Förfarande : 2018/2632(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B8-0165/2018

Ingivna texter :

RC-B8-0165/2018

Debatter :

PV 15/03/2018 - 8.3
CRE 15/03/2018 - 8.3

Omröstningar :

PV 15/03/2018 - 10.3

Antagna texter :

P8_TA(2018)0081

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 359kWORD 55k
14.3.2018
PE616.111v01-00}
PE616.112v01-00}
PE616.113v01-00}
PE616.116v01-00}
PE616.119v01-00} RC1
 
B8-0165/2018}
B8-0166/2018}
B8-0167/2018}
B8-0170/2018}
B8-0173/2018} RC1

i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen

som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:

ECR (B8‑0165/2018)

PPE (B8‑0166/2018)

GUE/NGL (B8‑0167/2018)

ALDE (B8‑01870/2018)

S&D (B8‑0173/2018)


om barmhärtighetsmord i Uganda (2018/2632(RSP))


Cristian Dan Preda, Jaromír Štětina, Lefteris Christoforou, Marijana Petir, Ivan Štefanec, Luděk Niedermayer, Tomáš Zdechovský, Csaba Sógor, Tunne Kelam, Milan Zver, Patricija Šulin, Romana Tomc, Željana Zovko, David McAllister, Eva Maydell, Elisabetta Gardini, Bogdan Brunon Wenta, Adam Szejnfeld, Sandra Kalniete, Krzysztof Hetman, Pavel Svoboda, Inese Vaidere, Roberta Metsola, Deirdre Clune, Ivana Maletić, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Lorenzo Cesa, Dubravka Šuica, Seán Kelly, Anna Záborská, Manolis Kefalogiannis, Stanislav Polčák, Jiří Pospíšil, Elmar Brok, László Tőkés, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra för PPE-gruppen
Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Soraya Post, Norbert Neuser för S&D-gruppen
Charles Tannock, Karol Karski, Jadwiga Wiśniewska, Anna Elżbieta Fotyga, Branislav Škripek, Ryszard Czarnecki, Pirkko Ruohonen-Lerner, Monica Macovei för ECR-gruppen
Hilde Vautmans, Nedzhmi Ali, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Gérard Deprez, Martina Dlabajová, Nathalie Griesbeck, Marian Harkin, Filiz Hyusmenova, Ivan Jakovčić, Ilhan Kyuchyuk, Patricia Lalonde, Louis Michel, Javier Nart, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Jozo Radoš, Frédérique Ries, Robert Rochefort, Marietje Schaake, Jasenko Selimovic, Pavel Telička, Ramon Tremosa i Balcells, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Cecilia Wikström för ALDE-gruppen
Marie-Christine Vergiat, Patrick Le Hyaric, Merja Kyllönen, Dimitrios Papadimoulis, Stelios Kouloglou, Estefanía Torres Martínez, Tania González Peñas, Xabier Benito Ziluaga, Lola Sánchez Caldentey, Miguel Urbán Crespo, Barbara Spinelli för GUE/NGL-gruppen
Fabio Massimo Castaldo, Piernicola Pedicini, Isabella Adinolfi, Rolandas Paksas för EFDD-gruppen

Europaparlamentets resolution om barmhärtighetsmord i Uganda (2018/2632(RSP))  

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948, som Uganda har undertecknat,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”), särskilt artikel 8.4 om icke-diskriminering,

–  med beaktande av Republiken Ugandas konstitution,

–  med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989, särskilt artiklarna 2 och 6, vilka uttryckligen fastslår principen om icke-diskriminering, även på grund av funktionsnedsättning, och rätten till liv,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs 2006, särskilt artikel 32, där det anges att alla parter måste inbegripa funktionsnedsättningar och personer med funktionsnedsättning i sina internationella samarbetsinsatser,

–  med beaktande av de senaste resolutionerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, av den 14 april och den 14 juli 2014,

–  med beaktande av artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 14 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilka förbjuder alla former av diskriminering, samt artiklarna 21 och 26 i konventionen, som anger rättigheterna för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av den gemensamma AVS–EU-församlingens resolution av den 23 november 2011 om inkludering av personer med funktionshinder i utvecklingsländer,

–  med beaktande av världsrapporten om funktionsnedsättning, som offentliggjordes av Världshälsoorganisationen (WHO) och Världsbanken i juni 2011,

–  med beaktande av rapporten av den 8 april 2016 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Committee on the Rights of Persons with Disabilities considers report of Uganda (”Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning behandlar rapport från Uganda”),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 65/186 och 64/131 Realising the Millennium Development Goals for Persons with Disabilities towards 2015 and beyond (”Att uppnå millennieutvecklingsmålen för personer med funktionsnedsättning fram till 2015 och därefter”),

–  med beaktande av EU:s vägledning om funktionsnedsättning och utveckling för EU:s delegationer och tjänster,

–  med beaktande av Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling, som antogs i New York den 25 september 2015,

–  med beaktande av Ugandas granskningsrapport av den 1 juli 2016 om genomförandet av Agenda 2030, Ensuring that no one is left behind, som lades fram inför FN:s politiska högnivåforum i New York,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006(1) om funktionshinder och utveckling,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Uganda,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Barmhärtighetsmorden i Uganda är ett bruk som innebär att föräldrar till barn med funktionsnedsättning dödar dem eller låter dem dö genom svält eller utebliven läkarvård utifrån övertygelsen att det är bättre för dessa barn att dö än att behöva leva med en smärtsam och obotlig funktionsnedsättning.

B.  Uganda är inte det enda land som brottas med detta problem. Många utvecklingsländer har gjort väsentliga, om än ofullständiga, framsteg med att inkludera personer med funktionsnedsättning i utvecklingsprojekt.

C.  Vissa föräldrar förklarar att barmhärtighetsmorden är nödvändiga för att rädda barn med funktionsnedsättning från ett svårt livslångt lidande. Trots vittnesmål från vissa mödrar och överlevande är bruket fortfarande ett tabubelagt ämne.

D.  Det sociala stigmat i Uganda är så starkt att mödrarna och barnen förskjuts ur gemenskapen, får en låg social status och förvägras full delaktighet i samhället. Det finns ett tryck på mödrar att döda sina egna barn, när de i åratal har kämpat med de ansträngningar och uppoffringar det innebär att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning.

E.  De föreställningar som finns om barn som föds med funktionsnedsättningar gör att de löper större risk att utsättas för våld och mord än barn som inte har någon funktionsnedsättning. Barn med funktionsnedsättning drabbas fortfarande av olika former av våld, diskriminering och marginalisering på grund av negativa attityder, vidskepelse, bristande omsorg samt sociala normer och bruk. Det största hotet mot barn med funktionsnedsättning utgörs av felaktiga föreställningar om deras tillstånd, bland annat att deras närvaro kommer att leda till att fler barn drabbas av funktionsnedsättning.

F.  Klaner och storfamiljer utsätter mödrarna för enorm press och ger dem skulden i sina försök att förstå orsakerna till funktionsnedsättningen. I vissa fall har mödrar förskjutits från sina mäns hushåll för att de fött barn med funktionsnedsättning.

G.  Läkare och sjukvårdspersonal lyckas inte förstå eller förklara vad barnets svaghet består i eller beror på, och sjukvårdssystemet är inte tillräckligt rustat för att diagnostisera och behandla många typer av funktionsnedsättningar som skulle kunna minimeras eller till och med botas. Att barn med funktionsnedsättning förvägras sina grundläggande rättigheter, såsom tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, stöd och rehabilitering, hindrar allvarligt deras möjligheter att utveckla sin fulla potential.

H.  Uganda är en av de 162 stater som är parter i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Uganda ratificerade konventionen och dess fakultativa protokoll den 25 september 2008 utan förbehåll. Uganda har åtagit sig att garantera personer med funktionsnedsättning samma rättigheter som alla andra medborgare.

I.  I april 2016 gick FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning igenom Ugandas resultat när det gäller genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och avslutande iakttagelser och rekommendationer utarbetades, enligt vilka kommittén med oro konstaterade att lagstiftningen och politiken inte ger något skydd för rättigheterna för barn med funktionsnedsättning, och också oroades över bristen på uppgifter om situationen för döva och dövblinda barn och om åtgärder för att skydda och integrera dem i samhället.

J.  Ugandas regering har utarbetat ett antal allmänna lagar och politiska strategier som innehåller klausuler om funktionsnedsättning. Landet har också specifik lagstiftning om funktionsnedsättning. Definitionen av funktionsnedsättning kan dock variera från en rättsakt till en annan.

K.  Två av de största hindren för att personer med funktionsnedsättning ska kunna inkluderas i det ugandiska samhället är deras osynlighet och de negativa attityderna mot dem. Att få ett barn med funktionsnedsättning är en orsak till social utestängning för familjen och i synnerhet för modern, eftersom barn med funktionsnedsättning betraktas som en källa till skam och ett tecken på svaghet för familjen.

L.  I vissa delar av landsbygden i Uganda finns det få statliga stödmöjligheter för föräldrar till barn med funktionsnedsättning, och följaktligen har familjerna, särskilt ensamstående mödrar, ofta svårigheter att ta väl hand om sina barn med funktionsnedsättning.

M.  Det finns inga officiella siffror tillgängliga eftersom varken polisen eller rättsväsendet i Uganda undersöker fenomenet. Bristen på uppgifter försvårar kampen mot barmhärtighetsmorden.

N.  Det arbete som utförs av grupper i det civila samhället och människorättsförsvarare är avgörande för att garantera marginaliserade och utsatta gruppers rättigheter. Icke‑statliga organisationer i Uganda stöter på många svårigheter och hinder när de försöker hjälpa barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. De många missuppfattningarna kring barn med funktionsnedsättning utgör en utmaning för utvecklingsarbetet och människorättsobservatörernas arbete i Uganda.

O.  Organisationer för personer med funktionsnedsättningar har en särskild roll att spela för att företräda dessa personer och upplysa politikerna och allmänheten om deras särskilda behov. Det råder brist på tillgänglig information för att göra allmänheten medveten om kulturella sedvänjor som stigmatiserar personer med funktionsnedsättning och hindrar dem från att utvecklas och åtnjuta samma rättigheter som alla andra personer i samhället.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det oförsvarliga och omänskliga dödandet av barn och nyfödda med funktionsnedsättning. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över ”barmhärtighetsmorden” på barn med funktionsnedsättning i Uganda och alla drabbade länder. Parlamentet kräver ett stopp för sådana handlingar av våld, grymhet och tortyr mot barn.

2.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Uganda och alla länder där ”barmhärtighetsmord” och rituellt dödande av barn förekommer att åta sig att bekämpa skadliga vidskepliga övertygelser som gör att barn fortsätter att utsättas för detta bruk.

3.  Europaparlamentet påminner om att en stats främsta ansvar är att skydda sina medborgare, inklusive sårbara grupper. Parlamentet påminner Ugandas myndigheter om deras skyldighet att följa landets konstitution, särskilt artiklarna 21, 32 och 35.1, där den sistnämnda säger att personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt och mänsklig värdighet och att staten och samhället ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att de kan förverkliga hela sin mentala och fysiska potential.

4.  Europaparlamentet påminner om det ugandiska parlamentets specifika förpliktelse gentemot personer med funktionsnedsättning, som anges i artikel 35.2 i konstitutionen, enligt vilken parlamentet bör anta lämpliga lagar till skydd för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar Ugandas regering att stödja alla åtgärder som vidtas för att stärka de medborgerliga och mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

5.  Europaparlamentet efterlyser stöd för familjer till personer med funktionsnedsättning, så att de kan uppfostra sina barn hemma. Parlamentet uppmanar Ugandas regering att utveckla högkvalitativa stödtjänster för familjer med barn med funktionsnedsättning i hela landet, med ekonomiska bidrag och förmåner som är tillräckliga för att familjerna ska kunna ta väl hand om sina barn med funktionsnedsättning.

6.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att säkerställa social medvetenhet och information om situationen för personer med funktionsnedsättning samt utbildningar för att ge stöd, information och rådgivning till föräldrar och vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning, i syfte att underlätta dessa barns delaktighet i samhället.

7.  Europaparlamentet uppmanar Ugandas regering att se till att läkare som kommer i direktkontakt med personer med funktionsnedsättning och deras medicinska problem får lämplig utbildning och görs medvetna om dessa patienters behov.

8.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet 2007 av Equal Opportunities Commission (kommissionen för lika möjligheter), som syftar till att främja lika möjligheter för marginaliserade grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning.

9.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Ugandas människorättskommission (UHRC) inom ramen för 1995 års konstitution. Parlamentet påminner om att en av dess roller är att skapa och upprätthålla medvetenhet i samhället om bestämmelserna i konstitutionen som det ugandiska folkets grundlag och att övervaka regeringens efterlevnad av internationella skyldigheter på människorättsområdet.

10.  Europaparlamentet uppmanar UHRC att utarbeta en konkret nationell plan som vägledning för sin övervakningsfunktion och för att främja en mer strukturerad och institutionaliserad samverkan med alla organisationer för personer med funktionsnedsättning i landet.

11.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att se till att alla barn registreras vid födseln, även barn med funktionsnedsättning.

12.  Europaparlamentet uppmanar de ugandiska myndigheterna att öka sina ansträngningar för att göra människor medvetna om att barn med funktionsnedsättning har rättigheter och en värdighet. Parlamentet understryker i detta sammanhang utbildningens viktiga roll för att bekämpa stigmatisering. Parlamentet betonar med eftertryck den nyckelroll som organisationer för personer med funktionsnedsättning har för att skapa uppmärksamhet kring inkluderingen av personer med funktionsnedsättning och de utmaningar de stöter på.

13.  Europaparlamentet betonar att medierna bör spela en mer aktiv roll för att utmana stereotyper och främja inkludering. Parlamentet uppmanar internationella, nationella och lokala beslutsfattare att säkerställa och främja ökad medvetenhet via medier, utbildningsstrategier och offentliga kampanjer.

14.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över det ökande antalet fysiska angrepp mot människorättsförsvarare och grupper inom det civila samhället, såsom Human Rights Awareness and Promotion Forum. De ugandiska myndigheterna uppmanas kraftfullt att garantera människorättsförsvararnas säkerhet, lagföra angrepp mot dem och göra det möjligt för dem att utföra sitt arbete fritt från hot och hinder.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja de ansträngningar som görs av regeringen, icke-statliga organisationer och det civila samhället i Uganda för att utforma och genomföra strategier för att bemöta de behov och rättigheter som personer med funktionsnedsättning har, på grundval av icke‑diskriminering och social inkludering samt lika tillgång till hälso- och sjukvård och andra sociala tjänster.

16.  Europaparlamentet efterlyser utbyte av god praxis bland både utvecklingsländer och utvecklade länder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en plattform tillsammans med andra internationella givare i syfte att utbyta god praxis för inkludering av barn med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut uppfylla sina åtaganden enligt artikel 32 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att utnyttja det politiska inflytande som utvecklingsbiståndsprogrammen ger, närmare bestämt programmen för budgetstöd, för att stärka försvaret och främjandet av mänskliga rättigheter i Uganda. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om biståndet kan ges på ett bättre sätt, genom antingen finansiering av eller samordning med lokala institutioner, för att förbättra det medicinska stödet till barn med funktionsnedsättning i syfte att ge deras familjer den hjälp de så akut behöver.

18.  Europaparlamentet betonar att politik för inkludering bör främjas inom alla relevanta FN-forum och internationella forum, eftersom frågan om funktionsnedsättning för närvarande lyser med sin frånvaro i många internationella diskussioner på hög nivå och måste sättas högt på den politiska dagordningen.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Republiken Ugandas president, talmannen i Ugandas parlament samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

 

(1)

EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 336.

Senaste uppdatering: 14 mars 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy