GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Egypten – den senaste händelseutvecklingen
15.2.2012
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
PPE (B7‑0079/2012)
ECR (B7‑0082/2012)
S&D (B7‑0084/2012)
Verts/ALE (B7‑0085/2012)
ALDE (B7‑0087/2012)
Cristian Dan Preda, Elmar Brok, Mario Mauro, Ria Oomen-Ruijten, Hans-Gert Pöttering, Bernd Posselt, Filip Kaczmarek, Csaba Sógor, Laima Liucija Andrikienė, Roberta Angelilli, Tunne Kelam, Monica Luisa Macovei, Elena Băsescu, Eija-Riitta Korhola, Sari Essayah, Zuzana Roithová, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Giovanni La Via, Eduard Kukan, Lena Kolarska-Bobińska, Bogusław Sonik, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Kristian Vigenin, Pino Arlacchi, Liisa Jaakonsaari, Rovana Plumb för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Sonia Alfano, Louis Michel, Kristiina Ojuland, Robert Rochefort, Ramon Tremosa i Balcells, Edward McMillan-Scott, Marielle De Sarnez, Graham Watson, Izaskun Bilbao Barandica, Antonyia Parvanova, Jelko Kacin för ALDE-gruppen
Franziska Katharina Brantner, Hélène Flautre, Frieda Brepoels, Nicole Kiil-Nielsen, Margrete Auken, Raül Romeva i Rueda, Rui Tavares, Judith Sargentini, Barbara Lochbihler för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock, Peter van Dalen, Ryszard Antoni Legutko, Tomasz Piotr Poręba, Ryszard Czarnecki för ECR-gruppen
Bastiaan Belder, Jaroslav Paška
Europaparlamentets resolution om Egypten – den senaste händelseutvecklingen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 17 november 2011 om Egypten, särskilt fallet med bloggaren Alaa Abd El Fattah[1],
– med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,
– med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 2 februari 2012 om tragedin vid fotbollsarenan i Egypten, och av den 1 februari 2012 om den allt hårdare kontrollen av det civila samhället i Egypten,
– med beaktande av 2004 års associeringsavtal mellan EU och Egypten och den handlingsplan som man kom överens om 2007,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 och Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2011 om Egypten,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, om en ny respons på ett grannskap i förändring,
– med beaktande av utvecklingen av den europeiska grannskapspolitiken sedan 2004, särskilt kommissionens framstegsrapporter om dess genomförande,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, i dess lydelse från 2008,
– med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Situationen för icke-statliga organisationer i Egypten är mycket oroväckande. I oktober 2011 meddelades att en kommitté skulle inrättas som ska se över samhällsinstitutioner och icke-statliga organisationer i syfte att strama åt den juridiska kontrollen av utländsk finansiering till civilsamhällets organisationer och politiska stiftelser, varpå det gjordes en begäran till centralbanken om att alla banktransaktioner till och från icke-statliga organisationers skulle bevakas. Tio organisationer med utländsk finansiering fick sina lokaler genomsökta, blev föremål för utredning och förbjöds sedan av det styrande militärrådet den 29 december 2011. Egyptens militärledda regering meddelade den 5 februari 2012 att den skulle ställa 19 amerikanska medborgare och 24 andra personer inför rätta som en del av en brottsutredning om utländsk finansiering av icke vinstdrivande organisationer med verksamhet i Egypten. Egyptiska domare utreder anklagelser om olaglig utländsk finansiering av icke-statliga organisationer och politiska stiftelser som arbetar för demokrati och 44 svaranden, varav nitton amerikaner, fjorton egypter, fem serber, två tyskar, två libaneser, en jordanier och en palestinier, har fått sina fall hänskjutna till Kairos brottsmålsdomstol och beordrats att inte lämna landet.
B. De icke-statliga organisationerna anklagas också för att ha inrättat och bedrivit verksamhet i lokaler i Egypten utan formellt tillstånd från regeringen. Organisationernas ansökningar om registrering i enlighet med föreskrifterna har dock inte behandlats av de egyptiska myndigheterna på mer än fem år. Dessa anklagelser utgör kulmen på en allt hårdare kontroll från rättsväsendets sida av de nationella och internationella icke-statliga organisationerna i Egypten, ett agerande som står i strid med internationell människorättslagstiftning och som undergräver arbetet med att främja demokratiska värden och garantera respekten för de mänskliga rättigheterna.
C. Minst 74 personer miste livet, och hundratals fler skadades då sammandrabbningar utbröt vid en fotbollsmatch i Port Said mellan Kairoklubben Al Ahly och den lokala klubben Al Masr.
D. Polisens reaktion på sammandrabbningarna var förvånansvärt passiv. Ilska och spekulationer om att politiska motiv låg bakom sammandrabbningarna, tillsammans med krav på militärstyrets avgång, ledde under dagarna efter fotbollstragedin till gatudemonstrationer i protest mot alla typer av diktatoriskt styre, militärt eller annat, med ytterligare döda och skadade som följd. Polisen fortsätter att beskjuta demonstranterna med tårgas, hagelskott och gummikulor.
E. Egyptens biträdande hälsominister Hesham Sheiha, kallade katastrofen för den värsta i Egyptens fotbollshistoria. Det styrande militärrådet beordrade att helikoptrar skulle frakta skadade spelare och supportrar från det besökande laget till ett militärsjukhus. Sporten bör, särskild i tider av övergång och social oro, utgöra en enande kraft som erbjuder en känsla av normalitet och början till försoning mellan splittrade samhällen.
F. Det civila samhällets engagemang i genomförandet av relevanta åtgärder är en förutsättning för att den europeiska grannskapspolitiken ska lyckas, och för att få till stånd reformer på området för mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter.
G. Det styrande militärrådet har följt en kontroversiell agenda, eftersom undantagslagen inte har avskaffats helt och fortfarande kan tillämpas i samband med fall av ”våldshandlingar”, ett begrepp som är öppet för bred tolkning och godtycklig tillämpning. Enligt internationella och nationella organisationer har skyddet av de mänskliga rättigheterna i Egypten inte förbättrats alls under de senaste tio månaderna av militärstyre. Civilpersoner fortsätter att ställas inför militärdomstolar, och bloggare, journalister och människorättsförsvarare utsätts för direkta eller indirekta trakasserier, vilket har ökat spänningarna och gett bränsle åt ytterligare folkliga protester. Det styrande militärrådet har inte utrett anklagelserna om sexuellt våld mot kvinnliga demonstranter, däribland så kallade ”oskuldstest”, dödshot och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.
H. I valet till folkförsamlingen som hölls i november 2011 och januari 2012 vann Muslimska brödraskapets parti, Frihets- och rättvisepartiet, 47 procent av rösterna och det salafistdominerade Nour-partiet 25 procent av rösterna, med resultatet att antalet kvinnliga parlamentsledamöter sjönk från 64 till åtta. Presidentvalet kommer att äga rum i juni. Inga internationella institutioner, inte heller EU, bjöds in för att observera valet.
I. Europaparlamentet har vid flera tillfällen begärt att det undantagstillstånd som har varit ikraft sedan 1981 ska hävas, att demokratin ska stärkas och att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska respekteras i Egypten. EU har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen.
1. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det egyptiska folket under denna viktiga period av övergång till demokrati i landet. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att fullt ut garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland kvinnors rättigheter, religions-, samvets- och tankefrihet, skyddet av minoriteter, bekämpning av diskriminering på grund av sexuell läggning, tryck- och mediefrihet, förenings- och mötesfrihet, rätten till ett korrekt rättsförfarande och yttrandefrihet, eftersom dessa rättigheter är grundläggande beståndsdelar i en verklig demokrati.
2. Europaparlamentet kräver att anklagelserna om brott som riktas mot icke-statliga organisationer och politiska stiftelser omedelbart ska dras tillbaka. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att alla inspektioner av inhemska eller utländska civilsamhällsorganisationer sker med full insyn och opartiskhet och i enlighet med tillämpliga rättsliga förfaranden och internationella standarder på området för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet anser att dessa metoder utgör en allvarlig kränkning av föreningsfriheten, som fastställs i artikel 22 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att i nära samarbete med icke-statliga organisationer och grupper som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati anta en ny föreningslag som grundar sig på internationella människorättsstandarder. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för det engagemang och det viktiga och kvalitativa arbete som utförs av dessa organisationer till stöd för det civila samhället och det egyptiska folket för att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
3. Europaparlamentet beklagar djupt det stora antalet dödsoffer och skadade i Port Said och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet efterlyser en oberoende utredning av de händelser som ledde till tragedin och begär att de ansvariga ska ställas inför rätta.
4. Europaparlamentet oroas av anklagelserna om att politiska motiv låg bakom sammandrabbningarna, och uppmanar de egyptiska myndigheterna att skyndsamt inleda en oberoende utredning av händelserna den 1 februari 2012.
5. Europaparlamentet ger sitt starka stöd till reformer som leder till inrättande av demokrati, rättsstatliga principer och social rättvisa i Egypten, i enlighet med det egyptiska folkets vilja. Parlamentet upprepar sitt krav på att undantagstillståndet i Egypten ska hävas fullt ut. Parlamentet understryker på nytt vikten av goda styrelseformer, kampen mot korruption och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Egypten och begär klargöranden om den konstitutionella processen, dess tidsfrister och principer, för att se till att de konstitutionella bestämmelserna omfattar alla och inte ger utrymme för diskriminering av någon i det egyptiska samhället. Parlamentet betonar på nytt att den högsta makten måste föras över till en demokratiskt vald civil regering så fort som möjligt.
6. Europaparlamentet betonar vikten av att hålla fria, rättvisa och öppna val och uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att stödja och bistå de egyptiska myndigheterna, de politiska partierna och det civila samhället i deras insatser för att uppnå detta mål. Parlamentet uppmanar det styrande militärrådet att tillåta att oberoende observatörer närvarar vid och bevakar det kommande presidentvalet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att verka för att det inrättas en arbetsgrupp där parlamentet ingår. Arbetsgruppen ska stödja övergången till demokrati, i enlighet med den begäran som gjorts av aktörerna för demokratisk förändring, särskilt anordnandet av fria och demokratiska val och institutionsuppbyggnad, bland annat uppbyggnad av ett oberoende rättsväsende.
7. Europaparlamentet välkomnar frisläppandet av de fängslade bloggarna Alaa Abd El-Fattah och Maikel Nabil Sanad. Parlamentet uppmanar på nytt de egyptiska myndigheterna att garantera att inga bloggare, journalister eller människorättsförsvarare kommer att utsättas för direkta eller indirekta trakasserier eller hot i landet. Parlamentet välkomnar frisläppandet av politiska fångar, men upprepar samtidigt att dessa aldrig borde ha ställts inför rätta i militärdomstolar. Parlamentet anser därför att fångarna i fråga borde ha frikänts i stället för att benådas.
8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till de egyptiska myndigheterna.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2011)0518