GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF‑testets roll
26.11.2014 - (2014/2967(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
PPE (B8‑0311/2014)
ECR (B8‑0312/2014)
ALDE (B8‑0313/2014)
S&D (B8‑0315/2014)
GUE/NGL (B8‑0316/2014)
Markus Pieper för PPE-gruppen
Jörg Leichtfried, Evelyn Regner, Patrizia Toia, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Victor Negrescu, Vilija Blinkevičiūtė för S&D-gruppen
Ashley Fox, Sajjad Karim, Anthea McIntyre för ECR-gruppen
Pavel Telička, Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto för ALDE-gruppen
Dennis de Jong för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av det offentliga samråd om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar som nyligen genomfördes och förslaget till reviderade riktlinjer för konsekvensbedömningar,
– med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar[1],
– med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Konsekvensbedömningar som ett redskap i ett tidigt skede i lagstiftningsarbetet har en central roll i kommissionens agenda för smart lagstiftning i syfte att ta fram öppen, övergripande och balanserad information om de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna, vilket mervärde EU:s åtgärder kan medföra, den förväntade regelmässiga och administrativa bördan samt kostnaderna och fördelarna med alternativa åtgärder för alla berörda parter.
B. Enligt gällande riktlinjer för konsekvensbedömningar har kommissionens generalsekretariat och konsekvensbedömningsnämnden en central roll när beslut ska fattas om huruvida en konsekvensbedömning behövs för ett visst initiativ.
C. Konsekvensbedömningsnämnden har en viktig uppgift som central instans för kvalitetskontroll av konsekvensbedömningar.
D. Fördragen innehåller övergripande bestämmelser om sociala frågor och miljöskydd – tillsammans med skyldigheten att respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna – som måste beaktas vid fastställandet och genomförandet av unionens politik och verksamhet och som förutsätter en djupgående analys av de relevanta konsekvenserna av all lagstiftning som föreslås.
E. Enligt en expertgrupp hos kommissionen kan små eller medelstora företags kostnader för att följa en reglering vara tio gånger högre än kostnaderna för större företag. Noggranna och oberoende konsekvensbedömningar är därför särskilt viktiga för små och medelstora företag, som ofta har det svårare än storföretagen att anpassa sig till nya rättsliga och administrativa krav och som beroende på sin storlek har sämre förmåga att föregripa regleringsändringar på ett tidigt stadium.
F. Principen att ”tänka småskaligt först” ligger till grund för småföretagsakten för Europa från 2008, och har ingått i riktlinjerna för konsekvensbedömningar sedan 2009 och i andra kommissionstexter sedan 2005. Denna princip innebär att små och medelstora företags intressen ska beaktas på ett mycket tidigt stadium i beslutsfattandet, så att lagstiftningen blir bättre anpassad till dem. Det finns en rad verktyg för ett effektivt genomförande av principen, bl.a. testet för små och medelstora företag (SMF-testet) som ska användas på framtida lagstiftningsförslag.
G. De nuvarande riktlinjerna för konsekvensbedömningar ger specifik vägledning i form av ett SMF-test, liksom vissa möjligheter att begränsa effekterna. Förslaget till reviderade riktlinjer innehåller inga bestämmelser om SMF-testet.
H. En ordentlig utvärdering av parlamentets väsentliga ändringar av kommissionens ursprungliga förslag ger ett betydligt mervärde till stöd för parlamentets ståndpunkt vid trepartsförhandlingar.
Tillämpningsområde
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att regelbundet se över riktlinjerna för konsekvensbedömningar i syfte att förbättra konsekvensbedömningsförfarandena.
2. Europaparlamentet betonar att kommissionen bör se till att ekonomiska, sociala, administrativa och miljömässiga aspekter undersöks lika ingående.
3. Europaparlamentet är dock bekymrat över att förslaget till reviderade riktlinjer är betydligt mindre specifikt än de befintliga riktlinjerna när det gäller tillämpningsområdet för konsekvensbedömningarna och att förslaget ger det ansvariga generaldirektoratet mycket större tolkningsutrymme när det gäller beslutet om huruvida det krävs en konsekvensbedömning eller inte. Parlamentet anser att de nuvarande rutinerna, enligt vilka konsekvensbedömningsnämnden deltar i beslutsfattandet, bör upprätthållas.
4. Europaparlamentet anser att kommissionen bör fortsätta med sitt nuvarande tillvägagångssätt och lämna en konsekvensbedömning för alla initiativ som uppfyller minst ett av följande kriterier:
a) Lagstiftningsförslag som ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram.
b) Lagstiftningsförslag som inte ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram men som har tydliga ekonomiska, administrativa, sociala och miljömässiga konsekvenser.
c) Icke-lagstiftningsinitiativ som fastställer framtida strategier (t.ex. vitböcker, åtgärdsplaner, utgiftsprogram och förhandlingsriktlinjer för internationella avtal).
d) Delegerade akter eller genomförandeakter som läggs fram av kommissionen – och i tillämpliga fall dess byråer – och som förväntas få betydande och tydligt märkbara konsekvenser för ekonomi, sociala omständigheter, miljö och administrativa bördor.
5. Europaparlamentet konstaterar att utvärderingen av konsekvenserna måste vara rigorös, omfattande och baserad på korrekt, objektiv och fullständig information, med en proportionerlig analys som fokuserar på förslagets syfte och mål, så att ett välinformerat politiskt beslut kan fattas.
6. Europaparlamentet är övertygat om att konsekvensbedömningar är ett viktigt verktyg till stöd för beslutsfattande inom alla EU:s institutioner och ett viktigt inslag i processen för att åstadkomma bättre lagstiftning. Parlamentet medger dock att konsekvensbedömningar inte kan ersätta politisk bedömning och politiska beslut.
7. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att samråda med alla berörda parter i ett tidigt skede i konsekvensbedömningsförfarandet, så att deras synpunkter kan beaktas när konsekvensbedömningar utarbetas och innan de publiceras.
8. Europaparlamentet konstaterar att tillämpningsområdet för en konsekvensbedömning inte alltid överensstämmer med de antagna förslagen i de fall dessa ändras när de lagts fram för godkännande i kommissionskollegiet. Parlamentet kräver att det i förslaget till reviderade riktlinjer anges att konsekvensbedömningen ska uppdateras för att säkerställa kontinuitet mellan de frågor som behandlas i konsekvensbedömningen och de förslag som slutligen antas av kommissionen.
Konsekvensbedömningsnämnden
9. Europaparlamentet anser att det är mycket problematiskt att konsekvensbedömningsnämndens roll inte är tydligare definierad i förslaget till reviderade riktlinjer. Parlamentet insisterar eftertryckligen på att kommissionen omprövar detta utelämnande och på ett tydligare sätt fastställer förfaranden för konsekvensbedömningsnämnden i ett nytt förslag till reviderade riktlinjer när kommissionen svarar på denna resolution som antagits av parlamentet.
10. Europaparlamentet anser att sådana nya förfaranden på ett tydligt, begripligt och transparent sätt bör fastställa förfarandet för inlämnande, översyn och slutligt godkännande av konsekvensbedömningar som lagts fram för konsekvensbedömningsnämnden.
11. Europaparlamentet upprepar sin åsikt att kommissionen bör avstå från att anta förslag som inte fått ett positivt utlåtande från konsekvensbedömningsnämnden.
12. Europaparlamentet påminner vidare kommissionen om sin begäran att konsekvensbedömningsnämnden måste få ett starkare oberoende, och särskilt att dess medlemmar inte ska underställas politisk kontroll. Parlamentet anser att konsekvensbedömningsnämnden endast bör bestå av högt kvalificerade personer som har kompetens att bedöma den analys som gjorts av de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna.
SMF-testet
13. Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sin översyn av småföretagsakten från 2011 beklagar att endast åtta medlemsstater har infört SMF-testet i sina inhemska beslutsprocesser. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna arbeta för att bättre sprida principerna i SMF-testet inom ramen för nationella förfaranden, till stöd för politiken för små och medelstora företag.
14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens tydliga åtagande i översynen att ytterligare stärka SMF‑testet. Parlamentet beklagar dock att SMF‑testet, i strid med denna avsikt, inte ens nämns i förslaget till reviderade riktlinjer.
15. Europaparlamentet påminner om att kommissionen i småföretagsakten gjorde en utfästelse att införa principen ”tänka småskaligt först” vid utformningen av sin politik, och att detta innefattar SMF-testet för att utvärdera konsekvenserna av kommande lagstiftning och administrativa initiativ för små och medelstora företag. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att säkerställa att detta test genomförs ordentligt, och anser att det fortfarande finns en betydande marginal för förbättringar.
16. Europaparlamentet insisterar på att SMF-testet upprätthålls såsom det fastställs i bilaga 8 till riktlinjerna, i syfte att undvika att små och medelstora företag påverkas i orimlig grad eller missgynnas av kommissionens initiativ jämfört med större bolag.
17. Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningarna i sådana fall bör omfatta alternativa mekanismer och/eller möjligheter till flexibilitet i syfte att hjälpa de små och medelstora företagen att anpassa sig till initiativet (i enlighet med bilaga 8.4). Parlamentet välkomnar i detta hänseende att det i förslaget till reviderade riktlinjer ingår en valmöjlighet så att man kan undanta mikroföretag från ett lagstiftningsförslags tillämpningsområde. Parlamentet anser dock att det inte alltid är den bästa strategin att automatiskt undanta mikroföretag, och att detta därför måste bedömas från fall till fall för varje förslag i syfte att spegla principen om omvänd bevisbörda, det vill säga att mikroföretagen även i fortsättningen bör hållas utanför förslagens tillämpningsområde, såvida det inte påvisas att de bör omfattas. Parlamentet stöder tanken på anpassade lösningar och enklare förfaranden för små och medelstora företag i konsekvensbedömningen om det kan påvisas att detta inte på olämpligt sätt begränsar lagstiftningens ändamålsenlighet.
Tillämpning och övervakning
18. Europaparlamentet konstaterar att en lagstiftningsakts slutliga utformning kan skilja sig avsevärt från det förslag som antogs av kommissionen. Parlamentet anser att det vore lämpligt om det för antagna lagstiftningsakter togs fram en sammanfattning av de uppskattade fördelarna och kostnaderna, med uppdateringar som återger skillnader i förhållande till analysen i konsekvensbedömningen på grund av ändringar som gjorts under lagstiftningsprocessen. Parlamentet anser att ett sådant förfarande skulle förenkla övervakningen och bedömningen av ett förslags konsekvenser.
Inrättande av ett rådgivande organ för bättre lagstiftning
19. Europaparlamentet uppskattar arbetet och slutrapporten från högnivågruppen för administrativa bördor, som tillkommit på kommissionens uppdrag. Parlamentet erinrar om att kommissionen enligt sitt senaste meddelande om Refit från juni 2014 överväger att tillsätta en ny högnivågrupp för bättre lagstiftning bestående av företrädare för berörda parter och av nationella experter.
20. Europaparlamentet föreslår att kommissionen så snart som möjligt inrättar denna grupp som ett rådgivande högnivåorgan för bättre lagstiftning bestående av såväl expertis från berörda parter som nationella experter. Parlamentet föreslår att detta organ ska ha ett starkt och oberoende rådgivande mandat, som bör komplettera kommissionens arbete med konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att en sådan grupps expertis, inbegripet i fråga om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, skulle kunna medföra ett mervärde för konsekvensbedömningsförfarandet och för andra initiativ till bättre lagstiftning. Parlamentet och rådet bör involveras i utnämningen av experter. Parlamentet anser att bästa praxis och erfarenheter från befintliga organ för bättre lagstiftning (såsom de i Sverige, Tjeckien, Nederländerna, Storbritannien eller Tyskland) bör beaktas.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag till reviderade riktlinjer för konsekvensbedömningar, som tar hänsyn till de punkter som framhålls i denna resolution och till kommissionens nya struktur, i synnerhet rollen för den nye vice ordföranden med ansvar för bättre lagstiftning.
Konsekvensbedömningar i parlamentet
22. Europaparlamentet begär att parlamentet och i synnerhet utskotten systematiskt och så tidigt som möjligt ska granska kommissionens konsekvensbedömningar.
23. Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar, där parlamentet efterlyste ett mer konsekvent utnyttjande av det redan tillgängliga instrument som parlamentets egna konsekvensbedömningar utgör. Parlamentet erinrar om att det finns en särskild budgetpost och specialinrättade tjänster för att genomföra konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att dess egna konsekvensbedömningar är särskilt nödvändiga när betydande förändringar av kommissionens ursprungliga förslag har gjorts.
Konsekvensanalyser inom Europeiska rådet
24. Europaparlamentet förväntar sig att rådet lever upp till sin utfästelse att systematiskt utvärdera konsekvenserna av sina egna väsentliga ändringar.
°
° °
25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.
- [1] EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 31.