GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen för syriska flyktingar i grannländerna
22.5.2013 - (2013/2611(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
ECR (B7‑0199/2013)
S&D (B7‑0222/2013)
PPE (B7‑0226/2013)
Verts/ALE (B7‑0227/2013)
ALDE (B7‑0228/2013)
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Mairead McGuinness, Elmar Brok, Cristian Dan Preda, Ria Oomen-Ruijten, Mário David, Tokia Saïfi, Hans‑Gert Pöttering, Giovanni La Via, Laima Liucija Andrikienė, Filip Kaczmarek, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Michèle Striffler, Eleni Theocharous, Alf Svensson, Anne Delvaux, Roberta Angelilli, Daniel Caspary, Sari Essayah, Mariya Gabriel, Elena Băsescu för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Ana Gomes, María Muñiz De Urquiza, Saïd El Khadraoui, Pino Arlacchi, Emilio Menéndez del Valle, Pier Antonio Panzeri, Boris Zala, Maria Eleni Koppa, David Martin för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Ivo Vajgl, Alexander Graf Lambsdorff, Izaskun Bilbao Barandica, Marielle de Sarnez, Nathalie Griesbeck, Robert Rochefort, Louis Michel, Johannes Cornelis van Baalen, Sarah Ludford, Kristiina Ojuland, Sonia Alfano, Hannu Takkula, Alexandra Thein för ALDE-gruppen
Judith Sargentini, Malika Benarab-Attou, Tarja Cronberg för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Sajjad Karim för ECR-gruppen
Europaparlamentets resolution om situationen för syriska flyktingar i grannländerna
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionerna av den 16 februari 2012[1] och den 13 september 2012[2] och resolutionerna om flyktingar som flyr väpnade konflikter,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Syrien av den 23 mars, 23 april, 14 maj, 25 juni, 23 juli, 15 oktober, 19 november och 10 december 2012 och den 23 januari, 18 februari, 11 mars och 22 april 2013, med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte i oktober 2012, då det beslutades att kommissionen skulle utarbeta ett regionalt skyddsprogram och med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om Syrien av den 2 mars, 29 juni och 14 december 2012 samt den 8 februari 2013,
– med beaktande av de uttalanden om syriska flyktingar som gjorts av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, särskilt hennes inlägg under Europaparlamentets plenardebatt i Strasbourg den 13 mars 2013 och uttalandet av den 8 maj 2013 och med beaktande av uttalandena om syriska flyktingar och EU:s svar från kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, Kristalina Georgieva, framför allt hennes uttalande av den 12 maj 2013, och lägesrapporterna och faktabladen om Syrien från kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo),
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2059 av den 20 juli 2012, 2043 av den 21 april 2012 och 2042 av den 14 april 2012, och av den uppdaterade rapporten av den 11 mars 2013 från FN:s oberoende internationella undersökningskommission och med beaktande av säkerhetsrådets informationsmeddelanden om Syrien, vilka utfärdats av FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare, Valerie Amos, framför allt meddelandet av den 18 april 2013,
– med beaktande av de uttalanden om Syrien som gjorts av FN:s generalsekreterare och de anmärkningar som FN:s flyktingkommissarie, António Guterres, framfört till FN:s säkerhetsråd, framför allt den 18 april 2013 och med beaktande av FN:s människorättsråds resolutioner om Syrien av den 2 december 2011 och den 22 mars 2013,
– med beaktande av Marrakeshmötet med gruppen Syriens vänner och den internationella konferensen i Paris den 28 januari 2013,
– med beaktande av den senaste regionala åtgärdsplanen för Syrien för perioden januari 2013–juni 2013 och alla regionala åtgärdsplaner som utfärdats av FN:s flyktingkommissarie sedan den första i mars 2012,
– med beaktande av åtgärdsplanen för humanitärt bistånd till Syrien för 2013 av den 19 december 2012, vilken utarbetats av Syriens regering i samordning med FN,
– med beaktande av det syriska humanitära forumet, som inrättades våren 2012, och av dess senaste möte den 19 februari 2013,
– med beaktande av de humanitära bulletinerna om Syrien från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA),
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om Syrien, särskilt nr 46/182 om förstärkt samordning av Förenta nationernas humanitära katastrofbistånd och riktlinjerna i dess bilaga och nr 67/183 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,
– med beaktande av den sammanfattande rapporten från den första internationella givarkonferensen för Syrien på hög nivå, som hölls i Kuwait den 30 januari 2013,
– med beaktande av slutkommunikén från åtgärdsgruppen för Syrien (”Genèvekommunikén”) av den 30 juni 2012,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av 1949 års Genèvekonventioner och deras tilläggsprotokoll,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, till vilka Syrien har anslutit sig,
– med beaktande av artiklarna 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Fram till den 16 maj 2013 hade FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) registrerat sammanlagt 1 523 626 syriska flyktingar i grannländerna och i Nordafrika. Det sammanlagda flyktingantalet, medräknat dem som inte registrerats, bedöms som åtskilligt högre. Enligt UNHCR är 7 miljoner syrier hänvisade till bistånd; 3,1 miljoner av dem är barn och antalet internflyktingar uppgick den 6 maj 2013 till 4,25 miljoner. Enligt UNHCR uppgick antalet flyktingar (medräknat dem som väntade på att registreras) i mottagarländerna den 16 maj 2013 till följande: Turkiet 347 815, Libanon 474 461, Jordanien 474 405, Irak 148 028, Egypten 68 865 och Marocko, Algeriet och Libyen 10 052 (registrerade). Tusentals syrier flyr varje dag till grannländerna, och UNHCR räknar med att det kommer att finnas 3,5 miljoner syriska flyktingar i slutet av 2013.
B. Antalet syriska flyktingar och nödställda ökar dramatiskt, då den politiska och humanitära situationen förvärras för varje dag som den väpnade konflikten fortsätter. Inte bara civilpersoner, utan också flera tidigare politiska och militära makthavare i regimen samt ambassadörer, har hoppat av till grannländer och länder längre bort. Den väpnade konflikten i Syrien är ett allvarligt hot mot den bräckliga säkerheten och stabiliteten i hela regionen. Vad gäller spridningseffekter från den väpnade konflikten hotar risken att övergå från mindre till strukturell. EU och det internationella samfundet har inte råd med någon ytterligare katastrof. En regionsomfattande politisk, säkerhetsrelaterad och humanitär katastrof skulle överbelasta den internationella insatskapaciteten.
C. Tusentals av de syriska flyktingarna har deserterat från de väpnade styrkorna för att slippa bli tvungna att begå krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, och andra undviker militärtjänst av liknande skäl.
D. I maj hade enligt FN:s uppskattningar omkring 80 000 personer, mestadels civila, mist livet till följd av våldet i Syrien.
E. Väsentlig infrastruktur, såsom skolor och sjukhus, har förstörts och tillsammans med valutans devalvering, de stigande livsmedelspriserna och bristen på bränsle, el, vatten, livsmedel och läkemedel har detta haft konsekvenser för de flesta syrier. Det är fortfarande mycket svårt att fysiskt nå ut till de människor i Syrien som behöver humanitärt bistånd och möjligheterna till detta beror av al‑Assadregeringens samarbetsvilja.
F. FN:s organ har rapporterat att de lyckats ordna biståndskonvojer i regi av flera olika organ tvärs över konfliktlinjerna, till regeringskontrollerade, oppositionskontrollerade och omstridda områden. Byråkratiska hinder och kontrollpunkter runtom i landet (både regeringskontrollerade och oppositionskontrollerade) hindrar ett effektivt humanitärt gensvar på alla områden av Syrien.
G. Registreringen förblir det huvudsakliga sättet att identifiera, skydda och hjälpa de berörda personerna, framför allt nykomlingar med särskilda behov, bland dem personer med funktionsnedsättningar, äldre, underåriga utan medföljande vuxna samt barn som skilts åt från sina föräldrar, för att biståndet till dessa ska kunna prioriteras.
H. Mottagarländerna har hållit sina gränser öppna under hela den väpnade konflikten, men valt olika metoder för mottagandet. Deras förmåga och kapacitet att ta emot och ge skydd åt de ökande flyktingströmmarna pressas till det yttersta, och incidenter inträffar med jämna mellanrum i gränsområdena. Libanon har gått in för att undvika flyktingläger och har till stor del utplacerat flyktingarna i de lokala samhällena. Omkring tre fjärdedelar av de syriska flyktingarna i grannländerna bor i tätorter utanför lägren. Ungefär 350 000 syrier bor i 23 flyktingläger i Turkiet, Jordanien och Irak.
I. Biståndsorganisationer arbetar för närvarande med den syriska flyktingsituationen i Jordanien, Libanon och Irak och inriktar sig särskilt på kvinnor och barn, som har särskilda behov, vilka dock ofta inte tillgodoses tillräckligt i flyktingsamhällen utanför lägren. Att flyktingarna sprids över landsbygden innebär krav på ett komplicerat registreringsprogram utanför lägren.
J. De länder som tar emot flyktingar har själva stora inhemska problem, t.ex. ekonomisk instabilitet, inflation och arbetslöshet. Libanon och Jordanien är särskilt utsatta.
K. Många syriska flyktingar oroar sig för hur de ska ha råd att betala hyra, i en situation med överbefolkning, tilltagande konkurrens om bostäder och stigande priser. Flyktingarna upplever avsevärda klyftor mellan inkomster och utgifter och begränsade möjligheter att få arbete samt att deras besparingar tar slut och skulderna ökar. Konkurrensen om arbetstillfällen och de stigande livsmedelspriserna förvärrar spänningen mellan ortsbefolkningen och flyktingarna, framför allt i Libanon och Jordanien som tillsammans är värdländer för över en miljon flyktingar.
L. Det krävs fortsatta insatser för att öka stödet till mottagarländerna så att de kan fortsätta att hålla sina gränser öppna, hjälpa flyktingar och tillhandahålla den nödvändiga infrastrukturen samt för att dämpa spänningarna och lätta på bördan för dessa samhällen.
M. Brist på ekonomiska resurser är ett fortsatt hinder mot att grundläggande humanitärt bistånd ställs till förfogande i rätt tid och på ett effektivt sätt. Åtgärdsplanen för humanitärt bistånd till Syrien kräver att 563 miljoner US-dollar ställs till förfogande för att tillgodose det syriska folkets behov. Den 6 maj 2013 hade åtgärdsplanen finansierats endast till 61 procent.
N. FN:s nuvarande regionala åtgärdsplan (RRP4) håller på att ses över för perioden fram till december 2013. FN kommer att gå ut med ett nytt upprop om medel den 7 juni 2013, som kommer att spegla det faktum att allt fler flyktingar lämnar Syrien och att behoven bland dem blir allt större, och dessutom att det behövs ökat stöd till regeringar och samhällen i värdländerna. Planens slutsumma kommer sannolikt att uppgå till 3 miljarder US-dollar.
O. Enligt rapporter från biståndsorganisationer har endast mellan 30 och 40 procent av de totala medel som utlovats av världssamfundet verkligen utbetalats.
P. Nivån på det humanitära biståndet riskerar att bli ohållbar. Alla involverade aktörer inom det humanitära biståndets område behöver ekonomiskt stöd i en storleksordning som inte står i proportion till de traditionella givarnas budgetar för humanitärt bistånd. Det måste inrättas extraordinära finansieringsmekanismer för att de grundläggande behov som uppstått till följd av krisen i Syrien ska kunna tillgodoses.
Q. EU är den största givaren: Den 22 april 2013 uppgick det sammanlagda humanitära biståndet från EU till Syrienkrisen till nästan 473 miljoner euro, varav 200 miljoner euro från EU centralt och nästan 273 miljoner euro från medlemsstaterna. Den 12 maj 2013 meddelade kommissionen att ytterligare 65 miljoner euro skulle betalas ut.
R. Omkring 400 000 palestinska flyktingar har drabbats inne i Syrien. Palestinierna har till stor del hållit sig neutrala i konflikten. FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNWRA) har registrerat nästan 50 000 palestinier i Libanon och nästan 5 000 i Jordanien. Jordanien har stängt sin gräns för palestinier som flyr konflikten i Syrien, och de hindras i stor utsträckning från att arbeta i Libanon. Irakiska, afghanska, somaliska och sudanesiska flyktingar i Syrien tvingas också fly på nytt inom landets gränser.
S. Säkerhetssituationen i det jordanska flyktinglägret Za’atari har urartat, och stölder och bränder förekommer. I Za’atarilägret bor över 170 000 människor, vilket gör det till den fjärde största staden i Jordanien. Kravaller och våldsamma protester i flyktinglägren föranleds av de dåliga levnadsförhållandena och av att biståndet inte kommer fram i tid. Den allmänna bristen på säkerhet utgör ett fortsatt hot mot människors liv i lägren och påverkar humanitära biståndsarbetare. Biståndsarbetare har angripits, hamnat på sjukhus och rentav dödats medan de arbetat med att dela ut bistånd och journalister har misshandlats.
T. Enligt internationella organisationer utsätts kvinnor och flickor i flyktinglägren i allt större omfattning för sexuellt våld, och våldtäkter används som ett vapen i krigföringen. Det finns inga lämpliga medicinska alternativ för syriska flyktingar som överlevt sexuellt våld. En oproportionerligt stor andel unga flickor och kvinnor gifter sig i flyktinglägren, och enligt flera källor sker tillfälliga ”njutningsäktenskap” (mut’ah) i de syriska flyktinglägren.
U. FN inledde i mars 2013 en oberoende undersökning av påståendena om eventuell användning av kemiska vapen i Syrien. Dessa påståenden kan ha bidragit till massförflyttningarna. Den syriska regimen har vägrat att låta FN:s undersökningsteam komma in i landet.
1. Europaparlamentet uttrycker djup oro över den pågående humanitära krisen i Syrien och dess konsekvenser för grannländerna. Parlamentet ser med oro på att de massiva strömmarna av flyktingar från Syrien fortsätter att öka. Parlamentet erinrar om att al‑Assads regering är huvudansvarig för folkets välbefinnande.
2. Europaparlamentet fördömer återigen i starkast möjliga ordalag den syriska regimens brutalitet och grymhet mot den egna befolkningen. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de allvarliga, omfattande och systematiska människorättskränkningar och eventuella brott mot mänskligheten som sanktionerats och/eller begåtts av de syriska myndigheterna, den syriska armén, säkerhetsstyrkorna och anknutna milisstyrkor. Parlamentet fördömer de summariska utomrättsliga avrättningar och alla andra brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts av grupper och styrkor som bekämpar al‑Assadregimen. Parlamentet uppmanar på nytt president Bashar al-Assad och hans regim att omedelbart avgå så att en fredlig, inkluderande och syriskledd övergång till demokrati kan ske i landet.
3. Europaparlamentet uppmanar samtliga väpnade aktörer att omedelbart upphöra med våldet i Syrien. Parlamentet upprepar att den internationella humanitära rätten, vars främsta ändamål är att skydda civila, måste respekteras till fullo av alla aktörer i krisen. Parlamentet betonar att de ansvariga för de utbredda, systematiska och grova människorättskränkningarna i Syrien under de senaste 24 månaderna måste hållas ansvariga och ställas inför rätta. I detta sammanhang ger parlamentet sitt starka stöd till begäran från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att situationen i Syrien ska hänskjutas till Internationella brottmålsdomstolen.
4. Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga, lovordar det syriska folkets mod och upprepar sin solidaritet med det syriska folkets kamp för frihet, värdighet och demokrati.
5. Europaparlamentet anser att nyckeln till konfliktens lösning ligger i politiska mekanismer som underlättar en syriskledd politisk process som kommer att främja en snabb, trovärdig och verkningsfull politisk lösning bland de parter som uppriktigt stöder övergången, med full respekt för de universella värdena demokrati, rättsstatlighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, med särskilt avseende på etniska, kulturella och religiösa minoriteters samt kvinnors rättigheter. Parlamentet bekräftar det prioriterade behovet att hålla de humanitära och politiska insatserna åtskilda, i syfte att göra det lättare att nå människor i nöd. Parlamentet uppmanar EU och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta en färdplan för det politiska styret i de befriade områdena som omfattar möjligheten att häva de ekonomiska sanktionerna.
6. Europaparlamentet konstaterar att alla desertörer från Syrien har rätt till ytterligare skydd, eftersom de löper en risk på andra grunder än de som anges i punkt 26 i UNHCR:s riktlinjer, nämligen överdriven eller oproportionerligt hård bestraffning som kan utgöra tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling, och i vissa fall godtyckliga avrättningar.
7. Europaparlamentet uppmanar på nytt FN:s säkerhetsråds medlemmar, särskilt Ryssland och Kina, att ta sitt ansvar och se till att våldet och förtrycket mot det syriska folket upphör, bland annat genom att anta en FN‑resolution på grundval av FN:s säkerhetsråds pressmeddelande av den 18 april 2013, och att garantera leveranserna av humanitärt bistånd till alla områden i Syrien. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att göra sitt yttersta för att FN:s säkerhetsråd ska anta en resolution genom att utöva effektiva diplomatiska påtryckningar på både Ryssland och Kina. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att inom FN:s säkerhetsråd undersöka alla möjligheter inom ramen för ”skyldigheten att skydda”, i nära samarbete med Förenta staterna, Turkiet och Arabförbundet, i syfte att bistå det syriska folket och stoppa blodspillan. Parlamentet stöder det arbete som utförs av den oberoende undersökningskommissionen angående situationen i Syrien och välkomnar den uppdaterade rapporten.
8. Europaparlamentet ger sitt stöd till Förenta staternas utrikesminister John Kerrys och Ryssland utrikesminister Sergej Lavrovs uppmaning att så snart som möjligt sammankalla en internationell fredskonferens om Syrien, som en uppföljning av Genèvekonferensen i juni 2012.
9. Europaparlamentet uttrycker oro för en ytterligare militarisering av konflikten och det sekteristiska våldet. Parlamentet noterar de roller som olika regionala aktörer spelar, bland annat genom vapenleveranser, och anser att det är bekymmersamt att konflikten i Syrien påverkar grannländerna vad gäller den humanitära krisen, säkerheten och stabiliteten. Parlamentet fördömer i starka ordalag de bilbombsattacker som den 11 maj 2013 dödade och skadade dussintals människor i en syrisk flyktingbas i staden Reyhanli i Turkiets sydöstra provins Hatay. Parlamentet fördömer också de syriska truppernas granatattacker och beskjutning mot grannländers territorium, och ger sitt stöd till kommissionens vice ordförande/unionens höga representants fördömande av alla typer av terrorangrepp.
10. Europaparlamentet betonar att EU har ett särskilt ansvar för stabilitet och säkerhet i sitt närområde. Parlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik att se till att EU spelar en ledande roll för att förhindra att den väpnade konflikten i Syrien spiller över in i grannländerna.
11. Europaparlamentet ger sin erkänsla åt de mottagande samhällena och Syriens grannländer – särskilt Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak – för deras rådighet med att ge husrum och humanitärt bistånd åt familjer som flyr kriget i Syrien, men är starkt oroat över att dessa länder närmar sig den farliga punkt där deras kapacitet att ta emot flyktingar är mättad, vilket skulle kunna orsaka regional instabilitet utan motstycke.
12. Europaparlamentet stöder och välkomnar kommissionens och medlemsstaternas avsevärda bidrag till de internationella programmen för humanitärt bistånd och det politiska ledarskap som visats av kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Parlamentet välkomnar kommissionens användning av flera olika humanitära organisationer i Syrien så att biståndet kan bli mer effektivt och nå ut till fler, särskilt i områden utanför regeringens kontroll. Parlamentet uppmanar EU‑aktörer och medlemsstater att bättre samordna sina insatser och sitt bistånd inom och utanför Syriens gränser.
13. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett omfattande hjälppaket, som tjänar som exempel för andra större givare, för att åtgärda den humanitära krisen i Syrien och dess grannländer, utgående från tre pelare, nämligen i) utökat humanitärt bistånd (via Echo), ii) stöd för att hjälpa värdländerna stärka de lokala samhällena och öka kapaciteten och infrastrukturen (via GD Utveckling och samarbete) och iii) snabbt införda makrofinansiella stödpaket för Libanon och Jordanien.
14. Europaparlamentet understryker vikten av att hålla de internationella gränserna öppna och uppmanar världssamfundet att frikostigt stödja Libanon och Jordanien i hanterandet av den allt större tillströmningen av flyktingar. Parlamentet uppmanar alla regeringar i de länder som har tagit emot flyktingar i regionen och andra aktörer att hålla fast vid principerna om ”non‑refoulement” och likabehandling av flyktingar.
15. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta lämpliga och ansvarsfulla åtgärder beträffande det möjliga inflödet av flyktingar till EU‑staterna.
16. Europaparlamentet efterlyser omedelbart humanitärt bistånd till alla nödlidande i Syrien, särskilt sårade, flyktingar, internt fördrivna personer, kvinnor och barn. Parlamentet lovordar Internationella rödakorskommitténs och UNRWA:s arbete i detta syfte. Parlamentet kräver att al‑Assadregeringen ger humanitära organisationer fullt tillträde till landet. Parlamentet betonar behovet att öka samarbetet mellan de olika aktörer som är verksamma på fältet, såsom lokala myndigheter, internationella organisationer och frivilligorganisationer, inbegripet samarbetet vid gränsen. Parlamentet anser att biståndsprotokoll och övervakning vid gränsen skulle tillföra ett mervärde.
17. Europaparlamentet uppmanar EU att stödja upprättandet av skyddszoner längs den turkisk‑syriska gränsen, och eventuellt även inom Syrien, och det internationella samfundets inrättande av humanitära korridorer.
18. Europaparlamentet välkomnar den oerhörda humanitära biståndsoperationen med bidrag från internationella och lokala organisationer under överinseende av OCHA och UNHCR och uttalar sin erkänsla för alla som arbetar med humanitärt bistånd internationellt och lokalt för deras mod och uthållighet. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att stärka skyddet för civila, inbegripet humanitära hjälparbetare och sjukvårdspersonal. Parlamentet uppmanar med kraft världssamfundet att hitta en lösning på den bristande säkerheten och problemen med lag och ordning i flyktinglägren, bland annat genom att upprätta ett nytt säkerhetsinitiativ inom lägren. Parlamentet vädjar till samtliga parter i konflikten att respektera internationell humanitär rätt och att underlätta humanitärt tillträde i syfte att göra det möjligt för hjälparbetare inom och utanför landet att klara av de växande behoven.
19. Europaparlamentet uppmanar alla länder, särskilt EU:s medlemsstater, att uppfylla de betydande löften som gjordes vid givarkonferensen i Kuwait den 30 januari 2013. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att inrätta redovisningsmekanismer i syfte att säkerställa att alla medel som utlovats faktiskt når ut till de avsedda mottagarna.
20. Europaparlamentet fördömer det sexuella våldet i den väpnade konflikten i Syrien, som också används som vapen i krigföringen och därmed utgör ett krigsbrott. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att specifikt avsätta resurser för att få stopp på det sexuella våldet och uppmanar de flyktingmottagande länderna att se till att de som har utsatts för sexuellt våld får korrekt medicinsk behandling.
21. Europaparlamentet uppmanar givarna att, mot bakgrund av de ökande behoven bland den palestinska flyktingbefolkningen i Syrien och grannländerna, anslå lämpliga medel till UNRWA och uppmanar UNRWA att generöst stödja de pågående insatserna för att flyktingarna ska få ökad motståndskraft och för att lidandet och tvångsförflyttningarna för denna grupp ska hållas till ett minimum.
22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s generalsekreterare samt alla parter som är inblandade i konflikten i Syrien.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2012)0057.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2012)0351.