GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
14.3.2007
- –Pasqualina Napoletano, Michael Cashman, Elena Valenciano Martínez-Orozco och Marie-Arlette Carlotti, för PSE-gruppen
- –Marco Cappato, Sophia in 't Veld, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Johan Van Hecke, Fiona Hall och Marios Matsakis, för ALDE-gruppen
- –Carl Schlyter, Marie-Hélène Aubert, Margrete Auken, Frithjof Schmidt, Hélène Flautre och Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen
- –Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen
- –GUE/NGL (B6‑0109/2007)
- –ALDE (B6‑0113/2007)
- –PSE (B6‑0114/2007)
- –Verts/ALE (B6‑0115/2007)
Europaparlamentets resolution om Nigeria
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, framför allt artiklarna 2, 3, 5, 7, 18 och 19 i den,
– med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, framför allt artiklarna, 2, 6, 7, 17, 18, 19 och 22 i den,
– med beaktande av Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och politiska rättigheter, framför allt artikel 12 i den,
– med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, framför allt artiklarna 5 och 7 i den,
– med beaktande av Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter,
– med beaktande av artikel 9 i epartnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (det så kallade Cotonouavtalet),
– med beaktande av Nigerias statsförfattning,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 18 januari 2006 om homofobi i Europa och av den 15 juni 2006 om det ökade rasistiska och homofobiska våldet i Europa,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A Förbundsstaten Nigerias justitieminister framlade den 19 januari 2006 för förbundsstatens verkställande råd ett "förslag till lag om förbud mot sexuella relationer mellan personer av samma kön samt mot förrättande av vigsel till äktenskap mellan dem och om övriga hithörande frågor", omnämnt såsom Lagen av 2006 om (förbud mot) samkönade äktenskap.
B. Lagförslaget straffbelägger äktenskap mellan personer av samma kön, vilket i artikel 2 definieras som ”förening mellan två personer av samma kön i samboförhållande, äktenskap, partnerskap eller samkönat förhållande av annat slag, i avsikt att sammanleva såsom äkta makar”. Likaså straffbeläggs ”registrering av homosexuella klubbar, föreningar och andra organisationer oavsett deras benämning” liksom ”konkret offentliggörande, förevisning och utställande till allmänt beskådande av kärleksförhållanden mellan personer av samma kön i elektroniska medier eller i tryck, antingen så sker direkt eller indirekt eller på varje annat sätt”.
C. I artikel 7 i lagförslaget står följande: ”Den som tar befattning med registrering av homosexuella klubbar, föreningar och andra organisationer eller med understöd till, förevisning av eller sammankomster för eller offentliggörande och utställande till allmänt beskådande av kärleksförhållanden mellan personer av samma kön, vare sig så sker direkt eller indirekt, offentligen eller privat, är förfallen till straffrättsligt ansvar och kan straffas med fängelse i fem år”.
D. Förbundsrepubliken Nigerias lagstiftande församlings representanthus och senat antog lagförslaget vid första och andra behandlingen och den tredje och slutliga behandlingen förväntas äga rum före utgången av innevarande mandatperiod.
E. Den 14 februari 2007 hölls det en gemensam offentlig utfrågning inför representanthusets kvinnoutskott, människorättsutskott och justitieutskott. Vid det tillfället uttryckte ett flertal organisationer från det civila samhället sin oro över allt vad detta lagförslag skulle innebära ur människorättssynvinkel samt över att det inte var författningsenligt. Företrädaren för FN:s aidsprogram i Nigeria framhöll vilken negativ inverkan lagen skulle få på arbetet med att förebygga hiv/aids och Nigerias kommission för de mänskliga rättigheterna uttryckte liknande farhågor och betvivlade överlag behovet av sådan lagstiftning.
F. Det är ytterst oroande att det väcks brottsåtal mot människor utgående från deras faktiska eller påstådda sexuella läggning och att könsidentiteten eller uttrycken för den kan leda till allvarlig diskriminering och grova brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom tortyr och misshandel, liksom också hetsa folk till våld och diskriminering mot manliga och kvinnliga homosexuella, bisexuella, transpersoner och överlag mot folk som inte beter sig eller lever på ett sätt som passar ihop med typiska normer för sexualitet och kön.
G. Det är ytterst oroande att manliga och kvinnliga homosexuella, bisexuella, och transpersoner får sin mötes-, yttrande- och föreningsfrihet kringskuren, vilket för övrigt torde gälla för det civila samhället överlag.
H. Det är ytterst oroande att de som träder upp till försvar för de mänskliga rättigheterna inte, enligt de stadganden som nämnts i det föregående, kan påtala vilka konsekvenser lagen för med sig för de mänskliga rättigheterna utan att själva då göra sig skyldiga till lagbrott.
I. Det är oroande att lagen skulle hindra effektiv verksamhet till förmån för sexuella rättigheter samt arbetet för att hindra att hiv-smittan sprider sig, med de allvarliga konsekvenser detta skulle få för många enskilda personers och befolkningsgruppers möjligheter att njuta rätten till hälsa.
J. Det är ytterst oroande att detta lagförslag är en självmotsägelse i en demokrati, eftersom det inte alls garanterar de grundläggande medborgerliga friheterna och mänskliga rättigheterna och kan användas som verktyg i censurens och förtryckets tjänst och sabotera den aktuella valrörelsen och den demokratiska utvecklingen i landet.
K. Det är oroande att det påstås saknas insyn i parlamentets behandling av lagförslaget. Oroande är också de nigerianska myndigheternas försök att dra sig undan en dialog med det civila samhället, liksom konsekvenserna med tanke på garantier för sådana grundläggande principer som rättvisa och rättsstat.
L. Det är ytterst oroande att detta lagförslag, ifall det antogs, kunde få negativa konsekvenser i andra afrikanska länder i och med att dessa länder skulle uppmuntras följa samma exempel och på det sättet inte vilja se över lagar och praxis som innebär diskriminering mot manliga och kvinnliga homosexuella, bisexuella och transpersoner.
M. Det är oroande att detta lagförslag klart skulle strida mot det epokgörande uttalandet från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna i fallet Toonen mot Australien, där kommittén ansåg att människors sexuella läggning skyddas mot diskriminering av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och likaså gå stick i stäv mot en vädjan från samma kommitté, där staterna med kraft uppmanades upphäva sådana lagar som straffbelade homosexualiteten samt att i sina statsförfattningar ta med förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
N. Ett arbete som utförs av alltfler länder på det internationella planet förtjänar stöd, nämligen arbetet med att få FN:s organ att anta en resolution om förföljelse på grund av sexuell läggning samt om avkriminalisering av homosexualiteten runtom i världen. Parlamentet erinrar om sitt ja till Internationella dagen mot homofobi 2006.
1. Europaparlamentet uppmanar Nigerias myndigheter och framför allt senaten och representanthuset i landets parlament att inte anta lagförslaget i dess aktuella form.
2. Europaparlamentet anser att lagförslaget i sin aktuella form är en kränkning av de skyldigheter som Förbundsrepubliken Nigeria internationellt och regionalt åtagit sig på de mänskliga rättigheternas område.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ingripa genom att be Nigerias myndigheter att inte anta lagförslaget i dess aktuella form.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att, i händelse av att lagförslaget antas, ompröva Europeiska unionens och dess medlemsstaters utvecklingssamarbetsrelationer med Nigeria utgående från artikel 9 i Cotonouavtalet.
5. Europaparlamentet uppmanar Nigerias myndigheter att se över de nuvarande lagarna enligt vilka sexuellt beteende på basis av ömsesidigt samtycke mellan vuxna personer av samma kön är en straffbar handling samt främja och värna de mänskliga rättigheterna utan någon som helst diskriminering, så att manliga och kvinnliga homosexuella, bisexuella och transpersoner accepteras och integreras överallt i samhället och tillförsäkras skydd mot förföljelse och diskriminering samt möjlighet att göra sig hörda och få sin sak prövad inför domstol.
6. Europaparlamentet påminner om vilka hälsorisker som manliga och kvinnliga homosexuella är utsatta för och uppmanar Nigerias regering till bättre insatser för att förebygga hiv/aids inom detta område.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att i diskussionerna om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna med AVS‑länderna, samt med tredjeländer överlag, systematiskt ta upp frågor om förföljelse eller diskriminering av personer utgående från deras sexuella läggning och vidta lämpliga framstegsvänliga åtgärder när liknande brott mot de mänskliga rättigheterna inträffar.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ta alla initiativ på internationell nivå för att få slut på förföljelse utgående från sexuell läggning samt till förmån för avkriminalisering, till exempel att FN:s organ skall anta en resolution om dessa frågor. Parlamentet beslutar att varje år fira den 17 maj som Internationella dagen mot homofobi.
9. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som spelas av dem som träder upp till försvar för de mänskliga rättigheterna och med fredliga medel förespråkar de grundläggande rättigheterna för manliga och kvinnliga homosexuella, bisexuella och transpersoner och ger dessa bistånd då de drabbats av diskriminering.
10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förbundsrepubliken Nigerias president, Förbundsrepubliken Nigerias justitieminister, talmannen och vice talmannen i representanthuset i Nigerias parlament, talmannen och vice talmannen i senaten i Nigerias parlament. FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna, ordföranden för Afrikanska unionens kommission samt ordföranden för Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter.