Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av kommissionens dokument (KOM(1999) 628 ),

-  med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om granskning av det gemensamma systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaternas betalningsbalans (KOM(1999) 628 ),

-  med beaktande av artiklarna 99 och 104 i EG-fördraget,

-  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1) ,

-  med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A5-0041/2000 ), och av följande skäl:

A.  Eurons införande är en händelse av avgörande betydelse för den europeiska integrationen, för framväxten av en europeisk hemmamarknad, för enandet av de finansiella marknaderna och stärkandet av Europas ställning internationellt. Sålunda fastställs ett nytt system för ekonomisk politik och ett brett handlingsprogram för att uppnå målsättningarna i fördraget.

B.  I samtliga medlemsstater har man lyckats kontrollera inflationen, stabilisera de offentliga finanserna och dämpa löneökningarna, vilket är en positiv utveckling som tillsammans med en intern monetär stabilitet har inneburit att några av de hinder för tillväxt som tidigare fanns i Europa har blivit betydligt mindre.

C.  Man riskerar att det uppstår deflation om man för en alltför restriktiv penning- och skattepolitik med prisstabilitet som huvudsakligt mål.

D.  Stabiliseringen av de offentliga finanserna står i motsats till de inslag som kan ha en destabiliserande inverkan på hela ekonomin, såsom en kraftigt skuldsatt offentlig sektor eller en kollaps av övervärderade kapitalmarknader.

E.  Det är glädjande att den europeiska ekonomin sedan det andra kvartalet 1999 visar tydliga tecken på en ny återhämtning, vilket är tidigare än väntat, och att BNP-tillväxten förväntas öka från en nivå på 2,1 procent 1999, som kan anses som den nästan maximalt uppnåbara, till 3,0 procent både 2000 och 2001. Om denna tillväxttrend inte påverkas negativt av den internationella utvecklingen kan den, om de rätta politiska åtgärderna genomförs, ge den europeiska ekonomin förutsättningar att fortsätta sin tillväxt.

F.  Den stabiliserande politik som unionen fört har visat sig vara riktig och bör därför fortsätta att tillämpas, samtidigt som man bör betona att sysselsättningen bör vara en prioritet inom den europeiska politiken.

G.  Man bör se med försiktig optimism på prognosen om en tillväxtökning på ungefär 3 procent per år, med tanke på nittiotalets låga genomsnittliga nivå för den reala BNP-tillväxten, som låg på 1,9 procent.

H.  I många medlemsstater var arbetslösheten 1997 över 11 procent, vilket historiskt sett är mycket höga nivåer, men det förutspås att den sjunker 1999 till 9,2 procent i medeltal i EU. EU:s centrala problem kommer även fortsättningsvis att utgöras av en hög arbetslöshet, ett lågt arbetskraftsdeltagande och en brist på flexibilitet på arbetsmarknaderna.

I.  Enligt kommissionens prognos för 1995 krävdes det en varaktig tillväxt på 3-3,5 procent under fem år för att arbetslöshetsnivån skulle sjunka till omkring 7 procent av den aktiva befolkningen, förutsatt att produktiviteten och den demografiska utvecklingen inte förändrades, vilket klart och tydligt visar att tillväxt i sig inte kan garantera full sysselsättning.

J.  Varje strategi för att främja tillväxten måste utformas på ett miljömässigt hållbart sätt och respektera EU:s åtaganden från Kyoto.

K.  När man ser till företagarandan, mätt i termer av hur snabbt teknologiskt avancerade företag bildas och växer, kan man konstatera att den inte motsvarar den vetenskapliga och tekniska potentialen i Europa och att den fortfarande släpar oroväckande långt efter utvecklingen i USA.

L.  Den genomsnittliga kostnaden för att starta ett företag i Europa ligger på 1 600 euro, medan det kostar 500 euro i USA. Det tar i genomsnitt elva veckor i EU att starta ett företag, medan det tar en och en halv vecka i USA.

M.  Den ekonomiska utvecklingen i Europa kommer på kort sikt att styras av den världsomspännande teknologiska revolution som vi står inför och som kommer att leda till en kunskapsbaserad global ekonomi. I och med dessa nya utmaningar krävs det strukturella förändringar av ekonomin, arbetsprocesserna och lönebildningen samt en förändrad balans mellan den offentliga och den privata sektorn.

N.  Det måste göras insatser på politisk nivå när vi ställs inför denna nya utveckling, vilket bör ske genom att det skapas optimala villkor så att den privata sektorn kan anpassa sig fullständigt till föränderliga ekonomiska förhållanden, för att företagarna skall få möjlighet att genom innovation och kreativt företagande ligga före utvecklingen och således också till konkurrenterna, vilket innebär att man behöver skapa ett nytt politiskt projekt, där det ingår en ekonomisk politik med målsättningen att främja dynamiken i ekonomin.

O.  De nya strategiska målsättningarna måste innehålla ett integrerat program för att förstärka och modernisera utbildningen på alla nivåer, för att förstärka företagarandan och för att bygga upp och modernisera grundläggande infrastruktur genom projekt av europeiskt intresse som leder till höjd produktivitet i hela ekonomin inom EU.

P.  Man måste främja en ökning av de privata investeringarna genom att förbättra investeringsklimatet och skapa en dynamisk företagskultur, vilket kräver en reform av arbetsmarknadens struktur, mindre byråkrati, förbättrad tillgång till riskkapital för små och medelstora företag och mer öppna marknader.

Q.  Ett sådant projekt kan endast bli framgångsrikt genom gemensamma åtgärder på gemenskapsnivå, kraftfullt ledarskap från de europeiska institutionerna, ökad solidaritet, mobilisering av en stor majoritet av medborgarna och genom att fördelarna kommer alla till godo inom ramen för en social marknadsekonomi.

1.  Parlamentet konstaterar att den europeiska ekonomin är på god väg att återhämta sig när det gäller BNP:s tillväxt och företagsvinsterna, medan arbetslösheten fortfarande är otillåtligt hög och inkomstskillnaderna och fattigdomen ökar,

2.  Parlamentet uppmanar rådet att i samband med fastställandet av de allmänna ekonomiska riktlinjerna formulera en politik, bland annat en mikroekonomisk sådan, som syftar till att uppnå full sysselsättning på ett sätt som är förenligt med stabila priser och en balanserad budget under en hel konjunkturcykel,

3.  påminner om att en starkare ekonomisk tillväxt är av avgörande betydelse för att målet full sysselsättning skall kunna uppnås, vilket framgår av internationella och europeiska erfarenheter, och att denna tillväxt bör stödjas av en ekonomisk politik och skattepolitik som, framför allt vad gäller små och medelstora företag, främjar investeringar genom en lönepolitik som inriktas på produktivitetsvinster och genom en reducering av den stelhet som fortfarande karaktäriserar lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet i alltför många medlemsstater,

4.  anser att ett förbättrat investeringsklimat är av avgörande betydelse för att man skall åstadkomma högre tillväxt och rekommenderar att man minskar den alltför stora administrativa bördan i samband med att företag startas och drivs, att marknaderna öppnas ytterligare och att det genomförs en reform av arbetsmarknadernas struktur,

5.  anser att det är särskilt viktigt att man förhindrar arbetslöshet bland unga och långtidsarbetslöshet; betonar att det behöver göras mer för att arbetslösa skall få ökade möjligheter till och incitament att snabbt finna ett nytt arbete, inklusive utbildning eller omskolning för att därmed öka sin anställbarhet,

6.  bekräftar att utgifter inom den offentliga sektorn för infrastruktur kan få positiva effekter för aktiviteten inom den privata sektorn; noterar att sådana investeringar bör genomföras efter objektiva bedömningar enligt kriterier för varaktig social och ekonomisk avkastning, och inte som ett instrument för att styra efterfrågan, eftersom erfarenheten visar att sådana ansträngningar kan motverka sitt eget syfte,

7.  ber kommissionen att skapa gemenskapsmekanismer för att stödja organisationer för små och medelstora företag, i syfte att öka konkurrenskraften och se till att små och medelstora företag i högre grad deltar i organisationer som kan ge dem olika tjänster, såsom centralisering av krediter, information och juridiskt stöd,

8.  uppmanar ekofin-rådet att försöka komma över sin tveksamhet vad gäller kraftfulla ansträngningar för att förbättra den europeiska infrastrukturen; anser att man med tanke på den utveckling som har ägt rum när det gäller privatiseringar, vetenskapliga framsteg och tekniska innovationer, bör uppdatera det program för de transeuropeiska näten som kommissionen föreslog i sin vitbok från 1994 om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning och att finansieringen skall säkerställas genom att Europeiska investeringsbanken ger ut obligationer, sk. Eurobonds,

9.  uppmanar kommissionen och rådet att förstärka sina ansträngningar för att sammanlänka de transeuropeiska näten i EU:s nuvarande medlemsstater och i kandidatländerna i Öst-, Central- och Sydeuropa och i andra näraliggande länder, främst Ryssland och Nordafrika, eftersom de transeuropeiska näten har en särskild strategisk betydelse för den framtida tillväxten och för integrationen av olika delar av Europa och dess grannländer,

10.  uppmanar kommissionen och rådet att effektivisera integrationen av moderna höghastighetsnät och nät för informationsteknologi inom ramen för programmet för transeuropeiska nät för att Europa skall få den bästa infrastrukturen för informationsteknologi i världen,

11.  uppmanar rådet och kommissionen att aktivt stödja vetenskaplig verksamhet inom den offentliga sektorn eller näringslivet genom att skapa ett gemensamt europeiskt forskningscenter och ge ökade anslag för forskning och utveckling så att dessa anslag uppnår en nivå som motsvarar nivån i länder med en jämförbar grad av utveckling,

12.  uppmanar kommissionen att skynda på genomförandet av sina handlingsplaner för riskkapital, för integrering av de finansiella marknaderna och för små och medelstora företag, vilket kraftigt kommer att bidra till att tekniskt sett dynamiska småföretag växer snabbt och blir stora världsledande företag, och uppmanar kommissionen att prioritera frågan om den slutgiltiga utformningen och införandet av bolagsformen Europabolag, som en alternativ företagsform,

13.  uppmanar rådet och kommissionen att göra allt för att processen för europeiska patentansökningar skall kunna bli kortare, enklare, effektivare och billigare för att på så sätt förbättra konkurrenskraften för europeiska uppfinningar och därigenom framtidsutsikterna för Europa; efterlyser emellertid bättre bestämmelser för att det skall vara möjligt att säkerställa att de etiska normerna och konsumenternas intressen till fullo respekteras,

14.  uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram ett förslag till rättsakt för att inrätta en särskild europeisk forskningsfond där man kan samla outnyttjade vinstmedel från den europeiska kol- och stålgemenskapen, som upphör 2002,

15.  uppmanar kommissionen att föreslå en handlingsplan för övergången från den befintliga gemensamma marknaden till en sammanväxt europeisk hemmamarknad, och att driva på denna övergång, samt att avlägsna varje återstående hinder och strikt tillämpa konkurrenspolitiken på en sådan marknad, och samtidigt ta hänsyn till parlamentets ståndpunkter i fråga om reformen av konkurrenspolitiken som uttrycktes i parlamentets resolutioner av den 18 januari 2000 om 1998 års konkurrensrapport(2) och rapporten om statligt stöd(3)

16.  förväntar sig att medlemsstaterna omprövar sina skatte-, avgifts- och ersättningssystem, för att minska den börda som läggs på produktionsfaktorn arbetskraft,

17.  uppmanar medlemsstaterna att förenkla Luxemburg-, Cardiff- och Kölnförfarandena, för att se till att de blir effektivare och så att allmänheten får bättre möjligheter till insyn,

18.  anser att det är viktigt att snabbt skapa en god samordning mellan den makroekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken; uppmanar medlemsstaterna att utveckla en social konvergensprocess i linje med den europeiska sysselsättningsstrategin, som innehåller europeiska riktlinjer, kartläggning av bästa metoder, utbyte av jämförbar information och nationella aktionsplaner för bekämpandet av fattigdom och social uteslutning,

19.  uppmanar kommissionen att infoga förslag om tilldelning av anslag för att genomföra idéer från initiativet "Europe”, särskilt vad avser utbildning, infrastruktur och bred tillgång bland allmänheten till Internet,

20.  uppmanar rådet att på ett kreativt sätt knyta an till ordförandeskapets initiativ att definiera en ny ekonomisk och politisk strategi för att man skall kunna dra nytta av innovationsprocessen i en kunskapsbaserad ekonomi på ett sådant sätt att Europa kan genomgå en genomgripande förändring och bli världens mest dynamiska område,

21.  uppmanar kommissionen och rådet att, med hänsyn till att den nya tekniken kräver en ny kunskapsbas, verka för att det ställs upp kvantitativa mål för ungdomars yrkesutbildning och långtidsarbetslösa personers fortbildning, som medlemsstaterna skall förbinda sig att uppfylla inom en bestämd tidsperiod,

22.  uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om processer och institutioner i medlemsstaterna för förhandlingar om anställningsvillkor, för att bedöma om de främjar framväxten av en flexibel arbetsmarknad, som gynnar sysselsättningen både under nuvarande förhållanden och i en framtida kunskapsbaserad ekonomi,

23.  uppmanar kommissionen att beställa en årlig rapport från oberoende forskare i ekonomi om den ekonomiska och sociala situationen i EU, som skall föreläggas Europaparlamentet; anser att en sådan rapport skall ta hänsyn till konsekvenserna i Europa av nationella politiska åtgärder, för att förbättra den samordning som krävs av den europeiska ekonomiska politiken,

24.  uppmanar rådet och kommissionen att avhjälpa problemet med demokratiunderskottet inom den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, med hjälp av en interinstitutionell överenskommelse så att Europaparlamentet får medverka fullt ut i beslutsfattandet om grunddragen i den ekonomiska politiken och om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

25.  uppmanar rådet att ta vederbörlig hänsyn till de risker som en övervärdering av kapitalmarknaderna medför, en fråga som kommissionen tar upp i sin rapport, och ge kommissionen mandat att inleda förhandlingar med G7-gruppens råd för att fastställa en lämplig politik och så snart som möjligt vidta åtgärder för att öka insynen och förhindra spekulativa inslag i aktiviteten på de globala finansmarknaderna,

26.  bekräftar sambandet mellan utbildning och möjligheter till långsiktig ekonomisk tillväxt och ber kommissionen att uppmana medlemsstaterna att se till att den allmänna utbildningsnivån höjs och att alla ungdomar när de lämnar skolan är redo för livet och arbetslivet och mogna att delta i att skapa vårt samhälle,

27.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådets ordförandeskap, medlemsstaternas regeringar och de nationella parlamenten.

(1) EGT L 209. 2.8.1997, s. 1. (2) "Textern antagna under sammanträdet”, punkt 10. (3) "Textern antagna under sammanträdet”, punkt 11.