GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om informationsfriheten i Italien och andra EU-medlemsstater
19.10.2009
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
PPE (B7‑0088/2009)
ECR (B7‑0089/2009)
EFD (B7‑0091/2009)
Manfred Weber, Simon Busuttil, Mario Mauro, Salvatore Iacolino, Roberta Angelilli, Clemente Mastella, Elisabetta Gardini för PPE-gruppen
Timothy Kirkhope för ECR-gruppen
Fiorello Provera, Francesco Enrico Speroni för EFD-gruppen
Europaparlamentets resolution om informationsfriheten i Italien och andra EU‑medlemsstater
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av internationella och europeiska människorättsförpliktelser, till exempel de som fastställs i FN:s människorättskonventioner och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
– med beaktande av artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, en artikel som avser rätten till yttrande- och informationsfrihet samt rätten till mångfald i medierna,
– med beaktande av artikel 21 i Italiens författning,
– med beaktande av kommissionens uttalanden och debatten i Europaparlamentet den 8 oktober 2009,
– med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Påståendet att informationsfrihet saknas i Italien faller på sin egen orimlighet, eftersom landets medborgare, bl.a. journalister, historiker, filosofer, forskare, författare och lärare, använder sig av yttrandefriheten i sina dagliga liv.
B. Bristen på informationsfrihet har varit och är fortfarande utmärkande för livet i diktaturer och totalitära regimer som inskränker folkets grundläggande rättigheter och friheter.
C. I Italien garanteras pressfriheten av konstitutionen, där det slås fast att var och en har full tanke- och yttrandefrihet.
D. I Italien finns det – på både nationell och lokal nivå – en rad olika fria och oberoende medier, bland annat dagstidningar och radio- och tv-kanaler, som omfattas av fullständig informations- och yttrandefrihet.
E. En mätning som det oberoende mediebevakningscentrumet i Pavia genomförde i maj och juni 2009 – dvs. under valrörelsen inför valet till Europaparlamentet – visar att 60 procent av sändningstiden i RAI:s nyhetsprogram avsattes för oppositionspartiernas företrädare. I Mediaset-koncernens kanaler avsattes under samma period 49 procent av nyhetsprogrammens sändningstid för oppositionspartiernas företrädare.
F. Häromdagen sade Italiens president Giorgio Napolitano, under diskussioner med de italienska EU-parlamentarikerna, att Europaparlamentet inte får vara en instans dit man kan vända sig för att överklaga de nationella parlamentens beslut och de nationella regeringarnas handlingar. Enligt Napolitano finns det andra organ med denna roll.
G. Under den debatt om informationsfriheten i Italien som hölls den 8 oktober sade kommissionsledamot Reding att Europaparlamentets ledamöter inte bör använda EU‑institutionerna för att lösa sådana problem som enligt fördragen bör lösas på nationell nivå.
H. I Italien kan var och en som anser sig ha blivit förtalad tillgripa rättsliga förfaranden. Detta är en lagstadgad rättighet som tillförsäkras alla medborgare och som har utövats av politiska ledare från alla politiska läger. Utövandet av en rättighet kan dock aldrig betraktas som en hotfull handling.
1. Europaparlamentet konstaterar att press- och informationsfriheten är fast förankrad i varje italiensk medborgares dagliga liv och att den på intet sätt är hotad.
2. Europaparlamentet understryker den roll som de lokala och regionala medierna i Italien har när det gäller att främja mångfalden av informationskällor och bevara olika regionala språk och kulturer.
3. Europaparlamentet understryker också att informationsmångfalden i Italien garanteras av ett omfattande fritt tillträde till de senaste kommunikationsmedierna, till exempel Internet, digital-tv, satellit-tv och kabel-tv.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.