Parlamentsfråga - O-000049/2020Parlamentsfråga
O-000049/2020

Skyldigheter när det gäller ömsesidighet i fråga om viseringar i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2018/1806

Fråga för muntligt besvarande O-000049/2020
till kommissionen
Artikel 136 i arbetsordningen
Juan Fernando López Aguilar
för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Förfarande : 2020/2605(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
O-000049/2020
Ingivna texter :
O-000049/2020 (B9-0022/2020)
Omröstningar :
Antagna texter :

År 2013 antog parlamentet och rådet förordning 1289/2013, som bland annat ändrade den så kallade ömsesidighetsmekanismen i förordning 539/2001 (efter kodifieringen, förordning (EU) 2018/1806). Målet med denna mekanism är att säkerställa att samma villkor gäller för EU-medborgare när de reser till ett tredjeland som för medborgare från detta tredjeland när de reser till EU. Ömsesidighetsmekanismen inleder ett förfarande med exakta tidsramar och åtgärder som ska vidtas för att sätta stopp för en situation där ömsesidighet inte råder så fort en medlemsstat underrättar kommissionen om en sådan situation. Underrättelser från fem medlemsstater offentliggjordes av kommissionen den 12 april 2014 [1] .

Enligt mekanismen gäller följande efter det att mellanliggande åtgärder vidtagits: ”Om de berörda tredjeländerna inte häver sina viseringskrav inom 24 månader efter den dag då underrättelsen offentliggjordes kräver förordningen att kommissionen ska anta delegerade akter som i tolv månader temporärt häver viseringslättnaden för medborgare i de berörda tredjeländerna” [2] .

I stället för att lägga fram den föreskrivna delegerade akten beslutade kommissionen att lägga fram en rad meddelanden för att förklara läget.

Mot bakgrund av ovanstående uppmanas kommissionen att besvara följande frågor:

Ingiven: 22/07/2020

Sista svarsdag: 23/10/2020

Senaste uppdatering: 5 augusti 2020
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy