GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi
4.10.2017 - (2017/2868(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
Verts/ALE (B8‑0543/2017)
ALDE (B8‑0544/2017)
PPE (B8‑0547/2017)
S&D (B8‑0551/2017)
ECR (B8‑0553/2017)
EFDD (B8‑0554/2017)
Cristian Dan Preda, Tunne Kelam, Sandra Kalniete, Elmar Brok, Dubravka Šuica, Sven Schulze, Lefteris Christoforou, Ivan Štefanec, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Mairead McGuinness, David McAllister, Marijana Petir, Pavel Svoboda, Bogdan Andrzej Zdrojewski, Bogdan Brunon Wenta, Tomáš Zdechovský, Elisabetta Gardini, Claude Rolin, Jaromír Štětina, Maurice Ponga, Milan Zver, Csaba Sógor, József Nagy, Brian Hayes, Adam Szejnfeld, Luděk Niedermayer, Patricija Šulin, Anna Záborská, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Deirdre Clune, Andrey Kovatchev, Seán Kelly, Roberta Metsola, Krzysztof Hetman, Stanislav Polčák, Ivana Maletić, Željana Zovko, László Tőkés, Jiří Pospíšil, Inese Vaidere för PPE-gruppen
Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Soraya Post för S&D-gruppen
Charles Tannock, Ruža Tomašić, Urszula Krupa, Jan Zahradil, Jana Žitňanská, Notis Marias, Ryszard Czarnecki, Monica Macovei, Ryszard Antoni Legutko, Karol Karski, Branislav Škripek, Raffaele Fitto för ECR-gruppen
Hilde Vautmans, Ilhan Kyuchyuk, Izaskun Bilbao Barandica, Johannes Cornelis van Baalen, Javier Nart, Petras Auštrevičius, Marietje Schaake, Urmas Paet, Pavel Telička, Louis Michel, Frédérique Ries, Nathalie Griesbeck, Jasenko Selimovic, Gérard Deprez, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Marian Harkin, Dita Charanzová, Cecilia Wikström, Ivan Jakovčić, Beatriz Becerra Basterrechea, Robert Rochefort, Martina Dlabajová, Nedzhmi Ali, Patricia Lalonde, Ivo Vajgl, Paavo Väyrynen, Filiz Hyusmenova, Valentinas Mazuronis, Norica Nicolai, Carolina Punset, Jozo Radoš för ALDE-gruppen
Bodil Valero, Maria Heubuch, Heidi Hautala, Jordi Solé, Judith Sargentini, Bart Staes, Michèle Rivasi, Barbara Lochbihler, Ernest Urtasun, Igor Šoltes, Davor Škrlec, Bronis Ropė, Michel Reimon, Sven Giegold för Verts/ALE-gruppen
Ignazio Corrao, Fabio Massimo Castaldo, Isabella Adinolfi, Piernicola Pedicini, Rolandas Paksas, Laura Agea, Laura Ferrara för EFDD-gruppen
Europaparlamentets resolution om situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om albinism i Afrika, särskilt resolutionen av den 7 juli 2016 om situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi[1], och av den 4 september 2008 om morden på albiner i Tanzania[2],
– med beaktande av rapporterna av den 24 mars 2017 och av den 18 januari 2016 från FN:s oberoende expert om åtnjutande av mänskliga rättigheter för personer med albinism,
– med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uttalande av den 13 juni 2017 om den internationella dagen för att öka medvetenheten om albinism,
– med beaktande av pressmeddelandena av den 19 september 2017 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) Ground-breaking step to tackle impunity for witchcraft related human rights violations, och av den 28 juli 2017, Tanzania: Reported attacks against persons with albinism decline, but root causes still rife in rural areas – FN:s expert,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/170 av den 18 december 2014 om en internationell dag för att öka medvetenheten om albinism,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/229 av den 23 december 2015 om personer med albinism,
– med beaktande av resolution 263 av den 5 november 2013 från Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter om att förhindra angrepp mot och diskriminering av personer med albinism,
– med beaktande av den regionala handlingsplanen för perioden 2017–2021 för att få attackerna mot personer med albinism i Afrika att upphöra, och resolution 373 av den 22 maj 2017 från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om samma ämne,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
– med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,
– med beaktande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
– med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
– med beaktande av FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska religiösa och språkliga minoriteter av den 18 december 1992,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,
– med beaktande av Cotonouavtalet,
– med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Albinism är en ärftlig genetisk sjukdom som drabbar ungefär 1 av 20 000 personer världen över, och betydligt fler människor i länderna söder om Sahara, särskilt Tanzania, Malawi och Burundi som har de högsta koncentrationerna av personer med albinism.
B. Det största hotet mot personer med albinism i de flesta delar av Afrika kommer från vilseledande och vidskepliga övertygelser om sjukdomen. Den felaktiga kopplingen mellan albinism och magiska krafter utgör det allvarligaste hotet mot personer med albinism. Sådana myter föranleder våld och handel med deras kroppsdelar som ska ge lycka, hälsa och välstånd. Kvinnor med albinism våldtas på grund av den felaktiga uppfattningen att sexuellt umgänge med dem kan bota hiv/aids.
C. Enligt människorättsgrupper har över 600 angrepp mot personer med albinism rapporterats i Afrika det senaste årtiondet, även om detta förmodligen är en underskattning. Dessa attacker har blivit betydligt vanligare under de senaste åren, särskilt i Malawi, Tanzania och Moçambique.
D. Under 2016 begicks 172 mord och skedde 276 andra angrepp på personer med albinism i 25 afrikanska länder. I år har det förutom i Malawi, också rapporterats om angrepp mot personer med albinism i Burundi, Moçambique, Zambia och Tanzania, och en majoritet av offren där ska ha varit barn.
E. Sedan början av 2017 har en ny våg av mord och angrepp riktade mot personer med albinism inletts som till följd av brister i Malawis straffrättsliga system, vilket gör att personer som tillhör denna sårbara grupp hamnar i händerna på kriminella gäng. Sedan januari 2017 har minst två personer med albinism dödats, medan sju andra har rapporterat att de utsatts för brott såsom mordförsök eller bortförande.
F. Trots den skärpta lagstiftning som infördes i Malawi 2016, inklusive reformer av strafflagen och lagen om anatomi, har inte nya mord på och attacker mot denna utsatta grupp stoppats, och främst på grund av bristfällig tillämpning av lagen och bristande rättslig kapacitet, bakomliggande orsaker samt den sociala och kulturella miljön är det ovanligt att förövare identifieras, ställs inför rätta eller döms.
G. Personer med albinism utsätts för extrema kränkningar av sina mänskliga rättigheter – allt från trakasserier, förföljelse, social diskriminering och utestängning till bortförande, våldtäkt och mord.
H. Kvinnor och barn med albinism är särskilt sårbara för socialt utanförskap. Spädbarn överges på grund av sjukdomen. Barnens utbildning blir lidande till följd av mobbning, stigmatisering och allmän rädsla för angrepp.
I. Tanzanias regering har vidtagit seriösa och konkreta åtgärder för att hantera häxeriet i landet, bland annat genom att dra in tillstånden för traditionella helbrägdagörare och gripa flera häxdoktorer. Tanzanias president utnämnde den första parlamentsledamoten med albinism 2008 och den första biträdande ministern med albinism i december 2015.
J. Moçambique, Nigeria och Kenya har antagit en handlingsplan för att bemöta angreppen, med fokus på att främja offentlig utbildning om albinism och öka medvetenheten om frågan bland familjer och samhällen, för att garantera skydd och socialt stöd till personer med albinism, rättsligt bistånd, snabba förfaranden och förebyggande av angrepp, utbyte och publicering av domstolsavgöranden i avskräckande syfte, och bedriva ytterligare forskning för att förbättra de åtgärder som anges i planen och främja evidensbaserat beslutsfattande.
K. I juni 2017 antog Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter en handlingsplan för perioden 2017–2021 för att få attackerna mot personer med albinism att upphöra, som godkändes av FN och olika regionala och internationella intressenter. Denna handlingsplan syftar till att främja gemensamma ansträngningar och insatser för att bekämpa våld mot personer med albinism och skydda deras rättigheter och deras familjers rättigheter.
L. Trots ökad internationell synlighet och antagandet av ny lagstiftning i de berörda länderna är antalet åtal och domar fortfarande mycket lågt, och brott och tortyr begås fortfarande med total straffrihet i många afrikanska länder.
M. Mord, könsstympning, diskriminering, trakasserier och stigmatisering har gjort att hundratals personer med albinism har tvingats fly till skyddade områden med tillfälliga bostäder. Denna situation har lett till en mer prekär och osäker situation för personer med albinism, vilket begränsar deras tillgång till grundläggande tjänster som hälso- och sjukvård samt utbildning och deras möjligheter till sysselsättning och deras deltagande i samhället. Lämplig medicinsk vård, inklusive förebyggande läkemedel mot hudcancer, begränsas av de svårigheter som personer med albinism står inför, vilka kan övervinnas om vårdinrättningar och medicinska kunskaper utvecklas i regionen.
N. Långvariga och till och med bestående psykosociala problem orsakas av livslång rädsla och diskriminering.
O. I mars 2015 utsåg FN sin första oberoende expert om åtnjutandet av mänskliga rättigheter för personer med albinism, Ikponwosa Ero, och utropade officiellt den 13 juni till den internationella dagen för att öka medvetenheten om albinism.
P. EU har genomfört opinionsbildande kampanjer för allmänheten för att skapa större medvetenhet kring frågan och stöttat civila organisationers engagemang och lokala myndigheters kapacitetsbyggande åtgärder för att bekämpa dödandet av personer med albinism.
Q. Personer med albinism drabbas i oproportionerligt hög grad av fattigdom till följd av det våld, den diskriminering och den marginalisering som de utsätts för.
1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att personer med albinism fortsätter att utsättas för omfattande diskriminering och förföljelse i Afrika, särskilt efter den senaste tidens ökade våld i Malawi. Parlamentet fördömer kraftigt samtliga fall där människor dödas, bortförs, stympas eller utsätts för annan omänsklig eller förnedrande behandling, och framför sina kondoleanser till och uttrycker sin solidaritet med offrens familjer. Parlamentet fördömer dessutom all tvivelaktig handel med kroppsdelar från personer med albinism.
2. Europaparlamentet är djupt oroat över att införandet av strängare lagstiftning i Malawi inte har förhindrat den senaste vågen av attacker mot personer med albinism. Parlamentet välkomnar reformerna av strafflagen och lagen om anatomi. Parlamentet uppmanar dock de malawiska myndigheterna att göra en fullständig utredning av den senaste tidens många brott mot personer med albinism och att ställa dem som begått dessa brott inför rätta.
3. Europaparlamentet erinrar om att en stats primära ansvar är att skydda sina medborgare, även sårbara grupper, och uppmanar Malawis regering att erbjuda effektivt skydd för personer med albinism i syfte att upprätthålla deras rätt till liv och säkerhet, i enlighet med Malawis internationella skyldigheter och åtaganden på människorättsområdet.
4. Europaparlamentet vädjar till de malawiska myndigheterna att agera proaktivt mot kriminella organisationer som sysslar med häxeri och bedriver människohandel, ge polisen lämplig utbildning och tillräckliga resurser, grundligt utreda brott som rör albinism, få ett slut på straffriheten, och skyndsamt söka internationellt stöd för att genomföra opartiska och effektiva utredningar av samtliga rapporterade angrepp mot personer med albinism, för att ställa de ansvariga inför rätta och utkräva ansvar av dem.
5. Europaparlamentet uppmanar de afrikanska länderna att utöka lagstiftningen där så behövs för att kriminalisera innehav av och handel med kroppsdelar.
6. Europaparlamentet uppmanar Malawis regering att på ett mer effektivt sätt tillgodose de medicinska, psykologiska och sociala behov som personer med albinism har genom att garantera dem lika tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning, som en del av integreringspolitiken. Parlamentet påminner om att det fortfarande är mycket svårt för personer med albinism att få tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning och att detta måste åtgärdas. Parlamentet efterlyser större satsningar på lämpliga sociala och rådgivande strukturer samt vårdinrättningar för offer, särskilt kvinnor och barn, och vill att deras medicinska och psykologiska behov ska tillgodoses bättre. Parlamentet insisterar på att åtgärder bör vidtas för att underlätta deras återintegrering i samhället.
7. Europaparlamentet understryker att den allmänna bristen på förståelse för och den bristande hälsoupplysningen om albinism tenderar att förvärra hälsotillståndet för personer med albinism. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa deras tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt på landsbygden och i avlägset belägna områden. Parlamentet anser att hälso- och sjukvårdpersonal bör ges utbildning i medvetenhet om albinism. Parlamentet efterlyser en bättre utbildning om albinism för lärare och skolförvaltningar, och uppmanar de malawiska myndigheterna att underlätta tillgången till och åtnjutandet av utbildning för personer med albinism.
8. Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Tanzanias regering för att bekämpa diskrimineringen av personer med albinism samt dess beslut att förbjuda häxdoktorer i ett försök att sätta stopp för dödandet av denna grupp, men erkänner att för få fall tas upp inför domstol. Parlamentet välkomnar dessutom de ansträngningar som gjorts av Moçambique, Kenya och Nigeria.
9. Europaparlamentet påminner om att ytterligare ansträngningar bör göras för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till diskrimineringen och våldet mot personer med albinism genom informationskampanjer riktade mot allmänheten. Parlamentet betonar den avgörande roll som lokala myndigheter och organisationer i det civila samhället har för att främja rättigheterna för personer med albinism, informera och utbilda befolkningen samt slå hål på myterna och fördomarna om albinism.
10. Europaparlamentet är bekymrat över de specifika utmaningar som kvinnor och barn med albinism ställs inför och som gör dem mer utsatta för fattigdom, otrygghet och utanförskap. Parlamentet insisterar på att alla offer bör ha tillgång till lämplig vård och psykologisk vård och att lämpliga strategier bör inrättas för att göra det lättare för dem att återintegreras i samhället.
11. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i de berörda länderna att, i samarbete med sina internationella och regionala partner, förbinda sig att ta itu med skadliga vidskepliga övertygelser som befäster personer med albinism som måltavla, vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bekämpa den olagliga handeln med kroppsdelar från personer med albinism, se över misstänkta fall av grova rån, spåra och identifiera ursprunget till efterfrågan på sådana kroppsdelar samt att ställa de som jagar personer med albinism inför rätta.
12. Europaparlamentet påminner om att våldet mot personer med albinism ofta är gränsöverskridande och insisterar på behovet av att stärka det regionala samarbetet på detta område. Parlamentet välkomnar därför alla initiativ som vidtas på regional och internationell nivå för att bekämpa våld mot personer med albinism, och i synnerhet den regionala handlingsplanen om albinism för perioden 2017–2021 som Afrikanska unionen och FN nyligen antog, vilket är ett positivt och konkret tecken på afrikanska ledares engagemang. Parlamentet efterlyser ett omedelbart och effektivt genomförande av handlingsplanen.
13. Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater fortsätter att föra en dialog med de stater som berörs, för att effektivt stödja deras försök att utforma en politik som tar hänsyn till de särskilda behov och rättigheter som personer med albinism har, och som bygger på icke-diskriminering och social delaktighet, genom att tillhandahålla nödvändigt ekonomiskt och tekniskt stöd.
14. Europaparlamentet vill att EU ska fortsätta att noga övervaka människorättssituationen för personer med albinism i Afrika, särskilt genom regelbunden rapportering och uppföljande arbete av dess delegationer, och att arbeta för att skyddet av dem och deras sociala integration avsevärt förbättras.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Malawis och Tanzanias regeringar och parlament, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.
- [1] Antagna texter, P8_TA(2016)0314.
- [2] EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 94.