Förfarande : 2014/2724(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B8-0066/2014

Ingivna texter :

RC-B8-0066/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 17/07/2014 - 10.9

Antagna texter :

P8_TA(2014)0013

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 139kWORD 59k
16.7.2014
PE536.967v00-01}
PE536.968v01-00}
PE936.969v01-00}
PE936.970v01-00}
PE936.971v01-00} RC1
 
B8-0066/2014}
B8-0067/2014}
B8-0068/2014}
B8-0069/2014}
B8-0070/2014} RC1

i enlighet med artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen

som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:

Verts/ALE (B8‑0066/2014)

S&D (B8‑0067/2014)

GUE/NGL (B8‑0068/2014)

PPE (B8‑0069/2014)

ALDE (B8‑0070/2014)


om aggressionsbrott (2014/2724(RSP))


Andrzej Grzyb, Cristian Dan Preda, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Monica Luisa Macovei, Eduard Kukan, László Tőkés för PPE-gruppen
Pier Antonio Panzeri, Elena Valenciano Martínez-Orozco, Josef Weidenholzer, Ana Gomes, David Martin, Richard Howitt för S&D-gruppen
Marietje Schaake, Marielle de Sarnez, Louis Michel, Jean-Marie Cavada, Izaskun Bilbao Barandica, Alexander Graf Lambsdorff, Fernando Maura Barandiarán, Charles Goerens, Ramon Tremosa i Balcells, Annemie Neyts-Uyttebroeck för ALDE-gruppen
Helmut Scholz, Marie-Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Barbara Lochbihler, Judith Sargentini för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om aggressionsbrott (2014/2724(RSP))  

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN-stadgan,

–   med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, särskilt artikel 5 som hänvisar till aggressionsbrott som ett av de centrala brott som faller inom domstolens jurisdiktion,

–   med beaktande av Kampalaändringarna till Romstadgan, vilka antogs vid den översynskonferens som ägde rum i Kampala, Uganda, 2010, särskilt resolution RC/Res. 6 om aggressionsbrott,

–   med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp och hänvisningen i detta beslut till Kampalaändringarna,

–   med beaktande av den ändrade handlingsplan som antogs den 12 juli 2011 i linje med rådets beslut 2011/168/Gusp,

–   med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2010 om konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala, Uganda(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(2),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av den nionde rapporten från Internationella brottmålsdomstolen till FN för perioden 2012/2013,

–   med beaktande av resultatet från den 25:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i april 2014,

–   med beaktande av den resolution som antogs av Latinamerikanska parlamentets generalförsamling den 19 och 20 oktober 2013 Promotion of the International Criminal Court and Ratification of Kampala Amendments (AO/2013/07XXIX),

–   med beaktande av den resolution som antogs av församlingen av parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen den 27 november 2013 Strengthening of the International Criminal Court and the Assembly of States Parties, som innehåller en uppmaning till framtida parter att ratificera stadgan i dess ändrade form, en uppmaning till samtliga parter att överväga en ratificering av ändringarna samt ett erkännande av de ratificeringar av ändringarna som nyligen gjorts av ett flertal parter (ICC-ASP/12/Res.8),

–   med beaktande av den handbok om ratificering och genomförande av Kampalaändringarna till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som tagits fram av Furstendömet Liechtensteins ständiga representation vid FN, Global Institute for the Prevention of Aggression och Liechtensteins institut för självbestämmande (Liechtenstein Institute on Self-Determination) vid Princetonuniversitetet,

–   med beaktande av International Justice Day, som högtidlighålls den 17 juli och då man lyfter fram de framsteg som har gjorts när det gäller att öka ansvarsutkrävandet för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord,

–   med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Alltsedan Internationella brottmålsdomstolen (ICC) inledde sin verksamhet har den haft EU:s medlemsstater som fasta bundsförvanter som gett ekonomiskt, politiskt, diplomatiskt och logistiskt stöd och samtidigt arbetat för att göra Romstadgan allmängiltig och försvara dess integritet, för att således stärka domstolens oberoende.

B.  Den 17 november 2011(3) välkomnade parlamentet antagandet av Kampalaändringarna till Romstadgan, inbegripet ändringarna avseende aggressionsbrott, och uppmanade samtliga medlemsstater att ratificera dem och införliva dem i sin nationella lagstiftning.

C. Den 18 april 2012 antog parlamentet resolution 2012/0126(4) och uppmanade rådet och kommissionen att använda sin internationella auktoritet i syfte att säkra och stärka Romstadgans allmängiltighet för en internationellt erkänd definition av aggressionshandlingar som bryter mot folkrätten.

D. Om Kampalaändringarna till Romstadgan avseende aggressionsbrott ratificeras av minst 30 stadgeparter och om stadgeparterna efter den 1 januari 2017 fattar ett beslut med två tredjedels majoritet kommer det att kunna inrättas ett permanent system för internationellt straffrättsligt ansvarsutkrävande genom straffbeläggning av aggressionsbrott.

E.  122 länder är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

F.  Hittills har Kampalaändringen avseende aggressionsbrott ratificerats av 14 stadgeparter, varav åtta är EU-medlemsstater, nämligen Belgien, Tyskland, Estland, Kroatien, Cypern, Luxemburg, Slovenien och Slovakien. Minst 35 stadgeparter arbetar för närvarande aktivt med ratificeringen av ändringarna avseende aggressionsbrott och andra parter har gjort utfästelser om en framtida ratificering.

G. Den 8 maj 2012 blev Liechtenstein det första land som ratificerade ändringarna avseende aggressionsbrott tillsammans med ändringarna till artikel 8 (krigsförbrytelser) som antogs vid konferensen om en översyn av Romstadgan för ICC, vilken ägde rum i Kampala, Uganda, 2010.

H. Romstadgan, inberäknat Kampalaändringarna, kan ratificeras också av stater som inte är parter i stadgan. På det sättet kan dessa stater bidra till att ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott.

I.   Kampalaändringarna är helt förenliga med FN-stadgan i och med att de endast kriminaliserar de allvarligaste formerna av olaglig våldsanvändning, dvs. de former som genom sin ”natur, betydelse och omfattning” utgör en uppenbar kränkning av FN-stadgan.

J.   ICC:s jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att stärka rättsstatsprincipen på internationell nivå och den internationella freden och säkerheten genom att förhindra olaglig våldsanvändning. Därmed kommer den proaktivt att bidra till att förhindra sådana brott och konsolidera varaktig fred.

K. Att staterna ratificerar de två Kampalaändringarna och ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att bidra till att de som begår sådana brott inte längre kan göra det ostraffat.

L.  Att Kampalaändringarna ratificeras och att ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna genom att aggressionshandlingar kriminaliseras. Dessa står ofta i början av orsakskedjan vid grova människorättskränkningar och allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

M. Att aggressionshandlingar kriminaliseras kommer också att skydda rätten till liv för stridande som olagligen sänds ut i krig och för stridande i den stat som utsätts för angreppet, och på det sättet kan man täppa till ett kryphål i Romstadgan och i internationell humanitär rätt, vilka för närvarande endast är inriktade på att skydda civilpersoner och andra kategorier av ”skyddade personer”.

N. När ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer det att bidra till att Romstadgan blir allmängiltig, eftersom ett flertal stater kan ha ett intresse av att ratificera den kompletterade Romstadgan, inberäknat Kampalaändringarna, vilket också gagnar deras nationella politiska mål att förhindra den olagliga användningen av våld mot dem.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt helhjärtade stöd för ICC:s arbete för att sätta stopp för den straffrihet som åtnjuts av personer som begår de allvarligaste av de brott som angår det internationella samfundet.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta en gemensam ståndpunkt i fråga om aggressionsbrott och Kampala-ändringarna.

3.  Europaparlamentet understryker betydelsen av principen om Romstadgans allmängiltighet och uppmanar med eftertryck EU att ta ledningen när det gäller att driva på ikraftträdandet av Kampalaändringen avseende aggressionsbrott, att stödja de pågående insatserna för att uppnå detta mål samt att uppmana medlemsstaterna att först ratificera ändringen och att sedan effektivt stödja det beslut som kommer att göra det möjligt för ICC att aktivt utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott och som församlingen av parter i Romstadgan kommer att fatta så snart de nödvändiga 30 ratificeringarna har uppnåtts.

4.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att i EU:s alla yttre åtgärder aktivt stödja ICC, ratificeringen av den ändrade Romstadgan och ratificeringen av de två Kampalaändringarna, bl.a. genom EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och EU:s delegationer på plats, till exempel i form av tekniskt stöd till de länder som strävar efter ratificering och/eller genomförande. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förnya sitt engagemang och stöd för ICC, bl.a. med finansiella medel.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i arbetet mot folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott och efterlyser att kampen mot straffrihet för allvarliga människorättskränkningar ska utgöra en prioritering för EU liksom för medlemsstaterna i deras yttre åtgärder. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att stärka insatserna för att se till att internationell humanitär rätt genomförs och följs i allmänhet, även av icke-statliga väpnade grupper.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt anpassa sin nationella lagstiftning till Kampalaändringarnas definitioner liksom till andra skyldigheter enligt Romstadgan, i syfte att möjliggöra nationella utredningar och åtal av brotten i EU:s medlemsstater, och att samarbeta med domstolen.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter samt Internationella brottmålsdomstolens ordförande.

 

(1)

EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 78.

(2)

EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2011)0507.

(4)

Antagna texter, P7_TA(2012)0126.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy