GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner
21.9.2010
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
EFD (B7‑0518/2010)
S&D (B7‑0519/2010)
ALDE (B7‑0520/2010)
Verts/ALE (B7‑0521/2010)
PPE (B7‑0523/2010)
Lambert van Nistelrooij, Maurice Ponga, Marie-Thérèse Sanchez-Schmid, Nuno Teixeira, Rosa Estaràs Ferragut, Eleni Theocharous, Danuta Maria Hübner, Jean-Pierre Audy, Antonio López-Istúriz White, Veronica Lope Fontagné för PPE-gruppen
Constanze Angela Krehl, Georgios Stavrakakis, Marita Ulvskog, Saïd El Khadraoui, Kriton Arsenis, Teresa Riera Madurell, Maria Badia i Cutchet för S&D-gruppen
Riikka Manner, Ramona Nicole Mănescu, Pat the Cope Gallagher, Giommaria Uggias, Anneli Jäätteenmäki, Hannu Takkula, Carl Haglund, Niccolò Rinaldi för ALDE-gruppen
François Alfonsi för Verts/ALE-gruppen
Bairbre de Brún, Marisa Matias för GUE/NGL-gruppen
Fiorello Provera, Lorenzo Fontana för EFD-gruppen
Europaparlamentets resolution om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av avdelning XVIII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och särskilt artikel 174,
– med beaktande av de förordningar som reglerar strukturfonderna för perioden 2007–2013,
– med beaktande av rådets beslut av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen[1],
– med beaktande av sin resolution av den 2 september 2003 om regioner med strukturella nackdelar (öar, bergsområden och glesbygder) inom ramen för sammanhållningspolitiken och de institutionella perspektiven[2],
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 juli 2005 om översynen av riktlinjerna för nationellt regionalstöd,
– med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om öarna och naturliga och ekonomiska hinder inom ramen för regionalpolitiken[3],
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2008 med titeln ”Grönbok om territoriell sammanhållning – Att omvandla territoriell mångfald till styrka” (KOM(2008)0616),
– med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Regions 2020 – an assessment of future challenges for EU regions” (Regioner 2020 – En bedömning av de framtida utmaningarna för EU:s regioner) (SEK(2008)2868),
– med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om den territoriella sammanhållningen och en lägesanalys av debatten om den framtida reformen av sammanhållningspolitiken[4],
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2009 om den sjätte rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2009)0295),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007‑2013” (KOM(2010)0110),
– med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Principen om territoriell sammanhållning har befästs i de förordningar som reglerar strukturfonderna för perioden 2007–2013 och är ett av den nya Europeiska Unionens viktigaste mål i enlighet med Lissabonfördraget. Principen syftar till att trygga en harmonisk utveckling av EU genom att minska regionala skillnader och undanröja hinder för utvecklingen, inklusive hinder som kan tillskrivas naturbetingade eller geografiska nackdelar.
B. Det är viktigt att klargöra hur Lissabonfördraget påverkar ställningen för de regioner som är i behov av och bör omfattas av särskilda regionalpolitiska åtgärder.
C. Enligt artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska särskild hänsyn tas till regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet samt öregioner, gränsregioner och bergsregioner.
D. Bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner står inför särskilda utmaningar som hänger samman med demografiska förändringar, svårtillgänglighet, klimatförändring, migration, energiförsörjningsproblem och svårigheter att integreras regionalt.
1. Europaparlamentet gläder sig åt att territoriell sammanhållning har tagits upp som ett av EU:s nya mål samt åt den nya artikeln 174 och anser att bestämmelserna i denna artikel bör omsättas i särskilda utvecklingsstrategier och konkreta åtgärder som syftar till att övervinna dessa regioners svårigheter och utnyttja deras potential.
2. Europaparlamentet anser att bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner utgör homogena grupper av regioner och att de har vissa gemensamma drag som skiljer dem från andra regioner. Parlamentet anser att de bör omfattas av skräddarsydda program för regional utveckling och framhåller i detta sammanhang också den särskilda situation som ömedlemsstater i utkanten av unionen befinner sig i.
3. Europaparlamentet anser att BNP även i fortsättningen måste vara det viktigaste kriteriet för att avgöra vilka områden som kan få regionalpolitiskt stöd, men uppmanar dock kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för mer relevanta och territoriellt baserade statistiska indikatorer så att vi får en helhetsbild av utvecklingsnivåerna i dessa missgynnade regioner. Parlamentet understryker att medlemsstaterna redan i dag kan använda sig av andra indikatorer än BNP (total folkmängd, arbetslöshet/sysselsättningsgrad, utbildningsnivå och befolkningstäthet) i samband med omfördelning av stöd mellan regioner, inom deras finansieringsramar och utifrån varje regions särdrag.
4. Europaparlamentet begär att man fastställer en särskild europeisk integrerad och flexibel politisk ram, med rättsliga och finansiella konsekvenser, så att bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner kan behandlas med utgångspunkt i deras gemensamma drag, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas både till deras olika förutsättningar och till proportionalitetsprincipen. Parlamentet anser att öregionernas situation bör tas upp inom sammanhållningspolitiken, inte bara via regionalpolitiken, utan också med hjälp av annan EU-politik som har en klar territoriell inverkan på utvecklingen i dessa regioner. Parlamentet anser vidare att en europeisk politisk ram för bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner kan ha det mervärde som behövs för att dessa regioners permanenta nackdelar ska kunna övervinnas och utvecklingsmodellen för dem anpassas utgående från deras resurser.
5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att inta en framträdande roll i utvecklingsstrategierna för bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner. Ett vertikalt angreppssätt, där alla myndighetsnivåer deltar och där subsidiaritetsprincipen beaktas, är nämligen nödvändigt för att dessa regioner ska kunna slå in på den rätta vägen för hållbar utveckling och för att man samtidigt ska kunna beakta andra viktiga sektorer i regionen. Parlamentet betonar att det i dessa regioner, som ofta har betydande naturresurser, finns en potential som på ett positivt sätt kan bidra till de mål, särskilt inom områdena för energipolitik och forskning och utveckling, som fastställts i EU 2020-strategin.
6. Europaparlamentet understryker att målet om ekonomisk och social utveckling i dessa av naturen missgynnade regioner kan uppnås endast med hjälp av dels effektiva och skräddarsydda program och åtgärder inom EU som är anpassade till varje region och som syftar till att åstadkomma en strukturell anpassning av dessa regioner så att de blir konkurrenskraftigare och kan hantera de största aktuella utmaningarna, dels en effektiv samordning och ett effektivt genomförande av de fyra strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och andra finansiella instrument, däribland de instrument som Europeiska investeringsbanken tillhandahåller.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner också i fortsättningen omfattas av särskilda föreskrifter, även inom den nya budgetplanen och under nästa programplaneringsperiod.
8. Europaparlamentet välkomnar instrumentet Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTC), vars syfte är att övervinna hindren för det territoriella samarbetet. Parlamentet uppmuntrar således bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner att använda sig av detta instrument i förvaltningen av territoriella samarbetsprojekt med andra regioner som medfinansieras av EU, som ett sätt att närma dem till omgivningens ekonomiska områden.
9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja det europeiska grannskapsinstrumentet i bergsregioner, glesbefolkade regioner och öregioner, för att de ska kunna dra nytta av de resurser som finns tillgängliga över gränserna.
10. Europaparlamentet begär att avståndskriteriet (150 kilometer) avskaffas vid klassificeringen av öar som gränsregioner som kan få stöd från gränsöverskridande samarbetsprogram inom ramen för sammanhållningspolitikens mål om territoriellt samarbete eller inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet anser att det, om det behövs någon form av gräns, vore bättre för öregionerna om det krav som hänför sig till gränsöverskridande områden tillämpades på havsområden.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas nationella regeringar samt regionala och lokala myndigheter samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.
- [1] EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
- [2] EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 111.
- [3] EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 244.
- [4] Antagna texter, P6_TA(2009)0163.