samt hot eller skador mot deras barn eller familj och angrepp från deras partner eller samhällsgrupp. I alla världens regioner hotas kvinnors deltagande på det politiska och sociala området av denna diskriminering och detta våld, och det gäller i ännu högre grad kvinnliga människorättsförsvarare. Eftersom människorättsförsvarare spelar en nyckelroll i uppnåendet av en hållbar utveckling och samhällelig motståndskraft är det avgörande att genomföra strategier för att ge kvinnliga människorättsförsvarare genusmedvetet stöd. I EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare konstateras följaktligen att stöd till människorättsförsvarare kräver ett jämställdhetsperspektiv.

Vilka mekanismer och vilken bästa praxis har vice ordföranden/den höga representanten infört för att se till och kontrollera att alla EU-delegationer fullt ut tillämpar EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, inklusive könsspecifika inslag som inriktas på kvinnliga människorättsförsvarares behov av synlighet, stöd till familj, möjlighet till omplacering och hjälp med deras fysiska och psykosociala välbefinnande?

Hur många kvinnliga människorättsförsvarare har utrikestjänsten stött direkt med ad hoc-bidrag som förvaltas av delegationer sedan antagandet av EU:s strategi och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, och i vilka länder? Vilka könsspecifika inslag innehöll detta stöd?

Frågans originalspråk: EN
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy