GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Syrien: situationen bland vissa utsatta grupper
16.4.2014 - (2014/2695(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
ECR (B7‑0387/2014)
EFD (B7‑0392/2014)
PPE (B7‑0400/2014)
S&D (B7‑0402/2014)
ALDE (B7‑0404/2014)
Verts/ALE (B7‑0407/2014)
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Ria Oomen-Ruijten, Cristian Dan Preda, Bernd Posselt, Filip Kaczmarek, Mariya Gabriel, Tunne Kelam, Elena Băsescu, Monica Luisa Macovei, Eduard Kukan, Philippe Boulland, Jean Roatta, Roberta Angelilli, Petri Sarvamaa, Eija-Riitta Korhola, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Sari Essayah, Laima Liucija Andrikienė, Dubravka Šuica, Peter Šťastný, Anne Delvaux, Salvador Sedó i Alabart, Jarosław Leszek Wałęsa, Seán Kelly, Bogusław Sonik för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Ana Gomes, Joanna Senyszyn, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mitro Repo, María Muñiz De Urquiza, Liisa Jaakonsaari för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Alexander Graf Lambsdorff, Sarah Ludford, Louis Michel, Phil Bennion, Izaskun Bilbao Barandica, Jelko Kacin, Graham Watson, Kristiina Ojuland, Hannu Takkula, Ramon Tremosa i Balcells, Johannes Cornelis van Baalen, Robert Rochefort, Marielle de Sarnez för ALDE-gruppen
Hélène Flautre, Judith Sargentini, Tarja Cronberg, Iñaki Irazabalbeitia Fernández, Barbara Lochbihler, Nicole Kiil-Nielsen, Raül Romeva i Rueda för Verts/ALE-gruppen
Charles Tannock, Adam Bielan, Sajjad Karim, Konrad Szymański, Ryszard Czarnecki, Paweł Robert Kowal, Ryszard Antoni Legutko för ECR-gruppen
Bastiaan Belder, Zbigniew Ziobro, Rolandas Paksas, Juozas Imbrasas för EFD-gruppen
Europaparlamentets resolution om Syrien: situationen bland vissa utsatta grupper
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionen av den 6 februari 2014 om situationen i Syrien[1],
– med beaktande av rådets slutsatser om Syrien av den 14 april 2014 och den 20 januari 2014,
– med beaktande av uttalandena från vice ordföranden/den höga representanten, Catherine Ashton, av den 15 mars 2014 om treårsdagen av det syriska upproret och av den 8 april 2014 om mordet på jesuitpatern Frans van der Lugt i Homs i Syrien,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem,
– med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2139 av den 22 februari 2014,
– med beaktande av rapporten av den 12 februari 2014 från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien,
– med beaktande av uttalandet om Syrien av den 7 april 2014 från talespersonen för FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon,
– med beaktande av uttalandet om Syrien av den 28 mars 2014 från FN:s katastrofhjälpsamordnare och biträdande generalsekreterare för humanitära frågor, Valerie Amos,
– med beaktande av Europakonventionen från 1950 och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från 2000,
– med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,
– med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den pågående våldsamma krisen i Syrien har orsakat en humanitär katastrof som saknar motstycke i modern historia med över 150 000 döda, de flesta civilpersoner, över 6,5 miljoner internflyktingar och över 2,6 miljoner syriska flyktingar, främst i Libanon, Turkiet, Irak och Egypten. De etniska och religiösa minoriteterna befinner sig i en särskilt utsatt situation i denna kris.
B. Den syriska befolkningen har traditionellt utgjorts av en rik mångfald av etniska och religiösa grupper bestående av araber, araméer, armenier, assyrier, tjerkesser, kurder och turkmener respektive muslimer, kristna och druser. Ingen av de religiösa eller etniska grupperna i Syrien har förskonats från den tre år långa konflikten, som får allt starkare sekteristiska förtecken.
C. Dessa grupper har alltid varit en del av det syriska samhället och bidragit till dess utveckling och framsteg, bland annat genom sin medverkan inom utbildnings-, vård- och kultursektorerna. Därför har de en viktig roll att spela i demokratiseringen av Syrien och måste finnas företrädda i alla samråd om landets framtid och i varje form av försoningsprocess.
D. Fram till nyligen har de flesta av dessa grupper försökt undvika att välja sida i konflikten; många inser visserligen behovet av regimskifte i Syrien men fruktar samtidigt att de, om regeringen störtas, kommer att bli måltavla för sunnitiska jihadistrebeller som vill se en islamisk stat utropas, eller andra.
E. Assadregimen har medvetet satt igång en sekteristisk polariseringsdynamik som överlevnadsstrategi, vilket fått de latenta och hittills till stor del undertryckta spänningarna mellan olika befolkningsgrupper att blossa upp. Den ökande närvaron och infiltrationen av islamistiska extremister och jihadister på alla sidor i konflikten har framkallat berättigad oro bland minoritetsgrupperna i landet. Den allt djupare klyftan mellan sunniter och shiiter i Syrien påverkar relationerna mellan befolkningsgrupper även i grannländerna.
F. Den nederländske jesuitpatern Frans van der Lugt, som hade bott i Syrien i flera årtionden och var välkänd för sin vägran att lämna den belägrade staden Homs, blev misshandlad och skjuten till döds av beväpnade män den 7 april 2014. FN:s generalsekreterare har fördömt denna inhumana våldshandling mot en man som stod upp för det syriska folket under belägringar och tilltagande umbäranden. Andra kristna är kvar i klostret där fader Frans van der Lugt dödades, och det internationella samfundet är bekymrat över deras säkerhet, liksom över säkerheten för de många civilpersoner som alltjämt sitter fast i den fortsatt belägrade staden Homs.
G. Fader Paolo Dall'Oglio saknas sedan juli 2013, medan biskop Boulos Yazigi från den grekisk-ortodoxa kyrkan och biskop John Ibrahim från den assyrisk-ortodoxa kyrkan tillfångatogs av beväpnade män i april 2013 när de befann sig i sin bil utanför staden Aleppo i den norra delen av landet. Det är fortfarande oklart vad som hänt med dem.
H. Striderna mellan regimstyrkor och rebellkrigare, däribland element med kopplingar till al-Qaida, i slutet av mars 2014 ledde till att en stor majoritet av befolkningen fick evakueras från Kassab, en armenisk stad vid den syrisk-turkiska gränsen. Det förekommer motstridiga uppgifter om antalet offer vid dessa händelser.
I. De senaste rapporterna från Syrien visar att rebellerna från den till al-Qaida kopplade al-Nusrafronten intagit ett antal kristna och kurdiska orter vid den turkiska gränsen, såsom den kurdiska staden Ayn-Al-Arab/Kobane.
J. Palestinska flyktingar är fortsatt en särskilt utsatt grupp i krisens Syrien. Många av dem bor i belägrade områden, särskilt i Yarmouklägret som alltjämt är hårt angripet av regimstyrkor och olika väpnade grupper, vilket medför omänskligt lidande för de 18 000 palestinier som uppehåller sig i området. Nästan alla de 540 000 palestinska flyktingarna i Syrien är i behov av bistånd i dag; mer än hälften av dem är internflyktingar i landet, och de möts av betydande hinder eller tilltagande restriktioner i sina försök att fly till Egypten, Jordanien eller Libanon.
K. Kvinnor och barn utsätts fortsatt för aggression, sexuellt och könsbaserat våld och övergrepp och lider brist på grundläggande förnödenheter och tjänster i den pågående krisen i Syrien. En oproportionerligt stor andel av de syriska flyktingarna är kvinnor och barn. Sedan 2011 har närmare 3 miljoner barn slutat skolan i förtid i Syrien, och minst 500 000 registrerade flyktingbarn är inte inskrivna i skolor i grannländerna.
L. Människorättsförsvarare, intellektuella, religiösa företrädare, journalister och civilsamhällesaktivister är fortsatt offer för den våldsamma krisen i Syrien. 2011 års vinnare av Sacharovpriset, Razan Zaitouneh, som för fyra månader sedan kidnappades i Douma tillsammans med sin man och två andra människorättsaktivister, hålls fortfarande fången på okänd ort.
M. Politiska och religiösa ledare är skyldiga att på alla nivåer bekämpa extremism och terrorism och verka för ömsesidig respekt bland individer och religiösa och etniska grupper.
N. Enligt internationell humanitär lagstiftning och människorättslagstiftning är det förbjudet att göra enskilda eller grupper till måltavlas utifrån deras religiösa eller etniska identitet och att angripa civilpersoner som inte deltar i stridshandlingar. Att göra detta kan utgöra krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. I sin resolution 2139 framhåller FN:s säkerhetsråd att det måste bli ett slut på straffriheten för kränkningar av internationell humanitär lagstiftning och för kränkningar och överträdelser av de mänskliga rättigheterna, och upprepar att de som gjort sig skyldiga till, eller på annat sätt är ansvariga för, sådana kränkningar och överträdelser i Syrien måste ställas inför rätta.
1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa bestörtning över det mänskliga lidandet och förlusterna av människoliv, som nu nått hittills oöverträffade nivåer, och uttrycker sin solidaritet med de anhöriga till alla oskyldiga offer i den syriska konflikten. Parlamentet fördömer skarpt Assadregimens och regeringstrogna milisers kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet fördömer alla överträdelser av de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt som begås av väpnade grupper som bekämpar regimen. Parlamentet fördömer skarpt det ökande antalet terrorattacker begångna av extremistiska organisationer och individer i landet.
2. Europaparlamentet är övertygat om att en varaktig lösning på den rådande krisen i Syrien endast kan uppnås genom en syriskledd, inkluderande politisk process med uppbackning från det internationella samfundet. Parlamentet beklagar djupt att fredssamtalen för närvarande är ett misslyckande på grund av att regimen obstruerar dem, och kräver med eftertryck att alla inblandade parter och det internationella samfundet gör allt för att verka för nya samtal som kan få slut på denna massaker. Parlamentet framhåller betydelsen av att alla delar av det syriska samhället, även etniska och religiösa minoriteter, deltar i och bidrar till denna process, och framhåller minoriteternas avgörande roll i arbetet med att bevara det unika kulturarvet och traditionen med samexistens över kulturella, etniska och religiösa gränser i Syrien i syfte att skapa ett livaktigt samhälle för framtida generationer av syrier.
3. Europaparlamentet upprepar att minoriteternas rättigheter är nära kopplade till respekten för andra grundläggande mänskliga rättigheter och friheter, såsom rätten till frihet, säkerhet, jämlikhet och yttrandefrihet.
4. Europaparlamentet fördömer skarpt den senaste tidens attacker mot vissa religiösa och etniska grupper i Syrien, särskilt kristna, armenier och kurder, och uppmanar alla inblandade parter att upphöra med alla handlingar som syftar till att hetsa till konflikt mellan olika etniska grupper och trosuppfattningar. Parlamentet betonar att alla parter som är inblandade i konflikten är skyldiga att skydda de olika minoritetsgrupperna i landet. Parlamentet inser emellertid att attackerna mot vissa utsatta grupper endast är en aspekt av det syriska inbördeskriget.
5. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag mordet på fader Frans van der Lugt som en inhuman våldshandling mot en man som stod upp för det syriska folket under belägringar och växande umbäranden. Parlamentet hyllar hans arbete, som sträckte sig bortom den belägrade staden Homs och som fortsätter att hjälpa hundratals civilpersoner att tillgodose sina vardagsbehov för att överleva.
6. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter i konflikten att strikt iaktta den humanitära lagstiftningen och människorättslagstiftningen och manar till skydd av alla utsatta befolkningsgrupper, bland annat genom garantier för humanitärt tillträde och genom upphävande av alla belägringar av befolkade områden, inklusive gamla staden i Homs. Parlamentet efterlyser på nytt upprättandet av skyddszoner längs den turkisk-syriska gränsen, och eventuellt även inom Syrien, och av humanitära korridorer från det internationella samfundets sida.
7. Europaparlamentet fördömer attacken mot den armeniska staden Kassab. Parlamentet stöder alla försök på lokal nivå att undvika och bekämpa sekteristiskt våld i rebellkontrollerade områden och i områden med kurdisk majoritet. Parlamentet uppmanar med kraft nuvarande och framtida syriska myndigheter att ge pålitligt och verksamt skydd åt utsatta befolkningsgrupper i landet samt se till att de kan återvända till sina hem i säkerhet och trygghet och att förövarna av attackerna mot dem ställs inför rätta och får sina fall prövade i laga ordning.
8. Europaparlamentet framhåller på nytt att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt den utsatta situationen för palestinska flyktingar i Syrien, i synnerhet de omänskliga levnadsvillkoren för palestinier i Yarmouklägret. Parlamentet upprepar sin uppmaning till alla konfliktparter att bereda FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA, och andra internationella hjälporganisationer obehindrat tillträde till detta läger och till alla andra belägrade områden i landet, i syfte att mildra lokalbefolkningens extrema lidande. Parlamentet lovordar UNRWA för dess arbete i Syrien och efterlyser ökat internationellt stöd till dess verksamhet.
9. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och EU att ägna särskild uppmärksamhet åt lidandet och behoven hos kvinnor och barn i den syriska krisen. Parlamentet kräver nolltolerans i fråga om dödande, bortförande och rekrytering av framför allt barn och vill att den humanitära biståndskapaciteten för stöd till traumatiserade offer ska förstärkas.
10. Europaparlamentet erinrar om den akuta nödvändigheten av att frige alla politiska fångar, civilsamhällesaktivister, humanitära biståndsarbetare, religiösa företrädare (bland andra fader Paolo Dall’Oglio, den grekisk-ortodoxe biskopen Boulos Yazigi och den assyrisk-ortodoxe biskopen John Ibrahim), journalister och fotografer som kvarhålls av regimen eller av rebellkrigare, och att ge oberoende övervakare tillträde till alla interneringsplatser. Parlamentet vädjar på nytt till EU och dess medlemsstater att göra alla tänkbara insatser för att få till stånd ett frigivande av 2011 års Sacharovpristagare Razan Zaitouneh och av alla andra människorättsaktivister i Syrien, däribland internetaktivisten Bassel Safadi Khartabil.
11. Europaparlamentet är alltjämt övertygat om att det inte kan bli någon hållbar fred i Syrien utan att ansvar utkrävs för de brott som begåtts under konflikten, även för sådana som är religiöst eller etniskt motiverade. Parlamentet kräver återigen att situationen i Syrien tas till Internationella brottmålsdomstolen och stöder alla initiativ i denna riktning. Parlamentet lovordar det arbete som utförs av den oberoende internationella undersökningskommissionen om Arabrepubliken Syrien och av andra internationella aktörer som samlar in och förvarar stora mängder vittnesmål om allvarliga brott som begåtts av regimen och av vissa rebellgrupper i Syrien, och efterlyser insatser för att ställa förövarna inför rätta.
12. Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro over de djupgående konsekvenser som fragmenteringen av Syrien för med sig för stabiliteten och säkerheten i regionen, särskilt i Libanon och Irak. Parlamentet är djupt bekymrat över det stora antalet syriska flyktingar i grannländerna, särskilt i Libanon, där de enligt UNHCR nu uppgår till över en miljon; därtill kommer ytterligare tiotusentals som inte är registrerade hos organet, samtidigt som 12 000 människor flyr från Syrien till Libanon varje vecka. Parlamentet är även djupt bekymrat över de fortsatta flyktingströmmar som drabbar Jordanien, Turkiet, Irak och Egypten. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att ge betydande humanitärt bistånd till de befolkningsgrupper som är drabbade av Syrienkonflikten.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta nationernas generalsekreterare, FN:s och Arabförbundets gemensamma särskilda sändebud till Syrien, Egyptens regering och parlament, Iraks regering och parlament, Jordaniens regering och parlament, Libanons regering och parlament, Turkiets regering och parlament, generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd samt alla parter i konflikten i Syrien.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2014)0099.