Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B6-0525/2007

Ingivna texter :

RC-B6-0525/2007

Debatter :

PV 13/12/2007 - 11.3
CRE 13/12/2007 - 11.3

Omröstningar :

PV 13/12/2007 - 12.3
CRE 13/12/2007 - 12.3

Antagna texter :


GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 98kWORD 58k
12.12.2007
PE398.224v01-00}
PE398.220v01-00}
PE398.207v01-00}
PE398.210v01-00} RC1
 
B6‑0525/2007}
B6‑0528/2007}
B6‑0538/2007}
B6‑0542/2007} RC1
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen från
   Georg Jarzembowski, Laima Liucija Andrikienė och Bernd Posselt, för PPE‑DE-gruppen
   Pasqualina Napoletano och Elena Valenciano Martínez-Orozco, för PSE‑gruppen
   Sophia in 't Veld och Marios Matsakis, för ALDE-gruppen
   Jean Lambert, Raül Romeva i Rueda och Hiltrud Breyer, för Verts/ALE‑gruppen
   Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL‑gruppen
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
   PSE (B6‑0525/2007)
   ALDE (B6‑0528/2007)
   Verts/ALE (B6‑0538/2007)
   GUE/NGL (B6‑0542/2007)
om tvångsprostituerade så kallade tröstekvinnor

Europaparlamentets resolution om tvångsprostituerade så kallade tröstekvinnor 

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av tvåhundraårsminnet av slaveriets avskaffande 2007,

–  med beaktande av konventionen av 1921 om bekämpning av handel med kvinnor och barn, en konvention som också Japan undertecknat,

–  med beaktande av konvention 29 av 1930, som ratificerats av Japan,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor och fred och säkerhet,

–  med beaktande av rapporten från Gay McDougall, FN:s särskilde rapportör om systematisk våldtäkt, sexuellt slaveri och slaveriliknande förfaranden under väpnade konflikter (22 juni 1998),

–  med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från FN:s kommitté mot tortyr vid dess 38 session (9–10 maj 2007),

–  med beaktande av rapporten om en undersökning av nederländska regeringens dokument om tvångsprostituering av nederländska kvinnor i nederländska Ostindien under den japanska ockupationen, Haag (2004),

–  med beaktande av de resolutioner som antagits den 30 juli 2007 av Förenta staternas kongress och den 29 november 2007 av Kanadas parlament,

–  med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Då japanska staten ockuperade delar av Asien och Stillahavsöarna under den koloniala epoken och under krigstiden, gav den från och med trettiotalet och så länge andra världskriget varade officiellt i uppdrag att unga kvinnor skulle anskaffas enkom för att tvingas utföra sexuella tjänster för den kejserliga försvarsmaktens behov. Dessa kvinnor blev bekanta över hela världen under den japanska beteckningen ianfu eller på engelska ”comfort women”, alltså tvångsprostituerade så kallade tröstekvinnor.

B.  Historikerna har slutit sig till att över 100 000 kvinnor gjordes till slavar.

C.  Systemet med ”tröstekvinnor” innefattar gruppvåldtäkter, påtvingade aborter, förödmjukelser och sexuellt våld som ledde till stympning, döden eller slutligt självmord. Detta var ett av de mest omfattande fallen av människohandel under nittonhundratalet.

D.  Tiotals fall med ”tröstekvinnor” har förts inför japansk domstol, men vid vart och ett tillfälle har kärandenas ersättningskrav tillbakavisats, trots att det finns domstolsutslag där det erkänns att den kejserliga försvarsmakten direkt och indirekt medverkat samt att staten är ansvarig.

E.  Flertalet offer för systemet med ”tröstekvinnor” har avlidit och de överlevande som återstår är i åttioårsåldern eller ännu äldre.

F.  Under de gångna åren har ett flertal högt uppsatta japanska tjänstemän och ledamöter av regeringen uttalat sig med begäran om ursäkt för systemet med ”tröstekvinnor”. Nyligen har dock somliga japanska tjänstemän beklagligt nog velat urvattna eller ta tillbaka dessa uttalanden.

G.  Japanska staten har aldrig helt och fullt avslöjat hur omfattande systemet med sexuellt slaveri var och vissa bland de nya obligatoriska böckerna i Japans skolor försöker förringa tragedin med dessa ”tröstekvinnor”, liksom också andra japanska krigsförbrytelser under andra världskriget.

H.  Den 31 mars 2007 upphörde Asian Women's Fund att verka. Det var en privat stiftelse som det tagits initiativ till från regeringshåll och den syftade till att genomföra program och projekt för att erbjuda kompensation för det utnyttjande och lidande som ”tröstekvinnor” utsatts för.

1.  Europaparlamentet välkomnar de utmärkta förbindelserna mellan Europeiska unionen och Japan, vilka bygger på de ömsesidigt delade värderingarna om flerpartidemokrati, rättsstat och respekt för de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de kvinnor som föll offer för systemet med ”tröstekvinnor” under andra världskriget.

3.  Europaparlamentet välkomnar uttalandena om ”tröstekvinnor” från förste kabinettssekreteraren Yohei Kono 1993 samt av premiärminister Tomiichi Murayama 1994 liksom också japanska parlamentets resolutioner från 1995 och 2005 där krigstidens offer bes om ursäkt, bland dem också offren för systemet med ”tröstekvinnor”.

4.  Europaparlamentet välkomnar regeringens initiativ att 1995 inrätta den numera upplösta Asian Women's Fund, som var en privat stiftelse med starkt statligt stöd och i viss utsträckning delade ut ”försoningspengar” till hundratals ”tröstekvinnor”, men anser att detta humanitära initiativ inte kan tillgodose offrens anspråk på juridiskt erkännande och skadestånd enligt offentlig folkrätt, såsom det framhållits av Gay McDougall, FN:s särskilde rapportör om våld mot kvinnor, i hennes rapport från 1998.

5.  Europaparlamentet uppmanar Japans regering att klart och entydigt formellt erkänna, göra avbön för och ta på sig det historiska och juridiska ansvaret för att dess kejserliga försvarsmakt tvingat in unga kvinnor i sexuellt slaveri, ett system som runtom i världen är känt under namnet ”tröstekvinnor”, under de koloniala och krigstida ockupationerna i Asien och Stillahavsöarna från och med trettiotalet och så länge andra världskriget varade.

6.  Europaparlamentet uppmanar Japans regering att via sin statsförvaltning betala ut skadestånd till alla överlevande offer för systemet med ”tröstekvinnor” samt till familjerna till offer som avlidit.

7.  Europaparlamentet uppmanar Japans lagstiftande församling (parlamentet) att lagstiftningsvägen få bort de nuvarande hindren för att skadestånd ska kunna tillerkännas inför japanska domstolar och framför allt arbeta för att enskildas rätt att kräva statsmakterna på skadestånd ska erkännas i nationell lag och för att mål som handlar om skadestånd till dem som överlevt sexuellt slaveri ska handläggas med förtur, eftersom det handlar om brott mot folkrätten och de överlevande är så pass gamla.

8.  Europaparlamentet uppmanar Japans regering att offentligen vederlägga eventuella påståenden om att ”tröstekvinnor” aldrig utsatts för något undertryckande eller slaveri.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar Japans folk och regering att vidta ytterligare åtgärder för att erkänna landets historia i alla dess aspekter och fostra till kännedom i Japan om vad landet gjorde under trettio- och fyrtiotalet, också mot ”tröstekvinnor”, och uppmanar Japans regering att undervisa de nuvarande och kommande generationerna om dessa händelser.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Japans regering och parlament, FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, Asean‑ländernas regeringar samt regeringarna i Demokratiska folkrepubliken Korea, Republiken Sydkorea, Folkrepubliken Kina, Taiwan och Östtimor samt till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy