Förfarande : 2020/2502(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B9-0054/2020

Ingivna texter :

RC-B9-0054/2020

Debatter :

PV 16/01/2020 - 4.1
CRE 16/01/2020 - 4.1

Omröstningar :

PV 16/01/2020 - 6.1

Antagna texter :

P9_TA(2020)0011

<Date>{15/01/2020}15.1.2020</Date>
<RepeatBlock-NoDocSe> <NoDocSe>B9‑0054/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0055/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0057/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0058/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0061/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9‑0066/2020</NoDocSe></RepeatBlock-NoDocSe> } RC1
PDF 171kWORD 54k

<TitreType>GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Replacing>som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:</Replacing>

<TablingGroups>B9‑0054/2020 (Verts/ALE)

B9‑0055/2020 (ECR)

B9‑0057/2020 (S&D)

B9‑0058/2020 (GUE/NGL)

B9‑0061/2020 (PPE)

B9‑0066/2020 (Renew)</TablingGroups>


<Titre>om Burundi, särskilt yttrandefriheten</Titre>

<DocRef>(220/2502(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Michael Gahler, Arba Kokalari, Željana Zovko, David McAllister, Sandra Kalniete, Antonio López‑Istúriz White, Krzysztof Hetman, Tomáš Zdechovský, Milan Zver, Roberta Metsola, Lefteris Christoforou, Stelios Kympouropoulos, Manolis Kefalogiannis, Loucas Fourlas, Loránt Vincze, David Lega, Rasa Juknevičienė, Isabel Wiseler‑Lima, Karlo Ressler, Romana Tomc, Michaela Šojdrová, Vladimír Bilčík, Tomislav Sokol, Luděk Niedermayer, Cindy Franssen, Sunčana Glavak, Inese Vaidere, Stanislav Polčák, Jiří Pospíšil, Vasile Blaga, Mircea‑Gheorghe Hava, Gheorghe‑Vlad Nistor, Dan‑Ştefan Motreanu, Ioan‑Rareş Bogdan</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Kati Piri, Maria Arena</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

<Depute>Jan‑Christoph Oetjen, Andrus Ansip, Petras Auštrevičius, Malik Azmani, Phil Bennion, Stéphane Bijoux, Izaskun Bilbao Barandica, Gilles Boyer, Sylvie Brunet, Catherine Chabaud, Dita Charanzová, Olivier Chastel, Jérémy Decerle, Engin Eroglu, Fredrick Federley, Klemen Grošelj, Christophe Grudler, Bernard Guetta, Antony Hook, Ivars Ijabs, Irena Joveva, Moritz Körner, Ondřej Kovařík, Ilhan Kyuchyuk, Karen Melchior, Shaffaq Mohammed, Urmas Paet, Frédérique Ries, María Soraya Rodríguez Ramos, Susana Solís Pérez, Ramona Strugariu, Viktor Uspaskich, Marie‑Pierre Vedrenne, Chrysoula Zacharopoulou</Depute>

<Commission>{Renew}för Renew-gruppen</Commission>

<Depute>Ellie Chowns</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

<Depute>Anna Fotyga, Emmanouil Fragkos, Assita Kanko, Ruža Tomašić, Raffaele Fitto, Karol Karski, Andżelika Anna Możdżanowska, Ryszard Czarnecki, Adam Bielan, Joanna Kopcińska, Elżbieta Kruk, Jadwiga Wiśniewska, Witold Jan Waszczykowski, Izabela‑Helena Kloc, Zbigniew Kuźmiuk, Evžen Tošenovský, Alexandr Vondra, Veronika Vrecionová</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

<Depute>Marisa Matias, José Gusmão, Stelios Kouloglou</Depute>

<Commission>{GUE/NGL}för GUE/NGL-gruppen</Commission>

<Depute>Fabio Massimo Castaldo</Depute>

</RepeatBlock-By>


Europaparlamentets resolution om Burundi, särskilt yttrandefriheten

(220/2502(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt av den 9 juli 2015[1], 17 december 2015[2], 19 januari 2017[3], 6 juli 2017[4] och 5 juli 2018[5],

 med beaktande av kommissionens beslut av den 30 oktober 2019 om finansieringen av 2019 års årliga åtgärdsprogram för Republiken Burundi,

 med beaktande av uttalandet av den 29 november 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, om vissa tredjeländers anslutning vad gäller restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

 med beaktande av rapporten av den 24 oktober 2019 från FN:s generalsekreterare om situationen i Burundi,

 med beaktande av rapporten från september 2019 från undersökningskommissionen för Burundi vid FN:s människorättsråd,

 med beaktande av skrivelsen av den 9 december 2019, undertecknad av 39 ledamöter av Europaparlamentet, med krav på ett frigivande av journalister från det burundiska medieföretaget Iwacu,

 med beaktande av uttalandet av den 10 december 2019 från vice ordföranden/den höga representanten, på EU:s vägnar, om Internationella dagen för mänskliga rättigheter,

 med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 av den 12 november 2015 respektive 2303 av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

 med beaktande av den muntliga rapport som undersökningskommissionen för Burundi lade fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter den 15 juni 2017,

 med beaktande av rapporterna från FN:s generalsekreterare av den 23 februari 2017 och den 25 januari 2018 om situationen i Burundi,

 med beaktande av pressmeddelandet från FN:s säkerhetsråd av den 13 mars 2017 om situationen i Burundi,

 med beaktande av pressmeddelandet från FN:s säkerhetsråd av den 9 mars 2017 om situationen i Burundi,

 med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

 med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

 med beaktande av förklaringen om Burundi, som antogs vid Afrikanska unionens toppmöte den 13 juni 2015,

 med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 36/19 av den 29 september 2017 om förlängning av mandatet för undersökningskommissionen för Burundi,

 med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015[6] samt rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015[7], (Gusp) 2016/1745 av den 29 september 2016[8] och (Gusp) 2019/1788 av den 24 oktober 2019[9] om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

 med beaktande av uttalandet av den 8 maj 2018 från vice ordföranden/den höga representanten, på EU:s vägnar, om läget i Burundi inför den konstitutionella folkomröstningen,

 med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

 med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986 och som ratificerats av Burundi,

 med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan[10],

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av 2019 års världsrapport från Human Rights Watch om Nigeria,

 med beaktande av 2019 års internationella pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser,

 med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Presidentvalet i Burundi 2015 utlöste oroligheter bland befolkningen. Det ansågs av FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi ha präglats av kraftigt försämrade grundförutsättningar att utöva rösträtten och bojkottades av oppositionen.

B. Oberoende radiostationer är nedsläckta, och tiotals journalister kan fortfarande inte återvända från sin självvalda exil. De som stannat i landet har svårt att arbeta fritt, ofta till följd av trakasserier från säkerhetsstyrkornas sida, som uppmuntras av en officiell diskurs där fristående medier kopplas ihop med fiender till nationen.

C. Situationen i Burundi är fortsatt oroväckande med många rapporter om kränkningar av grundläggande medborgerliga och politiska friheter, samtidigt som de stigande priserna har negativ inverkan på ekonomiska och sociokulturella rättigheter, såsom rätten till en skälig levnadsstandard, rätten till utbildning, rätten att ha tillräckligt med mat och slippa gå hungrig, kvinnors rättigheter, rätten att arbeta och fackliga rättigheter.

D. Försöken att nå en fredlig lösning via den ”inter-burundiska dialogen” har kört fast, vilket allvarligt hotar det planerade valet i maj 2020. Valet riskerar att ytterligare befästa Burundis auktoritära förfall i avsaknad av en meningsfull politisk dialog. Huruvida alla berörda aktörer kan delta i processen förblir osäkert i ett läge där det politiska utrymmet krymper och det finns ett behov av att skapa ett gynnsamt klimat för fredliga, öppna och trovärdiga val.

E. Den av FN:s människorättsråd tillsatta undersökningskommissionen för Burundi framhöll i sin rapport av den 4 september 2019 att det, bara några månader före president- och parlamentsvalet 2020, rådde ett klimat av rädsla och hot för dem som motsatte sig det regerande CNDD-FDD-partiet. Spänningarna har bara ökat ju närmare valet i maj kommer, och lokala myndigheter och medlemmar av regeringspartiets ökända ungdomsförbund Imbonerakure har fortsatt att göra sig skyldiga till politiskt motiverat våld och allvarliga människorättsbrott. Trots upprepade förfrågningar från undersökningskommissionen har Burundis regering vägrat allt samarbete med den.

F. FN:s människorättskontor i Burundi, som arbetat tillsammans med landets regering om fredsbyggande och om reformer i säkerhetssektorn och rättsväsendet och som hjälpt till att bygga upp institutionernas och civilsamhällets kapacitet i människorättsfrågor, stängdes i mars 2019 på tillskyndan av regeringen, som redan hade ställt in allt samarbete med kontoret i oktober 2016.

G. Världsbanken uppskattade Burundis ekonomiska tillväxt till 1,8 % för 2019, jämfört med 1,7 % för 2018. Den totala statsbudgeten för 2019–2020 visar på ett underskott på 189,3 miljarder burundiska franc (14,26 %), att jämföra med 163,5 miljarder franc i underskott för samma period 2018–2019. Enligt UNHCR befann sig 369 517 burundiska flyktingar i grannländer per den 30 september 2019. Sammanlagt 78 000 flyktingar har återvänt frivilligt till Burundi sedan september 2017. 130 562 burundier var internflyktingar per den 28 februari 2019.

H. Enligt Reportrar utan gränser ligger Burundi på plats 159 av 180 i det internationella pressfrihetsindexet för 2019. Yttrandefriheten är avgörande för att garantera fria val med välinformerade väljare. En fri, oberoende och opartisk journalistik är en förlängning av den grundläggande mänskliga rätten till yttrandefrihet. Statskontrollerade traditionella medier, som radio och tidningar, är fortfarande de dominerande informationskällorna. Att öka mediekompetensen och tillgången till internet och sociala medier är nödvändigt för att möjliggöra informationstillgång, stärka den sociala och politiska stabiliteten och dialogen och på så vis säkerställa fria, informationsbaserade och rättvisa val.

I. Burundi är ett av världens fattigaste länder – 74,7 % av befolkningen lever i fattigdom – och ligger på plats 185 av 189 i indexet för mänsklig utveckling. Över 50 % av landets befolkning lider av ständigt otrygg livsmedelsförsörjning, och närmare hälften av befolkningen är under 15 år. Bara under 2019 smittades över 8 miljoner människor av malaria och över 3 000 dog av sjukdomen. Fattigdom, dålig samhällsservice, hög ungdomsarbetslöshet och bristande möjligheter fortsätter att utlösa våld i landet.

J. Den 27 september 2018 tillkännagav Burundis nationella säkerhetsråd en tre månader lång avstängning av internationella icke-statliga organisationer, vilket allvarligt hindrade verksamheten för runt 130 internationella organisationer, av vilka en del gav livräddande bistånd.

K. Den 18 juli 2019 antog regeringen två dekret om tillsättning av en tvärministeriell övervaknings- och utvärderingskommitté för internationella icke-statliga organisationer verksamma i Burundi.

L. Regeringen har vägrat att erkänna några som helst människorättskränkningar sedan kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) stängdes i Burundi den 28 februari 2019 och har inte visat någon vilja att upprätthålla någon form av samarbete med kontoret. Undersökningskommissionen för Burundi är för närvarande den enda oberoende internationella mekanism som undersöker människorättskränkningar och -övergrepp i Burundi.

M. De burundiska myndigheterna har fortsatt att fullständigt och systematiskt avvisa FN:s undersökningskommission för Burundi och dess arbete och har nekat den tillträde till landet under åberopande av att den är politiskt partisk, dock utan att lägga fram några belägg för sina beskyllningar.

N. I oktober 2017 drog Burundi sig ur Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Trots världssamfundets vädjan att inleda förfarandet för att åter ansluta sig till Romstadgan har Burundis regering avstått från att agera.

O. Tanzania och Burundi undertecknade 2019 ett avtal om att de 180 000 burundiska flyktingarna i Tanzania senast den 31 december 2019 skulle återvända till sitt hemland, frivilligt eller ej. I augusti 2019 rapporterade UNHCR att förhållandena i Burundi inte var gynnsamma för ett återvändande, då flyktingar var bland de främsta måltavlorna för människorättsövergrepp.

P. Den 30 december yrkade Burundis allmänne åklagare på 15 års fängelse för fyra journalister från Iwacu-koncernen – Christine Kamikazi, Agnès Ndirubusa, Térence Mpozenzi och Egide Harerimana – samt deras chaufför Adolphe Masabarakiza. Dessa greps den 22 oktober 2019 i kommunen Musigati i den västliga provinsen Bubanza när de bevakade sammandrabbningar mellan rebeller och regeringsstyrkor i nordvästra Burundi, och de står nu åtalade för medverkan till undergrävande av rikets säkerhet.

Q. Iwacu-reportern Jean Bigirimana saknas sedan den 22 juli 2016. Han ska senast ha setts frihetsberövad av medlemmar av den nationella underrättelsetjänsten i Muramvya 45 km öster om huvudstaden Bujumbura. De burundiska myndigheterna har aldrig sagt någonting om hans förvinnande.

R. Den 13 oktober 2015 mördades journalisten Christophe Nkezabahizi tillsammans med sin fru och sina två barn i familjens hus i Bujumbura. Myndigheterna har inte gjort några egentliga försök att utreda våldsbrottet och ställa förövarna inför rätta

S. Artikel 31 i Burundis konstitution garanterar yttrandefrihet, inklusive pressfrihet. Burundi är också part i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som garanterar varje burundiers rätt att ta emot och sprida information. Burundis regering har ett ansvar att främja och skydda rätten till yttrandefrihet och föreningsfrihet enligt vad som fastställs i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Burundi är part i.

T. Utrymmet för civilsamhället och medierna har krympt betydligt på senare år, och många civilsamhällesaktivister och oberoende journalister är kvar i exil. Många av dem som stannat i Burundi möts av hot, frihetsberövande eller rättegångar efter falska anklagelser.

U. Regeringen och medlemmar av det styrande partiets ungdomsavdelning, Imbonerakure, iscensatte en nationell kampanj för att samla in ”frivilliga” bidrag från befolkningen för att finansiera valet 2020. I en rapport av den 6 december 2019 konstaterade Human Rights Watch att medlemmar av Imbonerakure och det lokala styret för detta ändamål ofta använde våld och hot, begränsade rörelsefriheten och tillgången till offentlig service och slog dem som inte lydde.

V. Germain Rukuki, en människorättsaktivist och medlem av den kristna organisationen mot tortyr, ACAT, dömdes i april 2019 till 32 års fängelse för rebellisk verksamhet och hot mot rikets säkerhet, deltagande i en upprorsrörelse och angrepp mot statsöverhuvudet. Aktivisten Nestor Nibitanga, observatör för organisationen APROHD för skydd av mänskliga rättigheter och fängslade personer, dömdes i augusti 2018 till fem års fängelse för hot mot rikets säkerhet.

W. BBC och Voice of America har inte fått sända från Burundi sedan maj 2019 när deras tillstånd drogs in, ursprungligen i sex månader, vilket Kommittén för skydd av journalister (CPJ) rapporterade om då det hände. Den 29 mars tillkännagav Burundis medietillsynsmyndighet, Nationella kommunikationsrådet (CNC), att den hade dragit in verksamhetstillståndet för BBC och förnyat avstängningen av Voice of America. CNC förbjöd också alla journalister i Burundi att ”direkt eller indirekt förmedla information som kan sändas” av antingen BBC eller Voice of America.

X. Den 24 oktober 2019 beslutade rådet att förlänga EU:s restriktiva åtgärder mot Burundi till och med den 24 oktober 2020.

Y. Dessa åtgärder består i reseförbud och frysning av tillgångar för fyra personer vars verksamhet har bedömts undergräva demokratin eller hindra försöken att nå en politisk lösning på krisen i Burundi.

Z. Östafrikanska gemenskapens försök att nå en medlingslösning på den politiska kris som utlöstes av presidentens beslut 2015 att ställa upp för en tredje ämbetsperiod har fortfarande inte lett någonvart. President Pierre Nkurunziza har vid flera tillfällen upprepat att han inte kommer att ställa upp en gång till, men ännu återstår för det styrande partiet att utse sin kandidat till nästa presidentval.

1. Europaparlamentet fördömer skarpt de rådande inskränkningarna av yttrandefriheten i Burundi och de mer allmänna begränsningarna av de medborgerliga friheterna, de storskaliga människorättskränkningarna, hotelserna och godtyckliga gripandena av journalister och sändningsförbuden, som har fördjupat ett klimat av fruktan bland Burundis medier, förvärrat svårigheterna att rapportera och förhindrat ordentlig bevakning, särskilt inför valet 2020.

2. Europaparlamentet är fortsatt djupt bekymrat över människorättssituationen i Burundi, som undergräver alla initiativ till försoning, fred och rättvisa, och i synnerhet den fortsatta förekomsten av godtyckliga gripanden och utomrättsliga avrättningar.

3. Europaparlamentet fördömer skarpt den fortsatta försämringen av människorättssituationen i landet, särskilt för verkliga och misstänkta oppositionsanhängare, även burundier som återvänder från utlandet. Parlamentet erinrar om att Burundi är bundet av Cotonouavtalets människorättsklausul. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att omedelbart vända denna destruktiva trend och att efterleva landets skyldigheter på människorättsområdet, bland annat enligt den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella mekanismer som regeringen har ratificerat.

4. Europaparlamentet erinrar Burundis regering om att villkoren för inkluderande, trovärdiga, fredliga och öppna val förutsätter att man säkerställer rätten till yttrandefrihet, informationstillgång, press- och mediefrihet och förekomsten av ett fritt område där människorättsförsvarare kan uttala sig utan hot eller fruktan för repressalier. Parlamentet uppmanar därför med kraft de burundiska myndigheterna att upphäva åtgärder som begränsar eller hindrar civilsamhällets verksamhet och som begränsar tillgången till, och friheten för, oberoende traditionella och moderna medier.

5. Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att lägga ned åtalen mot, och att omedelbart och villkorslöst frige, de nyligen fängslade Iwacu-journalisterna och alla andra som gripits för att de utövat sina grundläggande rättigheter.

6. Europaparlamentet framhåller civilsamhällets och journalisternas vitala roll i ett demokratiskt samhälle, särskilt med anledning av det stundande valet, och uppmanar de burundiska myndigheterna att upphöra med hot, trakasserier och godtyckliga gripanden av journalister, människorättsaktivister och oppositionsmedlemmar. Vidare uppmanar parlamentet myndigheterna att låta människorättsaktivister och journalister utföra sitt legitima uppdrag att obehindrat undersöka och rapportera om människorättsövergrepp.

7. Europaparlamentet noterar med stor oro det växande antalet internflyktingar från Burundi och grannländer. Parlamentet uppmanar EU att utöka finansieringen och andra humanitära insatser till förmån för burundier som är internflyktingar eller flyktingar.

8. Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att sätta stopp för utpressningen av medborgare och se till att ingen hindras från att komma åt allmännyttiga varor eller tjänster, såsom vård, mat, vatten och utbildning, och att låta humanitära aktörer verka självständigt och ge bistånd på grundval av plikten att tillgodose de mest akuta behoven.

9. Europaparlamentet understryker att det krävs avsevärda förbättringar av den politiska situationen och människorättssituationen, särskilt i fråga om grundläggande friheter såsom yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet, och framsteg i försoningsprocessen om trovärdiga val ska vara möjliga. Parlamentet uppmanar Burundis regering att se till att kränkningar av dessa rättigheter utreds på ett opartiskt sätt och att förövarna åtalas i rättegångar som uppfyller internationella normer.

10. Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att göra omfattande och transparenta utredningar för att alla påstådda gärningsmän bakom mord, försvinnanden, utpressning, misshandel, godtyckliga gripanden, hot, trakasserier och andra typer av övergrepp ska ställas till svars i rättvisa och trovärdiga rättegångar. Parlamentet uttrycker stor oro över den fortsatta straffriheten för förövare av människorättskränkningar som begåtts av Imbonerakure. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att inleda en oberoende utredning av fallen med journalisterna Jean Bigirimana, som är försvunnen sedan den 22 juli 2016, och Christophe Nkezabahzi, som mördades tillsammans med sin fru och sina två barn den 13 oktober 2015.

11. Europaparlamentet inser vilken nyckelroll regionala aktörer som Östafrikanska gemenskapen och Afrikanska unionen har för att få till stånd en hållbar lösning på den politiska krisen i Burundi, och framhåller behovet av en mer aktiv hållning och intensifierade ansträngningar för att få slut på krisen och skydda Burundis folk så att en större regional upptrappning kan undvikas. Parlamentet uppmanar Afrikanska unionen att skyndsamt placera ut människorättsobservatörer i Burundi och se till att de har obegränsat tillträde över hela landet och kan utföra sitt uppdrag.

12. Europaparlamentet beklagar dödläget i genomförandet av Arushaavtalet och uppmanar med kraft avtalets garanter att sträva efter försoning. Parlamentets uttrycker sitt engagemang för den inter-burundiska dialogen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att stödja Östafrikanska gemenskapen i arbetet med att underlätta den inter-burundiska dialogen. Parlamentet uppmanar med kraft alla deltagare i denna dialog att samarbeta konstruktivt och låta oppositionen, människorättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer delta obehindrat.

13. Europaparlamentet uppmanar Burundi att begagna sig av dagordningarna på möten inom ramen för det regionala eller internationella samfundet för att enas om en kompromiss om genomförandet av befintliga beslut på FN- eller AU-nivå, nämligen FN:s säkerhetsråds resolution 2303, undertecknande av samförståndsavtalet med Afrikanska unionens observatörer och återupptagande av samarbetet med OHCHR.

14. Europaparlamentet beklagar att Burundi framhärdat i sin vägran att samarbeta med FN:s undersökningskommission och ge sitt samtycke till att det lokala kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter återupptar sin verksamhet.

15. Europaparlamentet uppmanar FN att fortsätta med de opartiska utredningarna av alla påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, bland annat sådana som begåtts av statstjänstemän och ungdomsförbundet Imbonerakure, och att lagföra de ansvariga på lämpligt sätt. Parlamentet framhåller att brottslingar och mördare måste ställas inför rätta, oavsett vilken grupp de tillhör, och att adekvat gottgörelse måste erbjudas alla offer och alla som överlevt allvarliga människorättskränkningar i Burundi.

16. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att tillhandahålla flexibelt och direkt ekonomiskt stöd till civilsamhälles- och medieorganisationer, däribland även kvinnoorganisationer, som fortfarande är verksamma på plats, men även de som befinner sig i exil, i synnerhet de som arbetar med att främja och skydda politiska, medborgerliga, ekonomiska och sociala rättigheter samt medierättigheter.

17. Europaparlamentet uppmanar EU och EU-ländernas diplomater i Burundi att se till att EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare tillämpas fullt ut, särskilt genom att närvara vid rättegångsförhandlingar med alla journalister, politiska fångar och människorättsförsvarare, i synnerhet Iwacu-journalisterna, och genom att besöka människorättsförsvarare, aktivister och journalister i fängelse.

18. Europaparlamentet vill se en utvidgning av EU:s riktade sanktioner och uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att införa egna riktade sanktioner, bland annat reseförbud och frysning av tillgångar, mot personer som är ansvariga för pågående allvarliga människorättskränkningar i Burundi. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skyndsamt utarbeta en utvidgad förteckning med namnen på dem som är ansvariga för att ha planerat, organiserat och verkställt människorättskränkningar, i syfte att lägga dem till förteckningen över burundiska företrädare som redan omfattas av EU-sanktioner.

19. Europaparlamentet beklagar djupt att Burundi inte vidtagit några åtgärder för åter ansluta sig till Romstadgan. Parlamentet uppmanar med kraft den burundiska regeringen att omedelbart inleda ett sådant förfarande. Parlamentet uppmanar EU att stödja alla ansträngningar som Internationella brottmålsdomstolen gör för att utreda de brott som begåtts i Burundi och ställa förövarna inför rätta.

20. Europaparlamentet beklagar den fortsatta underfinansieringen i samband med den burundiska flyktingkrisen, som allvarligt påverkar flyktingarnas säkerhet och välbefinnande. Parlamentet uppmanar världssamfundet och humanitära organisationer att öka biståndet till alla som för närvarande är flyktingar eller fördrivna på grund av konflikten. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att i enlighet med rekommendationen från FN:s undersökningskommission för Burundi bevilja asylsökande från Burundi flyktingstatus och att noga följa situationen i Burundi med anledning av 2020 års val.

21. Europaparlamentet uttrycker djup oro över rapporterna om ökat tryck på burundiska flyktingar att återvända hem inför 2020 års val. Parlamentet uppmanar regeringarna i regionen att se till att flyktingarnas återvändande är frivilligt, baseras på välgrundade beslut och äger rum under säkra och värdiga former. Parlamentet erinrar om att UNHCR anser att villkoren för ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande inte är uppfyllda.

22. Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att låta politiska motståndare i exil återvända och bedriva kampanjer fritt och utan hot, gripanden eller våld och att låta externa observatörer övervaka både valförberedelserna och röstnings- och rösträkningsförfarandena.

23. Europaparlamentet upprepar att en inkluderande politisk dialog med internationell medling och i enlighet med Arushaavtalet och Burundis konstitution kvarstår som den enda vägen till en varaktig fred i Burundi. Parlamentet uppmanar därför Östafrikanska gemenskapen att, som den främsta sammankallande parten i den inter-burundiska dialogen, vidta lämpliga åtgärder för att bestämt och utan dröjsmål få med den burundiska regeringen i en inkluderande dialog om en fredlig och varaktig lösning på den nuvarande krisen.

24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Burundis president, talmannen i Burundis parlament, den gemensamma AVS-EU-församlingen samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

 

 

[1] EUT C 265, 11.8.2017, s. 137.

[2] EUT C 399, 24.11.2017, s. 190.

[3] EUT C 242, 10.7.2018, s. 10.

[4] EUT C 334, 19.9.2018, s. 146.

[5] Antagna texter, P8_TA(2018)0305.

[6] EUT L 257, 2.10.2015, s. 1.

[7] EUT L 257, 2.10.2015, s. 37.

[8] EUT L 264, 30.9.2016, s. 29.

[9] EUT L 272, 25.10.2019, s. 147.

[10] EUT L 73, 18.3.2016, s. 90.

Senaste uppdatering: 16 januari 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy