Europaparlamentets resolution av den 23 januari 2025 om fallet Jean-Jacques Wondo i Demokratiska republiken Kongo (2025/2510(RSP))

P10_TA(2025)0003 RC-B10-0069/2025

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Demokratiska republiken Kongo undertecknade 1976, och den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

–  med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och principerna och riktlinjerna för rätten till en rättvis rättegång och juridiskt bistånd i Afrika,

–  med beaktande av artiklarna 150.5 och 136.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jean-Jacques Wondo, en belgisk-kongolesisk säkerhets- och militärexpert och politisk expert, bjöds i februari 2024 in till Kinshasa för att leda reformerna inom den nationella kongolesiska underrättelsetjänsten ANR.

B.  Wondo greps efter en misslyckad kupp den 19 maj 2024 där han anklagades för att vara den ”intellektuelle förövaren”, trots att han konsekvent hävdade sin oskuld. Anklagelserna byggde på framtvingade och otillförlitliga vittnesmål.

C.  Den 13 september 2024 dömdes Wondo och 36 andra till döden av en militärdomstol i en process som fördömdes på bred front för sitt allvarliga åsidosättande av ett korrekt rättsförfarande och avsaknaden av trovärdiga bevis.

D.  Wondos hälsa har försämrats kraftigt i fängsligt förvar och kräver läkarvård.

E.  I mars 2024 hävde Demokratiska republiken Kongo ett moratorium för dödsstraffet, vilket ledde till en kraftig ökning av dödsstraffen i strid med landets åtaganden enligt internationell människorättslagstiftning.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt dödsstraffen mot Wondo och andra personer och de allvarliga kränkningarna av deras rätt till en rättvis rättegång.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen i Demokratiska republiken Kongo att omedelbart riva upp alla dödsdomar, återinföra moratoriet för avrättningar och vidta åtgärder för ett fullständigt avskaffande av dödsstraffet.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över Wondos försämrade hälsa och kräver att han ska få omedelbar tillgång till läkarbehandling och omedelbart försättas på fri fot.

4.  Europaparlamentet fördömer missbruket av militärdomstolar för att lagföra Wondo och uppmanar Demokratiska republiken Kongo att bringa sin domstolspraxis i samklang med sina internationella och regionala åtaganden på människorättsområdet.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt kategoriska motstånd mot dödsstraffet under alla omständigheter och manar till dess universella avskaffande.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s delegation i Kinshasa, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaternas utrikesministrar att intensifiera sina kontakter med myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo med tonvikten på respekt för de mänskliga rättigheterna, rättsväsendets oberoende och rättsstatsprincipen.

7.  Europaparlamentet manar till systemreformer i Demokratiska republiken Kongo så att domstolsväsendet kan byggas om till en oberoende, rättvis och effektiv institution som garanterar ett korrekt rättsförfarande och skydd av grundläggande rättigheter.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Demokratiska republiken Kongos regering och parlament, Afrikanska unionen och andra relevanta internationella organ.

Europaparlamentets resolution av den 23 januari 2025 om det systematiska förtrycket av mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Pakhshan Azizi och Wrisha Moradi, och gisslantagandet av EU-medborgare (2025/2511(RSP))

P10_TA(2025)0004 RC-B10-0066/2025

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran,

–  med beaktande av artiklarna 150.5 och 136.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättssituationen i Iran har avsevärt försämrats, med en kraftig ökning av antalet avrättningar, däribland över 900 personer enbart under 2024, varav många var kvinnor, oliktänkare och personer med koppling till de protester som utlöstes till följd av mordet på Jina Mahsa Amini.

B.  De kurdiska aktivisterna Pakhshan Azizi, socialarbetare, och Verisheh (Wrisha) Moradi, förespråkare för kvinnors rättigheter, som kämpade mot Islamiska staten i Kurdistan, dömdes till döden för ”väpnad revolt mot staten”. De nekades en rättvis rättegång och utsattes för tortyr och isolering.

C.  I januari 2025 fastställde högsta domstolen en dödsdom mot Pakhshan Azizi m.fl.

D.  Dussintals oskyldiga EU-medborgare har godtyckligt frihetsberövats i Iran, utan tillgång till rättvisa rättegångar, som en del av Irans bredare användning av gisslandiplomati.

1.  Europaparlamentet fördömer den iranska regimens oinskränkta förtryck av de mänskliga rättigheterna, och särskilt att förtrycket är riktat mot kvinnliga aktivister. Parlamentet fördömer i skarpa ordalag dödsdomarna mot Pakhshan Azizi och Wrisha Moradi. Parlamentet kräver att Iran omedelbart och villkorslöst friger alla människorättsförsvarare och politiska fångar som fängslats på felaktiga grunder, däribland Pakhshan Azizi, Wrisha Moradi och minst 56 andra politiska fångar i dödscell.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt starka motstånd mot dödsstraffet och uppmanar Irans regering att införa ett omedelbart moratorium och avskaffa dödsstraffet.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka stödet till iranska människorättsförsvarare och uttrycker sitt fulla stöd för och sin solidaritet med iranier förenade inom rörelsen ”Kvinna, liv, frihet”.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att omedelbart frige EU-medborgare, däribland Olivier Grondeau, Cécile Kohler, Jacques Paris och Ahmadreza Djalali, tryggt återbörda dem till hemlandet och dra tillbaka alla anklagelser mot dem. Parlamentet fördömer skarpt Irans användning av gisslandiplomati. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra gemensamma diplomatiska insatser och arbeta tillsammans för att de ska friges.

5.  Europaparlamentet fördömer skarpt mordet på Jamshid Sharmahd. Parlamentet uppmanar med kraft den islamiska regimen i Iran att lämna uppgifter om omständigheterna kring hans död och att omedelbart återlämna hans kvarlevor till hans familj.

6.  Europaparlamentet fördömer den iranska regimens systematiska undertryckande av människorättsrörelser och förföljelse av minoriteter, däribland kurder, balucher och kristna, som utsätts för förföljelse efter det att de konverterat, och bahaier, som alla utsätts för etnisk och religiös diskriminering, gripanden och kränkningar av de grundläggande rättigheterna i syfte att tysta oliktänkande.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation och att utvidga EU:s sanktioner till alla de personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland högste ledaren Ali Khamenei, president Masoud Pezeshkian, chefen för domstolsväsendet Gholam-Hossein Mohseni-Eje’i, riksåklagaren Mohammad Movahedi-Azad och domaren Iman Afshari.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att ge FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Iran och FN:s undersökningsuppdrag fullständigt och obehindrat tillträde att genomföra sina mandat. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fullt ut stödja uppdraget och stödja förnyandet av dess mandat.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på ökat ekonomiskt stöd till det civila samhället i Iran.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten, den islamiska rådgivande församlingen och den högste ledaren i Islamiska republiken Iran.

Europaparlamentets resolution av den 23 januari 2025 om fallet Boualem Sansal i Algeriet (2025/2512(RSP))

P10_TA(2025)0005 RC-B10-0087/2025

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Algeriet,

–  med beaktande av artiklarna 150.5 och 136.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 16 november 2024 grep de algeriska myndigheterna den fransk-algeriska författaren Boualem Sansal, som offentligt hade intagit en kraftfull hållning mot den auktoritära regimen och krävt yttrandefrihet i Algeriet. Hans vistelseort förblev okänd i över en vecka, då han nekades tillgång till sin familj och sitt juridiska ombud, i strid med folkrätten. Sansal förhördes utan sin advokat, vilket kränkte hans rätt till en rättvis rättegång. Han åtalades därefter för nationella säkerhetsrelaterade brott enligt artikel 87 i den algeriska strafflagen, en bestämmelse som ofta används mot regeringskritiker, däribland människorättsförsvarare. Sansal har blivit inlagd på sjukhus flera gånger.

B.  Algeriet har undertecknat den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Algeriet har åtagit sig att respektera och främja yttrandefriheten i full överensstämmelse med sina internationella åtaganden, prioriteringarna för partnerskapet EU-Algeriet och landets konstitution. Nya ändringar av strafflagen antogs 2024 och innebar betydande inskränkningar av yttrandefriheten.

C.  Yttrandefriheten i Algeriet har försämrats, och landet har fallit till 139:e plats i 2024 års internationella pressfrihetsindex. Journalister har utsatts för allt större påtryckningar och hålls ofta frihetsberövade och åtalas. Enligt algeriska människorättsförsvarare hålls minst 215 personer fängslade i Algeriet som åsiktsfångar. Censur, rättegångar och stränga straff för oberoende medier, som ofta anklagas för att ha samverkat med främmande makt mot den nationella säkerheten, fortsätter att öka.

D.  Mellan 2021 och 2024 betalade EU ut 213 miljoner euro till Algeriet inom ramen för det fleråriga vägledande programmet.

1.  Europaparlamentet fördömer gripandet och frihetsberövandet av Boualem Sansal och kräver att han omedelbart och villkorslöst friges.

2.  Europaparlamentet fördömer också gripandena av alla andra aktivister, politiska fångar, journalister, människorättsförsvarare och andra som frihetsberövats eller dömts för att ha utövat sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet, däribland journalisten Abdelwakil Blamm och författaren Tadjadit Mohamed, och kräver att de friges.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna och EU:s delegation att offentligt ta upp sina farhågor med de algeriska myndigheterna och att anordna ett läkarbesök för att bedöma Sansals hälsa.

4.  Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att se över alla repressiva lagar som begränsar friheterna, särskilt artiklarna 87a, 95a och 196a i Algeriets strafflag, och rättsväsendets oberoende, för att skydda pressfriheten i enlighet med artikel 54 i Algeriets konstitution.

5.  Europaparlamentet upprepar, i enlighet med prioriteringarna för partnerskapet EU-Algeriet, vikten av rättsstatsprincipen för att befästa yttrandefriheten. Parlamentet betonar att förnyelsen av detta avtal måste bygga på fortsatta och betydande framsteg på ovannämnda områden och understryker att alla framtida utbetalningar av EU-medel bör beakta de framsteg som gjorts i detta avseende.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att låta översätta denna resolution till arabiska och översända den till de algeriska myndigheterna, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten.

Europaparlamentets resolution av den 23 januari 2025 om Rysslands desinformation och historieförfalskning för att rättfärdiga landets anfallskrig mot Ukraina (2024/2988(RSP))

P10_TA(2025)0006 RC-B10-0074/2025

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Rysslands anfallskrig mot Ukraina,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om historisk hågkomst,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC),

–  med beaktande av Genèvekonventionerna,

–  med beaktande av artikel 136.2 och 136.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 24 februari 2022 förklarade den ryska regimen, utifrån falska påståenden om behovet av att skydda civila, att en ”militär specialoperation” skulle inledas i Ukraina.

B.  Egentligen har Ryska federationen sedan den 24 februari 2022 bedrivit ett oprovocerat, orättfärdigt och olagligt anfallskrig mot Ukraina, som en fortsättning på de tidigare angrepp som genomförts sedan 2014, och landet fortsätter att kränka principerna i FN‑stadgan genom sina aggressiva handlingar mot Ukrainas suveränitet, oberoende och territoriella integritet och att på ett flagrant och grovt sätt överträda den internationella humanitära rätt som fastställts genom 1949 års Genèvekonventioner, särskilt i och med den mycket omfattande användningen av riktade attacker mot civilbefolkningen, bostadsområden och civil infrastruktur.

C.  FN:s generalförsamling slog i sin resolution av den 2 mars 2022 omedelbart fast att Rysslands krig mot Ukraina är en aggressionshandling i strid med artikel 2.4 i FN‑stadgan, och i sin resolution av den 14 november 2022 framhöll generalförsamlingen att Ryska federationen måste ställas till svars för sitt anfallskrig och för de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna av sina folkrättsstridiga handlingar, och att Ryssland bör betala skadestånd för de skador man vållat.

D.  Rysslands angrepp mot Ukraina är inte en isolerad handling utan en fortsättning på landets imperialistiska politik, som har tagit sig uttryck i kriget mot Tjetjenien och det militära angreppet mot Georgien 2008 samt ockupationen av Krim och inledandet av kriget i Donbass 2014.

E.  Rysslands fullskaliga anfallskrig mot grannlandet Ukraina föregicks av flera offentliga uttalanden från Ryska federationens president i syfte att rättfärdiga landets användning av våld med hjälp av förvrängda historiska argument, falska påståenden och orättmätiga krav på att landets exklusiva intressen i Ukraina och andra grannländer ska erkännas.

F.  Den ryska regimen har ofta använt desinformation, bland annat sådan som baseras på förvrängda historiska argument, och utländsk informationsmanipulering och inblandning i ett försök att rättfärdiga sitt aggressionsbrott, få den ryska befolkningen att stödja den olagliga regimen och det olagliga anfallskriget mot grannlandet Ukraina, blanda sig i de demokratiska processerna i andra länder och minska stödet bland invånarna i andra länder för fortsatt internationellt bistånd och stöd till Ukraina mot det ryska anfallskriget. Den ryska regimen förnekar Ukrainas distinkta nationella identitet genom att felaktigt hävda att den är en del av den ryska världen (”Russkij mir”), ett narrativ som bygger på en imperialistisk ideologi. Ryssland är i färd med att riva holodomor-minnesmärken och återuppföra rivna Leninmonument i de ockuperade områdena i Ukraina.

G.  Ryssland har inte erkänt Sovjetunionens oförlåtliga inledande roll i början av andra världskriget, till exempel genom 1939 års icke-aggressionsavtal mellan Nazityskland och Sovjetunionen och dess hemliga protokoll – den så kallade Molotov–Ribbentrop-pakten – där dessa totalitära regimer konspirerade för att dela in Europa i exklusiva inflytandesfärer, och har inte heller tagit ansvar för de många illdåd och massövergrepp som begicks i områden som var ockuperade av Sovjetunionen. Dessutom har den nuvarande ryska regimen instrumentaliserat historien och skapat en segerkult kring andra världskriget för att ideologiskt mobilisera befolkningen och manipulera den till att stödja ett olagligt anfallskrig.

H.  Ryssland driver en allt mer omfattande desinformationskampanj baserad på historierevisionism i syfte att förneka Ukraina dess nationella identitet, ställning som stat och själva existens och i syfte att rättfärdiga sina anspråk på exklusiva inflytandesfärer, vilket påminner om hur Sovjetunionen i Molotov–Ribbentrop-pakten kom överens med Nazityskland om att invadera och ockupera delar av Polen och Rumänien samt Estland, Lettland, Litauen och Ukraina. I dag hotar Ryssland i synnerhet Polen och de baltiska staterna och deras suveränitet med denna typ av historierevisionism.

I.  Segerdagen, som firas den 9 maj varje år, har av den nuvarande ryska regimen gjorts till ett verktyg för krigspropaganda i Ryssland, genom att man utnyttjar narrativet om ”Europas befrielse från nazismen” och därmed struntar i den efterföljande sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna och Centraleuropas underkastelse. Detta narrativ om befrielsen från nazismen används i dag i Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

J.  I vissa medlemsstater är kommunistiska symboler liksom symbolerna för Rysslands pågående angrepp förbjudna enligt lag. Sedan 2009 högtidlighålls den 23 augusti runt om i EU som den europeiska minnesdagen för offren för alla totalitära och auktoritära regimer. Sedan 2003 har parlamentet varje år hedrat minnet av offren för de sovjetiska massdeportationerna.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt fördömande i starkast möjliga ordalag av Rysslands oprovocerade, olagliga och orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. Parlamentet uppmanar Ryssland att omedelbart upphöra med all militär verksamhet i Ukraina och att fullständigt och villkorslöst dra tillbaka alla styrkor och proxystyrkor och all militär utrustning från Ukrainas hela internationellt erkända territorium, att upphöra med sin tvångsdeportering av ukrainska civila och att frige alla frihetsberövade och deporterade ukrainare, särskilt barn.

2.  Europaparlamentet avvisar den ryska regimens olika påståenden som fruktlösa försök att rättfärdiga ett olagligt anfallskrig som utgör en uppenbar kränkning av FN-stadgan och Ryska federationens ansvar som ständig medlem av FN:s säkerhetsråd att upprätthålla fred och stabilitet – en kränkning som omedelbart erkändes av FN:s säkerhetsråds övriga permanenta medlemmar och även av en överväldigande majoritet i FN:s generalförsamling. Parlamentet påminner om att inga hänsyn av något slag, vare sig politiska, ekonomiska, militära eller andra, kan användas för att rättfärdiga Rysslands angrepp mot Ukraina.

3.  Europaparlamentet fördömer den ryska regimens systematiska förfalskning och användning av förvrängda historiska argument, såsom de som rör Molotov–Ribbentrop-pakten, i dess försök att manipulera den ryska allmänna opinionen till stöd för brottsliga handlingar såsom det olagliga anfallskriget mot grannlandet Ukraina, att undergräva internationellt stöd och bistånd till Ukraina och att radera ut Ukrainas distinkta kulturella och historiska identitet. Parlamentet fördömer Rysslands påstående att landet har rätt till områden med exklusiva intressen på bekostnad av andra staters suveränitet och territoriella integritet, eftersom det är oförenligt med internationell rätt.

4.  Europaparlamentet fördömer Ryska federationens underlåtenhet att fastställa ansvarsskyldighet för sovjetiska brott och dess avsiktliga hindrande av historisk forskning genom att den nekat tillgång till och stängt sovjetiska arkiv, samt att den har antagit lagstiftning som kriminaliserar sanningsenliga skildringar av sovjetiska och ryska brott, har förföljt organisationer i det civila samhället som utreder sovjetiska brott samt har förhärligat stalinistisk totalitarism och återanvänt dess metoder. Parlamentet vidhåller att strafflöshet och bristen på korrekt historisk och offentlig debatt och utbildning har bidragit till den nuvarande ryska regimens möjlighet att blåsa nytt liv i imperialistisk politik och utnyttja historien för brottsliga ändamål. Parlamentet fördömer förföljelsen av organisationer i det civila samhället som utreder sovjetiska brott eller den nuvarande regimens brott, inbegripet upplösningen av International Memorial, Memorial Human Rights Defence Centre och Helsingforsgruppen i Moskva, liksom att Sacharovcentrumet tvingats stänga.

5.  Europaparlamentet påminner om att Ryska federationens avsiktliga attacker mot Ukrainas civilbefolkning, förstörelsen av civil infrastruktur, användningen av tortyr, sexuellt våld och våldtäkt som krigsvapen, deporteringen av tusentals ukrainska medborgare till Ryska federationens territorium, tvångsförflyttningen och tvångsadoptionerna av ukrainska barn samt andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning utgör krigsförbrytelser som samtliga förövare måste ställas till svars för.

6.  Europaparlamentet upprepar därför sitt fulla stöd för den pågående utredning som ICC:s åklagare bedriver om situationen i Ukraina och som baseras på anklagelser om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Parlamentet välkomnar att Ukraina den 1 januari 2025 formellt anslöt sig till ICC och ser det som ett viktigt bidrag till de internationella insatserna för att fastställa ansvarsskyldighet för allvarliga internationella brott. Parlamentet uppmanar EU att göra ytterligare diplomatiska ansträngningar för att uppmuntra en ratificering av Romstadgan och alla dess ändringar på global nivå.

7.  Europaparlamentet upprepar dessutom sitt krav på inrättandet av en särskild tribunal som ska utreda och lagföra det aggressionsbrott som Ryska federationens ledare har begått mot Ukraina. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, rådet och Europeiska utrikestjänsten att tillhandahålla det politiska, ekonomiska och praktiska stöd som krävs för att inrätta en särskild tribunal. Parlamentet stöder fullt ut inrättandet av Internationella centrumet för lagföring av aggressionsbrottet mot Ukraina, med säte i Haag och till stöd för den gemensamma utredningsgruppens pågående arbete, som ett konkret första steg i inrättandet av den särskilda tribunalen.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att vidta fler åtgärder och samordna dem, även med likasinnade partner, för att snabbt och rigoröst motverka rysk desinformation såväl som utländsk informationsmanipulering och inblandning i syfte att skydda integriteten i sina demokratiska processer och stärka de europeiska samhällenas motståndskraft, bland annat genom att aktivt främja mediekompetens och stödja medier av hög kvalitet och professionell journalistik, särskilt undersökande journalistik som avslöjar rysk propaganda, dess metoder och nätverk, samt genom att stödja forskning om ny teknik för hybridpåverkan.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att utöka sina sanktioner mot ryska mediekanaler som ägnar sig åt kampanjer med desinformation och informationsmanipulering och som stöder och rättfärdigar Rysslands anfallskrig mot Ukraina, och uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra dessa sanktioner fullt ut och att anslå tillräckligt med resurser för att effektivt ta itu med denna hybridkrigföring. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sitt stöd till oberoende ryska medier i exil för att göra det möjligt för olika röster att komma till uttryck i ryskspråkiga medier.

10.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de senaste tillkännagivandena från sociala medie-företags ledarskap om att man kommer att lätta på sina regler om faktagranskning och moderering samt över hur detta kommer att skapa ytterligare möjligheter för Rysslands desinformationskampanj runt om i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att förordningen om digitala tjänster efterlevs till punkt och pricka som svar på dessa tillkännagivanden från Meta och tidigare från X, bland annat som en viktig del i kampen mot rysk desinformation.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU-medborgare att vara kritiska i sin utvärdering av information genom att ifrågasätta dess ursprung och avsikter, särskilt när det gäller budskap med koppling till Ryssland, och att dubbelkolla fakta med hjälp av olika och tillförlitliga källor för att stå emot utländska illasinnade aktörers försök att manipulera.

12.  Europaparlamentet fördömer Moskvas utnyttjande av ortodox religion för geopolitiska ändamål, särskilt genom att använda den ryska ortodoxa kyrkan (Moskvapatriarkatet) som ett verktyg för att påverka och utöva kontroll över ortodoxa befolkningsgrupper i Ukraina, Georgien, Moldavien, Serbien och andra länder.

13.  Europaparlamentet svarar på uttalandet från Ukrainas parlament av den 2 maj 2023 om ”ruscismen” genom att fördöma den nuvarande ryska regimens nationalistiska imperialistiska ideologi, politik och praxis. Parlamentet betonar att denna ideologi, politik och praxis inte är förenlig med internationell rätt och europeiska värden.

14.  Europaparlamentet anser att Rysslands försök att vilseleda, revidera och förvränga Ukrainas historia undergräver Europas kollektiva minne och identitet som helhet och utgör ett hot mot historisk sanning, demokratiska värden och fred i Europa. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att investera mer i utbildning i och forskning om Europas gemensamma historia och europeisk hågkomst och att stödja projekt som främjar en större förståelse av effekterna av att Europa delades under kalla kriget. Parlamentet uttrycker sitt stöd för uppförandet av ett alleuropeiskt minnesmärke i Bryssel för offren för 1900-talets totalitära regimer. Parlamentet beklagar den fortsatta användningen av symboler för totalitära regimer på offentliga platser och efterlyser ett EU-omfattande förbud mot användning av både nazistiska och sovjetkommunistiska symboler samt symboler för Rysslands pågående angrepp mot Ukraina.

15.  Europaparlamentet uttrycker sin önskan om att EU och dess medlemsstater ska främja bättre kunskap om och förståelse av det mänskliga lidande som den sovjetiska regimen utsatte européer för under 1900-talet. Parlamentet uppmanar i detta avseende till hågkomst av och respekt för offren för sovjetiska brott, såsom massdeportationerna, bland annat av krimtatarer och från de baltiska länderna, Gulagsystemet, holodomor, massakrer såsom Katyńmassakern samt tragedin i Övre Schlesien.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Ukrainas president, regering och parlament samt de ryska institutionerna.

Europaparlamentets resolution av den 23 januari 2025 om situationen i Venezuela efter besittningstagandet av presidentposten den 10 januari 2025 (2025/2519(RSP))

P10_TA(2025)0007 RC-B10-0064/2025

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela, särskilt resolutionen av den 19 september 2024 om situationen i Venezuela(1),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner och instrument på området för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC),

–  med beaktande av Venezuelas konstitution,

–  med beaktande av uttalandena från Carter Center av den 30 juli 2024 om valet i Venezuela och av den 2 oktober 2024 om legitimering av röstsammanräkningen från den demokratiska oppositionen,

–  med beaktande av de detaljerade slutsatserna av den 14 oktober 2024 från det oberoende internationella undersökningsuppdraget om Bolivarianska republiken Venezuela,

–  med beaktande av rapporten av den 27 december 2024 från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna om kränkningar av de mänskliga rättigheterna efter valet i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 januari 2025 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på EU:s vägnar om händelserna den 10 januari 2025,

–  med beaktande av uttalandet av den 15 januari 2025 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om de venezuelanska myndigheternas nyligen fattade beslut,

–  med beaktande av delavtalet om främjande av politiska rättigheter och valgarantier för alla (Barbadosavtalet), som undertecknades i oktober 2023 av Nicolás Maduros regim och den venezuelanska oppositionsalliansen Enhetsplattformen,

–  med beaktande av artikel 136.2 och 136.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 28 juli 2024 röstade det venezuelanska folket om sitt lands framtid. Valet gick fredligt till väga och valdeltagandet var stort, vilket visar på ett enastående demokratiskt samhällsengagemang. Efter det att valet hade avslutats vägrade det regimkontrollerade nationella valrådet att offentliggöra protokollet över den officiella röstsammanräkningen (actas) och förfalskade valresultatet varpå Maduros falska seger tillkännagavs. Miljontals venezuelaner röstade för demokratisk förändring genom att stödja Edmundo González Urrutia med en betydande majoritet (67,05 % av de avgivna rösterna), enligt offentligt tillgängliga kopior av röstsammanräkningen, vilket bekräftas av de enda trovärdiga och opartiska internationella observatörerna, FN-uppdraget och Carter Center.

B.  I efterdyningarna av valet ägde fredliga protester rum i hela landet mot Maduroregimens bedrägliga agerande. Dessa protester möttes med extremt våld och repressiva åtgärder, som ledde till minst 23 dödsfall och över 2 500 gripanden och påtvingade försvinnanden, däribland omkring 120 barn. Enligt uppgift från venezuelanska icke-statliga organisationer fanns det den 1 januari 2025 minst 1 697 politiska fångar i landet.

C.  Flera utländska medborgare, däribland EU-medborgare, hålls fortfarande frihetsberövade på grundval av falska anklagelser med hänvisning till ”destabilisering”.

D.  Den demokratiska oppositionen utsattes för ständig förföljelse redan före valet den 28 juli 2024, men trakasserierna har ökat kraftigt sedan dess, särskilt i form av påtvingade försvinnanden och godtyckliga gripanden. María Corina Machado är fortfarande tvungen att hålla sig gömd på grund av dödshot, och Edmundo González Urrutia tvingades fly landet med sin familj till följd av allvarliga hot. Sedan den 20 mars 2024 har sex nära medarbetare inom Vente Venezuela sökt skydd på Argentinas ambassad i Caracas, där de fortsättningsvis utsatts för allt större påtryckningar och trakasserier från Venezuelas säkerhetsstyrkor.

E.  Kränkningar av mänskliga rättigheter fortsätter, bland annat godtyckliga frihetsberövanden, övervåld, utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden, trakasserier, förföljelse och lagföring av medborgare som utövar sin rätt till fredliga sammankomster och yttrandefrihet samt kränkningar av ett korrekt rättsförfarande. Förutom den politiska och institutionella krisen genomgår Venezuela en djup ekonomisk, social och demografisk kris som allvarligt påverkar medborgarnas liv.

F.  Den 19 september 2024 erkände Europaparlamentet Edmundo González Urrutia som Venezuelas legitima och demokratiskt valda president och María Corina Machado som ledare för de demokratiska krafterna i Venezuela. Andra demokratiska stater i regionen och i hela världen har erkänt González som vald president. Han skulle ha avlagt presidenteden den 10 januari 2025. Den 17 december 2024 tilldelade Europaparlamentet Sacharovpriset för tankefrihet 2024 till María Corina Machado, ledare för de demokratiska krafterna i Venezuela, och den valde presidenten Edmundo González Urrutia. De företräder alla venezuelaner som, i och utanför landet, kämpar för återupprättandet av frihet och demokrati.

G.  Bara några dagar före den 10 januari 2025 kidnappade regimen Edmundo González svärson Rafael Tudares. Hans öde är fortfarande okänt. Regimen trakasserade även María Corina Machados mor i hennes eget hem. Många andra politiker och anställda inom den demokratiska oppositionen har också drabbats av förföljelse, godtyckliga gripanden och påtvingade försvinnanden, även presidentkandidaten Enrique Márquez.

H.  Den 9 januari 2025 gick det venezuelanska folket, under ledning av María Corina Machado, ut på gatorna för att demonstrera mot Nicolás Maduros senaste försök att olagligt gripa makten. María Corina Machado fördes bort av regimens styrkor när hon var på väg att lämna demonstrationen och hon släpptes senare. Detta flagranta ingripande med riktade hotelser och trakasserier bemöttes med brett internationellt fördömande.

I.  Den 10 januari 2025 installerades diktatorn Nicolás Maduro som president i en illegal ceremoni, utan någon demokratisk legitimitet och verifierbara bevis på valintegritet. Vid ceremonin var inga demokratiskt valda stats- eller regeringschefer närvarande. Landets gränser stängdes och luftrummet stod under kraftig bevakning, vilket hindrade Edmundo González Urrutia från att resa till Venezuela.

J.  Sedan det olagliga maktövertagandet har Maduroregimen beordrat vissa EU‑medlemsstater att avsevärt minska sin diplomatiska närvaro, på ett godtyckligt sätt som regimen motiverar som ett svar på ”de nederländska, franska och italienska regeringarnas fientliga agerande, som kännetecknas av stöd för extremistgrupper och inblandning i inre angelägenheter”.

K.  Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har ca åtta miljoner venezuelaner lämnat landet sedan 2014 – den största flyktvågen i Latinamerikas nutidshistoria och en av de största fördrivningskriserna i världen.

L.  Den 10 januari 2025 beslutade rådet att anta ett nytt paket med riktade sanktioner mot 15 personer som är ansvariga för undergrävande av demokratin, rättsstatsprincipen eller de mänskliga rättigheterna i Venezuela.

1.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag Nicolás Maduros besittningstagande av presidentposten och betonar att hans regim är illegitim och att hans besittningstagande av presidentposten utgör ett lagstridigt försök att behålla makten med våld.

2.  Europaparlamentet påminner om sitt erkännande av Edmundo González Urrutia som den legitima segraren i presidentvalet, på grundval av den röstsammanräkning som den demokratiska oppositionen överlämnade till regimen och som bekräftades av de oberoende internationella organisationer som var närvarande vid valet den 28 juli 2024, närmare bestämt FN-uppdraget och Carter Center, en seger som erkänts av EU och dess medlemsstater.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning i resolutionen från september 2024, som även uttryckts vid ett flertal tillfällen av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till det regimkontrollerade nationella valrådet att offentliggöra röstsammanräkningen från valet den 28 juli 2024.

4.  Europaparlamentet anser, liksom medlemsstaterna, att den venezuelanska regimen har missat en viktig möjlighet att respektera folkets vilja och säkerställa en transparent övergång till demokrati i landet, och att Maduro följaktligen saknar all demokratisk legitimitet och därmed inte kan erkännas av parlamentet.

5.  Europaparlamentet välkomnar uttalandet från den höga representanten på EU:s medlemsstaters vägnar, i vilket man erkänner Edmundo González Urrutias seger med klar majoritet, och anser att det är han som borde ha avlagt presidenteden den 10 januari 2025. Parlamentet välkomnar dessutom EU:s åtagande att fortsätta att försöka åtgärda de akuta behoven hos Venezuelas befolkning, som brottas med konsekvenserna av den långvariga humanitära krisen.

6.  Europaparlamentet lovordar den demokratiska oppositionens uthållighet och det venezuelanska folkets engagemang för demokrati i tider av förtryck och motgångar. Parlamentet upprepar att respekten för det venezuelanska folkets vilja, som uttryckts i valet, är det enda sättet för Venezuela att återupprätta demokratin, möjliggöra en fredlig och verklig övergång och lösa den aktuella humanitära och socioekonomiska krisen. Parlamentet uppmanar med kraft den venezuelanska regimen att dra tillbaka den oberättigade arresteringsorder som utfärdats mot Edmundo González Urrutia.

7.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 10 januari 2025 om att utvidga de riktade sanktionerna till ytterligare 15 personer. Parlamentet begär att dessa sanktioner ska skärpas och utvidgas till att omfatta Nicolás Maduro, personerna i hans inre krets och deras familjer, däribland Jorge Rodríguez och Vladimir Padrino López, och alla som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, illegal myndighetsutövning, missbruk av officiella ämbeten och alla repressiva åtgärder i Venezuela.

8.  Europaparlamentet uttrycker oro över Alberto Trentini, en italiensk medborgare och volontär för den icke statliga organisationen Humanity & Inclusion som hjälper personer med funktionsnedsättning. Han greps av de venezuelanska myndigheterna den 15 november 2024 under ett humanitärt uppdrag, och sedan gripandet har det inte hörts någonting av honom. Parlamentet betonar att Trentini också lider av hälsoproblem och inte förfogar över några läkemedel eller grundläggande förnödenheter.

9.  Europaparlamentet fördömer även regimens förföljelser av den demokratiska oppositionen och det venezuelanska folket, liksom av många EU-medborgare som godtyckligt har gripits och fortfarande orättmätigt sitter fängslade. Parlamentet efterlyser ett slut på de systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet begär ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla politiska fångar och godtyckligt frihetsberövade personer. Parlamentet uppmanar Maduroregimen att upphöra med sin politik när det gäller kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna och ställa de ansvariga till svars, och se till att alla grundläggande friheter och mänskliga rättigheter respekteras till fullo.

10.  Europaparlamentet stöder helhjärtat ICC:s utredningar av den venezuelanska regimens omfattande brott och förtryck.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU, medlemsstaterna och alla demokratiska regionala och internationella aktörer att göra sin moraliska plikt och villkorslöst ställa sig bakom Venezuelas demokratiska krafter samt att göra sitt yttersta för att återupprätta demokratin i landet för att visa solidaritet med och respekt för Venezuelas folk och deras legitima vilja och rätt att leva i frihet och fred i ett demokratiskt system. Parlamentet bekräftar sitt orubbliga engagemang för det venezuelanska folket och för försvaret av demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uttrycker solidaritet med de venezuelanska demokratiska krafterna.

12.  Europaparlamentet välkomnar att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) har återvänt till Caracas. Parlamentet anser att OHCHR, FN:s oberoende internationella undersökningsuppdrag om Venezuela, Internationella brottmålsdomstolen och relevanta regionala mekanismer bör få verka fritt och utan yttre inblandning.

13.  Europaparlamentet uppmärksammar att Maduros olagliga maktövertagande har förvärrat en befintlig allvarlig humanitär kris, som redan har tvingat över åtta miljoner venezuelaner att fly utomlands och som sannolikt kommer att tvinga ännu fler på flykt, vilket kommer att leda till ett förnyat och ökande migrationstryck som kommer att bli allra mest kännbart i Venezuelas grannländer. Parlamentet erinrar om att situationen för de venezuelanska flyktingarna och migranterna kräver långsiktiga lösningar. Parlamentet uppmärksammar grannländernas många insatser för att tillhandahålla inte bara mat och tak över huvudet utan även reguljär rättslig dokumentation, skolundervisning samt hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar EU att göra sitt yttersta för att hjälpa venezuelaner att lämna sitt land i enlighet med internationella standarder och genom att utnyttja befintliga lagliga vägar.

14.  Europaparlamentet beklagar djupt de venezuelanska myndigheternas beslut i januari 2025 att avsevärt minska den ackrediterade diplomatiska personalen från flera medlemsstater i Caracas, och kräver ett omedelbart upphävande av denna oacceptabla och ensidiga åtgärd.

15.  Europaparlamentet anser att det inte finns något utrymme för tvetydighet eller kompromisser i valet mellan demokrati och diktatur. Man står antingen på demokratins och de förtrycktas sida, eller på diktatorernas sida.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, deltagarna i toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Karibiens stater, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, Amerikanska samarbetsorganisationen, FN:s generalsekreterare och den venezuelanska regimens myndigheter.

(1) EUT C, C/2024/7215, 10.12.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/7215/oj.