GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7 i EU-fördraget)
20.1.2016 - (2015/3034(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
PPE (B8-0043/2016)
S&D (B8-0051/2016)
ALDE (B8-0058/2016)
Cristian Dan Preda, Arnaud Danjean, Michael Gahler, Jacek Saryusz‑Wolski, Elmar Brok, Andrej Plenković, Sandra Kalniete, Michèle Alliot-Marie, David McAllister, Tunne Kelam, Jaromír Štětina, Andrey Kovatchev, Lars Adaktusson, Gabrielius Landsbergis, Dubravka Šuica, Ramona Nicole Mănescu, Bogdan Andrzej Zdrojewski, Fernando Ruas, Daniel Caspary, Alojz Peterle, Davor Ivo Stier, László Tőkés, Theodoros Zagorakis, Lorenzo Cesa, Dariusz Rosati, Roberta Metsola, Tokia Saïfi, Francisco José Millán Mon, Ivo Belet för PPE-gruppen
Ioan Mircea Paşcu, Knut Fleckenstein, Richard Howitt, Victor Boştinaru, Gilles Pargneaux, Vincent Peillon, Ana Gomes, Nikos Androulakis, Guillaume Balas, Zigmantas Balčytis, Hugues Bayet, Brando Benifei, Goffredo Maria Bettini, José Blanco López, Vilija Blinkevičiūtė, Biljana Borzan, Nicola Caputo, Andi Cristea, Isabella De Monte, Monika Flašíková Beňová, Doru-Claudian Frunzulică, Eider Gardiazabal Rubial, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Neena Gill, Sylvie Guillaume, Liisa Jaakonsaari, Afzal Khan, Miapetra Kumpula-Natri, Javi López, Costas Mavrides, Sorin Moisă, Alessia Maria Mosca, Victor Negrescu, Momchil Nekov, Demetris Papadakis, Emilian Pavel, Pina Picierno, Tonino Picula, Miroslav Poche, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Siôn Simon, Monika Smolková, Tibor Szanyi, Claudia Tapardel, Marc Tarabella, István Ujhelyi, Julie Ward, Boris Zala för S&D-gruppen
Urmas Paet, Nedzhmi Ali, Beatriz Becerra Basterrechea, Marielle de Sarnez, Fredrick Federley, Ivan Jakovčić, Ilhan Kyuchyuk, Valentinas Mazuronis, Louis Michel, Javier Nart, Norica Nicolai, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Marietje Schaake, Jasenko Selimovic, Pavel Telička, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans, Guy Verhofstadt för ALDE-gruppen
Europaparlamentets resolution om klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7 i EU‑fördraget)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 42.7,
– med beaktande av artiklarna 2.4 och 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner[1],
– med beaktande av FN:s stadga, särskilt bestämmelserna i kapitel VII och artikel 51,
– med beaktande av den franske presidentens uttalande i den franska kongressen den 16 november 2015 om att Frankrike befinner sig i krig,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om försvar och säkerhet, antagna den 19–20 december 2013 och den 25–26 juni 2015,
– med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte (med försvarsministrarna) den 17 november 2015,
– med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 13 november 2015 ägde flera terroristattacker rum i Paris, i vilka minst 130 personer från över 26 länder miste livet. EU har sedan 2004 drabbats av åtskilliga terroristattacker i vilka hundratals människor dödats och tusentals skadats.
B. Efter terroristattackerna i Paris den 13 november 2015 åberopade Frankrikes regering officiellt klausulen om ömsesidigt försvar enligt artikel 42.7 i EU-fördraget.
C. Solidaritet, stöd och ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna, bl.a. genom utnyttjande av unionens medel, är en del av EU:s grundvalar.
D. Till följd av Frankrikes åberopande av klausulen om ömsesidigt försvar är EU:s medlemsstater skyldiga att ge Frankrike stöd och bistånd på alla sätt som står i deras makt, i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan. Förebyggande av konflikter och attacker är att föredra framför att tvingas hantera deras konsekvenser.
E. Bekämpande av internationell terrorism anses vara en prioritering för EU, och solidaritetsprincipen kräver åtgärder både på hemmaplan och utomlands. De interna och externa dimensionerna av EU:s säkerhet är med nödvändighet nära kopplade till varandra. En gemensam EU-strategi är nödvändig.
F. Den säkerhets- och försvarsarkitektur som fördragen lägger grunden för har ännu inte genomförts fullt ut. Medlemsstaterna ansvarar för att nå framsteg på säkerhets- och försvarsområdet i unionen.
G. EU behöver stärka sitt samarbete med Atlantpaktsorganisationen (Nato) för att kunna skapa större överensstämmelse mellan de båda organisationernas säkerhets- och försvarspolitik, i synnerhet när en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium, vilket inkluderar terroristattacker.
H. EU-institutionerna bör vara mer aktiva inom säkerhets- och försvarspolitiken och främja tillämpningen av alla säkerhets- och försvarspolitiska bestämmelser som står inskrivna i fördragen, inklusive dem om Natos särskilda roll för säkerhet och försvar i Europa och över Atlanten. EU-institutionerna måste stödja alla medlemsstater i deras arbete med att tillämpa dessa bestämmelser fullt ut.
I. Artikel 42.6 i EU-fördraget om ett permanent strukturerat samarbete bör aktiveras mellan de medlemsstater som önskar ha ett nära samarbete med varandra.
J. EU har antagit en strategi för kampen mot terrorism som bygger på både gemenskapsinstrument och mellanstatliga resurser inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). I denna strategi ingår förslaget att EU:s åtgärder organiseras på grundval av de fyra målen om att förebygga, skydda, förfölja och agera.
K. För att kunna ta itu med grundorsakerna till våldsbejakande extremism inbegriper EU:s svarsåtgärder mot terrorismen främjande av demokrati, dialog och goda styrelseformer.
1. Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag de ohyggliga terroristattacker som utförts av Daish. Parlamentet uttrycker sin allra djupaste medkänsla och solidaritet och sitt allra djupaste deltagande med alla offer för terroristattacker och med deras anhöriga.
2. Europaparlamentet noterar och välkomnar det enhälliga stödet till Frankrike från samtliga EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar även samtliga medlemsstaters beredskap att fullt ut bidra med det stöd och bistånd som krävs.
3. Europaparlamentet erinrar om att detta var första gången som klausulen om ömsesidigt försvar åberopades. Parlamentet anser att det nu aktuella fallet måste fungera som en katalysator för ingående politiska diskussioner om den flerdimensionella karaktären hos Europas säkerhet och försvar.
4. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de ytterligare bidrag i form av kapacitet som tillgängliggjorts i kampen mot terrorism, och uppmanar samtliga medlemsstater att upprätthålla ett villkorslöst och varaktigt stöd och att upprätthålla sina bidrag så länge det behövs. Parlamentet noterar Frankrikes roll som katalysator i denna gemensamma strävan och uppmuntrar behöriga EU-institutioner att tillhandahålla och upprätthålla det stöd som krävs.
5. Europaparlamentet anser att åberopande av fördragens klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet i första hand är en politisk fråga. Parlamentet understryker att den politiska debatten bör hållas i både Europeiska rådet och Europaparlamentet när dessa klausuler åberopas.
6. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det inte kommer att vara möjligt för alla medlemsstater att hantera stöd och bistånd enligt klausulen om ömsesidigt försvar på bilateral grund – vilket är fallet här. Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att stimulera en vidareutveckling av klausulen om ömsesidigt försvar och att bygga vidare på den roll som berörda EU-institutioner spelar som underlättande aktörer.
7. Europaparlamentet erinrar om sin uppmaning i tidigare resolutioner till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att föreslå praktiska arrangemang och riktlinjer för att säkerställa effektiva svarsåtgärder om en medlemsstat åberopar klausulen om ömsesidigt försvar, samt en analys av EU-institutionernas roll om klausulen åberopas. Parlamentet anser det emellertid beklagligt att det inte fanns någon analys eller några riktlinjer tillgängliga när klausulen om ömsesidigt försvar aktiverades för första gången, vilket ledde till den rådande situationen som kräver åtgärder, ledning och samarbete av ad hoc-karaktär.
8. Europaparlamentet ser det alltjämt som en brådskande prioritering att utarbeta praktiska arrangemang och riktlinjer för framtida aktivering av klausulen om ömsesidigt försvar. När riktlinjerna utarbetas bör hänsyn tas till lärdomarna av den första aktiveringen av artikel 42.7.
9. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att i brådskande ordning utarbeta och anta en politisk ram som kan fungera som vägledning vid tillämpningen av artikel 42.7 i EU-fördraget och som innehåller en tidsplan, översynsklausul och övervakningsmekanismer. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att alla nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder till följd av aktiveringen av artikel 42.7 bör meddelas rådet och samtidigt offentliggöras.
10. Europaparlamentet konstaterar att solidaritetsklausulen i artikel 222 i EUF-fördraget skulle göra det möjligt att ge Frankrike och andra medlemsstater som är direkt engagerade i kampen mot terrorism tillgång till alla relevanta EU-medel. Parlamentet erinrar om att artikel 222 i EUF-fördraget är specifikt utformad för att hantera konsekvenserna av terroristattacker i Europa och syftar till att åtgärda bristande samarbete och samordning mellan nationella brottsbekämpande organ i Europa.
11. Europaparlamentet är övertygat om att EU, genom att utnyttja befintlig kapacitet i medlemsstaterna och på unionsnivå, behöver ett permanent civil-militärt högkvarter på strategisk och operativ nivå och att denna struktur bör ges i uppdrag att planera för strategisk och operativ beredskap, däribland för kollektivt försvar i enlighet med artikel 42.7 och 42.2 i EU-fördraget och dess framtida tillämpning i nära samarbete med berörda Nato-strukturer.
12. Europaparlamentet anser att det aktuella åberopandet av artikel 42.7 i EU-fördraget bör fungera som en katalysator för att frigöra potentialen hos alla säkerhets- och försvarsrelaterade fördragsbestämmelser som bör följa. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om betydelsen av att till fullo och korrekt tillämpa försvarspaketet bestående av direktiv 2009/81/EG om upphandling på försvarsområdet och 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen.
13. Europaparlamentet uppmanar samtliga europeiska länder att fortsätta att tillhandahålla alla former av stöd i kampen mot terrorism och att inta en strikt hållning på hemmaplan och utomlands.
14. Europaparlamentet uttrycker djup oro över att de personer som spelade en central roll i Parisattackerna tycks ha varit medborgare i EU-länder och var födda och bosatta i EU. Parlamentet efterlyser därför lämpliga åtgärder för att övervaka förflyttningar av vapen och sprängämnen samt terroristmisstänkta personers rörelser.
15. Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att upprätta ett strukturerat informationsutbyte och operativt samarbete mellan gränsförvaltning, polis och andra brottsbekämpande myndigheter samt utbyte av underrättelseuppgifter genom att koppla samman nationella databaser och dra full nytta av befintliga ramar, såsom Europols plattform för säkert utbyte av information och underrättelser (Siena), och genom att maximera användningen av andra plattformar och tjänster inom ramen för Europol.
16. Europaparlamentet vidhåller att det behövs en heltäckande strategi för avradikalisering, bland annat nationella insatser riktade mot unga, förebyggande av våldsbejakande extremism samt terrorismbekämpning, med fokus på stärkt social sammanhållning, brottsförebyggande och riktade polis- och säkerhetsinsatser som baseras på enskilda misstankar eller konkreta hot som fastställts av människor och inte av maskiner. Dessutom behövs det en skärpning av reglerna om köp och innehav av vapen, exportreglerna och bekämpningen av illegal vapenhandel.
17. Europaparlamentet efterlyser en gemensam utrikespolitik för EU när det gäller framtiden för Syrien och Mellanöstern i stort, i samordning med alla relevanta aktörer. Denna politik bör vara en integrerad del av den framtida globala EU-strategin.
18. Europaparlamentet betraktar aktiveringen av klausulen om ömsesidigt bistånd som ett unikt tillfälle att skapa en grund för en stark och hållbar europeisk försvarsunion. Parlamentet anser att EU kommer att vara rustat och redo att bemöta de överväldigande hoten och utmaningarna på området för inre och yttre säkerhet endast om man har tillgång till självständig säkerhets- och försvarskapacitet.
19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Natos generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, Förenta staternas president och Förenta staternas försvarsminister.
- [1] EUT C 419, 16.12.2015, s. 138.