GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
6.10.2008
- –Laima Liucija Andrikienė Tunne Kelam, Eija-Riitta Korhola, John Bowis, för PPE-DE-gruppen
- –Michel Rocard, Véronique De Keyser, Maria Badia i Cutchet, Libor Rouček, för PSE-gruppen
- –Diana Wallis, Johannes Lebech, Kyösti Virrankoski, Bilyana Ilieva Raeva, Olle Schmidt, Danutė Budreikaitė, för ALDE-gruppen
- –Satu Hassi, för Verts/ALE-gruppen
- –Adam Bielan, Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen
- –ALDE (B6‑0523/2008)
- –PSE (B6‑0526/2008)
- –PPE-DE (B6‑0528/2008)
Europaparlamentets resolution om en politik för Arktis
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av det internationella polaråret (mars 2007–mars 2009),
– med beaktande av den åttonde arktiska parlamentarikerkonferensen i Fairbanks, Alaska, den 12–14 augusti 2008,
– med beaktande av kommissionens meddelande om en arktisk politik som förväntas komma under hösten,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om den nordliga dimensionen (2003, 2005 och 2006),
– med beaktande av slutsatserna från konsekvensbedömningen om det arktiska klimatet,
– med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:
A. Kommissionens meddelande ”En integrerad havspolitik för Europeiska unionen” (”blåboken”) av den 10 oktober 2007 bör beaktas,
B. Strategidokumentet ”Klimatförändringarnas konsekvenser för internationell säkerhet” av den 14 mars 2008 från den höge representanten och kommissionen till rådet bör beaktas.
C. Den arktiska regionens geopolitiska och strategiska betydelse tilltar, vilket symboliseras av en rysk flagga som i augusti 2007 placerades på havsbotten nedanför Nordpolen,
D. FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) har ännu inte ratificerats av den amerikanska senaten.
E. Vid den senaste arktiska parlamentarikerkonferensen samlades valda representanter från Europaparlamentet, Kanada, Danmark, Grönland, Island, Finland, Norge, Sverige, Ryssland och Förenta staterna för att diskutera frågor om sjösäkerhet, sjuk- och hälsovård, miljöskydd och hållbar utveckling.
F. Den arktiska regionen styrs för närvarande inte av några multilaterala normer eller bestämmelser eftersom man utgick ifrån att området aldrig skulle användas som en inre vattenväg eller i kommersiellt syfte.
G. Sjöfarten i de arktiska vattnen har ökat lavinartat under de senaste åren, vilket beror på det ökade intresset för oljeborrning till havs och det ständigt ökade antalet kryssningsfartyg, samt de möjligheter som Nordvästpassagen erbjuder.
H. Den arktiska regionen kan innehålla omkring 20 % av världens oupptäckta olje- och gasreserver.
I. Ilulissatdeklarationen som antogs av de fem arktiska länderna (Danmark, Kanada, Norge, Ryssland och Förenta nationerna) i maj 2008 bör beaktas.
J. Man bör beakta ordförandens slutsatser vid konferensen ”The Arctic: Our Common Concern” som anordnades av det Nordiska ministerrådet i Ilulissat (Grönland) den 9‑10 september 2008, och där kommissionen deltog fullt ut.
K. Konferensen fokuserade också på klimatförändringen i regionen, dess följder för den inhemska befolkningen och eventuella anpassningar till denna.
L. Den globala uppvärmningen i den arktiska regionen är mycket högre än i andra delar av världen, med en ökning av 2°under de senaste 100 åren i jämförelse med ett genomsnitt på 0,6°i resten av världen.
M. Förändringarna i klimatförhållandena i de arktiska områdena innebär redan i dag att exempelvis inuiterna inte längre kan jaga på traditionellt sätt eftersom isen är för tunn för deras slädar, och att livsmiljöerna för vilda djur såsom isbjörnar, valrossar och rävar riskerar att försvinna.
N. Tre arktiska länder är medlemmar i EU och ytterligare två arktiska länder hör till dem av EU:s nära associerade grannar som deltar på den inre marknaden genom EEA-avtalet, vilket betyder att hälften av antalet medlemmar i Arktiska rådet utgörs av EU-medlemmar och dess associerade stater.
1. Europaparlamentet känner stor oro inför hur klimatförändringen påverkar möjligheterna till ett hållbart liv för den inhemska befolkningen i regionen, både i fråga om den allmänna miljön (smältande isar, permafrost, stigande havsnivåer, översvämningar) och den naturliga livsmiljön (den krympande isen gör att isbjörnar får svårt att hitta mat) och understryker att internationella beslut om dessa frågor måste både uppfylla och ta hänsyn till alla människor och länder i Arktis.
2. Europaparlamentet påpekar att under 1900-talet steg den arktiska lufttemperaturen med omkring 5°C, en ökning som är tio gånger snabbare än den uppmätta globala medelyttemperaturen. Parlamentet understryker att uppvärmningen i Arktis förväntas öka med ytterligare 4–7°C under de närmaste 100 åren. Parlamentet anser därför att tiden för att ställa diagnos har gått ut och att det nu handlar om att agera.
3. Europaparlamentet betonar att arktiska arter och samhällen har utvecklat ett mycket speciellt sätt att förhålla sig till de hårda villkor som gäller i områdena kring polerna, vilket har gjort dem särskilt sårbara för dramatiskt förändrade villkor. Parlamentet känner stor oro för valrossar, isbjörnar, sälar och andra havsdäggdjur som är beroende av havsisen för sin vila, mat, jakt och fortplantning, och som är särskilt hotade av klimatförändringen.
4. Europaparlamentet välkomnar den slutförklaring som antogs av den arktiska parlamentarikerkonferensen i Fairbanks den 14 augusti 2008.
5. Europaparlamentet välkomnar det faktum att de nordligaste områdena är en del av EU:s politik om den nordliga dimensionen, men är övertygat om att medvetenheten om Arktis betydelse måste öka genom en separat arktisk EU-politik.
6. Europaparlamentet understryker i detta sammanhang Arktis betydelse för det globala klimatet och hoppas att det nuvarande stödet för forskningsinsatserna i denna region kommer att fortsätta efter det internationella polaråret.
7. Europaparlamentet ser med intresse fram emot kommissionens kommande meddelande om en politik för Arktis och hoppas att den kommer att utgöra hörnstenen i en meningsfull EU‑politik för Arktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla följande frågor i sitt meddelande:
- a)Situationen beträffande klimatförändringen i regionen och anpassningen till denna.
- b)Alternativa strategier som respekterar den inhemska befolkningen och deras försörjning.
- c)Behovet av samarbete med våra artiska grannar i gränsöverskridande frågor, särskilt sjösäkerhet.
- d)Möjligheterna för en framtida gränsöverskridande politisk eller rättslig struktur som kan ge miljöskydd och åstadkomma en hållbar och kontrollerad utveckling i regionen eller medla i politiska dispyter om resurser och inre vattenvägar i de nordligaste områdena.
8. Europarlamentet uppmanar kommissionen att föra upp energi och säkerhet i den arktiska regionen på sin agenda, och att i sitt kommande meddelande om Arktis särskilt föreslå lämpliga teman och gemensamma arbetsmetoder för EU och de arktiska länderna, särskilt inom områdena klimatförändring, hållbar utveckling, trygg energiförsörjning och sjösäkerhet.
9. Europaparlamentet framhåller att den arktiska regionen, med tanke på dess betydelse för världsklimatet och dess unika naturmiljö, kräver särskild hänsyn när EU utarbetar sin ståndpunkt inför det 15:e COP-mötet om FN:s ramkonvention om klimatförändringar i Köpenhamn.
10. Europaparlamentet anser att det för sjöfarten i regionen (både i samband med turism och oljeborrning till havs) inte på långa vägar finns den sortens internationella minimiregler för säkerhet som gäller i andra internationella vatten, t.ex. skydd för människors liv eller för miljön, och uppmanar kommissionen att se till att de förändringar som måste göras i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) bestämmelser görs så fort som möjligt.
11. Europaparlamentet understryker energipolitikens externa aspekter och Arktis roll i utarbetandet av Europas energipolitik, såsom föreslogs vid Europeiska rådets möte i mars 2007.
12. Europaparlamentet stöder Arktiska rådets strävan att låta den arktiska regionen vara en fortsatt konfliktfri region som är öppen för internationellt forskningssamarbete, så att regionens potential som framtida energileverantör ska kunna utvecklas fullt ut inom en hållbar miljöram.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inta en proaktiv roll i Arktis genom att åtminstone som ett första steg behandla observatörsstatus i Arktiska rådet, och anser att kommissionen bör etablera en separat arktisk enhet.
14. Europaparlamentet föreslår att kommissionen förbereder sig på att inleda internationella förhandlingar som syftar till ett internationellt fördrag för skydd av Arktis, med Madridavtalet om Antarktis från 1993 som förebild, men som tar hänsyn till de avgörande skillnader som de befolkade delarna i Arktis utgör och de rättigheter och behov som människorna och länderna i den arktiska regionen har. Parlamentet anser att utgångspunkten för ett sådant avtal åtminstone bör vara det obebodda område mitt i Norra ishavet som ingen har gjort anspråk på.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna, Norge, Island, Ryssland, Kanada och Förenta staterna, samt till de regionala aktörerna i samarbetet.