Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av artiklarna 2, 3.2, 13, 137.1 femte strecksatsen, och 141 i EG-fördraget,

-  med beaktande av firandet av Internationella kvinnodagen den 8 mars 2000,

-  med beaktande av att initiativet till firandet av Internationella kvinnodagen den 8 mars varje år togs i Köpenhamn 1910,

-  med beaktande av de resolutioner som antagits sedan 1994 och som grundat sig på betänkanden från utskottet för kvinnors rättigheter och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, och i synnerhet resolutionen av den 11 februari 1994 om kvinnor i beslutsfattande organ(1) , som innehöll förslag till ett åtgärdsprogram,

-  med beaktande av konferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993 och handlingsprogrammet (Platform for Action) från FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing den 15 september 1995,

-  med beaktande av det sjunde kritiska område som utpekades vid denna konferens, där regeringarna lovade att se till att kvinnor har lika stor tillgång till och till fullo kan delta i maktstrukturer och beslutsfattande,

-  med beaktande av rådets resolution av den 27 mars 1995 och rådets rekommendation 96/694 av den 2 december 1996 om jämvikt mellan kvinnors och mäns deltagande i beslutsprocessen,

-  med beaktande av ministerdeklarationen i Paris den 17 april 1999 om kvinnor och män i maktställning, och av följande skäl:

A.  Kommissionen skall, i enlighet med den begäran som återges i rådets ovannämnda rekommendation, lägga fram en rapport om jämn fördelning av kvinnor och män i beslutsprocessen.

B.  För att förbättra könsfördelningen i offentliga och privata beslutsfattande organ i hela Europeiska unionen måste man ta itu med både det försenade erkännandet av kvinnors yttranderätt och de attityder och beteenden som genomsyrar samhället som helhet, vilket kräver ökad medvetenhet, yrkesutbildning för de kvinnor som strävar efter att nå ansvarsfyllda positioner samt göra det lättare för dem att nå sådana.

C.  Offentliga och privata institutioner bör sätta upp mål för att avhjälpa sned könsfördelning. Ett rimligt mål bör vara en 40-procentig andel kvinnor; resultaten kan jämföras på årsbasis på samma sätt som nu görs med riktlinjerna för sysselsättning.

D.  et är djupt beklagligt att brist på jämställdhet samt könsdiskriminering och underrepresentation av kvinnor fortfarande råder inom det politiska livet och inom offentliga och privata institutioner, både i Europa och över hela världen, trots ett stort antal politiska uttalanden och rekommendationer, program och projekt samt särskild lagstiftning som införts både på europeisk och nationell nivå.

E.  Ett högre deltagande av kvinnor i det politiska livet förklaras ofta av att ett system med proportionell representation tillämpas i dessa länder.

F.  Amsterdamfördraget medförde märkbara framsteg genom att erkänna positiv särbehandling som ett legitimt sätt att undanröja bristande jämställdhet på arbetsplatser.

G.  Kvinnor får fortfarande mindre betalt än män för likvärdigt arbete, trots att ett direktiv om lika lön för lika arbete antogs för mer än 25 år sedan, kvinnor har oftare än män arbeten som kännetecknas av oregelbundenhet och osäkerhet och har fortfarande huvudansvaret för familjen, samtidigt som beslutsfattandet i yrkeslivet till största delen fortfarande ligger i männens händer.

H.  Det är välkommet att kvinnorna i Europaparlamentet blir fler och fler. De utgör ungefär 30 procent av de ledamöter som valdes in i juli 1999, till skillnad från 27 procent vid valet 1994. Det är även välkommet att parlamentet för andra gången sedan det första direkta valet 1979 har valt en kvinna som talman.

I.  Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i beslutsfattande organ på alla nivåer och inom alla EU-institutioner, till exempel inom Europaparlamentet, där kvinnor utgör endast 20 procent av alla handläggare, 22 procent av direktörerna och 15 procent av avdelningscheferna och inte alls finns representerade på generaldirektörsnivå.

J.  Trots att mycket statistiskt kartläggningsarbete har gjorts finns det fortfarande betydande luckor - särskilt vad gäller kvinnors roll i ekonomiskt beslutsfattande.

K.  Den bestående underrepresentationen av kvinnor - som representerar mer än halva befolkningen - inom de politiska, ekonomiska och sociala områdena är oacceptabel i en demokrati.

L.  Det är djupt beklagligt att kvinnor, som är de främsta offren för brott mot de mänskliga rättigheterna, som våldtäkt, sexuella kränkningar, misshandel i hemmet, handel med människor, osv., är underrepresenterade i de rättsliga och lagstiftande organ som dömer i mål rörande dessa brott och fastställer rättsregler. Detta leder till låg eller ingen prioritering av dessa brott, vilket ofta får till resultat att förövarna inte åtalas, inte ens de som är kända.

M.  Det är djupt beklagligt att åsikter från kvinnor - som är bland de främsta offren i väpnade konflikter - saknas vid nyckelbeslut i fredsbevarande insatser och vid utformandet av återuppbyggnadsprogram efter en konflikt.

N.  Det står helt klart att kvinnor i beslutsfattande ställning på jämställd fot med män är en nödvändig förutsättning inte bara i syfte att på ett framgångsrikt sätt få ett slut på bristande jämställdhet, könsdiskriminering och våld mot kvinnor, utan även i syfte att gynna samhället i stort.

1.  Parlamentet erinrar om sin ovannämnda resolution av den 11 februari 1994,

2.  begär att kommissionen före årets slut skall lägga fram en rapport om vilka åtgärder som verkligen har vidtagits och ge resultatet i statistiska termer när så är lämpligt, med tanke på att det har gått sex år sedan ovannämnda resolution antogs,

3.  konstaterar att användning av kvotering som en övergångsåtgärd bidrar till att skapa balans i kvinnors och mäns deltagande i det politiska livet; förordar att partierna skall tillhandahålla politisk utbildning och information till kvinnliga kandidater så att de med gott självförtroende kan delta i det politiska livet,

4.  begär att medlemsstaterna aktivt skall söka nå större jämvikt mellan kvinnors och mäns deltagande i sammansättningen av samtliga EU:s organisationer,

5.  välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag till ett femte handlingsprogram för lika möjligheter för kvinnor och män,

6.  erinrar om att principen om att integrera perspektivet som rör lika möjligheter för kvinnor och män i all politik och alla åtgärder är en långsiktig omvandlingsstrategi som inbegriper ett omfattande omtänkande vad gäller utformning och framförande av politik, och att det bör användas för att komplettera åtgärder som innebär positiv särbehandling,

7.  konstaterar att kommissionen har för avsikt att främja kvinnors deltagande i sina kommittéer och arbetsgrupper, och dess åtagande att öka antalet kvinnor i beslutsfattande ställning inom sin administration,

8.  uppmanar kommissionen att prioritera förbättringen av den statistiska databasen, för att inrätta och upprätthålla en fullständig uppsättning regelbundet uppdaterad statistik om kvinnors deltagande i beslutsprocessen inom hela EU,

9.  drar slutsatsen att både män och kvinnor behövs i beslutsprocessen eftersom de båda könens särskilda egenskaper kompletterar varandra, något som endast kan leda till bättre förvaltning,

10.  uppmanar medlemsstaterna att främja utbildning till högre tjänstemän och företagsledare - män såväl som kvinnor - för att främja icke-diskriminerande relationer på arbetsplatsen,

11.  uppmanar medlemsstaterna att införa kapacitetsutveckling inom regeringsorgan i syfte att påskynda karriärutveckling för kvinnor,

12.  uppmanar arbetsmarknadens parter att stödja jämvikt mellan kvinnor och män i ansvarsställning och i beslutsfattande ställning, och att i syfte att uppnå detta vidta nödvändiga åtgärder vid rekrytering och yrkesutbildning av sina representanter i dialogen mellan arbetsmarknadens parter,

13.  uppmanar kommissionen att använda befintliga bestämmelser i fördraget för att uppmuntra regeringarna att utveckla och genomföra en politik och olika program för att skapa jämvikt mellan könen i beslutsfattande organ och i de organ och delegationer som är involverade i utvidningsprocessen,

14.  uppmanar medlemsstaterna att öka antalet kvinnor som deltar i fredsbevarande, fredsskapande, fredsbyggande och konfliktförebyggande verksamhet som medlemsstaterna medverkar i; uppmanar sitt behöriga utskott att särskilt uppmärksamma kvinnors roll inom dessa områden, och att rekommendera att man integrerar överväganden om lika möjligheter för kvinnor och män i alla aspekter av konfliktlösning,

15.  förväntar sig att den inställning som EU och frivilligorganisationerna har klargjort kommer att spela en viktig roll i den kommande FN-konferensen "Beijing plus five” om uppföljningen av handlingsprogrammet "Platform for Action” i New York i juni, och att regeringarna på ett kraftfullt sätt kommer att genomföra detta för att genom konkreta åtgärder uppfylla sina åtaganden,

16.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, övriga EU-institutioner och EU-organ, medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 61, 28.2.1994, s. 248.