Förfarande : 2020/2880(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : RC-B9-0375/2020

Ingivna texter :

RC-B9-0375/2020

Debatter :

PV 26/11/2020 - 8.1
CRE 26/11/2020 - 8.1

Omröstningar :

PV 26/11/2020 - 16

Antagna texter :

P9_TA(2020)0329

<Date>{25/11/2020}25.11.2020</Date>
<RepeatBlock-NoDocSe> <NoDocSe>B9-0375/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9-0377/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9-0378/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9-0379/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9-0380/2020</NoDocSe> }
 <NoDocSe>B9-0381/2020</NoDocSe></RepeatBlock-NoDocSe> } RC1
PDF 171kWORD 56k

<TitreType>GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Replacing>som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:</Replacing>

<TablingGroups>B9-0375/2020 (GUE/NGL)

B9-0377/2020 (Verts/ALE)

B9-0378/2020 (S&D)

B9-0379/2020 (ECR)

B9-0380/2020 (Renew)

B9-0381/2020 (PPE)</TablingGroups>


<Titre>om den försämrade människorättssituationen i Algeriet, särskilt fallet med journalisten Khaled Drareni</Titre>

<DocRef>(2020/2880(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Michael Gahler, Isabel Wiseler-Lima, Željana Zovko, Sandra Kalniete, Miriam Lexmann, Loránt Vincze, Tomáš Zdechovský, Peter van Dalen, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Inese Vaidere, Vangelis Meimarakis, Krzysztof Hetman, Romana Tomc, Magdalena Adamowicz, Ivan Štefanec, Maria Walsh, Adam Jarubas, Benoît Lutgen, Eva Maydell, Jiří Pospíšil, Stanislav Polčák, Stelios Kympouropoulos, Michaela Šojdrová, Paulo Rangel, Vladimír Bilčík, Ioan-Rareş Bogdan</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

<Depute>Kati Piri, Nacho Sánchez Amor</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

<Depute>Karin Karlsbro, Andrus Ansip, Petras Auštrevičius, Izaskun Bilbao Barandica, Katalin Cseh, Bernard Guetta, Svenja Hahn, Moritz Körner, María Soraya Rodríguez Ramos, Nicolae Ştefănuță, Hilde Vautmans</Depute>

<Commission>{Renew}för Renew-gruppen</Commission>

<Depute>Salima Yenbou, Hannah Neumann</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

<Depute>Anna Fotyga, Karol Karski, Raffaele Fitto, Angel Dzhambazki, Charlie Weimers, Assita Kanko, Adam Bielan, Elżbieta Kruk, Alexandr Vondra, Veronika Vrecionová, Emmanouil Fragkos, Ruža Tomašić, Jan Zahradil, Eugen Jurzyca, Joanna Kopcińska, Witold Jan Waszczykowski, Jadwiga Wiśniewska</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

<Depute>Marisa Matias</Depute>

<Commission>{GUE/NGL}för GUE/NGL-gruppen</Commission>

<Depute>Fabio Massimo Castaldo</Depute>

</RepeatBlock-By>


Europaparlamentets resolution om den försämrade människorättssituationen i Algeriet, särskilt fallet med journalisten Khaled Drareni

(2020/2880(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Algeriet, särskilt resolutionerna av den 28 november 2019 om situationen för de grundläggande friheterna i Algeriet[1], och av den 30 april 2015 om fängslandet av aktivister för arbetstagares och mänskliga rättigheter i Algeriet[2],

 med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2019 av den 15 juni 2020,

 med beaktande av Internationella juristkommissionens briefingdokument Flawed and inadequate: Algeria’s Constitutional Amendment Process, som offentliggjordes i oktober 2020,

 med beaktande av den gemensamma skrivelsen av den 29 september 2020, undertecknad av 31 lokala, regionala och internationella organisationer i det civila samhället, som fördömer ingripandena mot det civila samhället i Algeriet,

 med beaktande av de fyra meddelanden som FN:s råd för mänskliga rättigheter och dess mandat för särskilda förfaranden sände till den algeriska regeringen mellan den 30 mars och den 16 september 2020 om våldsamma och godtyckliga gripanden, orättvisa rättegångar och repressalier mot människorättsförsvarare och fredliga aktivister,

 med beaktande av associeringsavtalet EU–Algeriet, särskilt artikel 2, som stadgar att respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter måste utgöra en väsentlig del av avtalet och vara vägledande för avtalsparternas inhemska och internationella politik,

 med beaktande av det 11:e sammanträdet för associeringsrådet EU–Algeriet,

 med beaktande av de gemensamma partnerskapsprioriteringar som Algeriet och Europeiska unionen antog inom ramen för den reviderade europeiska grannskapspolitiken den 13 mars 2017,

 med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2020 om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024, och särskilt EU-mekanismen för människorättsförsvarare, som inrättats för att skydda och stödja journalister och mediearbetare,

 med beaktande av den algeriska strafflagen, särskilt artiklarna 75, 79, 95a, 98, 100, 144, 144a, 144a2, 146 och 196 a,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, om dödsstraff, om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och om yttrandefrihet online och offline, samt av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och konventionen om barnets rättigheter, alla fyra ratificerade av EU:s medlemsstater och Algeriet,

 med beaktande av yttrande 7/2020 om frihetsberövandet av Fadel Breika, som antogs av FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande (UNWGAD),

 med beaktande av den tredje allmänna periodiska översynen av Algeriet som FN:s råd för de mänskliga rättigheterna antog vid sitt 36:e möte den 21 och 22 september 2017,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

 med beaktande av 2020 års globala pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

 med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. I början av februari 2019 inleddes en aldrig tidigare skådad proteströrelse (Hirak) i Algeriet som reaktion på möjligheten till en femte mandatperiod för den dåvarande presidenten, Abdelaziz Bouteflika. Fredliga demonstrationer mot regeringens korruption och med krav på en civil stat, ett oberoende rättsväsende, demokratiska reformer, transparens och en inkluderande ram för att förbereda för fria val ägde rum regelbundet i hela landet på fredagar och tisdagar, och fortsatte under ett helt år, även under valprocessen. Dessa omfattande demonstrationer varje vecka upphörde frivilligt i mars 2020 på grund av covid-19-pandemin, men proteströrelsen har fortsatt på sociala medier.

B. Efter president Bouteflikas avgång den 2 april 2019, som svar på Hirak-rörelsen, och efter två därpå följande uppskjutna val, då den militära ledningen spelade en framträdande roll, höll Algeriet ett presidentval den 12 december 2019, som gjorde att den före detta premiärministern Abdelmadjid Tebboune blev president. Hirak‑rörelsen fördömde förteckningen över kandidater på grund av deras kopplingar till den tidigare administrationen och bojkottade valet, där det officiella valdeltagandet var under 40 procent.

C. Frihetsberövanden av politiska skäl och godtyckliga gripanden av fredliga Hirak‑aktivister och fackföreningsaktivister samt journalister har ökat sedan sommaren 2019, i strid med de grundläggande rättigheterna till en rättvis rättegång och ett korrekt rättsförfarande. Censuren, rättegångarna och de stränga straffen för oberoende medier, som ofta anklagas för att ha förbindelser med främmande makter mot den nationella säkerheten, blir allt värre trots att Bouteflikas regering officiellt är över. De säkerhetsrestriktioner som infördes för att bekämpa covid-19-pandemin har bidragit till skärpta kontroller, och myndigheterna använder dem till att ytterligare begränsa det medborgerliga utrymmet, hämma det fredliga oliktänkandet och inskränka yttrandefriheten.

D. Mot bakgrund av det förtryck som sker just nu i Algeriet kommer det fram fler och fler anklagelser om tortyr på polisstationer och i generaldirektoratet för inre säkerhet i Alger, såsom i fallet med fången Walid Nekkiche.

E. Mellan den 30 mars och den 16 april 2020 skickades tre meddelanden till den algeriska regeringen genom FN:s särskilda förfarande angående godtyckliga och våldsamma gripanden, orättvisa rättegångar samt repressalier mot människorättsförsvarare och fredliga aktivister, med ett fjärde meddelande den 27 augusti 2020 angående Mohamed Khaled Drareni.

F. Mohamed Khaled Drareni, korrespondent för TV5 Monde, företrädare för Reportrar utan gränser och direktör för nyhetswebbplatsen Casbah Tribune, dömdes i augusti 2020 till tre års fängelse och böter på 50 000 algeriska dinar för att ha filmat poliser som attackerar demonstranter i Alger. Han åtalades officiellt för att ha ”uppviglat en obeväpnad sammankomst” och ”undergrävt det nationella territoriets integritet”. Den 15 september 2020 sänktes hans straff till två år efter överklagan. Den 16 september 2020 fördömde de särskilda rapportörerna och arbetsgruppen för FN:s särskilda förfaranden hans fängelsestraff i starkast möjliga ordalag, uppmanade de algeriska myndigheterna att omedelbart frige honom och beskrev den fällande domen som en uppenbar kränkning av yttrandefriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten.

G. Mohamed Khaled Drareni bevakade Hirak-protesterna två gånger i veckan från och med att de började i februari 2019. Hans avslöjanden om den algeriska regeringens hårda tillslag mot fredliga sammankomster och yttrandefriheten ledde till att han greps, förhördes och hotades för sin bevakning av Hirak-protesterna tre gånger före hans fällande dom, mer specifikt den 14 maj 2019, den 9 augusti 2019 och den 9 januari 2020, liksom till mutförsök från regeringstjänstemän vid två tillfällen. Han fick veta att hans senaste frihetsberövande var en sista varning innan han skulle hänskjutas till rättsväsendet. Den 7 mars 2020 greps Mohamed Khaled Drareni under en av Hirak-protesterna. Drareni släpptes den 10 mars men greps på nytt den 27 mars.

H. Dagen då han greps för första gången häktades över 20 andra fredliga demonstranter. Två av de som arresterades blev gripna för att de viftat med Amazigh-flaggan. Amazigh-flaggan används av många under Hirak-protesterna. General Ahmed Gaid Salah förbjöd användningen av flaggan i juni 2019. Under de senaste månaderna har tidigare regimtjänstemän inlett en smutskastningskampanj mot befolkningen i regionen Kabilye, som huvudsakligen består av folkgruppen Amazigh, vilket skulle kunna leda till etniska splittringar inom Hirak-rörelsen. Amazigh-aktivister och Hirak-aktivister, bland annat Yacine Mebarki, utsätts fortfarande för godtyckliga gripanden för att de uttrycker avvikande religiösa och politiska åsikter.

I. Hirak-protesterna krävde tillbaka det offentliga utrymmet för medborgarna. Särskilt efter att Hirak-rörelsen flyttade online för att förhindra spridningen av covid-19 har inskränkningarna av yttrandefriheten och begränsningarna för journalister skärpts, i synnerhet genom blockering av webbplatser, censur av tv-program och frihetsberövande och trakasserier av journalister, mediechefer och demonstranter som uttrycker sina åsikter på sociala medier, och minst sex nyhetswebbplatser har blockerats på algeriska nätverk i april och maj 2020.

J. Lokala rättighetsgrupper uppskattar att minst 200 personer utsattes för godtyckliga gripanden mellan mars och juni 2020 för att de uttryckt sin åsikt eller på grund av påstått stöd till Hirak-rörelsen. Den nationella kommittén för frigivande av fångar (CNLD) dokumenterade minst 91 frihetsberövade samvetsfångar den 17 november, jämfört med 44 i slutet av augusti, varav ett antal sitter i häkte på obestämd tid. Risken för ett utbrott av covid-19 i fängelserna utgör ett ytterligare hot mot de som frihetsberövats för att ha uttryckt sina politiska åsikter. Mot bakgrund av covid‑19‑pandemin krävde FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, den 25 mars 2020 att politiska fångar och de som frihetsberövats för att ha uttryckt kritiska åsikter skulle friges.

K. Sedan januari 2020 har aktivister, särskilt Feminicides-dz, registrerat 41 kvinnomord. Kvinnorättsrörelser har under 2020 intensifierat sina anmälningar av det ökande våldet mot kvinnor och antalet kvinnomord och krävt en översyn av den befintliga lagstiftningen, särskilt familjelagen och ett antal artiklar i strafflagen, för att garantera full jämställdhet mellan kvinnor och män.

L. I april 2020 antog Algeriet också ändringar av strafflagen genom lag 20-06, som ytterligare inskränker och kriminaliserar utövandet av grundläggande rättigheter såsom pressfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten med den påhittade motiveringen att de är ”falska nyheter” som undergräver den algeriska staten. De algeriska myndigheterna använder i allt större utsträckning vagt formulerade artiklar i strafflagen, bland annat de som lades till i april 2020, för att åtala personer som utövar sina rättigheter till åsikts- och yttrandefrihet, sin rätt att delta i fredliga sammankomster och sin föreningsfrihet. Förstagångsförbrytare kan dömas till högst fem års fängelse om brottet begicks under ”en period av nedstängning för folkhälsan eller en naturkatastrof, biologisk katastrof, teknisk katastrof eller annan typ av katastrof”.

M. I samband med förtrycket av det medborgerliga utrymmet har de algeriska myndigheterna gått vidare med en uppifrån-och-ned-process för ändring av konstitutionen, som påstås vara en del av president Tebbounes åtagande vid sitt tillträde om att ”bygga ett nytt Algeriet” som svar på Hirak-protesterna, men som saknar brett stöd i hela det algeriska samhället och som har kritiserats av oberoende civilsamhällesorganisationer för att den strider mot internationella normer för delaktighet, deltagande, transparens och suveränitet i konstitutionsprocesser. De samtidiga massgripandena av aktivister från civilsamhället och journalister gjorde att processen för ändring av konstitutionen tappade legitimitet i medborgarnas ögon.

N. Algeriet höll en folkomröstning den 1 november om ändringen av konstitutionen, inbegripet en begränsning av presidentskapet till två ämbetsperioder. Folkomröstningen resulterade i Algeriets lägsta valdeltagande sedan landet blev självständigt 1962, med ett officiellt valdeltagande på 23,7 procent. Den nya konstitutionen godkändes officiellt av 66,8 procent av väljarna. Den nya konstitutionen ska nu ratificeras när presidenten återvänder till Algeriet.

O. Algeriets konstitution bibehåller villkoret för pressfrihet, som officiellt beviljas i artikel 54 i den reviderade konstitutionen, nämligen respekt för ”nationens traditioner och religiösa, moraliska och kulturella värden”. Sådana inskränkningar av pressfriheten strider mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Algeriet har ratificerat. I den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna anges att inga mediekanaler kan straffas för att ha kritiserat ett politiskt eller socialt system. Ändringen inför också en farlig förändring genom att arméns politiska roll och makt förankras i konstitutionen. Den konstitutionella reformen bibehåller även presidentskapets dominans över alla institutioner, inbegripet rättsväsendet.

P. Den nationella unionen för fredsdomare (SNM) har fördömt de algeriska myndigheternas genomgripande och otillbörliga användning av häktning. Personal inom rättsväsendet utsattes för yrkesmässiga sanktioner efter att de frikänt fredliga aktivister eller efter att de krävt respekt för rättsväsendets oberoende från de verkställande myndigheterna.

Q. Algeriet rankades 2020 på plats 146 av 180 i det internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser, fem platser lägre än 2019 och 27 platser lägre än 2015.

R. Algeriet är en viktig partner för Europeiska unionen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken med viktiga politiska, ekonomiska och mellanmänskliga intressen i landet och regionen. Prioriteringarna för partnerskapet EU–Algeriet är ett uttryck för ett gemensamt åtagande i fråga om de universella värdena demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

1. Europaparlamentet fördömer med kraft upptrappningen av godtyckliga och olagliga gripanden, frihetsberövanden och rättsliga trakasserier av journalister, människorättsförsvarare, fackföreningsmedlemmar, advokater, aktivister från det civila samhället och andra fredliga aktivister i Algeriet, vilket inte har gett utrymme för politisk dialog om den odemokratiska konstitutionella översynen och utövandet av yttrande-, mötes- och föreningsfriheten. Parlamentet fördömer användningen av nödåtgärder i samband med covid-19-pandemin som en förevändning för att begränsa det algeriska folkets grundläggande rättigheter.

2. Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige Mohamed Khaled Drareni och alla dem som frihetsberövats och åtalats för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet, både online och offline, och till mötes- och föreningsfrihet, däribland Yacine Mebarki, Abdellah Benaoum, Mohamed Tadjadit, Abdelkrim Zeghileche, Walid Kechida, Brahim Laalami, Aissa Chouha, Zoheir Kaddam, Walid Nekkiche, Nourredine Khimoud och Hakim Addad. Parlamentet upprepar uppmaningen från Michelle Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, mot bakgrund av covid-19-pandemin, att omedelbart frige alla politiska fångar och dem som frihetsberövats för att ha uttryckt avvikande åsikter. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att häva blockeringen av medieföretag och sätta stopp för gripanden och frihetsberövanden av politiska aktivister, journalister och människorättsförsvarare och alla andra som uttrycker avvikande åsikter eller kritik mot regeringen.

3. Europaparlamentet upprepar att yttrandefriheten, inbegripet friheten för journalister och medborgarjournalister att rapportera, analysera och kommentera protester eller andra missnöjesyttringar mot regeringen eller statliga institutioner eller enskilda personer, är avgörande för en fullt demokratisk politisk övergång.

4. Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med alla algeriska medborgare – kvinnor och män med olika geografisk, socioekonomisk och etnisk bakgrund – som fredligt har demonstrerat sedan februari 2019 för att kräva en civilt kontrollerad stat, folklig suveränitet, respekt för rättsstatsprincipen, social rättvisa och jämställdhet. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa korruption.

5. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de algeriska myndigheterna att upphöra med alla former av hot, rättsliga trakasserier, kriminalisering eller godtyckliga gripanden och frihetsberövanden av kritiska journalister, bloggare, människorättsförsvarare, advokater och aktivister, och att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa och garantera alla rätt till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, mediefrihet samt tanke-, samvets- och religions- och trosfrihet, som garanteras i Algeriets konstitution och i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Algeriet har undertecknat och ratificerat. Parlamentet fördömer alla former av övervåld från brottsbekämpande tjänstemäns sida för att upplösa fredliga protester. Parlamentet uppmanar Algeriets myndigheter att genomföra en oberoende undersökning av samtliga fall där säkerhetsstyrkorna använt sig av övervåld och att ställa förövarna till svars. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att genomföra sina internationella åtaganden inom ramen för FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Uncat).

6. Europaparlamentet konstaterar att sedan parlamentet antog sin resolution av den 28 november 2019 har vissa politiska aktivister tillfälligt släppts, såsom oppositionsföreträdarna Karim Tabbou, Mustapha Bendjema och Khaled Tazaghart.

7. Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att säkerställa att det skapas ett fritt medborgarutrymme som möjliggör en verklig politisk dialog och inte kriminaliserar utövandet av de grundläggande friheterna, genom att anta ny lagstiftning som är helt i linje med internationella normer och som inte medger undantag som är olagliga enligt folkrätten, särskilt de konventioner som Algeriet har ratificerat, inbegripet konventionerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO). Parlamentet betonar att detta fria medborgarutrymme är en förutsättning för ett demokratiskt och civilt ledarskap i Algeriet. Parlamentet beklagar djupt att utländska reportrar fortfarande stöter på administrativa hinder och andra stötestenar när det gäller att få pressvisum för att arbeta i landet.

8. Europaparlamentet påminner om att respekten för de demokratiska principer och grundläggande rättigheter som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är en av grundsatserna i associeringsavtalet mellan EU och Algeriet från 2005. Parlamentet understryker att den pågående politiska övergången måste garantera att algerier av alla kön och alla geografiska, socioekonomiska och etniska bakgrunder, inbegripet imazighen, har rätt att delta fullt ut i den demokratiska processen och att utöva sin rätt att delta i skötseln av offentliga angelägenheter, bland annat genom att vända trenden mot ett minskat utrymmet för ett oberoende civilt samhälle, journalistik och politisk aktivism.

9. Europaparlamentet uttrycker oro över nya restriktiva lagar, såsom lag 20-06, som godtyckligt kriminaliserar spridningen av ”falska nyheter” som undergräver offentliga tjänstemäns anseende och finansieringen av föreningar. Parlamentet betonar att denna lag innehåller flera bestämmelser som strider mot internationella normer för yttrandefrihet och föreningsfrihet, däribland artiklarna 19 och 22 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).

10. Europaparlamentet uppmanar med kraft de algeriska myndigheterna att se över den nuvarande restriktiva lagen 12–06 från 2012 om föreningar och lag 91–19 från 1991 om offentliga möten och demonstrationer, som inför ett system med förhandstillstånd, och att se till att den berörda administrativa myndigheten utan dröjsmål utfärdar ett registreringsbevis till en rad civilsamhällesorganisationer, icke-statliga organisationer, religiösa organisationer och välgörenhetsorganisationer som har ansökt om omregistrering.

11. Europaparlamentet beklagar de ändringar av Algeriets strafflag som gjordes i april 2020 och som begränsar press-, yttrande- och föreningsfriheten. Parlamentet uppmanar med kraft de algeriska myndigheterna att se över strafflagen, särskilt artiklarna 75, 79, 95a, 98, 100, 144, 144a, 144a2, 146 och 196a, i linje med ICCPR och ACHPR, i syfte att stoppa kriminaliseringen av yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

12. Europaparlamentet välkomnar att artikel 4 och 223 i den reviderade konstitutionen stärker tamazights ställning som nationellt och officiellt språk. Parlamentet betonar att sådana förklaringar inte får vara ett sätt att bortse från de strukturella problem som tamazight som står inför eller att försöka splittra Hirak-rörelsen. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att se till att arabiska och tamazight behandlas lika enligt lagen. Parlamentet uppmanar den algeriska regeringen att upphäva förbudet mot att visa Amazigh-flaggan och att omedelbart frige alla som sitter fängslade för att ha visat Amazigh-symboler.

13. Europaparlamentet stöder de algeriska advokater och andra rättstillämpare som fortsätter att sträva efter att upprätthålla högsta möjliga rättvisa trots omständigheterna och de risker som detta medför. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att fullt ut garantera rättsväsendets oberoende och opartiskhet samt att upphöra med och förbjuda alla former av begränsningar, otillbörlig påverkan, påtryckningar, hot eller inblandning i det rättsliga beslutsfattandet och andra rättsliga frågor.

14. Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att säkerställa både fullständig ansvarsskyldighet och civil och demokratisk kontroll av de väpnade styrkorna och att de i praktiken underordnas en lagligt inrättad civil myndighet, och att garantera att militärens roll är tillräckligt definierad i konstitutionen och uttryckligen begränsad till frågor som rör det nationella försvaret.

15. Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att ge internationella människorättsorganisationer och FN:s särskilda förfaranden tillträde till landet.

16. Europaparlamentet uttrycker oro över de administrativa hinder som drabbar religiösa minoriteter i Algeriet, och framför allt över förordning 06-03. Parlamentet uppmanar Algeriets regering att se över förordning 06-03, för att få den att stämma bättre överens med landets konstitution och med dess internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, framför allt artikel 18 i ICCPR. Parlamentet begär att religionsfriheten ska respekteras för alla religiösa minoriteter.

17. Europaparlamentet förväntar sig att EU placerar människorättssituationen i centrum för sina kontakter med de algeriska myndigheterna, särskilt under det kommande associeringsrådet EU-Algeriet. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att upprätta och tillhandahålla en förteckning över enskilda fall som ger anledning till särskild oro, däribland de som nämns i denna resolution, och att regelbundet rapportera till parlamentet om framstegen med att lösa dessa fall.

18. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter stödja civilsamhällsgrupper, människorättsförsvarare, journalister och demonstranter, bland annat genom att inta en mer bestämd offentlig ståndpunkt om respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Algeriet, genom att tydligt och offentligt fördöma människorättskränkningar, genom att uppmana myndigheterna att frige godtyckligt frihetsberövade personer och upphöra med överdriven användning av frihetsberövande före häktning, genom att begära tillgång till frihetsberövade personer och övervaka rättegångar mot aktivister, journalister och människorättsförsvarare och att noggrant övervaka människorättssituationen i Algeriet med hjälp av alla tillgängliga instrument.

19. Europaparlamentet understryker vikten av förbindelserna mellan EU och Algeriet då Algeriet är en viktig granne och partner. Parlamentet påminner om vikten av starka och djupa förbindelser mellan EU och Algeriet och bekräftar sitt åtagande att främja dessa förbindelser, på grundval av full respekt för gemensamma värden såsom respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och mediefrihet.

20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s delegation i Alger, Algeriets regering, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter och Europarådet.

 

 

 

 

 

[1] Antagna texter, P9_TA(2019)0072.

[2] Antagna texter, P8_TA(2015)0188.

Senaste uppdatering: 26 januari 2021Rättsligt meddelande - Integritetspolicy