GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
25.10.2006
- –Elisabeth Jeggle och Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen
- –Pasqualina Napoletano, Bernadette Bourzai och Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen
- –Ona Juknevičienė och Marios Matsakis, för ALDE-gruppen
- –Alyn Smith, Hélène Flautre, Cem Özdemir, Satu Hassi och Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen
- –PSE (B6‑0556/2006)
- –Verts/ALE (B6‑0559/2006)
- –PPE-DE (B6‑0563/2006)
- –ALDE (B6‑0567/2006)
Europaparlamentets resolution om Uzbekistan
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om de centralasiatiska republikerna och Uzbekistan, särskilt resolutionerna av den 9 juni 2005 och den 27 oktober 2005,
– med beaktande av kommissionens strategidokument för Centralasien 2002–2006,
– med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket trädde i kraft den 1 juli 1999,
– med beaktande av slutsatserna från mötena i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18 juli och den 3 oktober 2005,
– med beaktande av EU-ordförandeskapets uttalanden människorättssituationen i Uzbekistan 2005 och 2006,
– med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp om tvångsförsvinnanden av den 27 december 2005,
– med beaktande av OSSE/ODIHR:s rättegångsövervakningsrapport av den 3 mars 2006,
– med beaktande av rapporten av FN:s specialrapportör om medborgerliga och politiska rättigheter, inklusive tortyr och fängelser, Manfred Nowak av den 21 mars 2006,
– med beaktande av skrivelsen om människorättssituationen i Uzbekistan den 26 juni 2006 från Uzbekistans ständiga representant i FN till FN:s generalsekreterare,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Samarbetsrådet EU-Uzbekistans nästa möte är planerat till den 8 november 2006.
B. Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) förväntas den 13 november 2006 diskutera om det ämnar förlänga de sanktioner som infördes i fjol efter händelserna i maj 2005 i Andizjan.
C. Den uzbekistanska regeringen har inte diskuterat de villkor som rådet fastställde då sanktionerna infördes.
D. Den uzbekistanska regeringen har ännu inte tillåtit någon oberoende undersökning av händelserna i Andizjan den 13 maj 2005, trots att olika internationella organ upprepade gånger bett om det under det gångna året.
E. Efter massakern i Andizjan 2005 började de uzbekistanska myndigheterna vidta kraftåtgärder mot människorättsaktivister, oberoende journalister och organ inom det civila samhället och ställde hundratals människor, som misstänktes för deltagande i upproret, inför rätta.
F. Enligt internationella människorättsorganisationer har man under det senaste året inte fått några nyheter om de cirka tusentals människor som arresterades för att försöka dölja sanningen. Det finns stor risk för att de som sitter fängslade utsätts för tortyr och annan misshandel. Många har dömts till döden, men ingen har fått följa deras rättegångar.
G. Enligt rapporten från mars 2006 av FN:s specialrapportör om tortyr har det omfattande bruket av tortyr inte minskat i någon större utsträckning. Inte heller har det skett några avgörande politiska eller praktiska förändringar som på ett effektivt sätt skulle kunna bekämpa tortyren. Den uzbekistanska regeringen har inte vidtagit några ändamålsenliga åtgärder för att stoppa straffrihetskulturen.
H. FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) kontor stängdes i Tasjkent den 17 mars 2006.
I. Efter händelserna i Andizjan blev hundratals uzbekistanier tvungna att fly till Kirgizistan och till andra grannländer. De uzbekistanska flyktingarna har utlämnats till Uzbekistan, vilket klart strider mot FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning från 1951.
J. Det uzbekistanska samhället är till stor del sekulariserat och den begränsade religiösa extremism som finns närs huvudsakligen av sociala orättvisor. Kampen mot religiös extremism kan endast föras med lagliga medel och inte genom förtryck.
K. Det civila samhället i Centralasien, inklusive Uzbekistan, kräver i allt större utsträckning ett öppnare samhälle, där de individuella friheterna och de mänskliga rättigheterna respekteras till fullo samt en förändring mot demokrati äger rum.
1. Europaparlamentet upprepar än en gång hur viktiga förbindelserna mellan EU och Uzbekistan är och erkänner den betydelsefulla roll som Uzbekistan spelar i den centralasiatiska regionen. Parlamentet betonar dock att dessa förbindelser måste basera sig på en ömsesidig respekt för de demokratiska principerna, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, något som klart och tydligt framgår av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan.
2. Europaparlamentet uppmanar rådet att fortsätta sanktionerna under ytterligare 12 månader och att också utöka dem genom att
- –i förbudet att utfärda visum till EU ta med president Islam Karimov, inrikesminister Bahodir Matliubov, försvarsminister Ruslan Mirzajev, justitieminister Buritosh Mustafaev, riksåklagare Rasjid Kodirov, chefen för den nationella säkerhetstjänsten Rustam Inojatov, och den regionala guvernören för Andizjan, Saidullo Begalijev,
- –frysa tillgångarna för alla de personer som drabbats av visumförbud och göra det omöjligt för dem att få tillgång till sina tillgångar i EU eller på annat sätt använda banksystem inom EU.
3. Europaparlamentet uppmanar Uzbekistan att samarbeta fullt ut med OSSE och FN, särskilt vad gäller kravet på en trovärdig, öppen och oberoende undersökning. Parlamentet kräver att Uzbekistan respekterar internationella lagar och ställer sig positivt till FN:s specialförfaranden, i samband med vilka man velat bli inbjuden till landet, liksom till OSSE:s övervakare och oberoende observatörer.
4. Europaparlamentet uppmanar rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder inom FN:s människorättskommission för att se till att förfarande 1503 inte längre tillämpas på Uzbekistan och att låta landet bli föremål för en offentlig undersökningsmekanism, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, rekommenderade i sin rapport från juli 2005 om massakern i Andizjan.
5. Europaparlamentet uppmanar den uzbekistanska regeringen att frige alla människorättsaktivister, journalister och politiska motståndare som fortfarande sitter fängslade och att tillåta dem att arbeta fritt och utan rädsla för förföljelser samt sätta punkt för trakasserierna av frivilligorganisationer.
6. Europaparlamentet uppmanar de uzbekistanska myndigheterna att tillåta att UNHCR:s kontor i Tasjkent öppnar på nytt.
7. Europaparlamentet uppmanar Kirgizistan och andra grannländer att till fullo respektera FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning från 1951enligt vilken flyktingar inte får tvångsreturneras till sina hemländer och att med andra ord inte utlämna uzbekistanska flyktingar till Uzbekistan. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att noggrant följa situationen för samtliga uzbekistanska flyktingar som redan utlämnats till Uzbekistan.
8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s särskilde representant för Centralasien, Uzbekistans och Kirgizistans presidenter, regeringar och parlament samt FN:s och OSSE:s generalsekreterare.