GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den humanitära situationen i Sydsudan
10.11.2014 - (2014/2922(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
Verts/ALE (B8‑0213/2014)
ECR (B8‑0214/2014)
EFDD (B8‑0219/2014)
S&D (B8‑0220/2014)
ALDE (B8‑0222/2014)
PPE (B8‑0224/2014)
Joachim Zeller, Davor Ivo Stier, Lorenzo Cesa, Mariya Gabriel, Elisabetta Gardini, Philippe Juvin, Luděk Niedermayer, Andrej Plenković, Stanislav Polčák, Maurice Ponga, Jiří Pospíšil, Cristian Dan Preda, Pavel Svoboda, Michaela Šojdrová, Dubravka Šuica för PPE-gruppen
Linda McAvan, Norbert Neuser, Arne Lietz, Enrique Guerrero Salom, Elena Valenciano Martínez-Orozco, Doru-Claudian Frunzulică, Vincent Peillon, Michela Giuffrida för S&D-gruppen
Charles Tannock, Mark Demesmaeker, Nirj Deva, Jan Zahradil för ECR-gruppen
Charles Goerens, Louis Michel, Ivo Vajgl, Petr Ježek, Gérard Deprez för ALDE-gruppen
Judith Sargentini för Verts/ALE-gruppen
Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Rolandas Paksas för EFDD-gruppen
Europaparlamentets resolution om den humanitära situationen i Sydsudan
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sydsudan, särskilt resolutionen av den 16 januari 2014 om situationen i Sydsudan[1],
– med beaktande av uttalandena av den 23 januari och den 10 maj 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om situationen i Sydsudan,
– med beaktande av uttalandena av den 28 augusti och den 31 oktober 2014 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om situationen i Sydsudan,
– med beaktande av rådets beslut 2014/449/Gusp av den 10 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sydsudan[2],
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2155 (2014),
– med beaktande av interimsrapporten från FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Sydsudan, vilken delats ut som diskussionsunderlag av panelen för det 27:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av rådets uttalande av den 10 juli 2014 om Sydsudan,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 20 januari och den 17 mars 2014 om Sydsudan,
– med beaktande av uttalandet av den 25 september 2014 av Kristalina Georgieva, kommissionsledamot med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering,
– med beaktande av uttalandet av den 30 oktober 2014 från FN:s generalsekreterare, Ban Ki‑Moon,
– med beaktande av uttalandet av den 20 oktober 2014 av den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad),
– med beaktande av den färdplan för Sudan och Sydsudan som lades fram i kommunikén av den 24 april 2012 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd och som har EU:s fulla stöd,
– med beaktande av den interimsrapport som lades fram av Afrikanska unionens undersökningskommission för Sydsudan den 26–27 juni i Malabo, Ekvatorialguinea,
– med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,
– med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det har uppstått en politisk konflikt efter att landets president, Salva Kiir, anklagat sin avskedade vice president, Riek Machar, för att ha planerat en statskupp mot honom. Riek Machar har förnekat att han försökt genomföra en sådan kupp.
B. Enligt FN:s uppskattningar har mer än 10 000 människor dött under de flera månader långa striderna, och oerhörda grymheter och etniskt våld som utgör krigsförbrytelser har rapporterats.
C. Sydsudan är världens nyaste och bräckligaste stat och ligger på andra plats i kommissionens slutindex för sårbarhets- och krisbedömning.
D. Den 7 januari 2014 inleddes förhandlingar i Addis Abeba mellan parterna i konflikten i Sydsudan, under den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten Igads överinseende.
E. Ett avtal om eldupphör undertecknades den 23 januari 2014 och bekräftades åter den 9 maj 2014, men fortsätter att brytas utan att några bestraffningsåtgärder vidtas.
F. Fredssamtalen har lett till få framsteg mot en varaktig lösning, och FN:s samordnare av humanitärt bistånd har meddelat att utsikterna till hållbar fred på politisk nivå mellan folkgrupperna inte är goda.
G. Striderna mellan president Kiirs styrkor och rebeller som är lojala mot Riek Machar återupptogs redan när regnperioden upphörde och kommer sannolikt att trappas upp under den torra årstiden om ingen politisk lösning nås.
H. FN:s säkerhetsråds resolution 2155 (2014) uttrycker stora farhågor över den storskaliga förflyttningen av människor och den fördjupade humanitära krisen. Denna humanitära kris riskerar att drabba en mycket större region i ett redan nu instabilt område, då även sudanesiska rebellgrupper och ugandiska trupper redan har gått in i striderna. Denna instabilitet kan endast angripas om man tar itu med grundorsakerna, bl.a. extrem fattigdom, klimatförändringar, EU:s och andra internationella aktörers geostrategiska intressen och ingripanden, orättvis fördelning av välståndet och orättvist resursutnyttjande.
I. Majoriteten av befolkningen lever i utbredd fattigdom trots att landet är rikt på olja och naturtillgångar; oljeexporterna utgör mer än 70 procent av BNP och cirka 90 procent av de statliga inkomsterna. Inkomsterna från oljeindustrin har gett näring åt våldsamma konflikter.
J. Konflikten har enligt den särskilda representanten för FN:s generalsekreterare i frågor om sexuellt våld i konflikter, Zainab Bangura, lett till fruktansvärt sexuellt våld i en förskräckande omfattning. Det fortsätter också att cirkulera obekräftade rapporter om rekrytering av barnsoldater i Sydsudan. Barn utgör halva befolkningen i Sydsudan.
K. FN har förklarat att katastrofnivå 3 gäller för situationen i Sydsudan – den högsta nivån för en humanitär kris.
L. Sedan början av året har 3,5 miljoner människor i Sydsudan nåtts av humanitärt bistånd. Tack vare en kombination av lokala överlevnadsmekanismer och internationellt humanitärt bistånd har hungersnöd kunnat undvikas. Landets utsikter till livsmedelsförsörjning är dock dystra om striderna återupptas, särskilt i Bor och Bentiu, med 2,5 miljoner människor som väntas stå inför en osäker livsmedelsförsörjning på kris- och nödnivå. Kvinnorna är särskilt utsatta för osäker livsmedelsförsörjning, eftersom kvinnor är överhuvud för 57 procent av hushållen i skyddsområdena. Ledande biståndsorganisationer, bland annat Oxfam, CARE och Cafod, har varnat för att delar av Sydsudan kan drabbas av hungersnöd i början av nästa år om striderna återupptas.
M. Man beräknar att omkring 3,8 miljoner sydsudaneser är i behov av humanitärt bistånd, 1,4 miljoner är internflyktingar och över 470 000 har flytt till grannländerna.
N. De mest akuta humanitära behoven gäller livsmedel, rent vatten, hälso- och sjukvård, tak över huvudet, sanitet, hygien, insatser mot epidemier (t.ex. kolera, malaria, kala-azar och hepatit) och skydd. Det behövs ökat psykosocialt stöd för personer som överlevt sexuellt våld.
O. Möjligheterna att nå fram till de nödlidande hindras fortsatt av fientligheter och våld, som också riktar sig mot biståndsarbetare och leveranser. Icke-statliga organisationer bedriver 80 procent av all sjukvård och grundläggande service.
P. I september 2014 förklarade arbetsministern i Sydsudan att alla utländska arbetstagare måste lämna landet senast i mitten av oktober, ett uttalande som han senare tog tillbaka.
Q. Antagandet av en ”lag om icke-statliga organisationer” som syftar till att begränsa utrymmet för icke-statliga organisationer och det civila samhället att arbeta i Sydsudan har skjutits upp till december 2014. Om lagen blir verklighet kan den få betydande konsekvenser för biståndsinsatser vid denna kritiska tidpunkt, då det internationella samfundet försöker förhindra en hungersnöd.
R. De internationella humanitära resurserna är pressade till det yttersta på grund av de flertaliga och långvariga globala kriserna. Världssamfundet kommer varken ekonomiskt eller operativt att kunna fortsätta att bemöta en långvarig kris.
S. EU står för mer än en tredjedel (38 %) av alla internationella bidrag för att bemöta den humanitära krisen i Sydsudan, och enbart kommissionen ökar sina anslag till humanitärt bistånd för krisen till över 130 miljoner euro under 2014.
T. Afrikanska unionen har tillsatt en undersökningskommission som ska utreda de allmänt rapporterade grova människorättsbrotten.
U. Den 10 juli 2014 flaggade EU för en första uppsättning riktade åtgärder mot enskilda personer som hindrar fredsprocessen, bryter mot avtalet om eldupphör och gör sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU:s vapenembargo mot Sydsudan har upprätthållits.
V. Den pågående konflikten måste få en demokratisk och politisk lösning som banar väg för demokratiskt överenskomna institutioner som kan bygga upp den nya stat som kom till efter folkomröstningen om självständighet. För varaktig fred, statsuppbyggnad efter konflikten och insatser för att få bukt med instabiliteten krävs ett långsiktigt perspektiv och ett starkt, pålitligt och stabilt engagemang från världssamfundets sida.
1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt de illavarslande, av människan skapade katastroferna i Sydsudan, som strider mot värderingarna och målsättningen för landets befrielserörelse.
2. Europaparlamentet fördömer med kraft det återuppblossande våldet och de upprepade tidigare kränkningarna av avtalet om upphörande av fientligheter, som dödat, sårat och skadat människor bland civilbefolkningen och drivit hundratusentals människor på flykt i Sydsudan, ett redan skört och instabilt land. Parlamentet beklagar djupt den svaga ledningen och kontrollen över de väpnade styrkorna, som ökar risken för ytterligare fragmentering av de stridande styrkorna och som skulle kunna leda till ökat våld och kränkningar av fredsavtalen.
3. Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att infria sina finansieringsåtaganden till Sydsudan och regionen och mobilisera resurser i syfte att omedelbart bemöta den allt värre humanitära situationen i landet. Parlamentet välkomnar i detta hänseende EU:s bidrag till att bemöta den humanitära krisen i Sydsudan, och uppmanar medlemsstaterna att hitta en lösning för att finansiera det ökande antalet kriser, i linje med sina internationella åtaganden.
4. Europaparlamentet uppmanar EU att omprogrammera sitt utvecklingsbistånd för att tillgodose de mest akuta behoven hos Sydsudans befolkning och stödja en övergång till fred och stabilitet. Parlamentet välkomnar därför den tillfälliga indragningen av utvecklingsbiståndet genom budgetstöd till Sydsudan – med undantag för åtgärder som ger direkt stöd till befolkningen eller till övergången till demokrati samt humanitärt bistånd – och efterlyser en omdirigering av biståndet via icke-statliga och internationella organisationer.
5. Europaparlamentet påminner om att långsiktiga utsikter till fredlig samexistens och utveckling kräver omfattande institutionella reformer för att ge landet ett styre som garanterar rättsstaten. Parlamentet betonar att övergången efter konflikten kommer att pågå i många år och kräva ett stadigt och långsiktigt åtagande från världssamfundet.
6. Europaparlamentet fördömer de försämrade förbindelserna mellan de humanitära organisationerna och alla parter i konflikten, inbegripet olaglig beskattning av bistånd och trakasserier och rentav mord på biståndsarbetare där de skyldiga går ostraffade. Parlamentet konstaterar att en rad utländska biståndsorganisationer redan har lämnat Sydsudan och att de som stannat kämpar för att tillgodose internflyktingarnas behov.
7. Europaparlamentet insisterar på att humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd måste tillhandahållas enbart utifrån de mest utsattas behov, och påminner alla parter i konflikten i Sydsudan om deras skyldighet att erkänna och respektera de humanitära biståndsarbetarnas neutralitet, oberoende och opartiskhet, underlätta livräddande bistånd till människor i nöd, oberoende av deras politiska och etniska tillhörighet, samt omedelbart upphöra med alla trakasserier mot biståndsarbetare, beslagtagande av humanitära tillgångar och förskingring av bistånd. Parlamentet kräver också att ”lagen om icke-statliga organisationer” ska dras tillbaka eller avvisas.
8. Europaparlamentet insisterar på att humanitärt bistånd, särskilt i form av grundläggande tjänster och livsmedelsbistånd, inte får avledas till väpnade grupper.
9. Europaparlamentet är djupt oroat över livsmedelsförsörjningskrisen i Sydsudan, som har orsakats av konflikten och försvårats av de återkommande naturkatastroferna. Situationen väntas förvärras dramatiskt om striderna återupptas.
10. Europaparlamentet insisterar på att ett fredsavtal skulle göra det möjligt för människor att återvända till övergivna jordbruk, öppna marknader på nytt och återuppbygga sina bostäder.
11. Europaparlamentet fördömer kraftfullt de utomrättsliga avrättningarna och massmorden, de avsiktliga angreppen mot civila, människorättskränkningarna (däribland de som riktar sig mot flyktingar och fördrivna personer, kvinnor, utsatta grupper och journalister), godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, påtvingade försvinnanden, misshandel och tortyr, användningen av barnsoldater samt det sexuella våldet mot kvinnor, som används som vapen i krigföringen av alla parter. Parlamentet anser att president Salva Kiir och Riek Machar bör göra allt som står i deras makt för att hindra soldater under deras ledning från att begå sådana övergrepp mot befolkningen.
12. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen, medlemsstaterna och de sydsudanesiska myndigheterna att samarbeta med grupper i samhället och kvinnoorganisationer för att erbjuda och främja tillgång till utbildning av hög kvalitet, hälsovårdstjänster för kvinnor och flickor, inklusive tillgång till preventivmedel och hiv/aids-tester samt behandling.
13. Europaparlamentet beklagar djupt att konflikten har stört många grundläggande sociala tjänster och att hundratusentals barn inte går i skolan. Det är djupt oroande att våldet fortsätter att främst gå ut över barnen, som utsätts för psykiska påfrestningar och saknar tillgång till grundläggande tjänster såsom utbildning. Parlamentet kräver att parterna upphör med rekrytering och användning av barn i de väpnade styrkorna och andra grova brott mot barn.
14. Europaparlamentet är djupt oroat över konfliktens etniska dimension. Parlamentet betonar att det strider mot den demokratiska rättsstatsprincipen att sträva efter makt genom våld eller splittring längs etniska skiljelinjer.
15. Europaparlamentet efterlyser trovärdiga, öppna och omfattande utredningar i enlighet med internationella normer, särskilt av Afrikanska unionens undersökningskommission, av alla anklagelser om allvarliga brott som begåtts av någon part i konflikten. Parlamentet uppmuntrar inrättandet av mekanismer för övergångsrättvisa, med allt nödvändigt internationellt stöd, för att främja både försoning och ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmuntrar Sydsudans regering att ansluta sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen så snart som möjligt.
16. Europaparlamentet ser positivt på att FN:s uppdrag i Sydsudan (Unmiss) har fått utökad kapacitet att utreda människorättsfrågor, med stöd av FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter.
17. Europaparlamentet stöder i detta sammanhang inrättandet av en särskild ”hybridtribunal” med internationellt deltagande, i syfte att ställa ledare till svars för de grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av båda sidor i konflikten, så som föreslogs av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, och rekommenderades i en rapport om mänskliga rättigheter från Unmiss.
18. Europaparlamentet påminner om att det humanitära biståndet är viktigt men att det inte kan lösa ett politiskt problem, och att det främsta ansvaret för att skydda civilbefolkningen ligger hos regeringen. Parlamentet begär därför att landets rikedomar direkt ska gå till det sydsudanesiska folkets välstånd. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla parter att infria avtalet och på ett konstruktivt sätt, genom dialog och samarbete, engagera sig i fredssamtalen i Addis Abeba, i syfte att uppnå ett fullständigt genomförande av avtalet om eldupphör och ett skyndsamt återupptagande av samtalen om bildandet av en övergångsregering för nationell enighet, vilket är den enda långsiktiga lösningen, liksom en nationell försoning som gynnar det sydsudanesiska folket som helhet.
19. Europaparlamentet beklagar djupt att man inte har gjort några betydande framsteg, trots Igads ihärdiga försök att medla vid fredsförhandlingar för att upprätta en övergångsregering för nationell enighet.
20. Europaparlamentet fortsätter dock att stödja den medling som leds av Igad och dess insatser för att bereda väg för en politisk dialog där alla får komma till tals, och uppmanar EU att fortsätta att stödja Igad både materiellt och ekonomiskt samt bidra med personal till mekanismen för övervakning och kontroll av eldupphör.
21. Europaparlamentet betonar att lämpliga institutioner och rättsliga ramar för att förvalta oljetillgångarna inom ramen för landets etniska federalism är avgörande för en fredlig utveckling. Parlamentet uppmanar i synnerhet EU att stödja en långsiktig utvecklingsstrategi för Sydsudan som gör det möjligt att inrätta ett starkt system för god förvaltning, insyn och ansvarsskyldighet (särskilt vad gäller genomförandet av utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet) och att utveckla infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård samt program för social välfärd som finansieras av oljeinkomsterna och utvecklingsbiståndet.
22. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de sydsudanesiska myndigheterna att se till att oljeinkomsterna gynnar folket. Parlamentet uppmanar förhandlingsparterna att låta frågan om insyn och offentlig granskning i oljebranschen ingå i fredsavtalet, så att inkomsterna därifrån kan användas för att åstadkomma en hållbar utveckling i landet och förbättra levnadsvillkoren för befolkningen.
23. Europaparlamentet beklagar att de riktade sanktioner som EU infört inte haft någon verkan, och efterlyser riktade sanktioner från Igad, Afrikanska unionen och världssamfundet. Parlamentet stöder ett fortsatt vapenembargo mot Sydsudan och kräver att ett vapenembargo ska antas av FN mot Sydsudan och regionen som helhet.
24. Europaparlamentet stöder det civila samhällets deltagande i fredsprocessen och anser att detta är synnerligen viktigt.
25. Europaparlamentet varnar för konfliktens spridningseffekter och destabiliserande inverkan i en redan instabil region, särskilt till följd av det ökande antalet flyktingar i grannländerna. Parlamentet uppmanar därför samtliga grannländer till Sydsudan och regionala makter att samarbeta för att förbättra säkerhetsläget i landet och regionen samt finna en väg till en fredlig och varaktig politisk lösning på den pågående krisen. Parlamentet betonar att samarbete med i synnerhet Sudan skulle förbättra förbindelserna.
26. Europaparlamentet förespråkar att det ska inrättas en kontaktgrupp med viktiga aktörer i frågor som rör Sydsudan som ett sätt att stärka Igads arbete och se till att det råder konsekvens på ett internationellt plan.
27. Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av EU:s särskilde representant för Afrikas horn, Alexander Rondos. Parlamentet uppmanar honom att göra allt han kan för att bidra till en varaktig lösning.
28. Europaparlamentet uppmuntrar Sydsudans regering att ratificera Cotonouavtalet mellan EU och gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna).
29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Sydsudans regering, Sydsudans kommissarie för mänskliga rättigheter, Sydsudans nationella lagstiftande församling, Afrikanska unionens institutioner, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt FN:s generalsekreterare.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2014)0042.
- [2] EUT L 203, 11.7.2014, s. 100.