GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hungersnöden i Östafrika
13.9.2011
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
ECR (B7‑0490/2011)
S&D (B7‑0491/2011)
Verts/ALE (B7‑0492/2011)
PPE (B7‑0493/2011)
ALDE (B7‑0494/2011)
GUE/NGL (B7‑0495/2011)
Michèle Striffler, Filip Kaczmarek, Cristian Dan Preda, Mario Mauro, Roberta Angelilli, Alf Svensson, Birgit Schnieber-Jastram, Eduard Kukan, Ioannis Kasoulides, Michael Gahler, Joachim Zeller för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Ana Gomes, Michael Cashman, Corina Creţu, Pino Arlacchi, Udo Bullmann, Arlene McCarthy, Thijs Berman, Ricardo Cortés Lastra, Harlem Désir, Vincent Peillon för S&D-gruppen
Charles Goerens, Louis Michel, Ivo Vajgl, Marielle De Sarnez för ALDE-gruppen
Reinhard Bütikofer, Franziska Keller, Michail Tremopoulos, Raül Romeva i Rueda, Judith Sargentini, Jean Lambert för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock, Jan Zahradil, James Nicholson, Ryszard Antoni Legutko, Tomasz Piotr Poręba, Ryszard Czarnecki, Valdemar Tomaševski, Geoffrey Van Orden, Adam Bielan, Michał Tomasz Kamiński för ECR-gruppen
Elie Hoarau, Gabriele Zimmer, Cornelia Ernst för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution om hungersnöden i Östafrika
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afrikas horn,
– med beaktande av uttalandet av den 24 augusti 2011 från den höga representanten, Catherine Ashton, om EU:s åtgärder med anledning av hungersnöden på Afrikas horn,
– med beaktande av resultatet av givarkonferensen i Addis Abeba den 25 augusti 2011,
– med beaktande av FN:s millennieutvecklingsmål,
– med beaktande av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,
– med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om stigande livsmedelspriser[1],
– med beaktande av rapporten från Jack Lang, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare i frågor som rör piratverksamhet utanför Somalias kust,
– med beaktande av den färdplan för slutet på övergången i Somalia som antogs av
Somalias federala övergångsregering, de regionala förvaltningarna i Puntland och Galmuduug samt rörelsen Ahlu Sunna Wal'Jamaa den 6 september 2011,
– med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Tiotusentals människor har dött, 750 000 människor står inför en omedelbar risk att drabbas av svält och 13,3 miljoner människor i Somalia, Etiopien, Eritrea, Kenya och Djibouti är i akut behov av livsmedelsbistånd under den värsta hungersnöden på 60 år.
B. I vissa områden är näringsbristen mer än tre gånger mer omfattande än tröskelvärdet för en nödsituation, och tiotusentals personer befaras redan ha omkommit. Enligt prognoserna kommer situationen på Afrikas horn att försämras innan den blir bättre, så att den är som allvarligast i oktober 2011 utan utsikter till återhämtning förrän i början av 2012.
C. Hungersnöden i regionen har förvärrats av flera olika faktorer, såsom konflikter, otillräckliga resurser, klimatförändringar, en kraftig befolkningsökning, bristen på infrastruktur, störda handelsmönster och höga råvarupriser.
D. Det land som har drabbats svårast är Somalia, där mer än halva befolkningen är beroende av livsmedelsbistånd, 1,4 miljoner människor är internflyktingar och 780 000 barn i landets södra delar är akut undernärda enligt uppgifter från Unicef.
E. Den humanitära situationen i Somalia förvärras av konsekvenserna av den konflikt som pågått i 20 år mellan stridande fraktioner i detta område. Al-Shabab-milisen kontrollerar många av de områden som förklarats drabbade av hungersnöd och har även från området tvingat bort en del biståndsorgan från väst, vilket fått ödesdigra konsekvenser för biståndsinsatserna.
F. Det är helt uppenbart att Eritreas regering nekar sina invånare tillgång till livsmedelsbistånd och annat humanitärt bistånd.
G. Mer än 860 000 personer har flytt från Somalia till grannländerna, särskilt Kenya och Etiopien, för att finna säkerhet, mat och vatten. Flyktinglägret i Dadaab (Kenya) är med mer än 420 000 invånare fyllt till bristningsgränsen.
H. Flyktinglägret i Dadaab är för närvarande världens största med 440 000 invånare, även om det byggdes för att ta emot 90 000 personer. Den humanitära situationen i lägren blir allt värre för varje dag som går, och epidemier som kolera och mässling samt flera våldtäktsfall har registrerats.
I. Kvinnor och barn utgör 80 procent av flyktingarna, och många av dem har råkat ut för sexuellt våld och hot på väg till eller i flyktinglägren.
J. Bristen på allmän ordning i området har fått piratverksamheten att öka i Indiska oceanen. Detta har allvarligt stört leveranserna till och från området, och EU:s militära operation till sjöss har endast kunnat avskräcka från och hejda piratverksamhet snarare än ta itu med dess grundläggande orsaker.
K. EU har anslagit 158 miljoner euro i humanitärt bistånd för 2011, utöver 440 miljoner euro från medlemsstaterna och de mer än 680 miljoner euro som anslagits för regionen fram till 2013 i form av långsiktigt bistånd inom områdena jordbruk, landsbygdens utveckling och livsmedelsförsörjning.
L. Afrikanska unionens ledare har gjort åtaganden om mer än 350 miljoner USD för de humanitära insatserna.
M. Det är av yttersta vikt att utöka nödhjälpen snabbt för att man ska kunna tillgodose de humanitära behov som finns och förhindra att läget försämras ytterligare. Fortfarande saknas totalt 190 miljoner USD för att man under det nästa halvåret ska kunna genomföra Världslivsmedelsprogrammets insatser mot torka i Djibouti, Etiopien, Kenya och Somalia.
N. Ökat förvärv av mark på Afrikas horn (främst från utländska investerares sida) har ökat sårbarheten ytterligare hos halvöns redan osäkra jordbruks- och livsmedelssystem, som inte kunnat leverera det som utlovats i form av arbetstillfällen, livsmedel och ekonomisk utveckling.
O. Konsekvenserna av klimatförändringarna har allvarligt drabbat skördarna i området, vilket kombinerat med den globala ekonomiska nedgången och de stigande livsmedels- och bränslepriserna har hämmat fattigdomsminskningen och möjligheterna att uppnå millennieutvecklingsmålen.
P. I Världsbankens rapport från augusti 2011 om livsmedelspriser uppges att de höga livsmedelspriserna och deras volatilitet hotar de fattigaste befolkningsgrupperna i utvecklingsländerna och förvärrar nödläget på Afrikas horn samt att en allt större mångfald av likvida finansiella instrument som bygger på marknaderna för livsmedel och jordbruksvaror utgör en av de främsta orsakerna till de kraftigt stigande globala livsmedelspriserna.
Q. Derivatinstrument som bygger på marknaderna för livsmedel och jordbruksvaror har blivit extremt populära och lättillgängliga för investerare världen över, och de utgör inte längre vare sig nischinstrument för professionella investerare eller hedgeinstrument för aktörer på spotmarknaden.
R. Den ökade likviditeten och tillgängligheten hos dessa hedgeinstrument är kopplade till de höga priserna och den stora volatiliteten på de underliggande spotmarknaderna, och det är svårare för tillsynsmyndigheterna att få en överblick över dessa marknader på grund av att det i de allra flesta fall rör sig om OTC-transaktioner.
1. Europaparlamentet beklagar djupt förlusten av människoliv och det övriga lidandet i regionen. Parlamentet efterlyser ökat EU-bistånd till områden där hungersnöden är som värst. Biståndet bör enligt parlamentet användas för livsmedel, hälso- och sjukvård, rent vatten och sanitär utrustning till de mest utsatta.
2. Europaparlamentet uppmanar alla myndigheter och fraktioner i regionen att bevilja organisationer för humanitärt bistånd obegränsat tillträde så att de kan nå de människor som behöver hjälp och skydda civilbefolkningen under alla omständigheter, särskilt kvinnor och barn, i enlighet med internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning. Parlamentet vill att humanitära korridorer ska öppnas så att livsmedel och bistånd kan föras längre in i de drabbade områdena.
3. Europaparlamentet kräver att alla sidor omedelbart upphör med angrepp på civila, särskilt på kvinnor och barn, ställer de ansvariga till svars och garanterar tillgång till bistånd och fri rörlighet för alla människor som flyr från konflikter och områden som drabbats av torka. Parlamentet fördömer med eftertryck den muslimska Al-Shabab-milisens åtgärder för att hindra biståndsorganisationer och Världslivsmedelsprogrammet att tillhandahålla livsmedelsbistånd. Parlamentet påminner alla länder i regionen om behovet att hjälpa och skydda flyktingar i enlighet med internationell rätt.
4. Europaparlamentet vill att det internationella samfundet mobiliseras i allt större utsträckning och att det fördubblar sina insatser för att hantera denna nödsituation, tillgodose de humanitära behoven och förhindra att situationen försämras ytterligare, samtidigt som man minns att den tillgängliga finansieringen är otillräcklig.
5. Europaparlamentet betonar behovet av att kontrollera biståndet genom att identifiera tillförlitliga parter på ort och ställe, inklusive väletablerade biståndsorganisationer och lokala ledare, liksom genom bättre samordning och bättre organisation av distributionen för att förhindra eventuell förskingring och plundring av biståndsleveranser.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart förbättra övergången mellan EU:s humanitära bistånd och utvecklingsbistånd eftersom krisen på Afrikas horn tydligt visar att åratal med katastrofbistånd till områden som har drabbats av torka inte på ett effektivt sätt har följts upp med en långsiktig utvecklingspolitik, särskilt inom jordbrukssektorn. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja projekt för en ökad kapacitet att vidta förebyggande åtgärder och system för tidig varning avseende hungersnöd och torka i de östafrikanska länderna.
7. Europaparlamentet välkomnar Afrikanska unionens åtaganden om humanitära insatser, medräknat Afrikanska unionens fredsbevarande uppdrag i Somalia. Parlamentet beklagar dock att endast 9 000 av de totalt 20 000 fredsbevarande soldater från Afrikanska unionen som utlovats till dags dato har utplacerats i Somalia.
8. Europaparlamentet påminner om att en lösning på hungersnöden på Afrikas horn som helhet och i Somalia i synnerhet är möjlig endast om både lokala aktörer och det internationella samfundet tar itu med de underliggande politiska, ekonomiska, miljömässiga och säkerhetsrelaterade problemen. Parlamentet efterlyser en EU-strategi för området som i stora drag anger politiska mål och hur humanitära och militära åtgärder liksom utvecklings- och säkerhetsåtgärder samverkar och är kopplade till varandra.
9. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att kritiskt bedöma fredsavtalet från Djibouti. Parlamentet betonar behovet av att involvera alla människor som drabbats av konflikten i Somalia, medräknat det civila samhället och kvinnogrupper på alla nivåer. Parlamentet uppmuntrar att man inrättar ett system för nationell försoning i syfte att påbörja återuppbyggnaden av landet.
10. Europaparlamentet välkomnar EU:s och dess medlemsstaters åtaganden, men påpekar emellertid att FN:s vädjan om nödhjälp fortfarande har uppbringat en miljard USD mindre än vad som behövs. Parlamentet uppmanar eftertryckligen det internationella samfundet att fullgöra sina åtaganden, leverera livsmedelsbistånd och förbättra hälsoförhållandena på ort och ställe.
11. Europaparlamentet anser att en större andel av EU:s officiella utvecklingsbistånd bör inriktas på jordbruksproduktion och stöd till boskapsskötare i utvecklingsländer så att livsmedelsförsörjningen kan ges en kraftig skjuts framåt. I detta sammanhang uppmanar parlamentet det internationella samfundet att göra långsiktiga investeringar i jordbruket till den viktigaste källan till livsmedel och intäkter i regionen, liksom skapandet av hållbar infrastruktur, och att ge småskaliga jordbrukare tillgång till mark och därmed stärka den lokala marknaden samt dagligen tillhandahålla skäliga livsmedel till människorna på Afrikas horn.
12. Europaparlamentet vill att information om livsmedelsresurser och livsmedelslager samt om internationell prisbildning ska vara mer öppen för insyn, av bättre kvalitet och mer aktuell.
13. Europaparlamentet begär att medlemsstaterna ser till att finansinstitut som är involverade i spekulation på marknaderna för livsmedel och jordbruksvaror upphör med den otillbörliga spekulationsverksamheten, som är orsaken till höga livsmedelspriser med stor volatilitet, och att prioritera kampen mot fattigdom och mänskligt lidande på Afrikas horn och i utvecklingsländer i allmänhet framför vinster och inkomster som bygger på spekulation i livsmedelspriser.
14. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen dessa institut att med avseende på företag ta sitt samhällsansvar på allvar och införa interna regler som garanterar att deras verksamhet på marknaderna för livsmedel och jordbruksvaror begränsas till förmån för åtgärder riktade till den reala ekonomins företag med ett behov att genom hedging skydda sig mot risker.
15. Europaparlamentet uppmanar G20-gruppen att öka ansträngningarna för att nå en global överenskommelse om förhindrande av otillbörlig spekulation och samordna införandet av mekanismer som förhindrar alltför stora prissvängningar vad avser de globala livsmedelspriserna. Parlamentet betonar att G20-gruppen måste involvera länder som inte ingår i gruppen för att man ska kunna garantera global samstämmighet.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument (2004/39/EG) och direktivet om marknadsmissbruk (2003/6/EG) för att förhindra otillbörlig spekulation.
17. Europaparlamentet betonar att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten måste spela en nyckelroll vid utövandet av tillsyn över råvarumarknaderna och framhåller att myndigheten bör vara vaksam i samband med sin tillämpning av reglerande verktyg, så att manipulation och annan otillbörlig verksamhet på marknaderna för livsmedel och jordbruksvaror kan förhindras.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina markpolitiska riktlinjer i fråga om markrofferi, så att de anpassas till de frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markinnehav, fiskeri och skog som kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning tagit fram, och att fästa större vikt vid detta genom sina program för utvecklingssamarbete, sin handelspolitik och sitt engagemang i multilaterala finansieringsinstitut, såsom Världsbanken och Internationella valutafonden.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i denna region att granska hur dagens uppköp av jordbruksmark påverkar fattigdomen på landsbygden och svältdrabbade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med frågan om markrofferi i sin politiska dialog med utvecklingsländerna för att förbättra rapportering om och övervakning av storskaliga markförvärv och att stödja utvecklingsländerna i beslutsfattandet om investeringar.
20. Europaparlamentet efterlyser stora ansträngningar när det gäller att i EU:s utvecklingspolitik bättre integrera en anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar EU att i betydande grad utöka denna typ av finansiering och se till att den kompletterar det officiella utvecklingsbiståndet, samt att visa prov på modigt ledarskap vid den kommande COP 17‑konferensen när det gäller att bättre genomföra politiken för en anpassning till klimatförändringarna och stärka den internationella styrningen av en hållbar utvecklingspolitik.
21. Europaparlamentet uppmanar FN, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att vidta åtgärder mot den olagliga dumpningen av giftigt avfall i somaliska vatten och åtgärda eventuella hälsorisker för befolkningen.
22. Europaparlamentet uttrycker oro över de senaste rapporterna om otillbörlig användning av det officiella utvecklingsbiståndet för att utöva politiskt förtryck i Etiopien. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att biståndet endast används för fattigdomsminskande åtgärder – under former som möjliggör ansvarsutkrävande och insyn – och att människorättsklausulerna i Cotonouavtalet tillämpas till fullo.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre integrera boskapsskötarna i EU:s utvecklingspolitik, eftersom de säkrar en viktig del av den ekonomiska verksamheten och proteinproduktionen i regionen. Parlamentet anser att det krävs en omedelbar dialog med de lokala myndigheterna för att man ska kunna skydda boskapsskötarnas livsstil och inse att deras nomadtillvaro är väl anpassad till torra områden där förhållandena inte medger bosättning.
24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd och FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Igad-ländernas regeringar och parlament, Panafrikanska parlamentet, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, G20:s ordförandeland samt EU-medlemsstaternas regeringar.
- [1] Antagna texter, P7_TA-PROV(2011)0071.