GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION Bahrain, särskilt fallen Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja och Ibrahim Sharif
5.2.2014 - (2014/2553(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
PPE (B7‑0100/2014)
S&D (B7‑0130/2014)
ALDE (B7‑0133/2014)
Verts/ALE (B7‑0134/2014)
Tunne Kelam, Cristian Dan Preda, Bernd Posselt, Monica Luisa Macovei, Roberta Angelilli, Petri Sarvamaa, Eija-Riitta Korhola, Giovanni La Via, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Sari Essayah, Krzysztof Lisek, Elena Băsescu, Laima Liucija Andrikienė, Davor Ivo Stier, Salvador Sedó i Alabart för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Ana Gomes, Richard Howitt, Pino Arlacchi, María Muñiz De Urquiza, Joanna Senyszyn, Liisa Jaakonsaari, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mitro Repo för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Edward McMillan-Scott, Alexander Graf Lambsdorff, Johannes Cornelis van Baalen, Louis Michel, Marielle de Sarnez, Ramon Tremosa i Balcells, Sarah Ludford, Izaskun Bilbao Barandica, Angelika Werthmann, Hannu Takkula, Robert Rochefort för ALDE-gruppen
Tarja Cronberg, Nicole Kiil-Nielsen, Margrete Auken, Raül Romeva i Rueda, Jean Lambert, Rui Tavares för Verts/ALE-gruppen
Europaparlamentets resolution om Bahrain, särskilt fallen Nabeel Rajab, Abdulhadi al‑Khawaja och Ibrahim Sharif
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, särskilt resolutionerna av den 17 januari 2013[1] och den 12 september 2013[2],
– med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd[3],
– med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har gjort om Bahrain, särskilt uttalandena av den 7 januari, den 11 februari, den 1 juli och den 25 november 2013 samt den 16 januari 2014,
– med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 19 september 2013 om den senaste utvecklingen i Bahrain,
– med beaktande av besöket till Bahrain den 19–20 december 2012 av en delegation från Europaparlamentets underutskott om mänskliga rättigheter, och av delegationens pressmeddelande, samt med beaktande av besöket av en delegation från Arabiska halvön den 27–30 april 2013 och dess pressmeddelande,
– med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden, särskilt det av den 8 januari 2013, och uttalandet av den 6 augusti 2013 från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av uttalandet av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och det gemensamma uttalandet om kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och situationen för de mänskliga rättigheterna i Bahrain av den 9 september 2013,
– med beaktande av det gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd i Manama, Bahrain, den 30 juni 2013,
– med beaktande av det beslut som Arabförbundets ministerråd fattade vid sitt möte i Kairo den 1 september 2013 om att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Bahrains huvudstad Manama,
– med beaktande av Bahrains oberoende undersökningskommissions rapport, som offentliggjordes i november 2011, och uppföljningsrapporten av den 21 november 2012,
– med beaktande av yttrande A/HRC/WGAD/2013/12 av den 25 juli 2013 från FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande,
– med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012,
– med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik[4],
– med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen[5],
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, ändrade 2008,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, tre internationella instrument som Bahrain är part i,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av 1949 års Genèvekonvention,
– med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Bahrain väcker fortfarande stor oro. Många av de bahrainska myndigheternas tillslag den senaste tiden fortsätter att kränka och begränsa en del av befolkningens rättigheter och friheter, särskilt människors rätt att fredligt demonstrera, yttra sig fritt och åtnjuta frihet på nätet. Människorättsaktivister utpekas, trakasseras och grips systematiskt.
B. Nabeel Rajab, ordförande för Bahrains människorättscentrum och vice generalsekreterare för Internationella federationen för mänskliga rättigheter, dömdes till tre års fängelse i augusti 2012 för att ha uppmanat till och deltagit i ”olagliga sammankomster” och för att ha ”stört den allmänna ordningen” mellan februari och mars 2011. Domen överklagades och mildrades till två års fängelse. Före denna fängelsedom hade Nabeel Rajab gripits flera gånger för att fredligt ha uttryckt kritik mot regeringen i samband med de prodemokratiska protesterna som bröt ut i Bahrain 2011.
C. Fredagen den 29 november 2013 hade Nabeel Rajab avtjänat tre fjärdedelar av sitt tvååriga fängelsestraff och han kunde därmed enligt lagen friges. En tredje begäran om förtida frigivning lämnades in till domstolen av Nabeel Rajabs advokater den 21 januari 2014, men den avslogs.
D. FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande har betecknat Nabeel Rajabs frihetsberövande som godtyckligt.
E. Den danske medborgaren Abdulhadi al-Khawaja är grundare av Bahrains människorättscentrum och regional samordnare för människorättsorganisationen Front Line Defenders. Ibrahim Sharif är generalsekreterare för vänsterpartiet National Democratic Action Society. Dessa två dömdes till livstids fängelse av en särskild militärdomstol den 22 juni 2011. Rättsprocessen avslutades efter tre år med överklaganden, och man kom fram till att domarna var korrekta.
F. Den 27 januari 2014 dömdes Zainab al-Khawaja, Abdulhadi al-Khawajas dotter, av en lägre brottmålsinstans i Manama till ytterligare fyra månaders fängelse för att ha ”förstört statlig egendom”.
G. Efter rapporten från Bahrains oberoende undersökningskommission lovade Bahrains myndigheter att genomföra reformer. Regeringen har dock inte fullt ut uppfyllt undersökningskommissionens viktigaste rekommendationer, särskilt frisläppande av protestledare som dömts för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet och rätt att hålla fredliga sammankomster.
H. Den 2 september 2013 meddelades att högkvarteret för den arabiska människorättsdomstolen skulle ha sitt säte i Bahrain, efter godkännande vid Arabförbundets möte i Kairo.
I. På uppdrag av Bahrains kung Hamad bin Isa al-Khalifa höll kronprins Salman bin Isa bin Hamad al-Khalifa den 15 januari 2014 omfattande samtal med deltagare i den nationella samförståndsdialogen, särskilt med det politiska partiet al-Wefaqs generalsekreterare Ali Salman för första gången sedan händelserna i februari 2011.
1. Europaparlamentet fördömer samtliga människorättsbrott i Bahrain och uppmanar med kraft den bahrainska regeringen att genomföra alla rekommendationer i Bahrains oberoende undersökningskommissions rapport och i den allmänna återkommande utvärderingen, att stoppa brotten mot de mänskliga rättigheterna och att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive yttrandefrihet, både på nätet och i verkliga livet, och mötesfrihet, i enlighet med Bahrains internationella skyldigheter på människorättsområdet.
2. Europaparlamentet kräver att alla samvetsfångar, politiska aktivister, journalister, människorättsförsvarare och fredliga demonstranter friges omedelbart och villkorslöst, inklusive Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja, Ibrahim Sharif, Naji Fateel och Zainab al‑Khawaja.
3. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de bahrainska myndigheternas behandling av Nabeel Rajab och andra människorättsaktivister, liksom över myndigheternas vägran att släppa honom fri i förtid, vilket han har rätt till enligt lagen.
4. Europaparlamentet kräver en ratificering av den internationella konventionen för skydd av alla personer mot påtvingat försvinnande.
5. Europaparlamentet understryker skyldigheten att säkerställa att människorättsförsvarare skyddas och tillåts utföra sitt arbete utan hinder, hot eller trakasserier.
6. Europaparlamentet motsätter sig att specialdomstolar eller militärdomstolar inrättas och används för att döma i brott mot den nationella säkerheten.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft de bahrainska myndigheterna att respektera ungas rättigheter i enlighet med barnkonventionen som Bahrain undertecknat.
8. Europaparlamentet välkomnar prins Salman bin Hamad bin Isa al-Khalifas beslut att den 15 januari 2014 föra samtal med ledarna för de fem viktigaste oppositionsgrupperna för att finna en utväg att lösa de problem som uppstått i den nationella dialogen som regeringen hade lagt på is några dagar tidigare. Parlamentet välkomnar oppositionens positiva gensvar och ser fram emot att den nationella samförståndsdialogen återupptas. Parlamentet konstaterar att det bara är bahrainarna själva som kan finna en lösning grundad på kompromisser och ömsesidigt förtroende. Parlamentet hoppas att detta steg kommer att ge upphov till en seriös och nationell dialog med alla parter och att den kommer att lägga grunden till djupgående och hållbara reformer i riktning mot en nationell förlikning av det bahrainska samhället.
9. Europaparlamentet gläder sig åt att det inrättats en ombudsmannatjänst inom inrikesministeriet och en särskild utredningsenhet inom det allmänna åklagarämbetet och uppmanar dessa institutioner att arbeta självständigt och effektivt. Parlamentet välkomnar den allt aktivare roll som det nationella institutet för mänskliga rättigheter spelar sedan reformen av det och inrättandet av kommissionen för frihetsberövade och fångar som kommer att granska fängelser för att förhindra tortyr och misshandel. Parlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att förbättra förhållandena för fångar och behandlingen av dem och att ge behöriga lokala och internationella organisationer tillträde till fängelserna.
10. Europaparlamentet noterar den bahrainska regeringens pågående insatser för att reformera strafflagsförfarandena och de rättsliga förfarandena och uppmuntrar till en fortsättning av processen. Parlamentet uppmuntrar den bahrainska regeringen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa rättssäkerhet och ett oberoende och opartiskt rättsväsen i Bahrain och att se till att detta handlar i enlighet med internationella människorättsnormer.
11. Europaparlamentet uppmuntrar FN att se till att de tre särskilda rapportörerna om rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och till föreningsfriheten, om tortyr och om domares och advokaters oberoende så snart som möjligt besöker landet.
12. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att samarbeta för att dra upp en klar strategi för hur EU, både offentligt och inofficiellt, aktivt ska arbeta för frigivande av fängslade aktivister och samvetsfångar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att samarbeta med medlemsstaterna för att garantera att rådets (utrikes frågor) slutsatser om människorättssituationen i Bahrain antas och att de också innehåller en särskild uppmaning om att fängslade aktivister bör friges omedelbart och villkorslöst.
13. Europaparlamentet välkomnar Arabförbundets beslut att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Manama och uttrycker en önskan om att den kan utgöra en katalysator för människorättsfrågor i hela regionen. Parlamentet uppmanar den bahrainska regeringen och länderna i Arabförbundet att säkerställa domstolens integritet samt att den är opartisk, effektiv och trovärdig.
14. Europaparlamentet uppmanar rådet att anta lämpliga åtgärder om reformprocessen avbryts eller människorättssituationen förvärras.
15. Europaparlamentet stöder införandet av ett officiellt moratorium för avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2013)0032.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2013)0390.
- [3] EUT C 247 E, 17.8.2012, s. 1.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
- [5] Antagna texter, P7_TA(2013)0274.