GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Syrien
14.12.2011
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
ECR (B7‑0721/2011)
S&D (B7‑0722/2011)
Verts/ALE (B7‑0723/2011)
ALDE (B7‑0724/2011)
PPE (B7‑0725/2011)
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Elmar Brok, Ioannis Kasoulides, Cristian Dan Preda, Ria Oomen-Ruijten, Andrzej Grzyb, Gabriele Albertini, Tokia Saïfi, Hans-Gert Pöttering, Mario Mauro, Rodi Kratsa‑Tsagaropoulou, Elena Băsescu, Laima Liucija Andrikienė, Roberta Angelilli, Mário David, Simon Busuttil, Franck Proust, Agnès Le Brun, Michael Gahler, Nadezhda Neynsky, Monica Luisa Macovei, Salvatore Iacolino, Arnaud Danjean för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Hannes Swoboda, Pino Arlacchi, Emine Bozkurt, Harlem Désir, Saïd El Khadraoui, Roberto Gualtieri, Richard Howitt, María Muñiz De Urquiza, Vincent Peillon, Carmen Romero López, Kristian Vigenin för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Kristiina Ojuland, Marielle De Sarnez, Louis Michel, Alexandra Thein, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Robert Rochefort, Edward McMillan-Scott, Ramon Tremosa i Balcells, Sonia Alfano, Frédérique Ries, Anneli Jäätteenmäki, Izaskun Bilbao Barandica, Johannes Cornelis van Baalen, Graham Watson för ALDE-gruppen
Daniel Cohn-Bendit, Hélène Flautre, Ulrike Lunacek, Eva Joly, Isabelle Durant, Judith Sargentini, Yannick Jadot, Malika Benarab-Attou, Jill Evans, José Bové, Barbara Lochbihler för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock, Geoffrey Van Orden för ECR-gruppen
Europaparlamentets resolution om situationen i Syrien
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, i synnerhet resolutionerna av den 27 oktober 2011 om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden[1], av den 15 september 2011 om situationen i Syrien[2], av den 27 september 2011 om fallet med Rafah Nashed i Syrien[3] samt av den 7 juli 2011 om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika[4],
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober, den 14 november och den 1 december 2011 om Syrien och av Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober och den 9 december 2011,
– med beaktande av rådets beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273/Gusp,
– med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde om Syrien den 8 oktober, den 3 och 28 november och den 2 december 2011 samt av uttalandet från hennes talesperson den 23 november 2011,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 22 november 2011 om mänskliga rättigheter i Syrien,
– med beaktande av resolutionen av den 2 december 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,
– med beaktande av det uttalande som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, gjorde den 2 december 2011 vid den artonde extra sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter om att undersöka situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,
– med beaktande av rapporten av den 23 november 2011 från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien,
– med beaktande av resolutionen av den 22 november 2011 från FN:s generalförsamlings tredje kommitté om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, till vilka Syrien har anslutit sig,
– med beaktande av Arabförbundets uttalanden om situationen i Syrien av den 27 augusti, den 16 oktober och den 12, 16 och 24 november 2011, dess handlingsplan av den 2 november 2011 och de sanktioner mot Syrien som Arabförbundet antog den 27 november 2011,
– med beaktande av den turkiska regeringens beslut av den 30 november 2011 om att införa ekonomiska sanktioner mot Syrien,
– med beaktande av uttalandet av den 30 november 2011 från Islamiska konferensen med en uppmaning till den syriska regeringen om att omedelbart upphöra med sitt övervåld mot medborgarna och att respektera de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om en ny respons på ett grannskap i förändring från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,
– med beaktande av slutförklaringen från utrikesministrarnas konferens om Europa‑Medelhavsområdet den 27–28 november 1995 (Barcelonaförklaringen) samt den gemensamma förklaringen från Paristoppmötet för Medelhavsområdet den 13 juli 2008, vilka Syrien har undertecknat,
– med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt FN:s uppskattningar har mer än 5 000 människor, däribland över 300 barn, dödats, många fler sårats, mer än 14 000 personer fängslats och tiotusentals sökt skydd i grannländerna eller inom Syrien sedan mars 2011 till följd av regimens brutala förtryck mot sin egen befolkning. Myndigheterna, militären och säkerhetsstyrkorna i Syrien fortsätter – och trappar upp – sina våldsamma attacker och allvarliga människorättsbrott mot fredliga civilpersoner, trots omfattande internationella fördömanden. Det rapporteras att städer runt om i Syrien fortfarande är belägrade av regeringsledda styrkor och saknar tillgång till livsmedel, läkemedel och kommunikationer. Våldet och fördrivningarna leder till att de humanitära förhållandena förvärras för många syrier.
B. De reformer och amnestier som president Bashar al-Assad tillkännagett och utlovat har aldrig genomförts, och regimen har förlorat all trovärdighet. Syriens regering utnyttjar landets högsta domstol för statens säkerhet (SSSC), en särskild domstol utanför det ordinarie straffrättssystemet, för att ställa politiska aktivister och människorättsförsvarare inför rätta. Våldet åtföljs av dåd som utförs av regimen och dess anhängare i syfte att öka de sekteristiska spänningarna och hetsa till konflikter mellan olika folkgrupper och trosriktningar i landet.
C. I en intervju i Sunday Times den 20 november 2011 och i en intervju med den amerikanska tv‑kanalen ABC den 7 december 2011 förnekade president Bashar al-Assad att hans regering behandlar befolkningen illa. Han förklarade också att han inte kände någon skuld för våldet mot det tio månader långa upproret, trots rapporterna om säkerhetsstyrkornas brutalitet.
D. I resolutionen av den 2 december 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter fördöms kraftfullt de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som myndigheterna, militären och säkerhetstjänsten i Syrien gör sig skyldiga till – i form av bland annat mord, godtyckliga avrättningar, förföljelser, godtyckligt fängslande, påtvingade försvinnanden samt tortyr och misshandel, våldtäkter och annat sexuellt våld som begås mot civila, även barn, liksom att de sårade förvägras läkarvård. I resolutionen föreslås också att ett mandat ska fastställas för en särskild rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.
E. I rapporten från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien dokumenteras de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som militären, säkerhetsstyrkorna och regeringstrogna miliser i Syrien gör sig skyldiga till. Undersökningskommissionen är djupt oroad över att brott mot mänskligheten har begåtts på olika håll i Syrien. Den syriska regeringen har vägrat att samarbeta med undersökningskommissionen. Enligt undersökningskommissionens rapport har det skett många avhopp från militären och säkerhetsstyrkorna sedan våldet började, och avhoppen har tilltagit under de senaste månaderna.
F. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, varnade i ett uttalande den 2 december 2011 för att den syriska regimens fortsatta, skoningslösa våld mot sin befolkning kan driva landet till inbördeskrig. Hon uppmanade också FN:s säkerhetsråd att hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen.
G. De syriska myndigheterna fortsätter att vägra internationella journalister och observatörer tillträde till landet. Rapporter från syriska flyktingar och människorättsaktivister och bilder från mobiltelefoner är den främsta källan till information och dokumentation om situationen i Syrien i allmänhet och om de systematiska och utbredda människorättskränkningar som begås mot civila av armén och säkerhetsstyrkorna i Syrien.
H. Den 1 december 2011 skärpte EU sina restriktiva åtgärder mot Syrien och införde bland annat ytterligare handelsförbud för EU-baserade företag och finansinstitut avseende den syriska olje- och finanssektorn, nya frysningar av tillgångar, reseförbud för elva personer och tolv organisationer, ett vapenembargo och framför allt ett förbud mot export från EU till Syrien av informations- och kommunikationsteknik (IKT) som regeringen kan använda för att kränka medborgarnas mänskliga rättigheter.
I. Hittills har rådet/Europeiska utrikestjänsten inte kunnat nå enighet om eller offentliggöra nödvändiga uppgifter om förbudet mot export av IKT. Det har rapporterats allmänt om att företag (baserade) i EU har utrustat den syriska regeringen med (skräddarsydd) teknik så att den kan avlyssna, övervaka och registrera all internettrafik och mobil kommunikation i Syrien och fånga upp både inhemsk och internationell trafik. Företag (baserade) i EU har byggt upp och lett övervakningscentrum på plats i Syrien och försett den syriska regeringen med tillhörande tekniskt stöd.
J. Såväl Frankrikes ambassadör, Eric Chevallier, som USA:s ambassadör, Robert Ford, har återvänt till Damaskus för att visa sitt fulla stöd för den syriska befolkningens kamp och krav. Båda ambassadörerna kallades tillbaka i oktober på grund av säkerhetsskäl och våldsamma attacker mot franska intressen.
K. I sina slutsatser av den 1 december 2011 uppmuntrade rådet återigen den syriska oppositionen att upprätta en enad plattform, bekräftade att EU skulle fortsätta att samarbeta med företrädare för den syriska oppositionen som ansluter sig till principen om icke-våld och välkomnade Syriens nationella råds utfästelser i detta avseende.
L. Den 22 november 2011 träffade vice ordföranden/unionens höga representant, Catherine Ashton, företrädare för Syriens nationella råd. Hon framhöll då vikten av en inkluderande politisk plattform för oppositionen.
M. Under de senaste månaderna har ledamöter av Europaparlamentet inlett en dialog och fört diskussioner med olika företrädare för den syriska oppositionen i exil och i landet.
N. Krisen i Syrien hotar stabiliteten och säkerheten i hela Mellanöstern.
O. Den 16 november 2011 stängde Arabförbundet av Syrien från organisationen, efter att landet inte uppfyllt villkoren i en fredsplan från Arabförbundet som bland annat gick ut på att Syrien skulle dra tillbaka stridsvagnar från upproriska städer, stoppa angreppen mot demonstranterna, inleda en dialog med oppositionen och låta 500 observatörer från Arabförbundet komma in i landet för att bedöma situationen på plats. Efter en rad ultimatum antog Arabförbundet den 27 november 2011 sanktioner mot Syrien som omfattar frysning av tillgångar och investeringsförbud.
P. Den 30 november 2011 införde den turkiska regeringen ekonomiska sanktioner mot Syrien, liksom ett vapenembargo som omfattar leverans av vapen och militär utrustning, och upphävde ett samarbetsavtal med Syrien tills en ny regering är på plats. Den 22 november 2011 uppmanade den turkiske premiärministern president al‑Assad att ”till slut avgå”. Tiotusentals syriska flyktingar har sökt skydd i Turkiet sedan mars 2011.
Q. Det finns oroväckande rapporter från många källor om att de syriska myndigheterna har beordrat att pater Paolo dall’Oglio, abbot vid klostret Mar Musa i Syrien och mottagare av Anna Lindh-stiftelsens första pris för interkulturell dialog 2006, ska utvisas ur landet. Dall’Oglio är vida känd för att under de senaste trettio åren ha verkat för fredlig samexistens mellan religionerna samt för sitt engagemang för inhemsk försoning med förhandlingar som grund och för yttrandefrihet. De syriska myndigheterna måste låta bli att utvisa dall’Oglio, eftersom en sådan handling skulle kunna försvaga den pågående dialogen mellan kristna och muslimer.
R. Den 4 december 2011 grep de syriska myndigheterna bloggaren Razan Ghazzawi vid gränsen mellan Syrien och Jordanien när hon enligt uppgift var på väg till Amman för att delta i ett seminarium om tryckfrihet som anordnats av hennes arbetsgivare, det syriska centrumet för medie- och yttrandefrihet.
1. Europaparlamentet fördömer återigen i starkast möjliga ordalag den syriska regimens brutala förtryck mot sin befolkning, däribland barn. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga och upprepar sin solidaritet med det syriska folkets fredliga kamp för frihet, värdighet och demokrati. Parlamentet berömmer människornas mod och beslutsamhet, med särskilt avseende på kvinnorna, som spelar en viktig roll i denna kamp.
2. Europaparlamentet konstaterar att den syriska regimen – och i synnerhet president Bashar al‑Assad, som bär det yttersta ansvaret i sin egenskap av Syriens konstitutionella statschef – inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet kräver ännu en gång att våldet mot fredliga demonstranter och förföljelserna av deras familjer omedelbart ska upphöra, att alla fängslade demonstranter, politiska fångar, människorättsförsvarare och journalister ska friges och att internationella humanitära organisationer, människorättsorganisationer och medier ska få fullt tillträde till landet.
3. Europaparlamentet uppmanar på nytt president Bashar al-Assad och hans regim att omedelbart avgå så att en övergång till demokrati kan ske i landet.
4. Europaparlamentet efterlyser en skyndsam, oberoende och öppen utredning av de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som förövas av myndigheterna, militären och säkerhetsstyrkorna i Syrien, i syfte att se till att alla som har gjort sig skyldiga till sådana handlingar, som kan utgöra brott mot mänskligheten, ställs till svars av världssamfundet.
5. Europaparlamentet understryker att oppositionen och demonstranterna i Syrien har vädjat om att internationella observatörer ska sändas till landet för att avskräcka från angrepp mot civila, och om att internationella humanitära organisationer, människorättsorganisationer och medier ska få fullt tillträde till landet.
6. Europaparlamentet vill se en fredlig och verklig övergång till demokrati som uppfyller den syriska befolkningens legitima krav och bygger på en inkluderande process för nationell politisk dialog där alla demokratiska krafter och det civila samhället i landet får delta. Parlamentet vädjar till oppositionsstyrkorna att inte gå i fällan att trappa upp våldet och militarisera situationen ytterligare i sitt försvar av befolkningen. Parlamentet uttrycker stor oro över att hot från syriska myndigheter kan riktas även mot oppositionella som lever i exil, och uppmanar EU:s medlemsstater att överväga möjligheten att utvisa eller vidta andra lämpliga åtgärder mot syriska diplomater som är stationerade i EU och som är inblandade i sådana fall.
7. Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar den syriska oppositionens pågående ansträngningar, både inom och utanför landet, för att upprätta en enad plattform, fortsätta samarbetet med världssamfundet, särskilt Arabförbundet, och arbeta för en gemensam framtidsvision för Syrien och för en övergång till ett demokratiskt system. Parlamentet håller fast vid sitt stöd till Syriens nationella råd och betonar hur viktigt det är att den syriska oppositionen och Fria syriska armén åtar sig att respektera de mänskliga fri- och rättigheterna och rättsstaten, så att de upprätthåller sitt tydliga åtagande om en fredlig och inkluderande process. Parlamentet stöder rådets slutsatser av den 1 december 2011 och uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra dem omgående och att hitta nya sätt att stärka sitt icke‑militära stöd till dessa krafter inom oppositionen.
8. Europaparlamentet betonar ännu en gång att den syriska regeringen inte har levt upp till sitt ansvar att skydda sin befolkning, att omedelbart få ett slut på alla människorättskränkningar och att stoppa alla angrepp på civila. Med tanke på detta måste världssamfundet vidta akuta och lämpliga åtgärder.
9. Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om att fortsätta att driva på för ett ökat internationellt tryck på den syriska regimen. Parlamentet ställer sig helt bakom rådets beslut av den 14 november och den 1 december 2011 om att införa nya restriktiva åtgärder mot regimen, och begär en utökad frysning av tillgångar och ett utvidgat reseförbud för de familjer och företag som är regimens främsta finansiärer. EU måste vara berett att vidta ytterligare åtgärder för att hjälpa Syriens befolkning, som strävar efter en demokratisk framtid genom fredliga medel. I detta sammanhang efterfrågar parlamentet ytterligare EU‑sanktioner som riktar sig mot den syriska regimen men som får minimala följder för befolkningen, så länge som förtrycket fortgår, liksom lämpliga mekanismer för att bemöta nuvarande och framtida humanitära nödlägen i landet. Parlamentet välkomnar och stöder rådets slutsatser om Syrien av den 1 december 2011, där det också förklaras att EU är berett att utveckla ett nytt och långtgående partnerskap med Syrien inom alla områden av gemensamt intresse, även genom att frigöra bistånd och stärka handelsförbindelserna och de ekonomiska banden, så snart som president Bashar al‑Assad har avgått och en verklig demokratisk övergång inleds.
10. Europaparlamentet välkomnar och stöder de resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien som antogs av FN:s generalförsamling den 22 november 2011, FN:s råd för mänskliga rättigheter den 2 december 2011 samt FN:s generalförsamlings tredje kommitté den 22 november 2011, liksom rapporten av den 23 november 2011 från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien. Parlamentet begär att Syrien omedelbart stängs av från Unescos kommitté för de mänskliga rättigheterna.
11. Europaparlamentet beklagar djupt att FN:s säkerhetsråd hittills inte har kunnat reagera som sig bör på de pågående brutaliteterna i Syrien. Parlamentet uppmanar på nytt medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, särskilt Ryssland och Kina, att leva upp till sitt ansvar att se till att de internationella människorättsnormerna respekteras i Syrien. Parlamentet ger sitt fortsatta stöd till EU:s och dess medlemsstaters ansträngningar i denna fråga. Samtidigt uppmanar parlamentet FN:s säkerhetsråd att hänskjuta de brott som begåtts av den syriska regimen mot dess befolkning till Internationella brottmålsdomstolen.
12. Europaparlamentet ger sitt starka stöd till Arabförbundets ansträngningar för att få ett slut på våldet och främja en politisk lösning i Syrien. Parlamentet välkomnar Arabförbundets förslag om att sända ett observatörsuppdrag för att skydda civila. Det är oroande att de syriska myndigheterna inte bryr sig om att genomföra handlingsplanen. Parlamentet välkomnar Arabförbundets beslut om att införa sanktioner mot den syriska regimen, och uppmanar den syriska regimen att avstå från alla direkta eller indirekta försök att destabilisera grannländerna.
13. Europaparlamentet efterlyser ett tätare samarbete mellan EU och Turkiet kring situationen i Syrien. Parlamentet välkomnar Turkiets fördömande av och ekonomiska sanktioner mot den syriska regimen och ser positivt på landets politik att hålla gränserna öppna för flyktingar.
14. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att göra sitt yttersta för att inleda samtal med Turkiet, Arabförbundet och den syriska oppositionen om arrangemang för att inrätta humanitära korridorer vid gränsen mellan Syrien och Turkiet i syfte att skydda syriska flyktingar och alla civila som försöker fly landet för att undkomma det pågående militära våldet.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Arabrepubliken Syriens regering och parlament samt Republiken Turkiets regering och parlament.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2011)0471.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2011)0387.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2011)0476.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2011)0333.