Gemensamt förslag till resolution - RC-B7-0131/2012Gemensamt förslag till resolution
RC-B7-0131/2012

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Nigeria

12.3.2012

i enlighet med artikel 110.4 i arbetsordningen
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
ECR (B7‑0131/2012)
Verts/ALE (B7‑0133/2012)
EFD (B7‑0134/2012)
ALDE (B7‑0137/2012)
PPE (B7‑0138/2012)
S&D (B7‑0149/2012)

Mario Mauro, Alojz Peterle, Filip Kaczmarek, Michèle Striffler, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Gay Mitchell, Cristian Dan Preda, Laima Liucija Andrikienė, Santiago Fisas Ayxela, Ria Oomen-Ruijten, Monica Luisa Macovei, Arnaud Danjean, Bogusław Sonik för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Ana Gomes, Ricardo Cortés Lastra, Michael Cashman för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Kristiina Ojuland, Alexander Graf Lambsdorff, Johannes Cornelis van Baalen, Graham Watson, Marielle de Sarnez, Louis Michel, Sonia Alfano, Niccolò Rinaldi, Corinne Lepage för ALDE-gruppen
Raül Romeva i Rueda, Judith Sargentini för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock för ECR-gruppen
Fiorello Provera för EFD-gruppen

Förfarande : 2012/2550(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
RC-B7-0131/2012
Ingivna texter :
RC-B7-0131/2012
Debatter :
Antagna texter :

Europaparlamentets resolution om situationen i Nigeria

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av uttalandena från Ashton, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant, av den 26 december 2011 om bombningarna på juldagen respektive den 22 januari 2012 om bombningarna i Kano, Nigeria,

–   med beaktande av uttalandet av den 27 december 2011 från FN:s säkerhetsråd om attackerna i Nigeria,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, ratificerad av Nigeria den 29 oktober 1993,

–   med beaktande av den andra översynen av Cotonouavtalet 2007–2013, ratificerad av Nigeria den 27 september 2010,

–   med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Nigeria den 22 juni 1983,

–   med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–   med beaktande av Nigerias författning, i synnerhet bestämmelserna om skydd för religionsfriheten i kapitel IV – Rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–   med beaktande av ministermötet Nigeria–EU den 8 februari 2012 i Abuja,

–   med beaktande av resolution E/CN.4/RES/2005/69 från FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, i vilken generalsekreteraren uppmanades att utse en särskild representant för frågor som rör mänskliga rättigheter och transnationella företag samt andra företag,

–   med beaktande av rekommendationerna i UNEP-rapporten om att inrätta en myndighet för återställandet av miljön i Ogoniland,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den senaste vågen av väpnade attacker och bombdåd som islamistiska terrorsekten Boko Haram ligger bakom är skrämmande. Minst 185 personer dödades i Kano den 20 januari och attackerna var främst riktade mot polisstationer. I ett flygblad som distribuerats nattetid varnade Boko Haram invånarna i Kano för att deras attacker mot säkerhetstjänsten skulle fortsätta och uppmanade till uthållighet under gruppens kamp för att införa ett islamistiskt system.

B.  Människorättsorganisationer har dokumenterat att islamistgruppen Boko Haram har varit inblandad i attentaten mot polisstationer, militäranläggningar, kyrkor och banker samt i självmordsattentatet, utfört med en bilbomb, mot FN:s högkvarter, där 24 personer dödades och fler än 100 skadades.

C. Som svar på våldet från Boko Haram har nigeriansk polis och militär utfört utomrättsliga avrättningar av flera misstänkta medlemmar i gruppen.

D.  Boko Harams attacker har riktats mot kristna, särskilt attackerna på juldagen då dussintals människor dödades i en serie bombattacker. Den attack som krävde flest dödsoffer – 44 döda – skedde utanför en katolsk kyrka nära huvudstaden Abuja. Boko Haram har förklarat ett religionskrig mot kristna och svurit på att driva bort dem från landets norra del som domineras av muslimer.

E.  Den 3 januari gav Boko Haram de kristna i norra Nigeria ett ultimatum – de fick tre dagar på sig att lämna området. Under en gudstjänst den 5 januari i Gombe dödades minst åtta kristna och den 6 januari dödades 20 sörjande kristna i Mubi.

F.  Den 26 februari detonerade två självmordsbombare från Boko Haram sprängmedel som placerats i en bil utanför en kyrka i Jos. Tre personer dödades och 38 skadades. Den 21 februari detonerade extremister en bomb utanför en kyrka i staden Suleja. Fem personer skadades.

G. Den 4 mars 2012 meddelade Boko Haram att man skulle inleda en rad samordnade attacker för att förinta hela den kristna befolkningen i landets norra delar.

H. Religions- och trosfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet är grundläggande och universella värden och väsentliga aspekter av demokrati. EU har flera gånger uttryckt sitt stöd för religions- och trosfriheten, samvetsfriheten och tankefriheten och betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen.

I.   Boko Haram beskylls för att sedan juli 2009 ha dödat över 900 människor i cirka 160 separata attacker. Enligt flera rapporter som nyligen publicerats kan det finnas en eventuell koppling mellan Boko Haram och AQMI (al-Qaida-organisationen i det islamiska Maghreb) vilket kan utgöra ett allvarligt hot mot freden och säkerheten i Sahel-regionen och västra Afrika.

J.   Som svar på det uppblossande våldet utlyste president Goodluck Jonathan den 31 december 2011 undantagstillstånd i flera delstater och stängde tillfälligt gränserna till Tchad, Kamerun och Niger. Presidenten har medgett att Boko Haram har infiltrerat delstatsinstitutioner och säkerhetsstyrkor. Samtidigt ska korrupta tjänstemän ha försett Boko Haram med vapen.

K. Problemen i Nigeria beror på bristande ekonomisk utveckling och på de motsättningar som bottnar i flera årtiondens fientlighet mellan olika ursprungsbefolkningar som konkurrerar om den bördiga jordbruksmarken, med migranter och bosättare norrifrån som är muslimer och talar hausa.

L.  I ett oljerikt land som Nigeria måste en fredlig konfliktlösning också innebära efterlevnad av de mänskliga rättigheterna, tillgång till rättslig prövning, avskaffande av straffriheten samt rättvis tillgång till resurserna och omfördelning av inkomsterna.

M. Trots att Nigeria är världens åttonde största oljeproducerande land lever majoriteten av dess 148 miljoner invånarna under fattigdomsgränsen.

N. Den nigerianska regeringen spenderar ungefär åtta miljarder US-dollar om året på bränslesubventioner. I resursrika länder med stora klyftor mellan fattiga och rika, såsom Nigeria, är subventionerad gas en av de få förmåner som erbjudits av den notoriskt korrupta regeringen, som har misshushållit med oljeintäkterna.

O. I början av detta år ledde de våldsamma folkliga protesterna och den veckolånga generalstrejken till att president Goodluck Jonathan tvingades att delvis återinföra bränslesubventionerna. De internationella finansinstituten, såsom Internationella valutafonden, anser att subventionerna hellre borde användas till att finansiera utbildning, hälso- och sjukvård och andra tjänster.

P.  Den styrande elitens misskötsel och missbruk av landets omfattande naturresurser – dvs. oljan – fortsätter med så gott som oförminskad styrka. Dessutom har oljeutsläpp från multinationell oljeverksamhet, sabotage av oljeledningar, stölder av råolja och utbredd fackling av gas lett till kraftiga föroreningar av Nigerdeltat. Enligt en FN-rapport skulle återställandet av miljön i Nigerias oljeregion Ogoniland kunna bli världens mest långtgående och långsiktiga oljesaneringsinsats, förutsatt att man har som mål att helt och hållet rena det förorenade dricksvattnet, sanera de förorenade markerna och vattendragen och de andra ekosystemen.

Q. Hajia Zainab Maina, minister med ansvar för kvinnofrågor och social utveckling, har fördömt de många våldtäkterna och det utbredda sexuella våldet mot kvinnorna i landet. Hon har också slagit fast att man för att stävja denna oroande utveckling måste se till att lagen om våld mot personer antas.

R.  Enligt den federala strafflagen i Nigeria kan utövande av homosexualitet straffas med upp till 14 års fängelse. I vissa delstater där sharialagar tillämpas kan utövande av manlig homosexualitet som sker med samtycke straffas med döden. Kvinnlig homosexualitet kan straffas med piskning och sex månaders fängelse. Nyligen infördes också federal lagstiftning som kriminaliserar samkönade relationer, vilket gör att sådana relationer kan straffas med upp till 14 års fängelse. Det nationella parlamentet försökte två gånger införa en sådan lagstiftning men förhindrades att göra detta av internationella och inhemska människorättsaktivister.

S.  De nigerianska fackföreningsaktivisterna och människorättsförsvararna Osmond Ugwu och Raphael Elobuike hålls frihetsberövade i Enugus federala fängelse i sydöstra Nigeria. De båda männen anklagas för att ha försökt mörda en polisman efter att de greps vid ett massmöte för arbetare den 24 oktober 2011. Enligt Amnesty International och Human Rights Watch har åklagarna inga bevis mot dem.

T.  EU är en stor ekonomisk bidragsgivare till Nigeria. Den 12 november 2009 undertecknade kommissionen och Nigerias federala regering ett landstrategidokument Nigeria-EG och ett nationellt vägledande program för 2008–2013, enligt vilka EU ska finansiera projekt som bland annat syftar till att skapa fred och säkerhet och värna mänskliga rättigheter.

 

U. Enligt artikel 8 i det reviderade Cotonouavtalet ska EU regelbundet föra en politisk dialog med Nigeria om de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer, inklusive diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religiös övertygelse eller ras.

1.  Europaparlamentet fördömer starkt den senaste tidens våldshandlingar, särskilt de attacker som utförts av den islamistiska terrorsekten Boko Haram, och de tragiska förlusterna av människoliv i Nigerias drabbade regioner och uttrycker sin medkänsla med de anhöriga och skadade.

2.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt alla befolkningsgrupper att visa återhållsamhet och att med fredliga medel försöka lösa konflikterna mellan religiösa och etniska grupper i Nigeria.

3.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att så fort som möjligt få ett slut på våldet och att garantera säkerheten för och skyddet av befolkningen samt respekten för de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias president att främja dialogen mellan företrädare för olika religioner och övertygelser och öka tankefriheten, samvetsfriheten och religionsfriheten.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av ett oberoende, opartiskt och tillgängligt rättssystem för att få straffriheten att upphöra och öka respekten för rättsstatsprincipen och folkets grundläggande rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias federala regering att undersöka orsakerna till de senaste våldsamheterna och att garantera att de som gjort sig skyldiga till våldsbrotten ställs inför rätta. Parlamentet uppmanar särskilt Nigerias federala regering att slå till mot Boko Haram som genom att utnyttja de djupt liggande religiösa spänningarna i Nigeria växer sig starkare.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av regionalt samarbete när man agerar mot det hot som en eventuell koppling mellan Boko Haram och AQMI innebär. Parlamentet uppmanar länderna i regionen att fördjupa sitt samarbete, även genom de relevanta regionala organisationerna, för att hindra Boko Haram och AQMI från att samverka. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att bidra med sitt stöd till dessa regionala ansträngningar.

8.  Europaparlamentet fördömer starkt att den brittiske medborgaren Chris McManus och den italienske medborgaren Franco Lamolinara – två ingenjörer som arbetade för ett italienskt byggföretag och som hållits gisslan i tio månader i norra Nigeria – dödades under ett misslyckat fritagningsförsök den 8 mars, och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga.

9.  Europaparlamentet efterlyser en mer omfattande undersökning av de bakomliggande orsakerna till konflikten, inklusive de sociala, ekonomiska och etniska motsättningarna. Generella och förenklade förklaringar som bara tar hänsyn till religionen bör undvikas, eftersom de inte kan erbjuda någon långsiktig och varaktig lösning på regionens problem.

10. Europaparlamentet uppmanar Nigerias federala regering att skydda sin befolkning och att åtgärda de bakomliggande orsakerna till våldet genom att garantera lika rättigheter för alla medborgare och ta itu med de problem som har att göra med kontrollen över den bördiga jordbruksmarken, arbetslösheten och fattigdomen.

11. Europaparlamentet uppmanar den Nigerias federala regeringen att bekämpa korruption, fattigdom och ojämlikhet och verka för sociala, politiska och ekonomiska reformer i syfte att skapa en demokratisk, stabil, säker och fri stat som beaktar de mänskliga rättigheterna.

12. Europaparlamentet vädjar till myndigheterna att ta itu med de verkliga problemen för befolkningen i de norra landsdelarna, som är mycket fattigare än vissa mer välmående delstater i söder. Myndigheterna uppmanas också att satsa på att förbättra de svåra levnadsvillkoren för denna befolkning utan att för den skull förbise delstater med liknande problem i landet södra delar.

13. Europaparlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna och de utländska företag som är verksamma inom Nigerias oljeindustri att hjälpa till att stärka styrelseformerna genom att förbättra insynen och ansvarsutkrävandet i utvinningssektorn. Företagen uppmanas att rätta sig efter initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin och offentliggöra vad de betalar till den nigerianska regeringen.

14. Europaparlamentet betonar att de nigerianska myndigheterna och de multinationella oljebolagen måste göra sitt yttersta för att få ett slut på de pågående föroreningarna och måste genomföra rekommendationerna i FN:s miljöprogram, i syfte att åtgärda de miljöskador som är en följd av oljeföroreningar.

15. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de nigerianska myndigheterna att se till att lagen om våld mot personer antas och hoppas att detta kommer att bidra till att stävja den höga förekomsten av sexuellt våld och övrigt våld mot kvinnor.

16. Europaparlamentet kräver att den gällande lagstiftningen som kriminaliserar homosexualitet, i vissa fall belagt med stening, ska avskaffas. Parlamentet uppmanar det nigerianska parlamentet att avvisa lagförslaget om förbud mot enkönade äktenskap, som, om det gick igenom, skulle utsätta hbt-personer, både nigerianska medborgare och utlänningar, för en stor risk för våld och frihetsberövande.

17. Europaparlamentet uppmanar regeringen att släppa fackföreningsledaren Osmond Ugwu och fackföreningsmedlemmen Raphael Elobuike på fri fot, eftersom åklagaren inte har bevis mot dem.

18. Europaparlamentet upprepar sin oro angående den fulla och verkliga respekten för rätten till religionsfrihet för samtliga religiösa minoriteter i flera tredjeländer. Parlamentet betonar i detta sammanhang att fri religionsutövning bara är en aspekt av rätten till religionsfrihet, eftersom den senare även omfattar rätten att byta religion samt att även utöva sin religion i undervisning, sedvänjor och ritualer på individuell, kollektiv, privat, offentlig och institutionell nivå. Parlamentet betonar här att den offentliga aspekten är en central del i religionsfriheten, och att det utgör ett allvarligt brott mot rätten till religionsfrihet om man hindrar troende kristna och andra från att uttrycka sin tro i det offentliga och tvingar dem att begränsa sin religion till en privat angelägenhet.

19. Europaparlamentet understryker att människor i många delar av världen fortfarande hindras att öppet bekänna sin religion eller tro och uppmanar unionens höga representanten Catherine Ashton och kommissionen att lyfta fram sådana problem inom ramen för sina relevanta initiativ på människorättsområdet.

20. Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant, som har ansvaret för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, att vidta åtgärder i Nigeria som kombinerar diplomati med långsiktigt utvecklingssamarbete för att uppnå fred, säkerhet, god förvaltning och respekt för de mänskliga rättigheterna.

21. Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sin politiska dialog med Nigeria i enlighet med artikel 8 i det reviderade Cotonouavtalet, och att i samband därmed ta upp frågor som är kopplade till de grundläggande mänskliga rättigheterna, däribland tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och förbud av alla former av diskriminering, i enlighet med internationella, regionala och nationella människorättsinstrument.

22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Nigerias federala regering, Afrikanska unionens och Ecowas institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, ordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU samt det panafrikanska parlamentet (PAP).