Gemensamt förslag till resolution - RC-B8-0110/2019Gemensamt förslag till resolution
RC-B8-0110/2019

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Zimbabwe

13.2.2019 - (2019/2563(RSP))

i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
B8‑0110/2019 (ECR)
B8‑0118/2019 (Verts/ALE)
B8‑0119/2019 (S&D)
B8‑0120/2019 (ALDE)
B8‑0124/2019 (EFDD)
B8‑0125/2019 (PPE)

Cristian Dan Preda, Elmar Brok, David McAllister, José Ignacio Salafranca Sánchez‑Neyra, Marijana Petir, Eduard Kukan, Patricija Šulin, Jarosław Wałęsa, Tunne Kelam, Roberta Metsola, Csaba Sógor, Bogusław Sonik, Milan Zver, Adam Szejnfeld, Michaela Šojdrová, Pavel Svoboda, Lorenzo Cesa, Giovanni La Via, Antonio López‑Istúriz White, Tomáš Zdechovský, Krzysztof Hetman, Anders Sellström, Seán Kelly, Francis Zammit Dimech, Deirdre Clune, Ivo Belet, Dubravka Šuica, Sandra Kalniete, Ivana Maletić, Anna Záborská, Romana Tomc, Andrey Kovatchev, Laima Liucija Andrikienė, László Tőkés, Anna Maria Corazza Bildt, Jiří Pospíšil, Stanislav Polčák, Inese Vaidere för PPE-gruppen
Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Soraya Post, Aleksander Gabelic för S&D-gruppen
Charles Tannock, Notis Marias, Karol Karski, Geoffrey Van Orden, Jana Žitňanská, Valdemar Tomaševski, Raffaele Fitto, Ryszard Czarnecki, Jadwiga Wiśniewska, Ruža Tomašić, Monica Macovei, Branislav Škripek, Jan Zahradil för ECR-gruppen
Catherine Bearder, Nedzhmi Ali, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Dita Charanzová, Gérard Deprez, Marian Harkin, Filiz Hyusmenova, Ivan Jakovčić, Petr Ježek, Ilhan Kyuchyuk, Valentinas Mazuronis, Louis Michel, Javier Nart, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Carolina Punset, Frédérique Ries, Robert Rochefort, Marietje Schaake, Jasenko Selimovic, Pavel Telička, Ramon Tremosa i Balcells, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Hilde Vautmans, Mirja Vehkaperä, Cecilia Wikström för ALDE-gruppen
Judith Sargentini, Maria Heubuch, Bodil Valero, Barbara Lochbihler, Margrete Auken för Verts/ALE-gruppen
Ignazio Corrao, Rolandas Paksas, Piernicola Pedicini, Fabio Massimo Castaldo för EFDD-gruppen


Förfarande : 2019/2563(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
RC-B8-0110/2019
Ingivna texter :
RC-B8-0110/2019
Omröstningar :
Antagna texter :

Europaparlamentets resolution om Zimbabwe

(2019/2563(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe,

–  med beaktande av slutrapporten från EU:s valobservatörsuppdrag om de samordnade valen i Zimbabwe 2018 samt skrivelsen av den 10 oktober 2018 från valobservatörsuppdragets chefsobservatör till president Mnangagwa om de viktigaste slutsatserna i slutrapporten,

–  med beaktande av uttalandet av den 17 januari 2019 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om situationen i Zimbabwe,

–  med beaktande av uttalandena om Zimbabwe av den 24 juli 2018 och den 18 januari 2019 från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den gemensamma kommuniké som utfärdades efter mötet mellan utrikesministrarna i EU och Afrikanska unionen den 21–22 januari 2019,

–  med beaktande av övervakningsrapporten från Zimbabwes människorättskommission i efterdyningarna av ”Stay Away”-protesten den 14–16 januari 2019 och efterföljande oroligheter,

–  med beaktande av den zimbabwiska undersökningskommissionens rapport om våldet efter valet den 1 augusti 2018,

–  med beaktande av uttalandet av den 2 augusti 2018 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om valet i Zimbabwe,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 2 augusti 2018 från internationella valobservatörsuppdrag vid de samordnade valen i Zimbabwe, i vilket polisens och arméns övervåld för att kväsa protesterna fördömdes,

–  med beaktande av det gemensamma lokala uttalandet av den 9 augusti 2018 från EU:s delegation, beskickningscheferna för EU-länder med närvaro i Harare samt beskickningscheferna för Australien, Kanada och USA om användningen av oppositionen som måltavla i Zimbabwe,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2018 mot bakgrund av den pågående politiska övergången i Zimbabwe,

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/288 av den 17 februari 2017 om ändring av beslut 2011/101/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe[1],

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

–  med beaktande av Zimbabwes konstitution,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Zimbabwes befolkning plågades under många års tid av en auktoritär regim, som under ledning av president Mugabe satt kvar vid makten med hjälp av korruption, våld, val fulla av oriktigheter och en brutal säkerhetstjänst.

B.  Den 30 juli 2018 hölls det första president- och parlamentsvalet i Zimbabwe sedan president Robert Mugabes avgång i november 2017. Valet innebar en möjlighet för landet att bryta med sin historia av omstridda val präglade av kränkningar av politiska och mänskliga rättigheter och statsunderstött våld.

C.  Den 3 augusti 2018 utropade Zimbabwes valkommission Emmerson Mnangagwa till vinnare av presidentvalet med 50,8 % av rösterna mot 44,3 % för oppositionskandidaten Nelson Chamisa. Resultatet bestreds omedelbart av oppositionen som hävdade att valet var uppgjort. Författningsdomstolen underkände anklagelserna i brist på bevis, och president Mnangagwa installerades för ett nytt mandat den 26 augusti 2018.

D.  Enligt rapporten från EU:s valobservatörsuppdrag innehöll de siffror som presenterades av Zimbabwes valkommission många anomalier och felaktigheter och väckte tillräckligt många frågor för att kasta tvivel över huruvida uppgifterna var korrekta och trovärdiga.

E.  Dagen efter valet hade fördröjningarna med att tillkännage resultatet redan utlöst våldsamheter där sex personer dödades och många sårades i samband med protester som oppositionen manat till. Internationella observatörer, bland annat från EU, fördömde våldet och övervåldet från arméns och de interna säkerhetsstyrkornas sida.

F.  Zimbabwes människorättskommission offentliggjorde den 10 augusti 2018 ett uttalande om ”2018 års harmoniserade val och klimatet efter valet”, i vilket den bekräftade att demonstranterna angripits av militären, uttryckte djup oro över polisens brutalitet och våldsamma uppträdande och slog fast att demonstranternas grundläggande rättigheter hade kränkts. Kommissionen har uppmanat regeringen att få igång en nationell dialog.

G.  När Emmerson Mnangagwa svor presidenteden den 26 augusti 2018 lovade han en ljusare, gemensam framtid för alla zimbabwier över alla partigränser, med en regering som orubbligt står fast vid konstitutionalismen och befäster rättsstatsprincipen, maktdelningsprincipen, rättsväsendets oberoende och en politik som lockar till sig både inhemskt och globalt kapital.

H.  I september 2018 tillsatte president Mnangagwa en undersökningskommission som i december 2018 kom fram till att de demonstrationer som orsakade de stora materiella skadorna och personskadorna hade anstiftats och organiserats av både säkerhetsstyrkor och medlemmar av MDC-alliansen och att beslutet att sätta in militären var befogat och författningsenligt. Rapporten förkastades av oppositionen. Kommissionen efterlyste en intern utredning inom säkerhetsstyrkorna och lagföring av dem som begått brott, och förordade ersättning till offren.

I.  De politiska spänningarna har ökat dramatiskt sedan valet, och rapporter om våld förekommer alltjämt. Detta är ett stort hot mot den demokratiska väg som landet slagit in på.

J.  Ekonomisk kollaps, bristande tillgång till samhällsservice och stigande priser på de vanligaste basvarorna väckte folkets vrede. Mellan den 14 och 18 januari 2019 blossade protester och demonstrationer upp i Zimbabwe i samband med en ”nationell nedstängning” på initiativ av Zimbabwes fackliga landsorganisation ZCTU, sedan bränslepriserna höjts med 150 %. Protesterna var också en reaktion på den tilltagande fattigdomen, den dåliga ekonomin och den sjunkande levnadsstandarden.

K.  Ställd inför denna proteströrelse fördömde regeringen den 14 januari 2019 ”en avsiktlig plan att undergräva den konstitutionella ordningen” och försäkrade att den ”på lämpligt sätt kommer att bemöta dem som konspirerar för att sabotera freden”.

L.  Kravallpolis svarade med övervåld och människorättskränkningar, bland annat genom användning av skarpa skott, godtyckliga gripanden, tillslag mot vårdinrättningar som behandlade förtryckets offer, snabba rättegångar och massrättegångar mot de gripna, tortyr av gripna, fall av våldtäkt och förstörelse av privat och allmän egendom.

M.  Den av regeringen utsedda människorättskommissionen offentliggjorde en rapport som avslöjade att soldater och poliser använt systematisk tortyr.

N.  Över 17 människor har dödats och hundratals sårats. Runt tusen personer har gripits, däribland barn i åldrarna 9–16 år, och runt två tredjedelar av de gripna har nekats borgen. Många sitter alltjämt olagligt frihetsberövade och uppges ha blivit slagna och angripna i häktet.

O.  Det befinns belägg för att armén bär ett stort ansvar för fall av mord, våldtäkt och väpnade rån. Hundratals aktivister och oppositionsföreträdare håller sig fortsatt gömda.

P.  Regeringens reaktion på protesterna har fördömts på bred front som ”oproportionerlig” och ”överdriven” av människorättsobservatörer och av lokala och internationella aktörer, däribland EU.

Q.  Strypning av telekommunikationer har blivit ett redskap som regimen använder för att blockera samordningen av demonstrationer som organiseras i sociala medier. Mobila och fasta kommunikationer blockerades precis som internet och sociala medier vid upprepade tillfällen för att förhindra tillgång till information och kommunikation och maskera de omfattande människorättskränkningar som staten var i färd med att förbereda. Zimbabwes högsta domstol har meddelat att användningen av lagen om avlyssning för att strypa onlinekommunikation var olaglig.

R.  Myndigheterna organiserade en omfattande klappjakt på demonstranter där de gick från dörr till dörr och släpade ut fredliga demonstranter, människorättsförsvarare, politiska aktivister, framträdande civilsamhällesledare och deras anhöriga från deras hem.

S.  Grannländer som Sydafrika har blivit en tillflyktsort för zimbabwier som flyr undan det politiska förtrycket och de ekonomiska svårigheterna.

T.  Polisen har kontinuerligt missbrukat befintliga lagar, såsom lagen om allmän ordning och säkerhet, för att rättfärdiga kuvandet av oppositionsmedlemmar och människorättsaktivister och förbjuda lagliga och fredliga demonstrationer.

U.  Zimbabwes facit på människorätts- och demokratiområdet är bland de sämsta i världen. Folket och människorättsförsvararna i Zimbabwe tvingas fortsatt utstå attacker, hatretorik, smutskastningskampanjer, hotelser och trakasserier, och det har förekommit regelbundna rapporter om tortyr.

V.  Presidenten kallade till en nationell dialog som inleddes den 6 februari 2019 och bjöd in alla politiska partier att delta, men det största oppositionspartiet, Rörelsen för demokratisk förändring (MDC), vägrade.

W.  Zimbabwe har undertecknat Cotonouavtalet, där det i artikel 96 heter att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör ett väsentligt inslag i AVS–EU-samarbetet.

1.  Europaparlamentet understryker sin samstämmiga önskan att Zimbabwe ska bli en fredlig, demokratisk och välmående nation där alla medborgare behandlas väl och jämlikt i enlighet med lagen och där statens organ handlar på medborgarnas vägnar och inte mot dem.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt våldet under den senaste tidens protester i Zimbabwe. Parlamentet är fast övertygat om att fredliga protester är en del av en demokratisk process och att övervåld som svar på dessa alltid måste undvikas.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft president Mnangagwa att stå fast vid löftena från sitt installationstal, att agera snabbt för att ta kontroll över situationen och att åter få Zimbabwe att slå in på en väg med försoning och respekt för demokratin och rättsstaten.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de zimbabwiska myndigheterna att omedelbart sätta stopp för säkerhetsstyrkornas övergrepp och att skyndsamt och opartiskt utreda alla anklagelser om övervåld från polis- och statstjänstemäns sida för att fastställa individuellt ansvar och se till att de ställs till svars. Parlamentet erinrar om att landets konstitution föreskriver ett oberoende organ som ska utreda klagomål om misskötsamhet inom polisen och militären men att regeringen ännu inte inrättat detta organ.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Zimbabwes regering att omedelbart dra tillbaka alla militäranställda och de ungdomsmiliser som finns utposterade över hela landet och som terroriserar invånare i uppenbar strid med landets konstitution.

6.  Europaparlamentet menar att mötes- och föreningsfrihet liksom yttrandefrihet är viktiga beståndsdelar i en demokrati. Parlamentet framhåller att det är en grundlagsfäst rättighet för alla zimbabwiska medborgare att uttrycka sin åsikt på ett fredligt sätt och erinrar myndigheterna om deras skyldighet att skydda alla medborgares rätt att protestera mot de allt sämre sociala och ekonomiska förhållandena. Parlamentet uppmanar regeringen att sluta att göra ledare och medlemmar av ZCTU till måltavla.

7.  Europaparlamentet framhåller oppositionens grundläggande roll i ett demokratiskt samhälle.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de zimbabwiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla politiska fångar.

9.  Europaparlamentet uppmanar den zimbabwiska regeringen att hålla sig till bestämmelserna i FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna och de internationella människorättsinstrument som Zimbabwe har ratificerat.

10.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över de påstådda brotten mot ett korrekt rättsförfarande genom snabba rättegångar och massrättegångar. Parlamentet framhåller att rättsväsendet måste upprätthålla rättsstatsprincipen och se till att dess oberoende och rätten till en rättvis rättegång alltid respekteras. Parlamentet fördömer alla gripanden som görs utan anklagelser.

11.  Europaparlamentet uppmanar de zimbabwiska myndigheterna att skyndsamt göra en omfattande, opartisk och oberoende utredning av anklagelserna om människorättskränkningar och övergrepp, bland annat våldtäkt och sexuellt våld från säkerhetsstyrkornas sida, och att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet begär att offer för sådant sexuellt våld ska få allmän tillgång till läkarvård utan att behöva frukta repressalier.

12.  Europaparlamentet fördömer nedstängningen av internet, som gjorde att myndigheterna kunde dölja människorättskränkningar begångna av armén och interna säkerhetsstyrkor och obstruera oberoende rapportering och dokumentering av övergrepp under tillslagen och omedelbart efter valet. Parlamentet framhåller att tillgång till information är en rättighet som myndigheterna måste respektera i enlighet med sina grundlagsfästa och internationella skyldigheter.

13.  Europaparlamentet fördömer den överdrivna användningen av lagen om allmän ordning och säkerhet, liksom lagens restriktiva karaktär, och uppmanar med kraft de zimbabwiska myndigheterna att anpassa lagstiftningen till internationella normer om skydd och främjande av mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet uttrycker särskilt stor oro över den ekonomiska och sociala situationen i Zimbabwe. Parlamentet erinrar om att landets största problem är fattigdom, arbetslöshet och kronisk undernäring och hunger. Parlamentet anser att dessa problem kan lösas endast genom en ambitiös sysselsättnings-, utbildnings-, hälso- och jordbrukspolitik.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska aktörer att visa prov på ansvar och återhållsamhet och att framför allt avstå från att uppvigla till våld.

16.  Europaparlamentet erinrar Zimbabwes regering om att EU:s och dess medlemsstaters stöd inom ramen för Cotonouavtalet, liksom stödet till handel och utveckling och det ekonomiska biståndet, är beroende av att landet respekterar rättsstatsprincipen och de internationella konventioner och fördrag som det är part i.

17.  Europaparlamentet erinrar om att långsiktigt stöd hänger på omfattande reformer och inte på tunna löften. Parlamentet vill att Europa i sina kontakter med Zimbabwe ska drivas av värderingar och inta en fast hållning gentemot de zimbabwiska myndigheterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att omedelbart genomföra undersökningskommissionens rekommendationer om våldet efter valet, särskilt om främjande av politisk tolerans och ett ansvarsfullt ledarskap samt upprättande av en nationell dialog som förs på ett trovärdigt, inkluderande, öppet och ansvarsfullt sätt.

19.  Europaparlamentet noterar regeringens vilja att omsätta reformåtagandena i handling. Parlamentet framhåller emellertid att reformerna bör vara både politiska och ekonomiska. Parlamentet uppmuntrar regeringen, oppositionen, civilsamhällesföreträdare och religiösa ledare att på jämställd fot inleda en nationell dialog där de mänskliga rättigheterna respekteras och skyddas.

20.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att fullt ut genomföra rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag, särskilt om rättsstatsprincipen och ett inkluderande politiskt landskap. Parlamentet framhåller valobservatörsuppdragets tio prioriterade rekommendationer, som presenteras i skrivelsen av den 10 oktober 2018 från chefsobservatören till president Mnangagwa, nämligen att skapa rättvisa villkor för alla politiska partier, säkerställa ett tydligare och mer samstämt regelverk, stärka Zimbabwes valkommission genom att göra den verkligt oberoende och öppen och därigenom återupprätta förtroendet för valprocessen, se till att stärkandet av valkommissionens oberoende gör den fri från regeringstillsyn när dess bestämmelser godkänns samt skapa en mer inkluderande valprocess.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation och EU-ländernas ambassader i Zimbabwe att fortsätta att nära följa händelseutvecklingen i landet och att använda alla lämpliga medel för att stödja människorättsförsvarare, civilsamhällesorganisationer och fackföreningar, främja väsentliga inslag i Cotonouavtalet och stödja demokratirörelser.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sin politiska dialog med Zimbabwe i människorättsfrågor på grundval av artikel 8 i Cotonouavtalet.

23.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att se över sina restriktiva åtgärder mot personer och enheter i Zimbabwe, bland annat de åtgärder som för närvarande är upphävda, mot bakgrund av ansvarsutkrävandet för den senaste tidens statsvåld.

24.  Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet, särskilt Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och Afrikanska unionen (AU), att ge mer aktivt stöd till Zimbabwe och att finna en hållbar demokratisk lösning på dagens kris.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft grannländerna att efterleva folkrättens bestämmelser och att skydda dem som flyr undan våldet i Zimbabwe genom att bevilja asyl, särskilt på kort sikt.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, regeringarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionen samt Samväldets generalsekreterare.

 

 

Senaste uppdatering: 13 februari 2019
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy