Den 28 augusti i år var det, enligt Internationella organisationen för migration[1], totalt 909 personer som hade dött i Medelhavet. Den 29 mars 2019 förlängde rådet mandatet för insatsen Eunavfor MED Sophia till den 30 september, men begränsade det till luftfart samtidigt som insatserna till sjöss (fartyg) avbröts. Italien har stängt sina hamnar för personer som räddas till havs och kraftigt minskat sina samordnade sök- och räddningsinsatser i Medelhavet. Med stöd från kommissionen tar ett antal medlemsstater emot dem som räddas, baserat på en särskild ad hoc-mekanism för fördelning som innebär att besättningar och de som räddas måste driva omkring på öppet hav i flera dagar, ibland veckor, innan de erbjuds en säker hamn för landstigning. I Europaparlamentets resolution från april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU påpekades att ”privata fartygsbefälhavare eller icke-statliga organisationer som verkligen undsätter personer i sjönöd inte bör riskera att bestraffas för sina insatser”. I juli 2018 uppmanade parlamentet kommissionen att ge medlemsstaterna riktlinjer som förhindrar att humanitärt bistånd kriminaliseras.
Mot bakgrund av detta uppmanar parlamentet kommissionen att ange vilket stöd den ger för att förstärka sök- och räddningskapaciteten i Medelhavet:
–när det gäller samordningsinsatser i Medelhavet,
–genom att klargöra vilken typ av hjälp som medlemsstaterna inte bör kriminalisera, och
–genom att bidra till en lösning på fördelningen av de människor som räddas till havs i enlighet med principen om solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning.