Förfarande : 2013/2960(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B7-0016/2014

Ingivna texter :

RC-B7-0016/2014

Debatter :

PV 15/01/2014 - 15
CRE 15/01/2014 - 15

Omröstningar :

PV 16/01/2014 - 8.5
CRE 16/01/2014 - 8.5

Antagna texter :

P7_TA(2014)0037

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 138kWORD 62k
14.1.2014
PE527.206v01-00}
PE527.213v01-00}
PE527.214v01-00}
PE527.215v01-00}
PE527.217v01-00} RC1
 
B7-0016/2014}
B7-0023/2014}
B7-0024/2014}
B7-0025/2014}
B7-0027/2014} RC1

i enlighet med artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen

som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:

Verts/ALE (B7‑0016/2014)

GUE/NGL (B7‑0023/2014)

ALDE (B7‑0024/2014)

PPE (B7‑0025/2014)

S&D (B7‑0027/2014)


om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU (2013/2960(RSP))


Manfred Weber, Marian-Jean Marinescu, Véronique Mathieu Houillon, Jacek Protasiewicz, Wim van de Camp, Arkadiusz Tomasz Bratkowski, Danuta Jazłowiecka, Ivo Belet, Edit Bauer, Andrey Kovatchev, Elena Băsescu, Marco Scurria, Salvatore Iacolino, Elmar Brok, Joanna Katarzyna Skrzydlewska för PPE-gruppen
Sylvie Guillaume, Juan Fernando López Aguilar för S&D-gruppen
Renate Weber, Nadja Hirsch, Metin Kazak, Philippe De Backer, Phil Bennion, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Antonyia Parvanova för ALDE-gruppen
Rebecca Harms, Daniel Cohn-Bendit, Jean Lambert, Elisabeth Schroedter, Judith Sargentini, Franziska Keller, Marije Cornelissen, Hélène Flautre för Verts/ALE-gruppen
Cornelia Ernst för GUE/NGL-gruppen
ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU (2013/2960(RSP))  

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 21, 45, 47 och 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(1), särskilt artikel 7,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2010 Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar (COM(2010)0373),

–   med beaktande av den undersökning som publicerades den 14 oktober 2013 om hur medlemsstaternas sociala trygghetssystem påverkas av att icke-aktiva EU‑migranter på grund av bosättning har rätt till särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner och hälso- och sjukvård,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2013 Fri rörlighet för EU-medborgare och deras familjer: Fem åtgärder för att skapa förändring (COM(2013)0837),

–   med beaktande av kommissionens vice ordförande Redings uttalande om fri rörlighet av den 5 december 2013 vid rådets möte (rättsliga och inrikes frågor),

–   med beaktande av kommissionsledamot László Andors uttalande av den 1 januari 2014 om upphörandet av begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2012 om rapporten om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter(6),

–   med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den fria rörligheten är en av EU:s fyra grundläggande friheter, inskrivna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som en hörnsten för den europeiska integrationen, med direkt koppling till unionsmedborgarskapet.

B.  Fri rörlighet är ett av EU:s centrala värden, varigenom medborgarna ges möjlighet att välja var de vill bo och arbeta, vilket leder till flexibilitet och utveckling på arbetsmarknaden, i utbildningssystemet och i andra sammanhang.

C. Fri rörlighet är en rättighet som garanteras alla EU-medborgare, oavsett eventuella gränskontroller som vissa medlemsstater infört för EU-medborgares inresa till deras territorium. Det faktum att alla medlemsstaterna inte ingår i Schengenområdet påverkar inte EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet inom unionen.

D. Unionsmedborgarna ser den fria rörligheten som den rättighet som är närmast förknippad med unionsmedborgarskapet, som EU-samarbetets mest positiva resultat och som något som är till nytta för ekonomin i deras länder.

E.  Nettobidraget från den rörliga EU-arbetskraften till mottagarlandets välfärdssystem är jämbördigt med den nationella arbetskraftens bidrag.

F.  Den fria rörligheten för EU:s arbetskraft är till nytta för utvecklingen i mottagarländer över hela Europa, något som kan iakttas särskilt inom hälso- och sjukvården, jordbruket och byggnadssektorn.

G. EU-medborgarnas frihet att bo var som helst i unionen gäller samtliga EU-medborgare utan begränsningar, men de är enligt direktiv 2004/38/EG underställda villkoret att efter tre månader uppfylla vissa rättsliga krav för att inte bli en belastning för mottagarlandet. Fri rörlighet för arbetstagare är en av de viktigaste anledningarna till de goda resultaten på EU:s inre marknad. Även om det bara är 2,8 % av alla unionsmedborgare som bor i en annan medlemsstat än den egna är dessa personer ändå en avgörande faktor för den inre marknadens goda resultat och de bidrar till att stimulera den europeiska ekonomin.

H. Principen om likabehandling och icke-diskriminering innebär att alla EU-medborgare har samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i det mottagarlandet (förordningarna 883/2004 och 987/2009 baseras på denna princip). Alla medlemsstater har, inom ramen för dessa principer, rätt att besluta vilka sociala förmåner som ska ges och på vilka villkor. EU:s bestämmelser om samordningen av systemen för social trygghet medger dock ingen diskriminering beträffande sociala förmåner för EU-medborgare som är arbetstagare, familjemedlemmar till arbetstagares eller stadigvarande bosatta i medlemsstaten i fråga.

I.   Det moderna europeiska samhället kräver större rörlighet bland arbetstagarna, framför allt till följd av förändringar inom näringslivet, globalisering, nya arbetsmönster, demografiska förändringar och utvecklingen av transportsätt.

J.   Den fria rörligheten för arbetstagare är ett positivt socioekonomiskt exempel för både EU och medlemsstaterna och en milstolpe för EU:s integration, ekonomiska utveckling och sociala sammanhållning samt för enskildas kompetenshöjning. Den fria rörligheten motverkar de negativa effekterna av den ekonomiska krisen och befäster unionens position som en mer kraftfull ekonomisk makt som är rustad för de utmaningar de globala förändringarna medför.

K. Den 1 januari 2014 upphörde övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien att gälla.

L.  Rådet har bekräftat sitt stöd för den fria rörligheten och erkänt den ömsesidiga nytta som den medför, t.ex. nyligen under en debatt i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 8 oktober 2013 och den 5–6 december 2013.

M. Nu när valet till Europaparlamentet närmar sig har den fria rörligheten för unionsmedborgare blivit en kampanjfråga för vissa politiska partier. Om denna debatt inte hanteras rationellt kan den medföra en risk för att man gör unionsmedborgare från vissa medlemsstater eller rörliga unionsmedborgare till syndabockar, vilket kan få rasismen och främlingsfientligheten att öka. Framstående europeiska politiker har nyligen gjort flera uttalanden som undergräver rätten till fri rörlighet.

N. Nya undersökningar från kommissionen har visat att rörliga arbetstagare är nettobetalare i mottagarländernas ekonomier och budgetar. Gruppen rörliga arbetstagare betalar mer till mottagarländernas budgetar i skatter och sociala avgifter än de får i bidrag. Utgifterna för hälso- och sjukvård för icke-aktiva rörliga unionsmedborgare är mycket små i förhållande till de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna (0,2 %) och till ekonomierna i mottagarländerna (0,01 % av BNP), och unionsmedborgarna utgör en mycket liten del av den grupp som får särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa fördragets bestämmelser om fri rörlighet och se till att principen om jämlikhet och den grundläggande rätten till fri rörlighet upprätthålls i alla medlemsstater.

2.  Europaparlamentet motsätter sig starkt den hållning som vissa europeiska ledare intar när de kräver förändringar och begränsning av den fria rörligheten för medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från alla handlingar som skulle kunna påverka rätten till fri rörlighet, som har sin grund i EU:s centrala lagstiftning.

3.  Europaparlamentet förkastar varje försök att begränsa antalet migrerande unionsmedborgare, eftersom det går stick i stäv mot EU-fördragets princip om fri rörlighet för personer. Parlamentet noterar att rörligheten för arbetskraft bidrar till den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att unionslagstiftningen tillämpas strikt, så att alla arbetstagare i EU garanteras likabehandling och att det inte förekommer någon diskriminering i fråga om tillgång till arbete, anställnings- och arbetsvillkor, lön, uppsägning, beskattning och sociala förmåner, och därmed säkerställa att det råder sund konkurrens mellan företag. Parlamentet uppmanar bestämt de nationella myndigheterna att bekämpa alla omotiverade begränsningar och hinder för arbetstagarnas rätt till fri rörlighet, liksom allt utnyttjande av arbetstagare.

5.  Europaparlamentet påminner om att arbetstagares fria rörlighet ger alla unionsmedborgare, oberoende av var de är bosatta, rätt att flytta fritt till en annan medlemsstat för att arbeta och/eller bo av arbetsrelaterade orsaker.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande COM(2013)0837, där det anges fem åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna och deras lokala myndigheter att ta tillvara alla de möjligheter som EU:s lagar och verktyg erbjuder. I detta avseende stöder parlamentet helt och fullt följande åtgärder, som ska genomföras tillsammans med medlemsstaterna: hjälpa medlemsstaterna att bekämpa skenäktenskap (handbok), hjälpa myndigheterna att tillämpa EU:s bestämmelser om samordning av social trygghet (praktisk handledning), hjälpa myndigheterna att möta utmaningar vid social integration (finansiering), främja utbyte av bästa praxis mellan de lokala myndigheterna samt utbilda och stödja lokala myndigheter att tillämpa EU:s bestämmelser om fri rörlighet.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte diskriminera EU:s rörliga arbetstagare genom att på felaktiga grunder koppla samman rätten till fri rörlighet av arbetsmässiga skäl med påstått missbruk av de sociala trygghetssystemen. Kommissionen har begärt att de medlemsstater som hävdar att en sådan börda föreligger ska styrka detta, men parlamentet betonar att ingen av dem har gjort det.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt och noggrant övervaka respekten för den grundläggande rätten till fri rörlighet för arbetstagare i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt pågående arbete med att se till att medlemsstaterna korrekt och fullt ut införlivar och genomför direktiv 2004/38/EG och att utnyttja alla delar av sin befogenhet att inleda överträdelseförfaranden.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut och på ett öppet sätt använda de tillgängliga resurserna inom EU:s fonder (t.ex. Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden) för att främja integration, social inkludering och kampen mot fattigdom samt att stödja lokala insatser för att ta itu med eventuella ökningar av antalet medborgare i utanförskap.

10. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de har ett socialt ansvar att ta itu med missbruk av sina sociala trygghetssystem, oavsett om det är deras egna medborgare eller medborgare i en annan medlemsstat som gör sig skyldiga till missbruket. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG och ta itu med eventuellt missbruk.

11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(2)

EUT L 141, 27.5.2011, s. 1.

(3)

EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

(4)

EUT L 284, 30.10.2009, s. 1.

(5)

EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 6.

(6)

EUT C 257 E, 6.9.2013, s. 74.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy