GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
6.9.2006
- –Geoffrey Van Orden, Charles Tannock och Bernd Posselt för PPE-DE-gruppen
- –Pasqualina Napoletano och Glenys Kinnock för PSE-gruppen
- –Johan Van Hecke, Marios Matsakis och Jan Mulder för ALDE-gruppen
- –Raül Romeva i Rueda och Margrete Auken för Verts/ALE-gruppen
- –Ģirts Valdis Kristovskis och Eoin Ryan för UEN-gruppen
- –PPE-DE (B6‑0495/2006)
- –PSE (B6‑0497/2006)
- –Verts/ALE (B6‑0499/2006)
- –UEN (B6‑0500/2006)
- –ALDE (B6‑0502/2006)
Europaparlamentets resolution om situationen i Zimbabwe
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 2003, 16 december 2003 och 7 juli 2005,
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2006/51/GUSP av den 30 januari 2006 om förlängning av gemensamma ståndpunkten 2004/161/GUSP och förnyande av restriktiva åtgärder mot Zimbabwe till den 20 februari 2007,
– med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 898/2005 av den 15 juni 2005 om ändring av rådets förordning (EG) nr 314/2004 och utvidgning av förteckningen över personer i Zimbabwe vilka omfattas av restriktiva åtgärder,
– med beaktande av rapporten ”Zimbabwe: An Opposition Strategy”, offentliggjord av International Crisis Group (ICG) den 24 augusti 2004,
– med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen och av följande skäl:
A. Den skrämmande humanitära, politiska och ekonomiska situation i Zimbabwe blir bara värre. Den så kallade Operation Murambatsvina (”Ut med skräpet”) har lämnat 700 000 människor i yttersta armod och över fyra miljoner invånare i Zimbabwe löper risk för svält och överlever tack vare livsmedelsbistånd. Det politiska förtrycket fortsätter för full maskin.
B. Zimbabwe regering har föreslagit en lag om uppfångande av kommunikationer, så att militären, underrättelsetjänsterna, polisen och presidentens kansli får övervaka e-post, tillträde till Internet och telefonsamtal.
C. Valet till senaten den 26 november 2005 var en cynisk uppvisning av politiskt gunstlingsvälde, avsedd att befästa Zanu-PF:s auktoritära grepp om Zimbabwe.
D. Det huvudsakliga politiska oppositionspartiet i Zimbabwe, Movement for Democratic Change (MDC) kom beklagligt nog i oktober 2005 att splittras i två grupper.
E. Afrikas inre utveckling är en högst angelägen fråga för demokratierna i väster. Erkännas bör dock att biståndet ensamt för sig inte kan åstadkomma särskilt mycket och regeringarna i Afrika förväntas dra sitt strå till stacken genom att engagera sig till förmån för demokrati, rättsstat och respekt för de mänskliga rättigheterna.
F. Arbetslösheten i Zimbabwe är mer än 70 procent och inflationen den högsta i världen.
G. Organisationer för de mänskliga rättigheterna rapporterar att migrerande arbetstagare från Zimbabwe misshandlas och utnyttjas i Sydafrika.
H. Afrikanska unionen, Sydafrikanska utvecklingsgemenskapen SADC och framför allt Sydafrika har inte uppträtt tillräckligt kraftfullt mot Mugabes klandervärda regim.
1. Europaparlamentet fördömer Mugabes diktatur för dess ständiga förtryck av Zimbabwes folk och uttrycker sin djupa besvikelse över att olika aktörer i regionen, såsom Afrikanska unionen, Sydafrikanska utvecklingsgemenskapen SADC och Sydafrika vägrat uppträda med större bestämdhet mot regimens maktmissbruk och inte heller krävt att Zimbabwes regering skall bättra sig och återställa demokratin och rättsstaten.
2. Europaparlamentet kräver att Mugaberegimen skall fullgöra sin utfästelse att ställa tillräckligt med bostäder till förfogande för dem som tvingats lämna sina hem under den grymma kampanjen ”Operation Murambatsvina”.
3. Europaparlamentet beklagar att Zimbabwes framsteg i kampen mot hiv/aids undergrävts av regeringens maktmissbruk, såsom i form av det avhysningsprogram som stört tillgången till hälsovård samt, också i form av en inadekvat socialpolitik som gjort aids-patienterna ännu mer utsatta.
4. Europaparlamentet finner det mycket oroande att Zimbabwe just nu går igenom en av världens värsta hiv/aids-epidemier där över 3 200 dör av denna sjukdom varje vecka och uppmanar landets regering att snabbt vidta åtgärder för att förbättra tillgången till antiretrovirusbehandling som endast 8 procent av de sjuka får i dag.
5. Europaparlamentet vägrar erkänna den nyligen tillsatta ”senaten” i Zimbabwe som laglig, eftersom endast 15 procent av landets befolkning deltagit i valet, som råkat i vanrykte och där det också varit klart redan på förhand att Zanu-PF skulle komma att gynnas.
6. Europaparlamentet efterlyser ett tillbakadragande av förslaget till lag om uppfångande av kommunikationer, förslaget till lag om undertryckande av terrorismen samt förslaget till lag om icke-statliga organisationer, eftersom alla dessa kommer att tas till förevändning för ännu hårdare ingrepp mot alla som motsätter sig Mugaberegimen.
7. Europaparlamentet uttrycker bestörtning över Mugaberegimens förtäckta försök att ta kontroll över Zimbabwes Röda kors genom att tvångsvis rekommendera anställning av medlemmar av och anhängare till regimen. Parlamentet noterar att Danmark, Förenade kungariket och EU:s övriga medlemsstater ger mest till Zimbabwes Röda kors och befarar att det planerade övertagandet kommer att innebära början till att livsmedelbiståndet börjar användas som politiskt vapen så att många utsatta invånare inte får bistånd som är livsviktigt för dem.
8. Europaparlamentet vidhåller med skärpa att Mugaberegimen absolut inte får dra någon ekonomisk nytta av händelseutvecklingen inför världscupen i fotboll och själva detta evenemang. Parlamentet uppmanar med tanke på detta Sydafrika som skall stå värd för cupen 2010 och FIFA (Internationella fotbollsförbundet) att utesluta Zimbabwe från att delta i matcher före världscupen, liksom också från att ordna internationella vänskapsmatcher eller stå värd för landslag som deltar i detta evenemang.
9. Europaparlamentet uppmanar Robert Mugabe att stå fast vid sitt löfte att avgå, snarare tidigare än senare, något som skulle innebära det största tänkbara enskilda steget på väg mot ett återupplivande av samhälle, politik och ekonomi i Zimbabwe och få i gång övergångsförhandlingar mellan Zanu-PF, MDC-partierna och andra oppositionsrörelser.
10. Europaparlamentet välkomnar det sammanträffande som hölls i Sydafrika mellan de båda MDC-grupperingarna den 26 augusti 2006 och uppmanar alla som motsätter sig den beklagansvärda Mugaberegimen att gå samman och arbeta för att Zimbabwes folk får en klart demokratisk, representativ och enhällig opposition, som är redo att i alla hänseende överta regeringsansvaret och få till stånd en politisk och ekonomisk förändring till det bättre i Zimbabwe.
11. Europaparlamentet ger en eloge till Zimbabwes fackliga landsorganisation för dess kommande protester mot de skrämmande levnadsvillkor som Mugaberegimen påtvingat Zimbabwes folk och vidhåller att demonstrationer av detta slag bör få hållas utan några trakasserier från polisens sida.
12. Europaparlamentet erkänner att EU:s målinriktade sanktioner både mot Zimbabwe och vissa enskilda personer i landet förfelat sin verkan mot dem som bär det direktiv ansvaret för den fattigdom Zimbabwe sjunkit ned i och det trångmål som befolkningen lever i där. Parlamentet uppmanar rådet att se till att medlemsstaterna rigoröst tillämpar de restriktiva åtgärder som nu är i kraft, bland dem vapenembargot, och i det sammanhanget snarare göra misstaget att vara alltför stränga än alltför efterlåtna.
13. Europaparlamentet uppmanar ytterligare rådet att utöka sanktionernas räckvidd och bygga ut förteckningen över enskilda personer – vilken i dag omfattar 120 personer – så att den kommer att omfatta många fler ministrar, parlamentsledamöter och guvernörer från Zimbabwe tillsammans med medlemmar av, anhängare till och arbetare hos Zanu-PF jämte familjemedlemmar och likaså affärsmän och andra prominenta personer med anknytning till Zanu-PF.
14. Europaparlamentet uppmanar Kina och andra länder som fortsätter med vapenleveranser och annat stöd till Mugaberegimen att sluta med det och i stället förena sig med det internationella samfundet i dess arbete för att få till stånd en förändring till det bättre i Zimbabwe.
15. Europaparlamentet beklagar att Mugaberegimen köpt tolv militärplan av typ K-8 från Kina för 240 miljoner USD samtidigt som FN vädjar om 257 miljoner USD i humanitärt bistånd till Zimbabwe. Parlamentet konstaterar också att Zimbabwes försvarsmakt tillkännagivits köpet av 127 fordon för högre officerare vartill kommer att ytterligare 194 skall köpas under kommande månader.
16. Europaparlamentet uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att i brådskande ordning rapportera om den politiska situation och situationen för de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe.
17. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att Sydafrikanska utvecklingsgemenskapen (SADC) bör stänga sitt regionala utbildningscentrum för fredsbevarare i Harare och förlägga det på någon annan SADC-medlemsstats territorium.
18. Europaparlamentet vidhåller att allt bistånd till Zimbabwe måste ställas till förfogande via seriösa icke-statliga organisationer och nå fram till de människor det är avsett för, men minsta möjliga inblandning av Mugaberegimen. Parlamentet uttrycker sin oro över att EU bekostat sju projekt i Zimbabwe för 70 miljoner EUR och ytterligare projekt redan under 2006, bland dem 3,7 miljoner EUR genom sin mekanism för vatteninvesteringar och uppmanar kommissionen att försäkra att inget av detta bistånd blivit till nytta för Mugaberegimen.
19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, G8-ländernas regeringar, Zimbabwes regering och parlament, Sydafrikas regering och parlament, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och verkställande råd, Sydafrikanska utvecklingsgemenskapens generalsekreterare och FIFA:s (Internationella fotbollsförbundets ordförande).