GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen för rohingya-muslimerna
12.6.2013 - (2013/2669(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
ECR (B7‑0295/2013)
S&D (B7‑0298/2013)
Verts/ALE (B7‑0299/2013)
ALDE (B7‑0300/2013)
GUE/NGL (B7‑0302/2013)
PPE (B7‑0303/2013)
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Elisabeth Jeggle, Elmar Brok, Cristian Dan Preda, Bernd Posselt, Tunne Kelam, Roberta Angelilli, Eija‑Riitta Korhola, Monica Luisa Macovei, Philippe Boulland, Jean Roatta, Filip Kaczmarek, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Giovanni La Via, Eduard Kukan, Sari Essayah, Csaba Sógor, Laima Liucija Andrikienė, Ivo Belet, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Krzysztof Lisek, Bogusław Sonik, László Tőkés för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Robert Goebbels, Marc Tarabella, Joanna Senyszyn, Liisa Jaakonsaari, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ana Gomes, Richard Howitt för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Alexander Graf Lambsdorff, Leonidas Donskis, Phil Bennion, Izaskun Bilbao Barandica, Marielle de Sarnez, Anneli Jäätteenmäki, Sarah Ludford, Louis Michel, Johannes Cornelis van Baalen, Edward McMillan-Scott, Kristiina Ojuland, Robert Rochefort, Ramon Tremosa i Balcells, Fiona Hall för ALDE-gruppen
Barbara Lochbihler, Jean Lambert, Nicole Kiil-Nielsen, Jean-Jacob Bicep, Franziska Keller, Raül Romeva i Rueda för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock, Adam Bielan, Sajjad Karim för ECR-gruppen
Marie-Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution om situationen för rohingya-muslimerna
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burma/Myanmar, särskilt resolutionerna av den 20 april 2012[1], den 13 september 2012[2] och den 22 november 2012[3],
– med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2012 om återinförande av Burma/Myanmars tillgång till allmänna tullförmåner[4],
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 22 april 2013 om Burma/Myanmar,
– med beaktande av det uttalande som Catherine Ashton, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, gjorde den 27 november 2012 om den resolution som FN:s generalförsamling antog 2012 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar,
– med beaktande av uttalandet av den 1 juni 2013 från den höga representanten Catherine Ashtons talesperson om det avtal som ingåtts mellan Burma/Myanmars regering och Kachins självständighetsarmé (Kachin Independence Organisation – KIO),
– med beaktande av uttalandet av den 9 augusti 2012 från EU:s kommissionsledamot med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, Kristalina Georgieva, om rohingya-muslimernas situation,
– med beaktande av slutrapporten om delegationsresan till Burma/Myanmar den 3–5 april 2013 från parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av Europeiska unionens restriktiva åtgärder enligt rådets beslut 2010/232/Gusp av den 26 april 2010, senast ändrat genom rådets förordning (EU) nr 1083/2011 av den 27 oktober 2011,
– med beaktande av uttalandet av den 23 mars 2013 från den höga representanten Catherine Ashtons talesperson om de våldsamma sammandrabbningarna i staden Meiktila i Burma/Myanmar,
– med beaktande av uttalandet av den 2 april 2013 från den höga representanten Catherine Ashtons talesperson, med anledning av rapporterna om att 13 skolbarn omkommit vid en brand i en muslimsk skola i Burma,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/233 av den 24 december 2012 om människorättsläget i Myanmar,
– med beaktande av UNHCR:s uppmaning den 13 november 2012 till regeringarna i sydöstra Asien om att hålla sina gränser öppna för båtflyktingar från Burma,
– med beaktande av rapporten av den 6 mars 2013 från FN:s särskilde rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma/Myanmar,
– med beaktande av uttalandet av den 27 maj 2013 från Aung San Suu Kyi om tvåbarnspolitiken gentemot rohingya-muslimerna,
– med beaktande av beslutet från Asean-toppmötet i november 2011 om att ordförandeskapet för Asean ska överlåtas åt Burma/Myanmar 2014,
– med beaktande av rapporten av den 22 april 2013 från Human Rights Watch ”All You Can Do is Pray”: Crimes Against Humanity and Ethnic Cleansing of Rohingya Muslims in Burma’s Rakhine State,
– med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Trakasserierna och våldet mot minoritetsfolket rohingya fortsätter att trappas upp; detta tar sig främst uttryck i förstörelse av egendom och helgedomar, massarresteringar, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, våldtäkter samt inskränkningar i rörelsefriheten, rätten att ingå äktenskap och tillgången till utbildning.
B. Det religiöst motiverade våldet som startade i delstaten Rakhine har fortsatt att sprida sig över landet. Under perioden mars till maj 2013 rapporteras ett flertal attacker mot muslimer ha ägt rum i Rangoonregionen, Mandalay och Pegu samt i delstaterna Kachin och Shan, med följden att 46 människor omkom och mer än14 000 människor drevs på flykt.
C. Det sekteristiska våldet har nu spridit sig till ett nytt område i Burma; den 28 maj satte en folksamling eld på butiker i staden Lashio i delstaten Shan och den 4 juni 2013 dödades tre rohingya-kvinnor av polisstyrkor i byn Parein i samband med en strid om bostäder för den fördrivna minoriteten.
D. Mer än 130 000 fördrivna rohingya befinner sig alltjämt i läger och i andra områden och Burma/Myanmars regering har endast i begränsad och otillräcklig utsträckning låtit den riskutsatta rohingya-befolkningen få hjälp av humanitära organisationer. Stora delar av befolkningen tvingas bosätta sig i översvämningsdrabbade områden, där de utsätts för monsunregn och cykloner. De kan inte återvända till sina hem på grund av det fortsatta våldet, eller för att deras bostäder förstörts eller för att säkerhetsstyrkor hindrar dem från att lämna de läger där de hålls kvar.
E. Tiotusentals rohingya har flytt sjövägen för att undkomma trakasserierna och hundratals har mist livet då deras båtar sjunkit eller de tvingats tillbaka ut på havet. Nära 1 700 rohingya som flytt från Burma rapporteras leva under fruktansvärda förhållanden i thailändska förvarsanläggningar för immigranter.
F. Den 23 april 2013 publicerade den oberoende undersökningskommission som inrättades i augusti 2012 i syfte att utreda det sekteristiska våldet i delstaten Rakhine en rapport med rekommendationer om att minska motsättningarna; dock vägrade man att erkänna rohingya-befolkningens identitet eller att ställa någon inför rätta för de människorättsbrott som begåtts i samband med oroligheterna. Dessutom förespråkade man en tillfällig separation av muslimska och buddistiska folkgrupper samt införande av oacceptabla födelsekontrollprogram för muslimer.
G. Burmas president, U Thein Sein, lovade i ett tal den 6 maj 2013 att hans regering skulle säkerställa de grundläggande rättigheterna för muslimer i delstaten Rakhine, men trots att han vidtagit vissa åtgärder för att utöka de medborgerliga rättigheterna i landet riskerar den allvarliga situationen för rohingya-befolkningen och relationen generellt mellan olika etniska grupper i landet att stjälpa hela reformprocessen i Burma/Myanmar. Trovärdiga oberoende rapporter pekar ut de burmesiska myndigheterna som delaktiga i människorättsbrotten gentemot rohingya-befolkningen, vilket har lett till att delstaten Rakhine i stort sett är helt segregerad utifrån människors religiösa tillhörighet.
H. Regeringen i Burma/Myanmar har nyligen tillkännagett att den kommer att återinföra tvåbarnspolitiken. Denna politik har av FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar, Tomás Ojea Quintana, fördömts som en diskriminerande tvångsåtgärd mot rohingya-befolkningen i delstaten Rakhine, vilken kränker dess grundläggande mänskliga rättigheter och strider mot Burmas internationella åtaganden och skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter.
I. Det internationella samfundet har uppmanat regeringen i Burma/Myanmar att se över medborgarskapslagen från 1982 så att rohingya inte längre ska vara statslösa och så att man tar tag i de underliggande skälen till den långvariga diskrimineringen av dem.
J. Tun Aung, en 65-årig läkare och respekterad lokal ledare i delstaten Rakhine greps i juni 2012 och dömdes till 17 års fängelse. Människorättsgrupper, däribland Amnesty International, har allmänt kritiserat domen för att vara politiskt motiverad.
K. Enligt en rapport från Human Rights Watch ”All You Can Do is Pray”: Crimes Against Humanity and Ethnic Cleansing of Rohingya Muslims in Burma’s Rakhine State, som publicerades den 29 april 2013, är de brott som förra året begicks mot rohingya-befolkningen, och som även statliga myndigheter ska ha deltagit i, att betrakta som brott mot mänskligheten och etnisk rensning. I rapporten presenteras också bevis för fyra massgravar från 2012 i delstaten Rakhine.
L. Press- och mediefriheten, såväl på som utanför internet, spelar en avgörande roll i avslöjandet och dokumenteringen av människorättsbrott och för att ställa myndigheterna till svars.
M. Enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har ”envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse”.
1. Europaparlamentet fördömer de allvarliga människorättsbrotten och våldet mot rohingya-muslimer i Burma/Myanmar och uppmanar bägge sidor att avstå från att använda våld.
2. Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med dem som utsatts för våld och olaga förföljelse i Burma/Myanmar.
3. Europaparlamentet uppmärksammar de steg som presidenten, Thein Sein, och andra reformivrare i Burma/Myanmar har tagit för att införa demokratiska reformer under det gångna året. Parlamentet beklagar dock att regeringen inte har skyddat rohingya-befolkningen mot det organiserade våldet och uppmanar regeringen och hela samhället i Burma/Myanmar att agera för att omedelbart sätta stop för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och ställa alla förövare av våldsattacker och andra brott inför rätta.
4. Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burma/Myanmar att se till att dess säkerhetsstyrkor gör allt i sin makt för att skydda rohingya-muslimerna från våldsattacker. Parlamentet är djupt bekymrat över anklagelserna om att medlemmar av de burmesiska säkerhetsstyrkorna ska ha deltagit i våldet, och upprepar sitt brådskande krav på en fullständig och oberoende utredning, med FN:s hjälp, av dessa anklagelser.
5. Europaparlamentet understryker att det behövs omedelbara insatser för att hantera de humanitära risker som alla fördrivna personer, särskilt rohingyafolket, drabbats av. Parlamentet upprepar sin begäran till regeringen i Burma/Myanmar att låta både FN:s organ och icke-statliga humanitära organisationer, liksom också journalister och diplomater, obehindrat resa in i alla delar av landet, också delstaten Rakhine, och låta alla folkgrupper som drabbats av konflikten och det sekteristiska våldet obehindrat få humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Burma/Myanmar att snabbt skapa bättre förhållanden i internflyktinglägren för rohingya.
6. Europaparlamentet uppmanar alla länder i regionen att stå fast vid sina internationella åtaganden om flyktingars rättigheter, att öppna sina gränser för asylsökande rohingya och ge dem åtminstone tillfälligt skydd och samtidigt stödja den burmesiska regeringen i dess arbete med att hitta långsiktiga och rättvisa lösningar som tar itu med alla underliggande orsaker.
7. Europaparlamentet uppmanar den thailändska regeringen att omedelbart upphöra med det inhumana frihetsberövandet av 1 700 asylsökande rohingya och ge dem möjlighet att få kontakt med FN:s flyktingorgan. Parlamentet beklagar att Thailands regering hittills inte har tillåtit FN:s flyktingkommissariat att genomföra undersökningar för att fastställa flyktingstatusen för asylsökande rohingya.
8. Europaparlamentet uppmanar den burmesiska regeringen att låta kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att inrätta ett kontor i landet samt sidokontor i provinserna, så att man fullt ut kan övervaka människorättssituationen i landet.
9. Europaparlamentet välkomnar president U Thein Seins löfte om att alla våldsförövare kommer att ställas inför rätta liksom hans åtagande för ett mångkulturellt, mångetniskt och mångreligiöst samhälle. Parlamentet uppmanar presidenten att vidta ytterligare åtgärder för att tillämpa rättsstatsprinciperna och ta tag i de underliggande skälen till våldet.
10. Europaparlamentet välkomnar president U Thein Seins tillkännagivande den 4 juni 2013 att alla politiska fångar i Burma/Myanmar kommer att friges. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att frigivandet av alla politiska fångar, inbegripet Tun Aung, bör ske villkorslöst och utan dröjsmål, och att fångarna bör återges sina fulla rättigheter och friheter.
11. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck regeringen att fortsätta att eftersträva och genomföra hållbara lösningar på de underliggande orsakerna till motsättningarna och bland annat behandla frågan om folkgruppen rohingyas ställning. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på en ändring eller ett hävande av 1982 års medborgarskapslag så att rohingya har lika möjlighet att få burmesiskt medborgarskap, med de rättigheter och skyldigheter som detta innebär, och att bringa den ändrade eller ersatta lagen i linje med internationella människorättsstandarder och med landets skyldigheter enligt artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter.
12. Europaparlamentet kritiserar uttalandet från Burmas invandringsminister Khin Yi av den 11 juni 2013, i vilket han uttryckte sitt stöd för ett återinförande av tvåbarnspolitiken.
13. Europaparlamentet välkomnar oppositionsledaren Aung San Suu Kyis deklaration nyligen i protest mot återinförandet av tvåbarnspolitiken för rohingya, och uppmanar med eftertryck den burmesiska regeringen att omedelbart återkalla denna föreskrift tillsammans med andra tvingande eller diskriminerande strategier, bestämmelser, föreskrifter eller lagar.
14. Europaparlamentet understryker vikten av att göra de ändringar i lagstiftningen och administrationen som krävs för att säkerställa att en så stor del som möjligt av Burmas befolkning, inbegripet minoriteter, deltar i valet 2014.
15. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten att ta upp denna fråga på högsta möjliga politiska nivå i sina kontakter med Burma/Myanmar och med andra länder som är medlemmar i Asean.
16. Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen nyligen har återinfört sitt allmänna preferenssystem gentemot Burma/Myanmar. Parlamentet upprepar att dessa förmåner är beroende av att grundläggande friheter och mänskliga rättigheter respekteras. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att noggrant övervaka hur de burmesiska myndigheterna framskrider när det gäller efterlevnaden av dessa villkor.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den lämnar in en delegerad akt om fortsatt tillämpning av det allmänna preferenssystemet för Burma/Myanmar efter den 31 december 2013, ha med en åtföljande rapport som visar på avsaknaden av allvarliga och systematiska överträdelser av de principer som fastställs i de konventioner som anges i förordningen om det allmänna preferenssystemet, med särskilt fokus på rohingya.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett effektivt och övergripande sätt bedöma effekterna på de mänskliga rättigheterna av det planerade bilaterala investeringsavtalet innan den utarbetar sitt förslag till förhandlingsdirektiv, och att nära samråda med parlamentet och det civila samhället i denna process.
19. Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska utrikestjänsten samråder med parlamentet och regelbundet informerar det om arbetet med att upprätta en dialog om mänskliga rättigheter med Burma/Myanmar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att fastställa en förteckning över konkreta riktmärken för mänskliga rättigheter som ska fungera som underlag för bedömningen av de burmesiska myndigheternas reformarbete. Parlamentet understryker att ett villkor för vidare utveckling av EU:s förbindelser med den burmesiska regeringen bör vara att det sker påtagliga framsteg, särskilt med avseende på situationen för rohingya.
20. Europaparlamentet efterlyser en kraftfull och synlig representation från det civila samhället, i vilken rohingya är företrädda, som ska delta i den arbetsgrupp EU-Burma som ska inrättas senare i år, och förespråkar att denna insats ska bygga på erfarenheterna från arbetsgruppen EU-Egypten.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Burma/Myanmars regering och parlament, Aseans generalsekreterare, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda representant för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN:s flyktingkommissarie, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringarna och parlamenten i andra länder i området.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2012)0142.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2012)0355.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2012)0464.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2013)0218.