Gemensamt förslag till resolution - RC-B7-0095/2013Gemensamt förslag till resolution
RC-B7-0095/2013

    GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Egypten

    13.3.2013 - (2013/2542(RSP))

    i enlighet med artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen
    som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
    Verts/ALE (B7‑0095/2013)
    PPE (B7‑0096/2013)
    ECR (B7‑0097/2013)
    ALDE (B7‑0099/2013)
    S&D (B7‑0100/2013)

    Elmar Brok, Cristian Dan Preda, Roberta Angelilli, Elena Băsescu, Arnaud Danjean, Mário David, Sari Essayah, Salvatore Iacolino, Eduard Kukan, Nadezhda Neynsky, Ria Oomen-Ruijten, Hans‑Gert Pöttering, Jacek Protasiewicz, Tokia Saïfi, Peter Šťastný, Alf Svensson, Dominique Vlasto, Anne Delvaux, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė för PPE-gruppen
    Véronique De Keyser, Pino Arlacchi, Corina Creţu, Saïd El Khadraoui, Ana Gomes, Liisa Jaakonsaari, María Muñiz De Urquiza, Raimon Obiols, Pier Antonio Panzeri, Kristian Vigenin för S&D-gruppen
    Marietje Schaake, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Alexander Graf Lambsdorff, Ivo Vajgl, Jelko Kacin, Johannes Cornelis van Baalen, Alexandra Thein, Graham Watson, Marielle de Sarnez, Edward McMillan-Scott, Antonyia Parvanova, Robert Rochefort, Louis Michel, Ramon Tremosa i Balcells, Izaskun Bilbao Barandica, Hannu Takkula, Kristiina Ojuland för ALDE-gruppen
    Judith Sargentini, Hélène Flautre, Jean-Paul Besset, Raül Romeva i Rueda, Margrete Auken för Verts/ALE-gruppen
    Charles Tannock, Peter van Dalen, Valdemar Tomaševski, Sajjad Karim för ECR-gruppen

    Förfarande : 2013/2542(RSP)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    RC-B7-0095/2013
    Ingivna texter :
    RC-B7-0095/2013
    Debatter :
    Antagna texter :

    Europaparlamentets resolution om situationen i Egypten

    (2013/2542(RSP))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 16 februari 2012 om den senaste utvecklingen i Egypten[1] och av den 15 mars 2012 om människohandel på Sinaihalvön[2],

    –   med beaktande av sina debatter i kammaren den 12 juni, 4 juli och 12 december 2012 om Egypten och Mellanöstern,

    –   med beaktande av uttalandena från unionens höga representant, Catherine Ashton, och hennes talesman om Egypten 2012, och särskilt uttalandena den 25 maj 2012 om presidentvalet i Egypten, den 1 juni 2012 om hävandet av undantagstillståndet i Egypten, den 15 juni 2012 om Egyptens högsta konstitutionsdomstols beslut, den 20 juni 2012 om den politiska situationen i Egypten, den 24 juni 2012 om valet av Muhammad Mursi till Egyptens president, den 13 september 2013 om en ny arbetsgrupp EU–Egypten, den 5 december 2012 om krav på en ny nationell dialog, den 25 december 2012 om folkomröstningen i Egypten och den 25 januari 2013 om dödsskjutningarna i Port Said.

    –   med beaktande av rådets slutsatser av den 27 februari, den 25 juni 2012, den 19 november 2012 och den 10 december 2012 om Egypten, den 31 januari 2013 om EU:s stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen och den 8 februari 2013 om den arabiska våren,

    –   med beaktande av paketet med den europeiska grannskapspolitiken och Egyptens framstegstegsrapport av den 15 maj 2012,

    –   med beaktande av mötet den 13–14 november 2012 i arbetsgruppen EU–Egypten och av slutsatserna från detta möte,

    –   med beaktande av Kairodeklarationen från det andra mötet mellan EU:s och Arabförbundets utrikesministrar den 13 november 2012,

    –   med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1099/2012 av den 26 november 2012 om ändring av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten,

    –   med beaktande av uttalandena från Europeiska rådets ordförande, Herman Van Rompuy, efter hans möten med Egyptens president, Muhammad Mursi, den 13 september 2012 och den 13 januari 2013,

    –   med beaktande om kommissionens promemoria av den 8 februari 2013 EU:s svar på den arabiska våren, och läget två år senare,

    –   med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 15 maj 2012 från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om att göra den nya europeiska grannskapspolitiken till en framgång,

    –   med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Egypten från 2001 (vilket trädde i kraft den 1 juni 2004), förstärkt av den handlingsplan och den europeiska grannskapspolitik som man kom överens om 2007,

    –   med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, av den 7 december 2012 om våldet i Egypten och allvarliga problem med förslaget till författning samt av den 29 januari 2013 om behovet av en seriös dialog och ett slut på övervåldet,

    –   med beaktande av uttalandet från den verkställande direktören för UN Women, Michelle Bachelet, av den 31 januari 2013, där hon uttryckte djup oro över det eskalerande våldet mot kvinnor på allmän plats i Egypten,

    –   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 som Egypten har undertecknat, och den internationella konventionen om barnets rättigheter från 1989, till vilken Egypten har gått med på att ansluta sig,

    –   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

    –   med beaktande av artikel 110.2 och 4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

    A. Egypten är en viktig partner för EU i södra Medelhavsområdet. Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Egypten har betydande konsekvenser för hela regionen och utanför denna.

    B.  I presidentvalet i maj och juni 2012 fick Muhammad Mursi 51,7 procent av rösterna och blev den första islamistiska kandidat som valdes till statschef i arabvärlden. Det fria och rättvisa presidentvalet utgjorde en milstolpe i demokratiseringsprocessen.

    C. Enligt Egyptens högsta författningsdomstols beslut av den 14 juni 2012 stred parlamentsvalet 2012 mot konstitutionen och en tredjedel av de valda ledamöterna hade vunnit sin plats olagligt, och lagen om politisk uteslutning ogiltigförklarades.

    D. Den 22 november 2012, åtta dagar efter avslutningen av mötet med arbetsgruppen EU–Egypten och en dag efter det avtal om vapenvila mellan Israel och Hamas som Egypten förhandlat fram, utfärdade president Mursi ett dekret, som bland annat innebar att presidentens beslut inte kunde bli föremål för rättslig prövning. Några dagar senare ogiltigförklarade presidenten detta dekret, men då pågick redan eskalerande demonstrationer.

    E.  Rättsliga institutioner och domare fortsätter att utsättas för påtryckningar, angrepp, hot och inblandning från olika politiska aktörer och krafter i Egypten. I november 2012 avbröt författningsdomstolen tillfälligt sitt arbete eftersom dess lokaler hade belägrats av anhängare till presidenten och deras allierade. Uppsägningen av den allmänna åklagaren i oktober 2012 och utnämningen av hans efterträdare har väckt stark kritik och lett till protester från domare, anställda inom domstolsväsendet m.fl. Denna inblandning i rättsväsendets verksamhet undergräver den egyptiska befolkningens förtroende för rättssystemet och dess rättvisa och opartiskhet.

    F.  Den 30 november 2012 antog den konstituerande församlingen förslaget till författning. Förslaget till författning godkändes den 15 och 22 december 2012 i en folkomröstning där 63,8 % röstade för, men där valdeltagandet låg på 32,9 %. Författningsprocessen och det förväntade antagandet av en ny författning har istället för att skapa samförstånd ytterligare förvärrat den interna splittringen i det egyptiska samhället. Många både i och utanför Egypten har uttryckt oro över olika artiklar i den nya författningen, däribland sharias ställning i landets lagstiftning, rättsväsendets oberoende och militärdomstolarnas roll, de grundläggande friheterna och kvinnors rättigheter.

    G. Det nya egyptiska parlamentsvalet har utropats till slutet av april 2013. Egyptens högsta valkommission har accepterat att fyra icke-statliga organisationer ”bevittnar” valen, tillsammans med Europeiska unionen, Arabförbundet och Afrikanska unionen. Den 18 februari 2013 förklarade högsta författningsdomstolen att flera artiklar i den nya vallagen strider mot författningen och begärde att Shurarådet skulle ändra dem. Oppositionen, under ledning av Nationella räddningsfronten, som protesterar mot avsaknaden av rättsliga garantier för fria och rättvisa val, har meddelat att de kommer att bojkotta det kommande parlamentsvalet. Den 7 mars 2013 sköt den egyptiska valkommissionen upp det kommande parlamentsvalet efter ett beslut från förvaltningsdomstolen i Kairo om att stoppa det eftersom Shurarådet inte hade lämnat in vallagen till högsta författningsdomstolen för en slutlig översyn efter att ha ändrat den.

    H. Våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor har vållat dussintals dödsoffer före och under veckorna efter den andra årsdagen av revolutionen den 25 januari. Den tändande gnistan till detta var bland annat den tilltagande laglösheten i Egypten, den kraftiga tillbakagången i den egyptiska ekonomin och det dussintal dödsdomar som utfärdades mot civila som var inblandade i de dödliga fotbollskravallerna i Port Said 2012, vilket fick president Mursi att utlysa undantagstillstånd i flera egyptiska städer och militären att varna om ”statskollaps”. Den 30 januari 2013 uppmanade oppositionsledarna gemensamt president Mursi att sätta stopp för våldet mot demonstranterna, att bilda en nationell samlingsregering och inleda en verklig nationell dialog och menade att det var det enda sättet att få bukt med de aktuella politiska och sociala klyftorna liksom spänningarna. President Mursi har avvisat kraven på en samlingsregering. Den 26 februari 2013 inledde president Mursi en nationell dialog som bojkottades av den ledande oppositionen.

    I.   42 personer, däribland två poliser, dog i sammandrabbningar efter det att en domstol den 26 januari 2013 rekommenderat att 21 personer bosatta i Port Said skulle dömas till döden för de mord som ägde rum i anslutning till en fotbollsmatch ett år tidigare. Denna dom och domen mot de återstående 52 tilltalade bekräftades den 9 mars 2013 I sin resolution av den 16 februari 2012 efterlyste Europaparlamentet en oberoende utredning av de händelser som ledde till tragedin och krävde att de ansvariga skulle ställas inför rätta. Europeiska unionen är emot dödsstraff i alla sammanhang och under alla omständigheter, och har konsekvent krävt att dödsstraffet ska avskaffas över hela världen för att bevara människans värdighet.

    J.   De ökande politiska spänningarna har ytterligare fördjupat den interna polariseringen i det egyptiska samhället och leder till fortsatta gatuprotester och våldsamma sammandrabbningar med godtyckliga gripanden, hot, kidnappningar och tortyr. De fall av övervåld och dödligt våld som polisen, säkerhetsstyrkor och oidentifierade grupper använder mot fredliga demonstranter förblir ofta ostraffat. Säkerheten och den allmänna ordningen bör upprätthållas med återhållsamhet och fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

    K. Den allmänna opinionen i Egypten är mycket kritisk mot begränsningarna av yttrandefriheten. Strafflagen och den nyligen antagna författningen skulle kunna hämma yttrandefriheten allvarligt, både på och utanför internet. De medborgerliga fri-och rättigheterna och de digitala friheterna möjliggör respekten för de universella mänskliga rättigheterna och bör upprätthållas under alla omständigheter. Det fysiska våldet och trakasserierna mot journalister har ökat avsevärt. Ett antal åtal har väckts mot oppositionens medier för att ha förolämpat presidenten. Straffrättsliga åtal mot journalister, framför allt från oppositionens medier, och komiker som Gamal Fahmy, Bassem Youssef och Okasha Tawfiq fortsätter att drivas. Det har förekommit 24 rapporterade fall där presidenten förolämpats. Antalet fall av hädelse har ökat sedan president Mursi kom till makten.

    L.  Lagförslaget om skydd av demonstrationsfriheten på offentliga platser skulle innebära en allvarlig begränsning av mötesfriheten.

    M. Egyptiska kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation under denna övergångsperiod. Enligt rapporter från egyptiska och internationella människorättsorganisationer utsätts kvinnliga demonstranter ofta för våld, sexuella övergrepp, oskuldstester och andra former av förnedrande behandling av säkerhetsstyrkorna, och kvinnorättsaktivister hotas och trakasseras. Kvinnors deltagande i politiken har minskat kraftigt. Det har riktats kritik från både Egyptens nationella råd för kvinnor och det civila samhället mot de passiva myndigheterna, som inte har fördömt våldet mot kvinnor. Detta ger en olycklig signal när det gäller Egyptens respekt för kvinnors rättigheter.

    N. Det civila samhället i Egypten och internationella icke-statliga organisationer känner av ett ökat tryck och har mycket svårt att bedriva verksamhet i Egypten. Ett antal förslag till en ny lag om medborgarorganisationer och stiftelser har skapat oro bland aktivister och organisationer i det civila samhället eftersom de skulle innebära kraftiga begränsningar av finansieringen till icke-statliga organisationer, i synnerhet från utländska givare, skapa utrymme för inkräktande övervakning från myndigheters sida och begränsa alla former av sociala verksamheter och organisationer. De skulle också medföra begränsningar av undersökningsuppdrag och andra väsentliga verksamheter runtom i Egypten, vilket i praktiken innebär att organisationer från det civila samhället inte kan utföra sitt arbete.

    O. EU är Egyptens viktigaste ekonomiska partner och dess främsta källa vad gäller utländska investeringar och utvecklingssamarbete. Den 13–14 november 2012 sammanträdde arbetsgruppen EU–Egypten, under delat ordförandeskap av vice ordföranden/den höga representanten och Egyptens utrikesminister Kamel Amr, i Kairo och enades om ett omfattande paket med ekonomiskt och politiskt stöd för att hjälpa Egypten med den pågående övergången, omfattande nästan 5 miljarder euro i lån och bidrag för 2012–2013. Det ekonomiska stödet är delvis villkorat med att Egypten lyckas slutföra ett avtal med Internationella valutafonden (IMF) och förenat med krav beträffande mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomisk styrning. Det är viktigt för Egypten att dessa åtaganden uppfylls och att utbetalningen av EU-stödet påskyndas.

    P.  Arbetsgruppen framhöll sitt åtagande att främja och respektera de mänskliga rättigheterna, däribland kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för att stärka kvinnornas egenmakt på alla områden, liksom yttrande- och mötesfriheten och religions- och trosfriheten. Arbetsgruppen fördömde alla former av uppvigling till religionshat, intolerans, fientlighet och våld.

    Q. Civilsamhällets deltagande i genomförandet av politiska beslut inom deras verksamhetsområde kommer att vara avgörande för en lyckad europeisk grannskapspolitik och för reformerna på området mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet.

    R.  Den ekonomiska situationen i Egypten är allvarlig, med utländska valutareserver som är mycket begränsade och ett egyptiskt pund som inte har varit så svagt sedan 2004. Landets ekonomiska framsteg kommer att vara beroende av långsiktig inhemsk politisk och social stabilitet. Egypten befinner sig i en kritisk övergångsperiod och står inför stora utmaningar och svårigheter i denna demokratiseringsprocess. Denna övergångsperiod bör grundas på de centrala värderingarna för social rättvisa, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer.

    S.  Återföringen av de tillgångar som stulits av den förra regimen kan, bortsett från dess ekonomiska betydelse, bidra till att garantera det egyptiska folket rättvisa och ansvarighet och är därför en mycket viktig politisk fråga av stort symboliskt värde i förbindelserna mellan EU och Egypten. Sedan mars 2011 har 19 personer som är ansvariga för förskingring av den egyptiska statens medel, däribland den förre presidenten Mubarak, fått sina tillgångar i EU frysta. Rådet antog den 26 november 2012 en ny förordning för att underlätta återföringen av dessa förskingrade medel. Arbetsgruppen beslutade att inom tre månader färdigställa en färdplan som eventuellt kan leda till att det inrättas en grupp för återföring av tillgångar som samordnas av Europeiska utrikestjänsten.

    1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det egyptiska folket under denna viktiga period av övergång till demokrati i landet. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att fullt ut garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland yttrandefrihet, förenings- och mötesfrihet, tryck- och mediefrihet, kvinnors rättigheter, religions-, samvets- och tankefrihet, skyddet av minoriteter och kampen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, samt garantera rättsstatsprincipen, maktdelning, rättsväsendets oberoende, kampen mot straffrihet och rättssäkerheten, eftersom allt detta utgör grundläggande beståndsdelar i ett fritt och demokratiskt samhälle.

    2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den ökande interna polariseringen inom det egyptiska samhället och det fortsatta våldet. Parlamentet påminner de egyptiska statliga myndigheterna och säkerhetsstyrkorna om deras skyldighet att återställa och garantera säkerheten och ordningen i landet. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att visa återhållsamhet så att ytterligare våld kan undvikas, för landets bästa. Parlamentet kräver även seriösa, opartiska och öppna utredningar av fall där fredliga demonstranter, framför allt kvinnor, mördats, torterats, utsatts för förnedrande behandling och trakasserats, och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att strikt hålla sig till landets lagstiftning och internationella åtaganden. Parlamentet beklagar djupt de många liv som har gått till spillo och det stora antalet skadade till följd av de senaste sammandrabbningarna, och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer.

    3.  Europaparlamentet upprepar att EU:s principiellt är en stark motståndare till dödsstraffet och kräver ett fullständigt moratorium för verkställandet av alla dödsdomar i Egypten. Parlamentet uppmanar med kraft Egypten att ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1996 vars syfte är att avskaffa dödsstraffet. Parlamentet kräver en omvandling av de dödsdomar som utfärdades den 26 januari 2013 mot 21 supportrar av fotbollslaget Al-Masry.

    4.  Europaparlamentet noterar den egyptiska valkommissionens beslut att ställa in det kommande parlamentsvalet och uppmanar den egyptiska regeringen att utnyttja denna period för att påbörja en bred politisk process som bygger på konsensus och delat ansvar, genom en verklig nationell dialog där alla demokratiska politiska krafter deltar på ett meningsfullt sätt. Parlamentet uppmanar alla politiska krafter i Egypten att arbeta tillsammans i denna riktning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta stödja och bistå de egyptiska myndigheterna, de politiska partierna och civilsamhället i deras insatser för att uppnå detta mål. Parlamentet välkomnar att Egyptens myndigheter har bjudit in EU att övervaka det kommande parlamentsvalet, trots att valet har ställts in. Parlamentet upprepar sitt erbjudande att underlätta ett fullskaligt valobservatörsuppdrag.

    5.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över det ökande våldet mot kvinnor, framför allt kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister, och myndigheternas underlåtelse att förhindra och fördöma detta våld eller ställa gärningsmännen till svars. Parlamentet uppmanar president Mursi och även ledarna för det parti som sitter vid makten och ledarna för oppositionspartierna att visa prov på starkt politiskt ledarskap genom att ta itu med det könsrelaterade våldet, och se till att alla fall av sexuella övergrepp mot och trakasserier av kvinnor utreds i vederbörlig ordning så att gärningsmännen ställs inför rätta och offren får adekvat gottgörelse. Parlamentet uppmanar med kraft president Mursi att ta itu med det våld mot och den diskriminering av kvinnor som ständigt förekommer genom att anta den lagstiftning mot trakasserier som kvinnorättsaktivister föreslagit. Egyptens myndigheter uppmanas att fördöma alla former av våld och angrepp mot kvinnor. Regeringen uppmanas med kraft att främja och stödja kvinnors politiska deltagande genom att vända den aktuella negativa utvecklingen på detta område.

    6.  Europaparlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att reformera polis- och säkerhetsstyrkorna för att upphäva alla lagar som medger obegränsad användning av våld mot civilbefolkningen från polis- och säkerhetsstyrkornas sida. Parlamentet understryker behovet av att utveckla en ordentlig rättslig ram genom dialog och samråd med civilsamhället, för att säkerställa demonstrations- och mötesfriheten samt göra det möjligt för civilsamhällets organisationer att agera utan otillbörliga hinder och med möjlighet att få stöd från utlandet.

    7.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för det engagemang som civilrättsliga organisationer visar och för betydelsen av och den höga kvaliteten på deras arbete för att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter, och efterlyser ett omedelbart upphörande av påtryckningar, hot eller trakasserier mot fackföreningar, journalister och bloggare.

    8.  Europaparlamentet är bekymrat över läget i det egyptiska rättsväsendet och uppmanar den egyptiska regeringen och landets politiska krafter att fullt ut respektera, stödja och främja det egyptiska rättsväsendets oberoende och integritet. Parlamentet understryker behovet av fortsatta reformer av rättssystemet för att säkerställa att det finns en lämplig juridisk ram för att bekämpa straffrihet och tortyr, och skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att inleda ett effektivt rättsligt övergångsförfarande för att utkräva ansvar för de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts före, under och efter revolutionen 2011.

    9.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över inskränkningarna i tros-, samvets- och religionsfriheten. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att ett egyptiskt kyrkoråd bildades den 18 februari 2013, bestående av de fem största kristna samfunden i landet, med mandat att bland annat främja dialogen mellan muslimer och kristna. Parlamentet anser att man bör arbeta för att få ett slut på den kristna utvandringen från Egypten, vilket hotar den fortsatta existensen för en av Egyptens äldsta befolkningsgrupper. Dessutom skadar det den egyptiska ekonomin eftersom högutbildad arbetskraft lämnar landet.

    10. Europaparlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att underteckna och ratificera Romstadgan om inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen i Haag och avstå från att bjuda in statschefer för vilka Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat arresteringsorder.

    11. Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för reformer som leder till demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och social rättvisa i Egypten, i enlighet med det egyptiska folkets vilja. Parlamentet efterlyser på nytt en undersökning av möjligheten att häva undantagstillståndet i landet. Bruket att i militärdomstolar åtala civila måste upphöra med omedelbar verkan.

    12. Europaparlamentet uttrycker fortsatt oro inför människosmugglingen och människohandeln och inför situationen med illegala invandrare, särskilt i Sinairegionen. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att göra betydligt mer för att åtgärda dessa problem, inte minst genom att fullt ut genomföra nationell lagstiftning för flyktingar och bevilja FN:s organ och människorättsorganisationer full tillgång till de berörda individerna i Sinai.

    13. Europaparlamentet är djupt oroad över Egyptens snabbt försämrade ekonomin och över de utdragna förhandlingarna om ett låneavtal med Internationella valutafonden. Parlamentet välkomnar regeringens nya försök att fortsätta dessa förhandlingar. Parlamentet uppmuntrar en utveckling av ekonomiskt samarbete mellan EU och Egypten – med en stark bilateral dialog om ekonomiska reformer –, som ett viktigt steg mot att bygga förtroende bland investerare.

    14. Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att utveckla ”mer ger mer”-principen, med särskilt fokus på civilsamhället, kvinnors rättigheter och minoriteters rättigheter på ett mer konsekvent och praktiskt sätt. Detta bör inbegripa klara villkor och riktmärken i händelse av att Egyptens regering inte genomför demokratiska reformer eller inte respekterar de mänskliga rättigheterna och friheterna, och vara en hörnsten i EU:s reviderade europeiska grannskapspolitik och i EU:s förbindelser med den egyptiska regeringen, utan att försämra levnadsvillkoren för landets befolkning.

    15. Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att kräva att de egyptiska myndigheterna och president Mursi fullgör sina åtaganden att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. EU uppmanas att inte bevilja de egyptiska myndigheterna något budgetstöd om inga framsteg görs när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och friheterna, ett demokratiskt styre och rättsstatsprincipen.

    16. Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för ett stärkt samarbete mellan EU och Egypten, oavsett om det sker inom ramen för associeringsavtalet och dess handlingsplaner, en framgångsrik fortsättning för arbetsgruppen EU–Egypten, regelbundna människorättsdialoger, ett ökat samarbete mellan företag, ökad rörlighet för egyptier – särskilt studenter – med tanke på inresa i EU, förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal eller en framtida marknadsintegration.

    17. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att göra ytterligare betydande insatser för att underlätta återföringen till det egyptiska folket av förskingrade tillgångar som stulits av den förra regimen. I detta sammanhang uppmanar parlamentet EU att inrätta en grupp med utredare, advokater och åklagare från sina medlemsstater och andra europeiska länder för att bistå de egyptiska myndigheterna med rättsligt stöd och rådgivning i denna process.

    18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Egyptens myndigheter.