GEMENSAMT FÖRSLAG
TILL RESOLUTION
17.12.2008
- –Geoffrey Van Orden, Colm Burke, Eija-Riitta Korhola, Charles Tannock, Bernd Posselt och Maria Martens, för PPE-DE-gruppen
- –Pasqualina Napoletano, Glenys Kinnock, Alain Hutchinson, Emilio Menéndez del Valle och Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen
- –Marco Cappato, Marios Matsakis, Fiona Hall och Thierry Cornillet, för ALDE‑gruppen
- –Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen
- –Eoin Ryan, Ewa Tomaszewska, Ryszard Czarnecki, Hanna Foltyn-Kubicka, Marcin Libicki och Adam Bielan, för UEN-gruppen
- –Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen
- –ALDE (B6‑0628/2008)
- –PSE (B6‑0633/2008)
- –Verts/ALE (B6‑0639/2008)
- –UEN (B6‑0642/2008)
- –PPE-DE (B6‑0643/2008)
Europaparlamentets resolution om situationen i Zimbabwe
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, varav den senaste antogs den 7 juli 2008,
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP av den 18 februari 2008 om förlängning till den 20 februari 2009 av de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom den gemensamma ståndpunkten 2004/161/GUSP, av kommissionens förordning (EG) nr 1226/2008 av den 8 december 2008 om ändring av den gemensamma ståndpunkten samt av rådets slutsatser om Zimbabwe, antagna den 12 december 2008, där allvarliga farhågor uttrycks kring det förvärrade humanitära läget i Zimbabwe,
– med beaktande av den resolution om situationen i Zimbabwe som antogs av den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU den 28 november 2008 i Port Moresby (Papua Nya Guinea),
– med beaktande av rapporten från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om de samordnade val som hölls i Republiken Zimbabwe den 29 mars 2008,
– med beaktande av resolutionen om Zimbabwe, antagen vid Afrikanska unionens 11:e toppmöte i Sharm el-Sheikh den 30 juni–1 juli 2008,
– med beaktande av överenskommelsen från den 15 september 2008 mellan ZANU-PF (Zimbabwes afrikanska nationella union – Patriotiska fronten) och de två grupperingarna inom MDC (Rörelsen för demokratisk förändring) om att lösa de utmaningar som Zimbabwe står inför,
– med beaktande av SADC-avtalet (Södra Afrikas utvecklingsgemenskap) och tillhörande protokoll, inklusive SADC:s valprotokoll,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Zimbabwe står inför en humanitär kris av enorma dimensioner. 5,1 miljoner människor, nästan halva befolkningen, hotas av svält. De grundläggande vattenförsörjnings- och renhållningstjänsterna har brutit samman, med ett utbrott av kolera som följd, vilket i sin tur har lett till att 783 människor dött och över 16 400 smittats i Zimbabwe. Mer än 300 000 människor som allvarligt försvagats av näringsbrist löper stor risk att drabbas av epidemin.
B. Myndigheterna i Zimbabwe har klart visat att de inte förmår lösa den humanitära krisen och att de inte kommer att upphöra med de våldsamma förföljelserna av sina motståndare. Det finns en tydlig koppling mellan den humanitära katastrofen och den ledarskapskris som orsakats av att Robert Mugabe inte fått till stånd rättvisa och trovärdiga val och inte respekterat den politiska överenskommelsen från den 15 september 2008, om principerna för att bilda en nationell samlingsregering med målet att få ett slut på krisen, som uppnåddes trots medlingen av Sydafrikas president Thabo Mbeki.
C. Inflationstakten beräknas vara i närheten av åtskilliga miljarder procent, den högsta i världen, och 80 procent av befolkningen lever på mindre än en US-dollar om dagen, utan tillgång till basvaror som livsmedel och vatten.
D. Enligt den internationella medicinska humanitära organisationen Läkare utan gränser löper minst 1,4 miljoner människor risken att smittas av kolera, om utbrottet inte begränsas genom att man angriper problemet vid roten. Kolerautbrottet sprider sig nu till Sydafrika och Botswana.
E. Kombinationen av en ekonomisk, politisk och social kris har särskilt hårt drabbat kvinnor och flickor, som löper en utomordentligt hög risk att smittas av kolera eftersom de bär ansvaret för vården av sjuka i hemmet.
F. Den förväntade livslängden i Zimbabwe har under det senaste årtiondet fallit från 60 år för båda könen till 37 år för män och 34 år för kvinnor. 1,7 miljoner människor lever nu med hiv i Zimbabwe.
G. Bakom den politiska krisen och det akuta hälsoläget döljer sig en förvärrad människorättskris i Zimbabwe. Den senaste tiden har personer som försvarar mänskliga rättigheter förts bort i en aldrig tidigare skådad omfattning. Jestina Mukokos försvinnande ingår i ett mönster av trakasserier och hotelser mot människorättsaktivister som utförs av personer som misstänks handla på uppdrag av myndigheterna i Zimbabwe.
H. Enligt Unicef har bara 40 procent av landets lärare arbete, och endast en tredjedel av eleverna går i skolan. Lärare, liksom läkare och sjuksköterskor, har deltagit i periodiska strejker som våldsamt slagits ned av polisen, enbart för att de har utövat sin rätt att demonstrera fredligt.
I. ”De äldstes grupp”, bestående av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s förre president Jimmy Carter och Graça Machel, inflytelserik förkämpe för kvinnors och barns rättigheter, har förvägrats inresa i Zimbabwe.
J. Ett antal afrikanska ledare, däribland ärkebiskop Desmond Tutu, Botswanas president Ian Khama och Kenyas premiärminister Raila Odinga, har krävt Mugabes avgång.
K. Den 8 december 2008, under ett firande av 60-årsjubileet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, krävde president Sarkozy för EU:s räkning att Mugabe skulle avgå. Han slog fast att Mugabe ”har tagit det zimbabwiska folket som gisslan” och att ”Zimbabwes folk har rätt till frihet, säkerhet och respekt”.
L. Zimbabwe är nära att uppfylla kriterierna för att man ska kunna åberopa deklarationen som FN ställde sig bakom 2005 om att det finns ett internationellt ”ansvar att skydda” människor som hotas av brott mot mänskligheten.
1. Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över det katastrofala humanitära läget i Zimbabwe, koleraepidemin, svälten och Mugaberegimens totala vägran att ge ett positivt svar på krisen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på nytt bekräfta sitt åtagande gentemot det zimbabwiska folket genom ett substantiellt och långsiktigt program för humanitärt bistånd.
2. EU har helt nyligen frigjort tio miljoner euro i bistånd, och Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Zimbabwe att häva alla restriktioner för humanitära biståndsorganisationer och se till att det humanitära biståndet kan överlämnas i enlighet med principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende.
3. Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för det arbete för att lindra den humanitära krisen i Zimbabwe som utförts av delegationen ”de äldstes grupp”, med FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s förre president Jimmy Carter samt Graça Machel, inflytelserik förkämpe för kvinnors och barns rättigheter. Det är fullkomligt oacceptabelt att medlemmarna i denna delegation nekades inresevisum av Mugabes regim, eftersom de ville använda sitt inflytande för att öka den omedelbara och mer långsiktiga hjälpen till landet och på så sätt få ett slut på det zimbabwiska folkets fruktansvärda lidande.
4. Europaparlamentet fördömer med kraft Mugaberegimens fortsatta våld mot medlemmar och anhängare av MDC. Parlamentet uttrycker sin bestörtning över den senaste tidens många bortföranden av personer som försvarar mänskliga rättigheter och kräver en omedelbar frigivning av följande personer: Jestina Mukoko, ledaren för ZPP (Zimbabwiska fredsprojektet); Zacharia Nkomo, bror till den tongivande människorättsadvokaten Harrison Nkomo; Broderick Takawira, provinskoordinator för ZPP; Pascal Gonzo, chaufför vid ZPP, samt ett antal medlemmar av MDC och andra civilrättsaktivister. De som har begått dessa bortföranden måste ställas inför rätta.
5. Det är positivt att EU:s lista över bannlysta personer i Mugaberegimen nyligen utökats, och Europaparlamentet begär att ännu fler Mugabetrogna läggs till, däribland Florence Chitauro, före detta ledande minister för ZANU-PF som numera uppenbarligen bor i London, vägrar att fördöma Mugabe och reser till och från Zimbabwe utan att hindras.
6. Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att överväga att införa riktade sanktioner (reseförbud och frysning av tillgångar) mot Mugabe och personer som aktivt är inblandade i våldshandlingar eller brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar särskilt Kina, Ryssland och Sydafrika att stödja kraftfulla åtgärder mot Mugaberegimen i FN:s säkerhetsråd och att markera för afrikanska regeringar att de inte längre är villiga att ge något stöd till Mugabes regim.
7. Den integritet som regeringarna i Kenya, Botswana och Zambia har visat genom att kritisera Mugabe förtjänar beröm. Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att så många andra afrikanska regeringar fortfarande är beredda att blunda för Mugaberegimens ondska.
8. Zimbabwes folk har ett skriande behov av politisk förändring, och Europaparlamentet fördömer Robert Mugabes vägran att genomföra den överenskommelse som han undertecknade den 15 september om att lämna över viktiga ministerposter till Morgan Tsvangirais parti och att inleda politiska reformer.
9. Europaparlamentet är djupt oroat över att det zimbabwiska folkets desperata behov av omedelbara, djupgående och demokratiska förändringar fortsätter att gäckas av den förtryckande och manipulativa Mugaberegimen, som enbart tjänar sig själv.
10. Europaparlamentet vädjar till afrikanska länder och regionala institutioner, däribland SADC och framför allt Afrikanska unionen i egenskap av garant för överenskommelsen från den 15 september 2008, liksom till framstående afrikaner, att öka trycket för att få till stånd en rättvis lösning på Zimbabwes problem som grundar sig på de trovärdiga val som hölls i mars 2008 och att övervaka alla politiska överenskommelser på ett balanserat sätt.
11. Europaparlamentet uppmanar rådet att uppmuntra Afrikanska unionen att ta fram planer för ett aktivt ingripande för att skydda civilbefolkningen i Zimbabwe.
12. Europaparlamentet uppmanar rådet till fortsatt vaksamhet när det gäller de eventuella konsekvenserna för regionen av ZANU-PF:s medvetna underlåtenhet och vanstyre, som håller på att destabilisera Zimbabwe.
13. Europaparlamentet uttrycker djup oro över läget för zimbabwiska flyktingar i regionen och beklagar våldshandlingarna mot zimbabwiska flyktingar i grannländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja dessa grannländer genom att införa ekonomiska och materiella biståndsprogram för flyktingarna.
14. Europaparlamentet vädjar med eftertryck till alla berörda parter och till världssamfundet att stå redo för att ge stöd till Zimbabwes ekonomiska och sociala återhämtning, så snart en regering har bildats som verkligen återspeglar det zimbabwiska folkets vilja på alla nivåer och så snart det finns påtagliga tecken på att respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten håller på att återvända.
15. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att trappa upp sin diplomatiska verksamhet i Afrika för att säkerställa ett aktivt stöd till förändring i Zimbabwe.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, Zimbabwes och Sydafrikas regeringar och parlament, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, Panafrikanska parlamentet samt generalsekreteraren och regeringarna i SADC och dess parlamentariska forum.