GEMENSAMT FÖRSLAG
TILL RESOLUTION
3.9.2008
- –Colm Burke, Charles Tannock, Urszula Gacek, Bernd Posselt, Eija-Riitta Korhola, Tunne Kelam, Carlos Iturgaiz, Laima Andrikiene, Iles Braghetto och Jean-Pierre Audy, för PPE-DE-gruppen
- –Pasqualina Napoletano, Marie-Arlette Carlotti och Alain Hutchinson, för PSE‑gruppen
- –Marios Matsakis och Thierry Cornillet, för ALDE-gruppen
- –Ģirts Valdis Kristovskis, Ryszard Czarnecki, Konrad Szymanski, Ewa Tomaszewska, Hanna Foltyn-Kubicka och Adam Bielan, för UEN-gruppen
- –Marie Anne Isler Béguin och Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen
- –Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen
- –PSE (B6‑0386/2008)
- –PPE-DE (B6‑0392/2008)
- –ALDE (B6‑0397/2008)
- –GUE/NGL (B6‑0398/2008)
- –Verts/ALE (B6‑0408/2008)
- –UEN (B6‑0409/2008)
Europaparlamentets resolution om statskuppen i Mauretanien
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av de uttalanden som efter statskuppen gjordes av Europaparlamentets talman, EU:s ordförandeskap, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Europiska kommissionen, FN:s säkerhetsråd, Afrikanska unionen (AU), Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) och Internationella organisationen för fransktalande länder (OIF),
– med beaktande av det andra Mauretanienbesöket sedan statskuppen av Said Djinit, FN:s generalsekreterares särskilde representant för Västafrika,
– med beaktande av AU:s grundakt, som fördömer varje försök till maktövertagande genom våld, och av följande skäl:
A. Den 6 augusti 2008 ägde en kupp rum i Mauretanien, då landets president Sidi Mohamed Ould Cheikh Abdallahi störtades från makten av en grupp högt uppsatta generaler som han hade avskedat tidigare samma dag.
B. Parlamentsvalen i november och december 2006, senatsvalet i januari 2007 och presidentvalet i mars 2007, då Sidi Mohamed Ould Cheikh Abdallahi valdes till president, bedömdes som rättvisa och öppna av internationella observatörer, däribland EU:s egna observatörer och särskilt de observatörsgrupper som skickats av Europaparlamentet, som på så vis stått som garant för att dessa val gått rätt till.
C. Mer än två tredjedelar av Mauretaniens parlament har undertecknat en förklaring till stöd för kuppledaren Mohamed Ould Abdel Aziz och hans generalskolleger. I juni röstade den lagstiftande församlingen igenom ett misstroendevotum med en uppmaning till president Abdallahi att ombilda sin regering, och 49 parlamentsledamöter avgick efter att president Abdallahi utsett 12 ministrar bland dem som tidigare tjänat den förra mycket impopulära regimen.
D. Beslut om Mauretaniens politiska, ekonomiska och sociala framtid är något som endast åvilar folkets valda representanter. Demokrati innebär dessutom maktbalans mellan den verkställande och lagstiftande makten, som båda åtnjuter legitimitet genom valen.
E. Statskuppen inträffade i ett läge med försämrade ekonomiska och sociala förhållanden. Den bästa garanten för att demokrati ska lyckas är utveckling.
F. Det är glädjande att framsteg gjorts i fråga om flyktingars återvändande och att en lag som förbjuder slaveri i landet har antagits.
G. EU har stött övergången till demokrati och genom ”stödprogrammet” anslagit 156 miljoner euro för perioden 2008–2013 inom ramen för den tionde europeiska utvecklingsfonden, utöver redan pågående stödinsatser och det bistånd på 335 miljoner euro som lämnats sedan 1985.
H. Världsbanken har dragit in 175 miljoner dollar i bistånd till Mauretanien. Dessa inställda betalningar kommer att få följder för runt 17 nationella projekt i Mauretanien och för dess medverkan i Världsbankens regionala projekt, bland annat projekt för landsbygdsutveckling, hälsa, utbildning, infrastruktur och vägbyggen.
I. M. Ett demokratiskt Mauretanien skulle vara en stabiliserande faktor i en annars ytterst bräcklig region: här finns å ena sidan GSPC (Groupe salafiste pour la prédication et le combat), som håller till i Sahara vid den nordöstra gränsen till Algeriet och Mali och som har blivit muslimska Maghrebs al-Qaida, och å andra sidan tuaregrebellerna.
J. Den ”författningsorder” i vilken juntan fastställer sina befogenheter och genom vilken juntan kan styra med hjälp av dekret har ingen rättslig grund.
1. Europaparlamentet fördömer generalernas militärkupp i Mauretanien, en kupp som var den andra på tre år i landet och som är författningsvidrig och strider mot de demokratiska och internationellt godkända valresultaten. Parlamentet beklagar detta bakslag efter de avsevärda framsteg som de senaste åren gjorts i utvecklingen av demokrati och rättstatlighet i Mauretanien. Parlamentet framhåller att de nuvarande politiska spänningarna måste få en lösning via det institutionella ramverk som byggts upp under övergången till demokrati och att ett författningsenligt och civilt styre måste återinföras.
2. Europaparlamentet kräver ett omedelbart frigivande av president Mohamed Ould Cheikh Abdallahi, premiärminister Yahya Ahmed el-Waghef och andra regeringsmedlemmar som alltjämt sitter i husarrest på olika håll i landet.
3. Europaparlamentet kräver att presidentens och parlamentets författningsenliga befogenheter respekteras fullt ut, vilket innebär att samstyret mellan president och parlament och maktdelningen mellan den verkställande och lagstiftande makten måste regleras med respekt för och inom ramen för konstitutionen, som kan ändras av hänsyn till stabiliteten endast om detta sker i enlighet med just konstitutionen och detta efter en omfattande debatt med samtliga politiska krafter.
4. Europaparlamentet anser att en ärlig och uppriktig debatt mellan de viktigaste politiska krafterna bör bestämma vilka konstitutionella medel och metoder som ska användas för att få slut på krisen.
5. Europaparlamentet välkomnar flyktingarnas återvändande, antagandet av en lag som förbjuder slaveri samt lagförslaget om liberalisering av medierna. Samtidigt beklagar parlamentet att det ”humanitära underskottet” och de övergrepp som begicks under 1990‑talet mot Mauretaniens svarta befolkning inte reglerats på demokratisk väg, trots att presidenten hade gjort åtaganden om att en undersökningskommission skulle tillsättas.
6. Europaparlamentet begär att de flyktingar som återvänt till Mauretanien ska kunna hävda sina rättigheter genom att få tillbaka de tillgångar de blivit av med.
7. Europaparlamentet framhåller att det mauretanska folket, som redan är mycket hårt prövat av den ekonomiska krisen och livsmedelskrisen, inte får användas som gisslan i den kris som nu uppstått, och parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att genomföra projekt till stöd för det civila samhället inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.
8. Europaparlamentet konstaterar att militärjuntan aviserat nyval till presidentämbetet, men beklagar att den inte meddelat någon tidtabell och inte gjort några utfästelser om valneutralitet, i motsats till den junta som satt vid makten 2005–2007. Parlamentet uppmanar militärstyrkorna vid makten att snarast förbinda sig till en tidtabell för återinrättandet av de demokratiska institutionerna och att besluta om en övergångsregering i samråd med samtliga politiska krafter.
9. Europaparlamentet stöder AU:s ansträngningar att låta förnuftet leda fram till en lösning på krisen.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en politisk dialog i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet i syfte att återupprätta författningsenligheten, och att informera parlamentet om resultatet av denna dialog. Om dialogen blir fruktlös vill parlamentet att artikel 96 i Cotonouavtalet återaktiveras, vilket kan få till följd att stöd hålls inne, förutom livsmedelshjälp och humanitärt bistånd.
11. Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att fortsatt följa den politiska situationen i landet på nära håll, i nära samarbete med Afrikanska unionen, och att garantera säkerheten för EU-medborgare.
12. Europaparlamentet vill att det snarast möjligt skickas en parlamentsdelegation som ska träffa sina mauretanska motsvarigheter och erbjuda hjälp för att landet ska kunna ta sig ur krisen.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Afrikanska unionens institutioner, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap, OIF och FN:s säkerhetsråd.