GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om läget avseende avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba mot bakgrund av den höga representantens besök nyligen på ön
10.7.2023 - (2023/2744(RSP))
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
B9‑0311/2023 (PPE)
B9‑0321/2023 (Renew)
B9‑0322/2023 (ECR)
Gabriel Mato, Antonio López‑Istúriz White, Francisco José Millán Mon, Leopoldo López Gil, Paulo Rangel
för PPE-gruppen
Javier Nart, Dita Charanzová, Malik Azmani, José Ramón Bauzá Díaz, Olivier Chastel, Urmas Paet, Hilde Vautmans
för Renew-gruppen
Carlo Fidanza, Joachim Stanisław Brudziński, Andżelika Anna Możdżanowska
för ECR-gruppen
Förslag till Europaparlamentets resolution om läget avseende avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba mot bakgrund av den höga representantens besök nyligen på ön
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba,
– med beaktande av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan[1], som undertecknades i december 2016 och som tillämpats provisoriskt sedan den 1 november 2017,
– med beaktande av resultaten av den tredje formella människorättsdialogen inom ramen för avtalet om politisk dialog och samarbete, som hölls den 26 februari 2021,
– med beaktande av resultaten av mötet i gemensamma rådet EU-Kuba i Havanna den 26 maj 2023, och det gemensamma pressmeddelandet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Kubas biträdande utrikesminister efter detta möte,
– med beaktande av uttalandet från unionens höga representant på EU:s vägnar på årsdagen av demonstrationerna den 11 och 12 juli 2021,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966 och andra internationella fördrag och instrument på människorättsområdet,
– med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, som Cuba är part i,
– med beaktande av den kubanska konstitutionen och dess strafflag,
– med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2020–2024,
– med beaktande av resolution 2506 (2023) av den 22 juni 2023 från Europarådets parlamentariska församling om de politiska konsekvenserna av Ryska federationens anfallskrig mot Ukraina,
– med beaktande av rapport nr 83/23 om fall 14.196 från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) av den 9 juni 2023 Admissibility and merits report (publikation) – Oswaldo José Payá Sardiñas m.fl., Kuba,
– med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden av den 6 augusti 2021,
– med beaktande av definitionen av ”organisationer i det civila samhället” i Europeiska unionens officiella tidning,
– med beaktande av dokumentet ARES (2021) 2474104 från Europeiska utrikestjänstens biträdande verkställande direktör för Nord-, Central- och Sydamerika,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,
– med beaktande av rapporter från människorättsorganisationer såsom Human Rights Watch, Stiftelsen för mänskliga rättigheter och Prisoners Defenders,
– med beaktande av kapitel IV.B om Kuba i IACHR:s årsrapport för 2020,
– med beaktande av meddelandet från den särskilda rapportören för moderna former av slaveri, inbegripet dess orsaker och konsekvenser, och den särskilda rapportören för människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, av den 6 november 2019 till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om de kubanska medicinska brigaderna,
– med beaktande av slutsatserna från den senaste allmänna återkommande utvärderingen av Kuba från 2018 om de kubanska medicinska brigaderna,
– med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I sin resolution av den 5 juli 2017[2] gav parlamentet sitt samtycke till avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba på tydliga villkor kopplade till förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i Kuba i enlighet med skälen H, I, J, L och T och punkterna 7, 8, 9, 10 och 12 i resolutionen. EU påminde vid den tredje formella människorättsdialogen med Kuba den 26 februari 2021 om nödvändigheten att respektera internationell människorättslagstiftning. Ratificeringsprocessen har inte slutförts fullt ut och avtalet tillämpas provisoriskt.
B. Alla politiska dialoger måste inbegripa ett direkt och intensivt deltagande av företrädare för det oberoende civila samhället och alla politiska aktörer inom oppositionen utan några begränsningar, vilket betonas i artikel 36 i avtalet om politisk dialog och samarbete. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen fördömt kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kuba, och understrukit överträdelser av bestämmelserna i artiklarna 1.5, 2 c, 5, 22 och 43.2 i avtalet om politisk dialog och samarbete, där den kubanska regeringen åtagit sig att respektera mänskliga rättigheter.
C. Europaparlamentet har upprepade gånger påmint Europeiska utrikestjänsten om att deltagande av företrädare för det oberoende civila samhället i de politiska dialogerna och samarbetsprojekten inom ramen för avtalet är en väsentlig del av avtalet om politisk dialog och samarbete, och att man omedelbart bör rätta till det faktum att företrädare för det oberoende civila samhället utesluts från samarbetsmedel och/eller deltagande i avtalet, samtidigt som deltagandet och tillgången till samarbetsmedel endast tillåts företag i vilka staten deltar eller kontrollerar, vilket har varit fallet sedan avtalet undertecknades.
D. Avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en så kallad människorättsklausul, som är en viktig standard i EU:s internationella avtal och som gör det möjligt att häva avtalet om bestämmelserna om mänskliga rättigheter åsidosätts, vilket fastställs i punkt 11 i Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om godkännande av avtalet om politisk dialog och samarbete.
E. Parlamentets godkännande av avtalet om politisk dialog och samarbete var kopplat till kommissionens och Europeiska utrikestjänstens åtagande att garantera ett regelbundet utbyte med parlamentet om tillämpningen av avtalet och om uppfyllandet av de ömsesidiga skyldigheter som det innehåller, särskilt de som rör genomförandet av alla bestämmelser om mänskliga rättigheter. Parlamentet begärde också att Europeiska utrikestjänsten skulle göra allt som står i dess makt för att noga övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Kuba vid tillämpningen av avtalet.
F. Den regim som gradvis påtvingats Kuba utesluter alla utsikter till demokratiska förändringar, eftersom det i artikel 5 i den kubanska konstitutionen anges att Kubas unika marxist-leninistiska kommunistparti som utgår i från José Martís och Fidel Castros idéer är den överlägsna politiska kraften och styrande makten i samhället och staten, och artiklarna 4 och 229 slår fast att det nuvarande politiska systemet är oåterkalleligt.
G. Artiklarna 72–84 i den kubanska strafflagen innehåller definitioner av ”nödläge” och ”säkerhetsåtgärder före brott”, som lett till att tusentals människor dömts till mellan ett och fyra års fängelse varje år, utan att det förekommit något brott som de kunnat anklagas för, och till att mer än 8 000 personer har fängslats och fler än 2 500 dömts till tvångsarbete utan internering.
H. EU erbjuder en socioekonomisk och sociopolitisk modell som bygger på strävan efter ett demokratiskt samhälle och ekonomisk och social hållbarhet. Europaparlamentet har upprepade gånger efterlyst reformer i Kuba, vilka mot bakgrund av den rådande ekonomiska, sociala och människorättsliga krisen behövs mer än någonsin.
I. Vid tre tillfällen har Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet tilldelats kubanska aktivister: Oswaldo Payá 2002, Kvinnor i vitt 2005 och Guillermo Fariñas 2010. Sacharovpristagare och deras anhöriga trakasseras och hotas fortfarande regelbundet och hindras från att lämna landet och delta i internationella evenemang.
J. I IACHR:s rapport nr 83/23 gällande fall 14.196 dras slutsatsen att den kubanska staten är direkt ansvarig för Oswaldo Payás och Harold Ceperos död. I rapporten erinras även om att IACHR har konstaterat att brott mot yttrandefriheten och föreningsfriheten har institutionaliserats i den kubanska statens politik för att förhindra regimkritiska åsikter eller kritiska åsikter gällande bl.a. den politiska situationen, situationen på arbetsmarknaden och utbildningssituationen.
K. Vid utvärderingen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Kuba i sin årsrapport för 2022 beslutade IACHR att införliva ett särskilt kapitel om Kuba (kapitel IV.B), med tanke på att situationen på ön enligt IACHR:s uppfattning utgör en allvarlig kränkning av den representativa demokratins grundläggande drag och institutioner enligt vad som föreskrivs i den interamerikanska demokratiska stadgan. IACHR anser att dessa grundläggande drag och institutioner är avgörande för försvaret av de mänskliga rättigheterna. Vidare konstaterar IACHR att den kubanska regimen har begått omfattande, allvarliga och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheter som garanteras i den amerikanska förklaringen om mänskliga rättigheter och skyldigheter, den amerikanska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och andra tillämpliga människorättsinstrument.
L. Det har inte gjorts några konkreta framsteg i Kuba när det gäller avtalets allmänna principer och mål för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna, och tvärtom har den kubanska regimen intensifierat sitt förtryck och sina kränkningar av arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter, bland annat har antalet politiska fångar ökat. Det centrala målet med avtalet om politisk dialog och samarbete, att förbättra de grundläggande friheterna på Kuba, har inte uppnåtts.
M. Den kubanska regimen har förstärkt relationerna till Putins regim sedan Ryssland startade sitt olagliga, orättfärdiga och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina. Kuba har inte stött någon FN-resolution om Rysslands aggression mot Ukraina, och har lovordat annekteringarna av flera ukrainska provinser. De belarusiska och kubanska myndigheterna har uppgett att öns militära personal kommer att få utbildning i Belarus, som är den mest involverade allierade parten i Rysslands invasion av Ukraina och med vilken Havanna håller på att stärka sina politiska och ekonomiska band. Under sitt besök i Moskva i juni 2023 förklarade Álvaro López Miera, minister för Kubas revolutionära väpnade styrkor, att Natos utvidgning fram till Rysslands gränser har gjort att Ryssland inlett sin ”särskilda militära operation” och att Ryssland i detta sammanhang spelar en nyckelroll i kampen mot den ökande fascismen i Europa.
N. Europarådets parlamentariska församling har i sin resolution av den 22 juni 2023 konstaterat att Kuba är en allierad till Putins regim och uppmanat parlamenten i de länder som är medlemmar i Europarådet att återkalla den pågående ratificeringen av frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Kuba.
O. Människorättsorganisationer dokumenterar fortsatt de pågående tillslagen mot rätten till yttrandefrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet i landet och de kubanska myndigheternas sätt att kväva avvikande åsikter och rikta angrepp mot människorättsförsvarare. Den 31 maj 2023 satt 1 037 politiska fångar och samvetsfångar fängslade i Kuba, och 35 av dem var minderåriga.
P. Människorättssituationen i Kuba är alarmerande, särskilt för oliktänkande och utsatta befolkningsgrupper, såsom kvinnor, afrokubaner och hbtqi+-personer. Antalet fall av kvinnomord i Kuba har ökat.
Q. Den kubanska regimen skyller öns alla ekonomiska problem på Förenta staternas embargo, trots att fattigdomen på Kuba bara är ett resultat av det totala misslyckandet inom landets ekonomiska system och produktionssystem. Den kubanska regimen använder den ekonomiska situationen som förevändning för sina övergrepp och som ett sätt att få stöd från utländska regeringar som annars skulle kunna vara villiga att fördöma landets repressiva metoder mer kraftfullt.
R. Den kubanska regimens trakasserier och förtryck har länge präglats av restriktiva lagar, ständig övervakning, censur och skrämseltaktik, med ett allt större maskineri för att kontrollera rätten till yttrandefrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, medan personer som försvarar de mänskliga rättigheterna ställs inför orättvisa rättegångar och godtyckliga frihetsberövanden samt omotiverade anklagelser för falska brott. Enligt rapporten från FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden 2021 gällde flera begäranden om påtvingade försvinnanden som kräver akuta åtgärder Kuba än något annat land i världen 2021, och landet har legat på tredje plats gällande dessa begäranden sedan 2012.
S. Den 11 juli 2021 ägde de största demonstrationerna i Kuba rum sedan ”Maleconazo” 1994. Många demonstranter har frihetsberövats i Kuba sedan protesterna i juli 2021, däribland journalister, många regeringsmotståndare, människorättsaktivister, konstnärer och ungdomar.
T. De kubanska myndigheterna har vägrat låta diplomater från EU eller dess medlemsstater, internationella mediekanaler eller människorättsorganisationer övervaka rättegångarna för de som fängslades efter demonstrationerna den 11 juli 2021. Över 100 kubanska civila som deltog i demonstrationerna den 11 juli 2021, utan anknytning till militärtjänst eller militära uppdrag, ställdes inför rätta vid militärdomstolar, i strid med internationell rätt, och dömdes till mellan 2 och 22 års fängelse.
U. Dessa godtyckligt fängslade utsätts för konstant isolering, bland annat i bestraffningsceller, och grym tortyr och omänsklig behandling, utan tillgång till sina advokater eller adekvat medicinsk vård, vilket utsätter deras liv för fara. Vissa av de frihetsberövade hålls i fängelser långt ifrån sina hem, vilket hindrar deras familjer från att besöka dem. Enligt uppgift har över 1 000 politiska fångar i Kuba torterats, däribland minderåriga, ungdomar och kvinnor. Organisationen Prisoners Defenders har i sin rapport av den 30 maj 2023 dokumenterat 181 fall av systematisk tortyr av politiska fångar på Kuba.
V. I oktober 2020 drog arbetsgruppen mot godtyckliga frihetsberövanden vid FN:s råd för mänskliga rättigheter slutsatsen att de godtyckliga frihetsberövanden som har ägt rum under de senaste årtiondena i Kuba inte är isolerade fall utan snarare är en del av en systematisk praxis [...], som [...] de kubanska myndigheterna har deltagit i under årtionden.
W. I skrivelser från FN:s särskilda rapportör om nutida former av slaveri, inbegripet dess orsaker och konsekvenser och från FN:s särskilda rapportör om människohandel, särskilt kvinnor och barn, har det liksom av Human Rights Watch, Human Rights Foundation och andra organisationer påtalats att kubanska civila som arbetar utomlands utsätts för människohandel genom lagar och författningar av tvingande karaktär ifråga om mycket explicita grundläggande friheter, såsom bl.a. artikel 176 i strafflagen om migrationslagen och Mincex resolutionen 368 från 2020. Den kubanska regeringen förbjuder arbetstagare som har betecknats som avhoppare och icke önskvärda personer att återvända till Kuba under åtta år enligt migrationslagen och klassificerar dem som ”emigranter”, vilket innebär att de förlorar allt skydd för sitt medborgarskap, sina rättigheter och all egendom och tillåts inte besöka sina barn eller sin familj i Kuba.
X. José Daniel Ferrer hålls fängslad enbart på grund av sina åsikter och sitt fridfulla utövande av mänskliga rättigheter. Hans hälsa är vacklande. Tillsammans med Luis Manuel Otero Alcántara och Maykel ”Osorbo” Castillo Pérez är dessa bara några exempel på de hundratals kubaner som utsätts för orättvisa och förtryck från deras egen regerings sida. FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden har vid sitt 87:e, 88:e och 89:e möte tagit ställning mot Kuba i nio fall. Dessa fall gäller bl.a. Ferrer (tillhör grupp 75, gripen för inblandning i demonstrationerna den 11 juli 2021) och Aymara Nieto (medlem i Damer i vitt, fängslad i över fem år utan motiv).
Y. Sacharovpristagaren Guillermo Fariñas inledde den 26 juni 2023 en hungerstrejk för att driva på ett villkorslöst frigivande av alla politiska fångar på ön.
Z. Kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, besökte Kuba den 25 maj 2023 för att representera EU vid det tredje mötet i gemensamma rådet EU-Kuba. Detta besök utgjorde ett tillfälle att återuppta den politiska dialogen mellan EU och Kuba och sätta människorättssituationen i Kuba i centrum för diskussionen. Vice ordföranden/den höga representanten underlät avsiktligen att träffa trovärdiga och fristående civilsamhällesorganisationer samt politiska fångar och/eller deras anhöriga.
AA. Vice ordförande/den höga representanten Josep Borrell sade i ett offentligt uttalande att EU varken har kapacitet eller vilja att införa politisk förändring på ön.
AB. Trots att det i flera år insisterats på behovet av att besöka ön nekar de kubanska myndigheterna systematiskt officiella utskott, delegationer och politiska grupper från Europaparlamentet, internationella människorättsorganisationer och andra oberoende observatörer av situationen för de mänskliga rättigheterna, däribland FN:s särskilda rapportörer, inresetillstånd till Kuba.
1. Europaparlamentet påminner om att det i avtalet om politisk dialog och samarbete betonas att ”respekt för och främjande av demokratiska principer, respekt för alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter såsom dessa formuleras i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i centrala instrument för skydd av de mänskliga rättigheterna och de frivilliga protollen till dessa som är tillämpliga på parterna, samt respekt för rättsstatsprincipen utgör en grundsats i detta avtal”. Trots detta har den kubanska regimen valt att ignorera och gå emot dessa principer och rättigheter under årtionden, och överträdelserna har ökat den senaste tiden. Parlamentet anser att bristen på demokrati och friheter i Kuba inte har förbättrats alls, trots den tid som har gått sedan avtalet om politisk dialog och samarbete trädde i kraft. Parlamentet noterar tvärtom att situationen för de mänskliga rättigheterna på ön har förvärrats och försämrats ytterligare, vilket är en tydlig och systematisk överträdelse av avtalets grundläggande bestämmelser.
2. Europaparlamentet understryker alla parters skyldighet att uppfylla de bindande bestämmelserna i avtalet om politisk dialog och samarbete och att upprätthålla principen om de mänskliga rättigheternas universella karaktär. Parlamentet beklagar att situationen när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter försämrats i Kuba trots avtalet om politisk dialog och samarbete. Parlamentet påminner om att avtalet om politisk dialog och samarbete innehåller en människorättsklausul, som är en viktig standard i EU:s internationella avtal och som gör det möjligt att häva avtalet om bestämmelserna om mänskliga rättigheter åsidosätts.
3. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den kubanska regeringens systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och maktmissbruk mot bl.a. demonstranter, politiska dissidenter, religiösa ledare, människorättsaktivister och oberoende konstnärer. Parlamentet uppmanar med kraft de kubanska myndigheterna att omedelbart upphöra med sin repressiva politik. Parlamentet fördömer den bristande religionsfriheten i Kuba.
4. Europaparlamentet efterlyser omedelbar och ovillkorlig frigivning av personer som fängslats enbart på grund av att de utövat sina mänskliga rättigheter, inklusive rätten till yttrandefrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster. Parlamentet begär också att man lägger ner omotiverade åtal och tillåter exilkubaner att återvända till sitt hemland.
5. Europaparlamentet fördömer den tortyr och misshandel som de kubanska myndigheterna gör sig skyldiga till. Parlamentet efterlyser snabba och opartiska utredningar och omedelbar tillgång till valfri medicinsk vård för fångar samt rätt att få träffa sina familjer.
6. Europaparlamentet upprepar sin begäran om att rätten till en rättvis rättegång och ett oberoende rättsväsende samt frihetsberövade personers tillgång till en oberoende advokat måste säkerställas,
7. Europaparlamentet uppmanar den kubanska staten att skydda de mänskliga rättigheterna och säkerställa rätten till fredliga sammankomster och yttrandefriheten, utan diskriminering på grund av politiska åsikter. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att omedelbart upphöra med sin omfattande censur av medierna och kontrollen över internet. Parlamentet begär att yttrande-, press- och mötesfriheten ska respekteras av de kubanska myndigheterna. Parlamentet uppmanar de kubanska myndigheterna att lyssna på sina medborgares röster och att inleda en inkluderande nationell dialog för att främja landets moderniserings- och demokratiseringsprocesser.
8. Europaparlamentet framhåller den nyckelroll som det civila samhället, människorättsförsvarare, journalister och religiösa ledare spelar i Kuba, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge stöd till alla offer för människorättskränkningar och godtyckliga frihetsberövanden i landet.
9. Europaparlamentet upprepar sitt fasta och ovillkorliga stöd för det kubanska folket, för alla människorättsförsvarare i Kuba och för deras lovvärda engagemang för friheter som har förnekats av den kubanska regimen i årtionden.
10. Europaparlamentet begär att de kubanska myndigheterna ger en delegation från Europaparlamentet, EU och dess medlemsstater samt oberoende människorättsorganisationer möjlighet att övervaka rättegångarna och besöka de hundratal aktivister och vanliga kubanska medborgare som sitter fängslade för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster.
11. Europaparlamentet understryker att människorättskrisen på Kuba måste mötas med proportionerliga åtgärder från EU och medlemsstaterna för att hantera denna omfattande och allvarliga situation. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten och dess delegation i Kuba att tydligt och offentligt fördöma den kubanska regimens förtryck och öka sitt stöd för företrädare för ett genuint och oberoende civilt samhälle, inklusive Sacharovpristagare.
12. Europaparlamentet beklagar att vice ordföranden/den höga representanten inte utnyttjade sitt besök i landet till att träffa företrädare för det oberoende civila samhället och politiska fångar eller deras anhöriga, och därmed missade en god möjlighet. Parlamentet beklagar djupt att vice ordföranden/den höga representanten inte utnyttjade möjligheten att stödja ett demokratiskt kubanskt civilsamhälle och de politiska fångarna, eller att sända ett tydligt budskap om EU:s oro angående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kuba. Parlamentet beklagar den kontraproduktiva effekten av det skönmålande av den kubanska regimen som hans besök bidrog till. Parlamentet påminner om att dialoger mellan EU och det kubanska civila samhället samt finansieringsmöjligheter endast får inkludera oberoende civilsamhällesorganisationer, och inte icke-statliga organisationer som finansieras och tillåts av regimen vilket skulle leda till finansiering av den regim som begränsar det kubanska folkets grundläggande friheter. Parlamentet beklagar djupt vice ordföranden/den höga representanten Josep Borrells uttalande under hans besök i Kuba om att EU varken har kapacitet eller vilja att påtvinga förändringar i Kuba, trots att ett av huvudsyftena med avtalet om politisk dialog och samarbete är att förbättra de kubanska medborgarnas grundläggande friheter och levnadsstandard.
13. Europaparlamentet beklagar att Europeiska utrikestjänsten sedan undertecknandet av avtalet om politisk dialog och samarbete har godtagit den kubanska regimens beslut att utesluta det oberoende civila samhällets organisationer från att delta i alla seminarier mellan EU och Kuba om det civila samhället som intressenter i utvecklingen av dialogen inom ramen för avtalet[3], vilket har berövat avtalet en väsentlig del av sitt syfte och strider mot viljan hos Europaparlamentet och de EU-medlemsstater som undertecknade avtalet.
14. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU att aktivera artikel 85.3 b i avtalet om politisk dialog och samarbete för att begära ett omedelbart möte i den gemensamma kommittén på grund av den kubanska regeringens brott mot avtalet, vilket utgör ett ”särskilt brådskande fall”, som kan leda till att avtalet upphävs på grund av kontinuerliga, allvarliga och väsentliga kränkningar av demokratiska principer och bristande respekt för alla grundläggande mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, i enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som utgör en väsentlig del av avtalet, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 1.5, och underlåtenheten att åtgärda situationen trots många uppmaningar att göra detta.
15. Europaparlamentet uppmanar än en gång rådet att tillämpa det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter (EU:s Magnitskijlag) och att anta sanktioner mot dem som är ansvariga för de ihållande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kuba, till att börja med genom sanktioner mot Miguel Díaz-Canel, som är den högsta personen i befälsordningen för de kubanska säkerhetsstyrkorna, tillsammans med andra högt uppsatta tjänstemän inom den kubanska regeringen.
16. Europaparlamentet betonar att det kommande toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater är ett tillfälle att upprätthålla rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, och uppmanar alla deltagare att följa dessa principer. Parlamentet påpekar att detta inte kommer att vara möjligt om inte det oberoende civila samhället inkluderas på ett verkligt transparent, omfattande och meningsfullt sätt. Parlamentet anser att autokratiska regimer inte bör delta i sådana toppmöten mellan länder som delar demokratiska värderingar och respekterar mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar deltagarna i toppmötet att i ett uttalande kräva vederbörlig respekt för de mänskliga rättigheterna i båda regionerna, med särskilt fokus på bristen på respekt för demokrati och grundläggande friheter i Kuba.
17. Europaparlamentet fördömer den kubanska regimens stöd för Rysslands anfallskrig mot Ukraina och dess försvar av Ryssland och Belarus. Parlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens uttalanden om att det skulle få konsekvenser att inte stödja Ukraina mot den ryska aggressionen, och beklagar djupt att dessa förklaringar har visat sig vara ren retorik och inte fått motsvarande praktiska konsekvenser.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Kubas regering och nationalförsamling, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt regeringarna i medlemsstaterna i Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater.
- [1] EUT L 337 I, 13.12.2016, s. 3.
- [2] Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (EUT C 334, 19.9.2018, s. 99))
- [3] Inledningen och artiklarna 19, 36, 42.1, 47.6 e och 59.2 i avtalet om politisk dialog och samarbete.