Förfarande : 2019/2927(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B9-0193/2019

Ingivna texter :

RC-B9-0193/2019

Debatter :

PV 28/11/2019 - 3.1
CRE 28/11/2019 - 3.1

Omröstningar :

PV 28/11/2019 - 8.1

Antagna texter :

P9_TA(2019)0072

<Date>{27/11/2019}27.11.2019</Date>
<RepeatBlock-NoDocSe> <NoDocSe>B9‑0193/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0194/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0196/2019</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0199/2019</NoDocSe></RepeatBlock-NoDocSe> } RC1
PDF 177kWORD 55k

<TitreType>GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Replacing>som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:</Replacing>

<TablingGroups>B9‑0193/2019 (ECR)

B9‑0194/2019 (S&D)

B9‑0196/2019 (PPE)

B9‑0199/2019 (Renew)</TablingGroups>


<Titre>om situationen för de grundläggande friheterna i Algeriet,</Titre>

<DocRef>(2019/2927(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Michael Gahler, Peter van Dalen, Tomáš Zdechovský, Ivan Štefanec, Eva Maydell, Vladimír Bilčík, Magdalena Adamowicz, Michaela Šojdrová, Milan Zver, Isabel Wiseler‑Lima, Željana Zovko, Roberta Metsola, Lefteris Christoforou, Loucas Fourlas, Tomas Tobé, Seán Kelly, Romana Tomc, David McAllister, Stelios Kympouropoulos, Arba Kokalari, Tomasz Frankowski, Sandra Kalniete, Esther de Lange, Stanislav Polčák, Loránt Vincze, Inese Vaidere, Ioan‑Rareş Bogdan, Jiří Pospíšil, Andrey Kovatchev, Krzysztof Hetman</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Kati Piri, Raphaël Glucksmann</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

<Depute>Bernard Guetta, Atidzhe Alieva‑Veli, Abir Al‑Sahlani, Petras Auštrevičius, Malik Azmani, Phil Bennion, Stéphane Bijoux, Gilles Boyer, Jane Brophy, Sylvie Brunet, Catherine Chabaud, Dita Charanzová, Olivier Chastel, Anna Júlia Donáth, Engin Eroglu, Fredrick Federley, Barbara Ann Gibson, Klemen Grošelj, Christophe Grudler, Antony Hook, Ivars Ijabs, Irena Joveva, Moritz Körner, Ondřej Kovařík, Ilhan Kyuchyuk, Nathalie Loiseau, Jan‑Christoph Oetjen, Urmas Paet, María Soraya Rodríguez Ramos, Michal Šimečka, Susana Solís Pérez, Ramona Strugariu, Yana Toom, Viktor Uspaskich, Hilde Vautmans, Marie‑Pierre Vedrenne</Depute>

<Commission>{Renew}för Renew-gruppen</Commission>

<Depute>Jadwiga Wiśniewska, Joanna Kopcińska, Carlo Fidanza, Anna Fotyga, Witold Jan Waszczykowski, Karol Karski, Ruža Tomašić, Valdemar Tomaševski, Charlie Weimers, Bert‑Jan Ruissen</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Europaparlamentets resolution om situationen för de grundläggande friheterna i Algeriet

(2019/2927(RSP))

 

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Algeriet, särskilt resolutionen av den 30 april 2015 om fängslandet av aktivister för arbetstagares och mänskliga rättigheter i Algeriet[1] och av den 27 mars 2019 Tiden efter den arabiska våren: Vägen framåt för Mellanöstern och Nordafrika[2],

 med beaktande av de uppdaterade uppgifterna om Algeriet i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2018, som antogs av Europeiska rådet den 18 mars 2019,

 med beaktande av det 11:e sammanträdet för associeringsrådet EU–Algeriet den 14 maj 2018,

 med beaktande av den tredje allmänna periodiska översynen av Algeriet som FN:s råd för de mänskliga rättigheterna antog vid sitt 36:e möte den 21 och 22 september 2017,

 med beaktande av de gemensamma prioriteringarna för partnerskapet som antagits av Demokratiska folkrepubliken Algeriet och Europeiska unionen den 13 mars 2017 inom ramen för den reviderade europeiska grannskapspolitiken, där tyngdpunkten förlagts till genomförandet av översynen av statsförfattningen och EU:s stöd till demokratins och de mänskliga rättigheternas framsteg i Algeriet,

 med beaktande av associeringsavtalet EU–Algeriet[3], särskilt artikel 2, som stadgar att respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter måste utgöra en väsentlig del av avtalet och vara vägledande för avtalsparternas inhemska och internationella politik,

 med beaktande av Algeriets statsförfattning, som sågs över den 7 februari 2016, och särskilt artiklarna 2, 34–36, 39, 41, 42, 48 och 54.

 med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om yttrandefrihet online och offline och om människorättsförsvarare, samt av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

 med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

 med beaktande av Algeriets föreningslag 12-06 och dess förordning 06–03 som reglerar icke-muslimsk religionsutövning,

 med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Algeriet är en nära granne och en viktig partner för Europeiska unionen och för regionen Nordafrika.

B. Den 16 februari 2019, tio dagar efter att Abdelaziz Bouteflika tillkännagett sin avsikt att ställa upp som kandidat för en femte period som president inleddes i Algeriet fredliga protester, som går under namnet Hirak (rörelsen). Den 2 april 2019 avgick Bouteflika, och nationalrådets ordförande Abelkader Bensalah övertog posten som tjänstförrättande statschef. Sedan B. avgick har landets militära ledning öppet utövat makten under generallöjtnant Ahmed Gaïd Salah.

C. Abdelaziz Bouteflika hade varit president sedan 1999. Vid författningsöversynen 2016 begränsades presidentens ämbetsperioder till högst två, men denna översyn hade inte retroaktiv verkan, så att Bouteflika tilläts ställa upp en femte gång som kandidat. Presidentvalet, som ursprungligen utlysts till den 18 april 2019 hade inledningsvis uppskjutits till den 4 juli 2019 och sedan till den 12 december 2019.

D. I februari, mars och april 2019 hölls det fredliga demonstrationer överallt i landet, och sedermera, under de 40 veckor som gått, varje veckas tisdag och fredag. Under de senaste veckorna har det hållits nattliga protestmarscher i hela landet.

E. Hirak har ett stort stöd och är Algeriets största proteströrelse. Flertalet demonstranter är ungdomar. Demonstranter kräver ett slut på korruptionen och på att det saknas möjligheter till politiskt engagemang, att arbetslösheten är hög och att förtrycksåtgärder sätts in mot demonstrationer, liksom de också yrkar på en mångsidigare ram med större utrymme, såsom ett led i förberedelserna inför fria val, vilka i sin tur ska bana väg för den bredare politiska övergången.

F. På det internationella pressfrihetsindexet för 2019 kommer Algeriet på 141:a plats bland de 180 stater som undersökts. Pressfriheten i landet beskrivs som ”hotad” och det konstateras att journalister ofta förföljs. Oberoende medieorganisationer, medborgarreportrar i de sociala medierna och andra kanaler utsätts för strukturinbyggd censur från de algeriska myndigheternas sida om de torgför någonting som anses stödja avvikande åsikter.

G. Sedan januari 2018 har de algeriska myndigheterna stängt ett flertal kyrkor av vilka det överväldigande flertalet tillhör Église Protestante d’Algérie (EPA), den juridiskt erkända samlingsorganisationen för Algeriets protestantiska kyrkor.

H. Den 23 februari 2019 avgick Meriem Abdou, som var chefredaktör för den offentliga radiokanalen La Chaine 3, i protest mot att Hirak inte behandlas objektivt. Flera andra journalister har gripits eller utsatts för skrämseltaktik, såsom Sofiani Merkchi, som varit arabiskspråkig korrespondent för France 24, liksom journalisterna Azeb El Sheihk och Abdelmouji Khelladi som suttit frihetsberövade sedan den 26 september 2019 respektive den 14 september 2019.

I. Nadia Madassi, som varit programledare för Canal Algérie under de senaste 15 åren avgick den 4 mars 2019 i en situation där hon påstods ha blivit censurerad. Den 5 mars 2019 ingrep kommunikationsministeriet mot tidningen Echorouk och tv-kanalen El Bilad för att de rapporterat om demonstrationerna. ”Algérie – Debout!” som är en grupp på Facebook med över 500 000 medlemmar stängdes och dess grundare och administratör Sofiane Benyounes trakasserades och förhördes upprepade gånger innan några anklagelser framställdes. Publikationerna Jeune Afrique, Tout Sur l’Algerie , Algérie Part, Interlignes och Observ'Algérie har också censurerats.

J. Personer som demonstrerar för Hirak, liksom också människorättsförsvarare, journalister och bloggare, tas alltmer som måltavlor eller grips för att de inte ska kunna utöva yttrandefriheten, mötesfriheten eller rätten till fredliga sammankomster.

K. Algeriets advokatsamfund (Union Nationale des Ordres des Avocats, UNOA) har enhälligt fördömt gripandena av Hirak-aktivisterna och frihetsundertryckandet. Den 24 oktober 2019 demonstrerade omkring 500 jurister i Alger och yrkade på att såväl demonstranternas rätt till opartisk rättegång som rättsväsendets oberoende skulle respekteras. UNOA har tillsatt en kommitté till stöd för de jurister som försvarar frihetsberövade demonstranter och oliktänkande.

L. Enligt Algeriets förbund för försvar av mänskliga rättigheter (Ligue algérienne pour la défense des droits de l’homme, LADDH) har, sedan Hirak tog sin början, över hundra personer gripits och frihetsberövats i samband med fredliga protester. De anklagelser som ligger till grund för frihetsberövandet av dem är mycket vaga (såsom ”undergrävande av landets nationella enhet och territoriella integritet”, ”uppvigling av folk som församlats” och ”försvagande av försvarsmaktens moral”, och bryter mot internationella människorättsnormer.

M. Den 87-årige inbördeskrigsveteranen Lakhdar Bouregaa greps den 29 juni 2019 för att ha kritiserat försvarsmaktens överbefälhavare. Den 22-årige juris studeranden Nour el Houda Dahmani frigavs den 25 november 2019 efter att ha blivit dömd till sex månaders fängelse efter en studentmarsch den 17 september 2019 och har blivit en symbol för de studentmarscher som anordnas varje vecka. Den 12 oktober 2019 greps Ibrahim Daouadji och fyra andra aktivister för att de ifrågasatt ett besök av ungdomsministern.

N. Kamal Eddine Fekhar som är medicine doktor och människorättsförsvarare och som trätt upp till försvar för folkgruppen Amazigh At-Mzab och tidigare varit medlem av LADDH avled såsom frihetsberövad den 28 maj 2019, efter att han gripits i samband med de omfattande protestdemonstrationerna och hungerstrejkat i 53 dygn. Att han avled tros var en följd av förhållandena under frihetsberövandet och av försummad läkarvård. Den 22-årige Ramzi Yettou dog av skadorna vid brutal polismisshandel i april 2019.

O. Karim Tabbou, som är en av oppositionens förgrundsfigurer och f.d. generalsekreterare för det historiska oppositionspartiet Socialistiska Krafters Front (Front des forces socialistes, FFS), och numera ledare för det icke erkända partiet Sociala och Demokratiska Unionspartiet, greps den 12 september 2019. Den 26 september försattes han på fri fot av domstolen Tipaza, men inte ens 14 timmar därefter greps han på nytt under liknande betingelser av en annan rättsinstans (Sidi M’Hamed) och sitter nu i praktiken i isoleringscell.

P. Flera medlemmar av sammanslutningen Rassemblement actions jeunesse (RAJ), bland dem också dess grundare Hakim Addad, dess ordförande Abdelouahab Fersaoui, och dess medlemmar Massinissa Aissous, Djalal Mokrani, Ahmed Bouider, Kamel Ouldouali, Karim Boutata, Ahcene Kadi, Wafi Tigrine och Khireddine Medjani, greps i samband med fredliga demonstrationer till stöd för samvetsfångar i Algeriet.

Q. Flera protesterande, såsom Samir Belarbi, Fodil Boumala, Fouad Ouicher, Saida Deffeur och Raouf Rais, vilka fortfarande är frihetsberövade, och människorättsförsvarare, bland dem Said Boudour, Hamid Goura och Slimane Hamitouche står åtalade för ”försvagande av försvarsmaktens moral”.

R. Den 11 november 2019 inledde domstolen i Sidi M’Hamed i Alger en rättegång mot 42 aktivister, bland dem också Samira Messouci, som är ledamot av folkets provinsförsamling Wilaya och anklagas för ”verksamhet till skada för det nationella territoriets integritet” i och med att hon viftat med en flagga med Amazighs emblem. Denna flagga har över hela landet visats jämsides med riksflaggan vid de demonstrationer som hållits varje vecka. Flera domstolar i landet har frisläppt demonstranter som arresterats på samma anklagelsegrund.

S. I Algeriets statsförfattning stadfästs grundläggande friheter, bland dem också föreningsfriheten, som ytterligare definieras i lag 12-06. Den lagen kräver att varje förening ska registrera sig på nytt, också sådana som tidigare lyckats registrera sig, och utverka ett kvitto på registreringen från inrikesministeriet innan verksamheten lagligen kan börja bedrivas. Flera organisationer inom det civila samhället, icke-statliga organisationer, religiösa samfund och välgörenhetsorganisationer ansökte om förregistrering, men trots att de uppfyllt lagens alla krav har de ännu inte fått sina ansökningar färdigbehandlade. Bland dessa organisationer märks LADDH, EuromedRights, RAJ, Amnesty International, Algeriets protestantiska förbund, Nationella kommissionen för icke-muslimska religiösa grupper och Feministförbundet för personlig utveckling och utövande av medborgarskap (AFEPEC). De ovannämnda grupperna saknar således officiell rättslig ställning.

T. Algeriet har ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter där det krävs att statsmakterna ska tillförsäkra var och en som står under deras jurisdiktion religionsfrihet, tankefrihet och samvetsfrihet, vilket framför allt gäller för personer som tillhör religiösa minoriteter. I detta ingår friheten att utöva fritt vald religion eller övertygelse offentligt eller privat, ensam eller tillsammans med andra.

1. Europaparlamentet fördömer skarpt de godtyckliga och olagliga gripandena och frihetsberövandena av journalister, fackföreningsfolk, jurister, studerande, människorättsförsvarare och det civila samhället samt alla som genom att protestera på fredlig väg tagit del i de fredliga Hirak-demonstrationerna, liksom också skrämseltaktiken mot dem.

2. Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att omedelbart och villkorslöst frige alla dem som anklagats för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet, framför allt Hakim Addad, Abdelouahab Fersaoui, Massinissa Aissous, Djalal Mokrani, Ahmed Bouider, Kamel Ould Ouali, Karim Boutata, Ahcene Kadi, Wafi Tigrine, Khireddine Medjani, Samir Belarbi, Karim Tabbou, Fodil Boumala, Lakhdar Bouregaa, Samira Messouci, Ibrahim Daouadji, Salah Maati, Sofiane Merakchi, Azeb El Cheikh, Fouad Ouicher, Saïda Deffeur, samt övriga personer som deltagit i fredliga protester, liksom också människorättsförsvarare och journalister som godtyckligt frihetsberövats fastän deras verksamhet varit tillåten enligt algerisk lag, såsom det förutsätts i de internationella människorättsinstrument som Algeriet ratificerat. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att upphäva det reseförbud och den övervakning som påförts Slimane Hamitouche, Abdelmonji Khelladi och Mustapha Bendjama.

3. Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att få slut på all skrämseltaktik, också i form av rättsliga och lagstiftningsmässiga trakasserier, straffbeläggning och godtyckliga gripanden och frihetsberövanden som sätts in mot fredliga protesterande, människorättsförsvarare, kritiska journalister och bloggare, och att vidta lämpliga åtgärder för att tillförsäkra dem fysiskt och psykologiskt skydd, säkerhet, trygghet och frihet att bedriva sina lagliga och fredliga verksamheter. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att tillförsäkra och garantera rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet, fredliga sammankomster och mediefrihet, vilka garanteras i Algeriets statsförfattning och av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken Algeriet undertecknat och ratificerat.

4. Europaparlamentet kräver att det ska bli slut med kränkningarna av friheten till religionsutövning för kristna, ahmadier och andra religiösa minoriteter. Parlamentet erinrar Algeriets regering om att förordning 06-03 garanterar fri religionsutövning. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att åter öppna ifrågavarande kyrkobyggnader.

5. Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att ändra lag 91-19 av den 2 december 1991 för att få bort alla sådana begränsningar för fredliga demonstrationer som inte är absolut nödvändiga eller proportionerliga mot bakgrund av föreskrifterna i artikel 21 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uttrycker oro över att dekretet av den 18 juni 2001 med förbud mot demonstrationer i huvudstaden inte upphävts, trots vad som föreskrevs vid översynen av statsförfattningen 2016, utan allmänt tillämpas i hela landet.

6. Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att effektivt få bort och förhindra allt överdrivet bruk av maktmedel från ordningsmaktens sida i samband med skingrande av offentliga sammankomster. Parlamentet fördömer skarpt det överdrivna bruk av maktmedel som ledde till Ramzi Yettous död, och uppmanar Algeriets myndigheter att genomföra en oberoende undersökning av samtliga fall där säkerhetsstyrkorna gjort överdrivet bruk av maktmedel och ställa förövarna till svars.

7. Europaparlamentet framhåller att ett oberoende rättsväsen är ett av de grundläggande inslagen i en fungerande demokrati och uppmanar Algeriets myndigheter att arbeta för och tillförsäkra ett oberoende rättsväsen.

8. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att stödja grupper i det civila samhället, människorättsförsvarare, journalister och protesterande, också genom att ordna fängelsebesök, övervaka rättegångar och utfärda offentliga uttalanden, att stödja UNOA-kommissionen och andra organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna , samt att noggrant övervaka människorättssituationen i Algeriet med hjälp av alla tillbudsstående instrument, bland annat det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

9. Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att se över föreningslagen (lag 12‑06 från 2012) och inleda en genuin och inkluderande dialog med organisationer inom det civila samhället för att utarbeta en ny lag som följer internationella människorättsnormer och Algeriets statsförfattning.

10. Europaparlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att garantera ett oinskränkt utövande av tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet eller trosfrihet, vilket garanteras av Algeriets statsförfattning och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

11. Europaparlamentet uttrycker oro över de administrativa hinder som drabbar religiösa minoriteter i Algeriet, och framför allt över förordning 06-03. Parlamentet uppmanar Algeriets regering att se över förordning 06-03, för att få den att stämma bättre överens med landets statsförfattning och med dess internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, framför allt artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

12. Europaparlamentet välkomnar att språket Tamazight år 2016 erkänts i statsförfattningen som ett officiellt språk, och vill att detta erkännande ska förverkligas i praktiken. Parlamentet yrkar på att de 42 demonstranter som frihetsberövats för att de viftat med Amazighs flagga omedelbart och villkorslöst ska friges.

13. Europaparlamentet yrkar på en lösning på krisen, på grundval av en fredlig och inkluderande politisk process. Parlamentet är övertygat om att demokratiska reformer och en konstruktiv och inkluderande dialog, som säkerställer politisk, ekonomisk och social stabilitet i Algeriet kan bidra till att vi på nytt får i gång en ekonomiskt välmående Arabisk Maghrebunion, något som viktigt för framgångsrikt samarbete mellan bägge sidorna av Medelhavet.

14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s delegation i Alger, Algeriets regering, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter och Europarådet.

[1] EUT C 346, 21.9.2016, s. 106.

[2]Antagna texter, P8_TA(2019)0318.

[3] EUT L 265, 10.10.2005, s. 2.

Senaste uppdatering: 27 november 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy