GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
16.1.2006
- –José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra för PPE-DE-gruppen
- –Pasqualina Napoletano och Emilio Menéndez del Valle för PSE-gruppen
- –Emma Bonino, för ALDE-gruppen
- –Cristiana Muscardini, Roberta Angelilli, Inese Vaidere och Konrad Szymański för UEN-gruppen
- –PSE (B6‑0026/2006)
- –ALDE (B6‑0030/2006)
- –PPE-DE (B6‑0042/2006)
- –UEN (B6‑0048/2006)
Europaparlamentets resolution om Afghanistan
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan,
– med beaktande av det nya parlament som tillsattes i Afghanistan den 19 december 2005 efter valet den 18 september,
– med beaktande av att valet av en nationalförsamling innebär att den process som inleddes genom Bonnöverenskommelsen i december 2001 i realiteten är avslutad,
– med beaktande av valet av provinsråd i samtliga 34 provinser i landet,
– med beaktande av partnerskapsavtalet mellan EU och Afghanistan som undertecknades i Strasbourg den 16 november 2005,
– med beaktande av den internationella konferens som kommer att inledas i London den 31 januari i syfte att inrätta ett forum efter Bonnöverenskommelsen där det internationella samfundets stöd i frågor som rör säkerhet, styrelseskick och utveckling i Afghanistan skall behandlas,
– med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Antagandet av en ny konstitution i januari 2004, presidentvalet i oktober 2004 och parlaments- och provinsvalet i september 2005 – i bägge fallen med miljontals registrerade väljare som deltog – utgjorde viktiga steg i den övergångsprocess som skall leda till att mer representativa och demokratiska institutioner inrättas, vilket i sin tur skall bidra till en fredlig och hållbar framtid för Afghanistan efter ett kvarts sekel av konflikter och förtryck.
B. Säkerställandet av en rimlig säkerhetsnivå är fortfarande en prioritering i Afghanistan, framför allt i de södra och sydöstra provinserna, och internationell närvaro är fortfarande nödvändig för att terrorismen skall kunna bekämpas och fredliga förhållanden återupprättas i hela landet.
C. Diskrimineringen av kvinnor, som aldrig varit så omfattande som under talibanregimen, liksom traditioner som husarrest och tvångsgiftermål utgör fortfarande problem som man snarast måste ta itu med.
D. Den omfattande opium- och heroinproduktionen riskerar att få bestående negativa effekter för nationens politik, lamslå samhället och snedvrida en ömtålig ekonomi och samtidigt stärka ställningen för en korrupt narkotikamaffia.
1. Europaparlamentet uttrycker sin sympati för det afghanska folket som under hela Bonnprocessen, och framför allt vid bägge valen, visat en enastående vilja att övervinna de svårigheter som uppstår efter en konflikt och engagerat sig för fred och demokratiuppbyggnad.
2. Europaparlamentet välkomnar det faktum att de val som nyligen ägt rum genomförts framgångsrikt. Med tanke på de komplicerade förfaranden och de praktiska utmaningar som de inneburit, vilket också EU:s valobservatörsgrupp rapporterat om, var detta en enastående bedrift. Parlamentet beklagar dock att åtta kandidater dödades under valprocessen, liksom ett antal valarbetare, religiösa ledare och andra, och att valobservatörsgruppen rapporterade om oegentligheter och bedrägerier i ett antal provinser.
3. Europaparlamentet välkomnar att kvinnorna utgjorde ca. 10 procent av samtliga kandidater och att kvinnorna, tack vare systemet med reserverade platser för kvinnor, kunde uppnå 27,3 procent av platserna i Wolesi Jirga (andra kammaren) och nästan 30 procent i provinsrådet. Parlamentet anser att vallagen måste förtydligas för att garantera att de reserverade platserna utgör det minsta antalet och inte det högsta antalet platser som är tillgängliga för kvinnor.
4. Europaparlamentet menar att de afghanska myndigheterna i sin helhet, men i synnerhet presidenten, regeringen, nationalförsamlingen och provinsråden, efter dessa val kommer att kunna verka med full folklig legitimitet, samt att det afghanska folkets förväntningar nu måste uppfyllas genom att ett gott och ansvarsfullt styre såväl genomdriver hållbara reformer för att förbättra folkets livskvalitet som vidtar trovärdiga åtgärder för att främja jämställdhet mellan etniska grupper och mellan kvinnor och män.
5. Europaparlamentet anser att efter att ha fullföljt denna process är Afghanistan ett viktigt land i regionen med avseende på demokratisering. Parlamentet uppmanar därför det internationella samfundet att bidra med stöd, och framför allt deltagarna i Londonkonferensen att ta vederbörlig hänsyn till denna faktor.
6. Europaparlamentet betonar, med tanke på den afghanska befolkningens omedelbara behov, att det är viktigt att skapa en enhetlig samordning bland givarna och att minska de tidsödande förfarandena. Parlamentet uppmanar därför FN att leda en sådan samordning och rådet och kommissionen att se till att EU:s medlemsstater arbetar tillsammans enligt en gemensam strategi för att det afghanska folkets intressen bättre skall kunna tillgodoses.
7. Europaparlamentet anser att man i vårt framtida partnerskap med Afghanistan måste lägga större betoning på idén om afghanskt egenansvar och på att ge de afghanska myndigheterna och civilsamhället större ansvar när det gäller att göra strategiska val för landets utveckling, samtidigt som EU tydligare skall koppla stödet till resultat, i synnerhet goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter och sund ekonomisk förvaltning av projekt.
8. Europaparlamentet insisterar på att gemenskapsfinansieringen måste bli mer synlig då EU är den näst största bidragsgivaren i Afghanistan, och begär att internationella organisationer som förvaltar projekt som samfinansieras av EU skall vara mer öppna för insyn när det gäller finansieringskällorna. Parlamentet instämmer med att man bör göra ett direkt och konkret bidrag genom att tillhandahålla utbildningsmöjligheter för parlamentstjänstemän och parlamentsledamöter.
9. Europaparlamentet instämmer med att man bör utarbeta en “process efter Bonn” och stöder anordnandet av en biståndsgivarkonferens av FN i London i januari 2006 i syfte att uppskatta vilket politiskt och ekonomiskt stöd som behövs för den tillfälliga nationella utvecklingsstrategi i Afghanistan som regeringen kommer att lägga fram. Parlamentet anser att denna strategi bör betona hållbarhet och särskilda mål enligt följande:
- –Respekten för de mänskliga rättigheterna, och i synnerhet kvinnors rättigheter och rättsstatsprincipen.
- –Styrelseformer och institutionsuppbyggnad, och i synnerhet en fungerande administration, ett oberoende rättssystem som kan ingripa mot den utbredda korruptionen och en välutbildad polisstyrka med tanke på att Afghanistans stabilitet nuförtiden snarare hotas inifrån än utifrån.
- –Inrättande av ett kontrollsystem för att fastställa varje institutions roll och befogenheter samt främja politisk pluralism.
10. Europaparlamentet bekräftar behovet av att behandla frågor som rör Afghanistan utifrån ett regionalt perspektiv och uppmanar därför rådet och kommissionen att utarbeta en politik för stabilitet och demokrati i regionen.
11. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det faktum att Afghanistan nyligen har blivit medlem i Sydostasiatiska organisationen för regionalt samarbete (SAARC) och uppmanar alla grannländer att, inom ramen för detta regionala nätverk, avstå från all inblandning i den afghanska suveräniteten.
12. Europaparlamentet anser att det bör inrättas en delegation inom Europaparlamentet för förbindelserna med det afghanska parlamentet i syfte att kunna påverka demokratiseringsprocessen i Afghanistan i positiv riktning.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att upprätta ett associeringsavtal mellan EU och Afghanistan för att bistå landet och stärka samarbetet.
14. Europaparlamentet fördömer terroristhandlingarna mot civilbefolkningen, polisen, inhemska biståndsarbetare och internationella trupper och berömmer det afghanska folket, framför allt de afghanska kvinnorna, som trotsade varningar och hot för att kunna delta i valet som kandidater, valfunktionärer, lokala observatörer eller väljare.
15. Europaparlamentet konstaterar på nytt att de afghanska myndigheterna, tillsammans med internationella trupper som är verksamma i landet, måste fortsätta att bekämpa terrorismen och få ett slut på gruppkonflikterna.
16. Europaparlamentet välkomnar den internationella säkerhetsstyrkans möjliga utbredning i landet, medräknat de södra provinserna, och stöder inrättandet av en enda, eller en mer integrerad, kommandostruktur för alla operationer som genomförs av internationella styrkor i Afghanistan.
17. Europaparlamentet anser att folkligt stöd är en nödvändig förutsättning för framgång i kampen mot terrorism och uppmanar därför Nato och koalitionsstyrkorna att se över reglerna för värvning och alla åtgärder som skulle kunna förbättra både säkerhetsnivån och skyddet av den civilbefolkning som berörs av militär verksamhet i stridsområden samt att fullt ut respektera Genèvekonventionen. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att stänga eventuella hemliga ”mörka fängelser” i landet.
18. Europaparlamentet är djupt oroat över den olagliga narkotikaframställningen, vilket framhålls i den undersökning om opiumproduktionen i Afghanistan som nyligen genomfördes av FN:s kontor för narkotikakontroll och brottsbekämpning. Särskilt oroande är den senaste statistiken om den inhemska heroinkonsumtionens som riskerar att leda till en katastrofal situation i regionen när det gäller hiv och aids.
19. Europaparlamentet uppmärksammar de extremt höga kostnader och de allvarliga effektivitetsmässiga brister som följer av en strategi för narkotikabekämpning som enbart baseras på utrotning och alternativa grödor och uppmanar Londonkonferensens deltagare att beakta förslaget om licenser för produktion av opium i medicinskt syfte, något som flera länder redan beviljats.
20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Londonkonferensens ordförandeskap, Afghanistans regering och parlament, FN:s och SAARC:s generalsekreterare samt till Förenta staternas, Pakistans, Indiens, Rysslands, Irans, Uzbekistans, Turkmenistans, Tadzjikistans och Kinas regeringar.