Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska (vald)
|
 Satellittjänster för personkommunikation ***I (förfarande utan betänkande) |
| |||
(Medbeslutandeförfarande) Förslaget godkändes. | ||||
| Gemenskapsram för insamling och fövaltning av uppgifter om fiskeresurserna * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Förslaget ändrades på följande sätt:
(Samrådsförfarandet) - med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(1999) 541 )(2) , - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget (C5-0302/1999 ), - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A5-0038/2000 ). 1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget, 3. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 4. begär att medlingsförfarandet inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 5. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag, 6. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Finansiering av studier och pilotprojekt * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Förslaget ändrades på följande sätt:
(Samrådsförfarandet) - med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(1999) 551 ), - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget (C5-0303/1999 ), - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A5-0037/2000 ), 1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget, 3. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 4. begär att medlingsförfarandet inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 5. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag, 6. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bekämpning av vissa fisksjukdomar * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Förslaget ändrades på följande sätt:
(Samrådsförfarandet) - med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(1999) 437 )(2) , - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget (C5-0168/1999 ), - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A5-0036/2000 ). 1. arlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget, 3. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 4. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag, 5. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Skydd av unga exemplar av marina organismer * |
| ||||||||||||
| |||||||||||||
Förslaget godkändes.
(Samrådsförfarandet) - med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(1999) 552 ), - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget (C5-0040/2000 ), - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A5-0035/2000 ). 1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag, 2. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 3. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag, 4. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. | |||||||||||||
| Insolvensförfaranden * |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Initiativet ändrades på följande sätt:
(Samrådsförfarandet) - med beaktande av Förbundsrepubliken Tysklands och Republiken Finlands initiativ (9178/1999)(2) , - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 61 c och artikel 67.1 i EG-fördraget (C5-0069/1999 ), - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0039/2000 ). 1. Parlamentet godkänner initiativet såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, 3. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 4. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra detta initiativ, 5. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kvinnors deltagande i beslutsprocessen |
| |||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av artiklarna 2, 3.2, 13, 137.1 femte strecksatsen, och 141 i EG-fördraget, - med beaktande av firandet av Internationella kvinnodagen den 8 mars 2000, - med beaktande av att initiativet till firandet av Internationella kvinnodagen den 8 mars varje år togs i Köpenhamn 1910, - med beaktande av de resolutioner som antagits sedan 1994 och som grundat sig på betänkanden från utskottet för kvinnors rättigheter och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, och i synnerhet resolutionen av den 11 februari 1994 om kvinnor i beslutsfattande organ(1) , som innehöll förslag till ett åtgärdsprogram, - med beaktande av konferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993 och handlingsprogrammet (Platform for Action) från FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing den 15 september 1995, - med beaktande av det sjunde kritiska område som utpekades vid denna konferens, där regeringarna lovade att se till att kvinnor har lika stor tillgång till och till fullo kan delta i maktstrukturer och beslutsfattande, - med beaktande av rådets resolution av den 27 mars 1995 och rådets rekommendation 96/694 av den 2 december 1996 om jämvikt mellan kvinnors och mäns deltagande i beslutsprocessen, - med beaktande av ministerdeklarationen i Paris den 17 april 1999 om kvinnor och män i maktställning, och av följande skäl: A. Kommissionen skall, i enlighet med den begäran som återges i rådets ovannämnda rekommendation, lägga fram en rapport om jämn fördelning av kvinnor och män i beslutsprocessen. B. För att förbättra könsfördelningen i offentliga och privata beslutsfattande organ i hela Europeiska unionen måste man ta itu med både det försenade erkännandet av kvinnors yttranderätt och de attityder och beteenden som genomsyrar samhället som helhet, vilket kräver ökad medvetenhet, yrkesutbildning för de kvinnor som strävar efter att nå ansvarsfyllda positioner samt göra det lättare för dem att nå sådana. C. Offentliga och privata institutioner bör sätta upp mål för att avhjälpa sned könsfördelning. Ett rimligt mål bör vara en 40-procentig andel kvinnor; resultaten kan jämföras på årsbasis på samma sätt som nu görs med riktlinjerna för sysselsättning. D. et är djupt beklagligt att brist på jämställdhet samt könsdiskriminering och underrepresentation av kvinnor fortfarande råder inom det politiska livet och inom offentliga och privata institutioner, både i Europa och över hela världen, trots ett stort antal politiska uttalanden och rekommendationer, program och projekt samt särskild lagstiftning som införts både på europeisk och nationell nivå. E. Ett högre deltagande av kvinnor i det politiska livet förklaras ofta av att ett system med proportionell representation tillämpas i dessa länder. F. Amsterdamfördraget medförde märkbara framsteg genom att erkänna positiv särbehandling som ett legitimt sätt att undanröja bristande jämställdhet på arbetsplatser. G. Kvinnor får fortfarande mindre betalt än män för likvärdigt arbete, trots att ett direktiv om lika lön för lika arbete antogs för mer än 25 år sedan, kvinnor har oftare än män arbeten som kännetecknas av oregelbundenhet och osäkerhet och har fortfarande huvudansvaret för familjen, samtidigt som beslutsfattandet i yrkeslivet till största delen fortfarande ligger i männens händer. H. Det är välkommet att kvinnorna i Europaparlamentet blir fler och fler. De utgör ungefär 30 procent av de ledamöter som valdes in i juli 1999, till skillnad från 27 procent vid valet 1994. Det är även välkommet att parlamentet för andra gången sedan det första direkta valet 1979 har valt en kvinna som talman. I. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i beslutsfattande organ på alla nivåer och inom alla EU-institutioner, till exempel inom Europaparlamentet, där kvinnor utgör endast 20 procent av alla handläggare, 22 procent av direktörerna och 15 procent av avdelningscheferna och inte alls finns representerade på generaldirektörsnivå. J. Trots att mycket statistiskt kartläggningsarbete har gjorts finns det fortfarande betydande luckor - särskilt vad gäller kvinnors roll i ekonomiskt beslutsfattande. K. Den bestående underrepresentationen av kvinnor - som representerar mer än halva befolkningen - inom de politiska, ekonomiska och sociala områdena är oacceptabel i en demokrati. L. Det är djupt beklagligt att kvinnor, som är de främsta offren för brott mot de mänskliga rättigheterna, som våldtäkt, sexuella kränkningar, misshandel i hemmet, handel med människor, osv., är underrepresenterade i de rättsliga och lagstiftande organ som dömer i mål rörande dessa brott och fastställer rättsregler. Detta leder till låg eller ingen prioritering av dessa brott, vilket ofta får till resultat att förövarna inte åtalas, inte ens de som är kända. M. Det är djupt beklagligt att åsikter från kvinnor - som är bland de främsta offren i väpnade konflikter - saknas vid nyckelbeslut i fredsbevarande insatser och vid utformandet av återuppbyggnadsprogram efter en konflikt. N. Det står helt klart att kvinnor i beslutsfattande ställning på jämställd fot med män är en nödvändig förutsättning inte bara i syfte att på ett framgångsrikt sätt få ett slut på bristande jämställdhet, könsdiskriminering och våld mot kvinnor, utan även i syfte att gynna samhället i stort. 1. Parlamentet erinrar om sin ovannämnda resolution av den 11 februari 1994, 2. begär att kommissionen före årets slut skall lägga fram en rapport om vilka åtgärder som verkligen har vidtagits och ge resultatet i statistiska termer när så är lämpligt, med tanke på att det har gått sex år sedan ovannämnda resolution antogs, 3. konstaterar att användning av kvotering som en övergångsåtgärd bidrar till att skapa balans i kvinnors och mäns deltagande i det politiska livet; förordar att partierna skall tillhandahålla politisk utbildning och information till kvinnliga kandidater så att de med gott självförtroende kan delta i det politiska livet, 4. begär att medlemsstaterna aktivt skall söka nå större jämvikt mellan kvinnors och mäns deltagande i sammansättningen av samtliga EU:s organisationer, 5. välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag till ett femte handlingsprogram för lika möjligheter för kvinnor och män, 6. erinrar om att principen om att integrera perspektivet som rör lika möjligheter för kvinnor och män i all politik och alla åtgärder är en långsiktig omvandlingsstrategi som inbegriper ett omfattande omtänkande vad gäller utformning och framförande av politik, och att det bör användas för att komplettera åtgärder som innebär positiv särbehandling, 7. konstaterar att kommissionen har för avsikt att främja kvinnors deltagande i sina kommittéer och arbetsgrupper, och dess åtagande att öka antalet kvinnor i beslutsfattande ställning inom sin administration, 8. uppmanar kommissionen att prioritera förbättringen av den statistiska databasen, för att inrätta och upprätthålla en fullständig uppsättning regelbundet uppdaterad statistik om kvinnors deltagande i beslutsprocessen inom hela EU, 9. drar slutsatsen att både män och kvinnor behövs i beslutsprocessen eftersom de båda könens särskilda egenskaper kompletterar varandra, något som endast kan leda till bättre förvaltning, 10. uppmanar medlemsstaterna att främja utbildning till högre tjänstemän och företagsledare - män såväl som kvinnor - för att främja icke-diskriminerande relationer på arbetsplatsen, 11. uppmanar medlemsstaterna att införa kapacitetsutveckling inom regeringsorgan i syfte att påskynda karriärutveckling för kvinnor, 12. uppmanar arbetsmarknadens parter att stödja jämvikt mellan kvinnor och män i ansvarsställning och i beslutsfattande ställning, och att i syfte att uppnå detta vidta nödvändiga åtgärder vid rekrytering och yrkesutbildning av sina representanter i dialogen mellan arbetsmarknadens parter, 13. uppmanar kommissionen att använda befintliga bestämmelser i fördraget för att uppmuntra regeringarna att utveckla och genomföra en politik och olika program för att skapa jämvikt mellan könen i beslutsfattande organ och i de organ och delegationer som är involverade i utvidningsprocessen, 14. uppmanar medlemsstaterna att öka antalet kvinnor som deltar i fredsbevarande, fredsskapande, fredsbyggande och konfliktförebyggande verksamhet som medlemsstaterna medverkar i; uppmanar sitt behöriga utskott att särskilt uppmärksamma kvinnors roll inom dessa områden, och att rekommendera att man integrerar överväganden om lika möjligheter för kvinnor och män i alla aspekter av konfliktlösning, 15. förväntar sig att den inställning som EU och frivilligorganisationerna har klargjort kommer att spela en viktig roll i den kommande FN-konferensen "Beijing plus five” om uppföljningen av handlingsprogrammet "Platform for Action” i New York i juni, och att regeringarna på ett kraftfullt sätt kommer att genomföra detta för att genom konkreta åtgärder uppfylla sina åtaganden, 16. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, övriga EU-institutioner och EU-organ, medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||
| Ekonomin i EU: 1999 års översikt |
| |||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens dokument (KOM(1999) 628 ), - med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om granskning av det gemensamma systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaternas betalningsbalans (KOM(1999) 628 ), - med beaktande av artiklarna 99 och 104 i EG-fördraget, - med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1) , - med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A5-0041/2000 ), och av följande skäl: A. Eurons införande är en händelse av avgörande betydelse för den europeiska integrationen, för framväxten av en europeisk hemmamarknad, för enandet av de finansiella marknaderna och stärkandet av Europas ställning internationellt. Sålunda fastställs ett nytt system för ekonomisk politik och ett brett handlingsprogram för att uppnå målsättningarna i fördraget. B. I samtliga medlemsstater har man lyckats kontrollera inflationen, stabilisera de offentliga finanserna och dämpa löneökningarna, vilket är en positiv utveckling som tillsammans med en intern monetär stabilitet har inneburit att några av de hinder för tillväxt som tidigare fanns i Europa har blivit betydligt mindre. C. Man riskerar att det uppstår deflation om man för en alltför restriktiv penning- och skattepolitik med prisstabilitet som huvudsakligt mål. D. Stabiliseringen av de offentliga finanserna står i motsats till de inslag som kan ha en destabiliserande inverkan på hela ekonomin, såsom en kraftigt skuldsatt offentlig sektor eller en kollaps av övervärderade kapitalmarknader. E. Det är glädjande att den europeiska ekonomin sedan det andra kvartalet 1999 visar tydliga tecken på en ny återhämtning, vilket är tidigare än väntat, och att BNP-tillväxten förväntas öka från en nivå på 2,1 procent 1999, som kan anses som den nästan maximalt uppnåbara, till 3,0 procent både 2000 och 2001. Om denna tillväxttrend inte påverkas negativt av den internationella utvecklingen kan den, om de rätta politiska åtgärderna genomförs, ge den europeiska ekonomin förutsättningar att fortsätta sin tillväxt. F. Den stabiliserande politik som unionen fört har visat sig vara riktig och bör därför fortsätta att tillämpas, samtidigt som man bör betona att sysselsättningen bör vara en prioritet inom den europeiska politiken. G. Man bör se med försiktig optimism på prognosen om en tillväxtökning på ungefär 3 procent per år, med tanke på nittiotalets låga genomsnittliga nivå för den reala BNP-tillväxten, som låg på 1,9 procent. H. I många medlemsstater var arbetslösheten 1997 över 11 procent, vilket historiskt sett är mycket höga nivåer, men det förutspås att den sjunker 1999 till 9,2 procent i medeltal i EU. EU:s centrala problem kommer även fortsättningsvis att utgöras av en hög arbetslöshet, ett lågt arbetskraftsdeltagande och en brist på flexibilitet på arbetsmarknaderna. I. Enligt kommissionens prognos för 1995 krävdes det en varaktig tillväxt på 3-3,5 procent under fem år för att arbetslöshetsnivån skulle sjunka till omkring 7 procent av den aktiva befolkningen, förutsatt att produktiviteten och den demografiska utvecklingen inte förändrades, vilket klart och tydligt visar att tillväxt i sig inte kan garantera full sysselsättning. J. Varje strategi för att främja tillväxten måste utformas på ett miljömässigt hållbart sätt och respektera EU:s åtaganden från Kyoto. K. När man ser till företagarandan, mätt i termer av hur snabbt teknologiskt avancerade företag bildas och växer, kan man konstatera att den inte motsvarar den vetenskapliga och tekniska potentialen i Europa och att den fortfarande släpar oroväckande långt efter utvecklingen i USA. L. Den genomsnittliga kostnaden för att starta ett företag i Europa ligger på 1 600 euro, medan det kostar 500 euro i USA. Det tar i genomsnitt elva veckor i EU att starta ett företag, medan det tar en och en halv vecka i USA. M. Den ekonomiska utvecklingen i Europa kommer på kort sikt att styras av den världsomspännande teknologiska revolution som vi står inför och som kommer att leda till en kunskapsbaserad global ekonomi. I och med dessa nya utmaningar krävs det strukturella förändringar av ekonomin, arbetsprocesserna och lönebildningen samt en förändrad balans mellan den offentliga och den privata sektorn. N. Det måste göras insatser på politisk nivå när vi ställs inför denna nya utveckling, vilket bör ske genom att det skapas optimala villkor så att den privata sektorn kan anpassa sig fullständigt till föränderliga ekonomiska förhållanden, för att företagarna skall få möjlighet att genom innovation och kreativt företagande ligga före utvecklingen och således också till konkurrenterna, vilket innebär att man behöver skapa ett nytt politiskt projekt, där det ingår en ekonomisk politik med målsättningen att främja dynamiken i ekonomin. O. De nya strategiska målsättningarna måste innehålla ett integrerat program för att förstärka och modernisera utbildningen på alla nivåer, för att förstärka företagarandan och för att bygga upp och modernisera grundläggande infrastruktur genom projekt av europeiskt intresse som leder till höjd produktivitet i hela ekonomin inom EU. P. Man måste främja en ökning av de privata investeringarna genom att förbättra investeringsklimatet och skapa en dynamisk företagskultur, vilket kräver en reform av arbetsmarknadens struktur, mindre byråkrati, förbättrad tillgång till riskkapital för små och medelstora företag och mer öppna marknader. Q. Ett sådant projekt kan endast bli framgångsrikt genom gemensamma åtgärder på gemenskapsnivå, kraftfullt ledarskap från de europeiska institutionerna, ökad solidaritet, mobilisering av en stor majoritet av medborgarna och genom att fördelarna kommer alla till godo inom ramen för en social marknadsekonomi. 1. Parlamentet konstaterar att den europeiska ekonomin är på god väg att återhämta sig när det gäller BNP:s tillväxt och företagsvinsterna, medan arbetslösheten fortfarande är otillåtligt hög och inkomstskillnaderna och fattigdomen ökar, 2. Parlamentet uppmanar rådet att i samband med fastställandet av de allmänna ekonomiska riktlinjerna formulera en politik, bland annat en mikroekonomisk sådan, som syftar till att uppnå full sysselsättning på ett sätt som är förenligt med stabila priser och en balanserad budget under en hel konjunkturcykel, 3. påminner om att en starkare ekonomisk tillväxt är av avgörande betydelse för att målet full sysselsättning skall kunna uppnås, vilket framgår av internationella och europeiska erfarenheter, och att denna tillväxt bör stödjas av en ekonomisk politik och skattepolitik som, framför allt vad gäller små och medelstora företag, främjar investeringar genom en lönepolitik som inriktas på produktivitetsvinster och genom en reducering av den stelhet som fortfarande karaktäriserar lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet i alltför många medlemsstater, 4. anser att ett förbättrat investeringsklimat är av avgörande betydelse för att man skall åstadkomma högre tillväxt och rekommenderar att man minskar den alltför stora administrativa bördan i samband med att företag startas och drivs, att marknaderna öppnas ytterligare och att det genomförs en reform av arbetsmarknadernas struktur, 5. anser att det är särskilt viktigt att man förhindrar arbetslöshet bland unga och långtidsarbetslöshet; betonar att det behöver göras mer för att arbetslösa skall få ökade möjligheter till och incitament att snabbt finna ett nytt arbete, inklusive utbildning eller omskolning för att därmed öka sin anställbarhet, 6. bekräftar att utgifter inom den offentliga sektorn för infrastruktur kan få positiva effekter för aktiviteten inom den privata sektorn; noterar att sådana investeringar bör genomföras efter objektiva bedömningar enligt kriterier för varaktig social och ekonomisk avkastning, och inte som ett instrument för att styra efterfrågan, eftersom erfarenheten visar att sådana ansträngningar kan motverka sitt eget syfte, 7. ber kommissionen att skapa gemenskapsmekanismer för att stödja organisationer för små och medelstora företag, i syfte att öka konkurrenskraften och se till att små och medelstora företag i högre grad deltar i organisationer som kan ge dem olika tjänster, såsom centralisering av krediter, information och juridiskt stöd, 8. uppmanar ekofin-rådet att försöka komma över sin tveksamhet vad gäller kraftfulla ansträngningar för att förbättra den europeiska infrastrukturen; anser att man med tanke på den utveckling som har ägt rum när det gäller privatiseringar, vetenskapliga framsteg och tekniska innovationer, bör uppdatera det program för de transeuropeiska näten som kommissionen föreslog i sin vitbok från 1994 om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning och att finansieringen skall säkerställas genom att Europeiska investeringsbanken ger ut obligationer, sk. Eurobonds, 9. uppmanar kommissionen och rådet att förstärka sina ansträngningar för att sammanlänka de transeuropeiska näten i EU:s nuvarande medlemsstater och i kandidatländerna i Öst-, Central- och Sydeuropa och i andra näraliggande länder, främst Ryssland och Nordafrika, eftersom de transeuropeiska näten har en särskild strategisk betydelse för den framtida tillväxten och för integrationen av olika delar av Europa och dess grannländer, 10. uppmanar kommissionen och rådet att effektivisera integrationen av moderna höghastighetsnät och nät för informationsteknologi inom ramen för programmet för transeuropeiska nät för att Europa skall få den bästa infrastrukturen för informationsteknologi i världen, 11. uppmanar rådet och kommissionen att aktivt stödja vetenskaplig verksamhet inom den offentliga sektorn eller näringslivet genom att skapa ett gemensamt europeiskt forskningscenter och ge ökade anslag för forskning och utveckling så att dessa anslag uppnår en nivå som motsvarar nivån i länder med en jämförbar grad av utveckling, 12. uppmanar kommissionen att skynda på genomförandet av sina handlingsplaner för riskkapital, för integrering av de finansiella marknaderna och för små och medelstora företag, vilket kraftigt kommer att bidra till att tekniskt sett dynamiska småföretag växer snabbt och blir stora världsledande företag, och uppmanar kommissionen att prioritera frågan om den slutgiltiga utformningen och införandet av bolagsformen Europabolag, som en alternativ företagsform, 13. uppmanar rådet och kommissionen att göra allt för att processen för europeiska patentansökningar skall kunna bli kortare, enklare, effektivare och billigare för att på så sätt förbättra konkurrenskraften för europeiska uppfinningar och därigenom framtidsutsikterna för Europa; efterlyser emellertid bättre bestämmelser för att det skall vara möjligt att säkerställa att de etiska normerna och konsumenternas intressen till fullo respekteras, 14. uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram ett förslag till rättsakt för att inrätta en särskild europeisk forskningsfond där man kan samla outnyttjade vinstmedel från den europeiska kol- och stålgemenskapen, som upphör 2002, 15. uppmanar kommissionen att föreslå en handlingsplan för övergången från den befintliga gemensamma marknaden till en sammanväxt europeisk hemmamarknad, och att driva på denna övergång, samt att avlägsna varje återstående hinder och strikt tillämpa konkurrenspolitiken på en sådan marknad, och samtidigt ta hänsyn till parlamentets ståndpunkter i fråga om reformen av konkurrenspolitiken som uttrycktes i parlamentets resolutioner av den 18 januari 2000 om 1998 års konkurrensrapport(2) och rapporten om statligt stöd(3) 16. förväntar sig att medlemsstaterna omprövar sina skatte-, avgifts- och ersättningssystem, för att minska den börda som läggs på produktionsfaktorn arbetskraft, 17. uppmanar medlemsstaterna att förenkla Luxemburg-, Cardiff- och Kölnförfarandena, för att se till att de blir effektivare och så att allmänheten får bättre möjligheter till insyn, 18. anser att det är viktigt att snabbt skapa en god samordning mellan den makroekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken; uppmanar medlemsstaterna att utveckla en social konvergensprocess i linje med den europeiska sysselsättningsstrategin, som innehåller europeiska riktlinjer, kartläggning av bästa metoder, utbyte av jämförbar information och nationella aktionsplaner för bekämpandet av fattigdom och social uteslutning, 19. uppmanar kommissionen att infoga förslag om tilldelning av anslag för att genomföra idéer från initiativet "Europe”, särskilt vad avser utbildning, infrastruktur och bred tillgång bland allmänheten till Internet, 20. uppmanar rådet att på ett kreativt sätt knyta an till ordförandeskapets initiativ att definiera en ny ekonomisk och politisk strategi för att man skall kunna dra nytta av innovationsprocessen i en kunskapsbaserad ekonomi på ett sådant sätt att Europa kan genomgå en genomgripande förändring och bli världens mest dynamiska område, 21. uppmanar kommissionen och rådet att, med hänsyn till att den nya tekniken kräver en ny kunskapsbas, verka för att det ställs upp kvantitativa mål för ungdomars yrkesutbildning och långtidsarbetslösa personers fortbildning, som medlemsstaterna skall förbinda sig att uppfylla inom en bestämd tidsperiod, 22. uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om processer och institutioner i medlemsstaterna för förhandlingar om anställningsvillkor, för att bedöma om de främjar framväxten av en flexibel arbetsmarknad, som gynnar sysselsättningen både under nuvarande förhållanden och i en framtida kunskapsbaserad ekonomi, 23. uppmanar kommissionen att beställa en årlig rapport från oberoende forskare i ekonomi om den ekonomiska och sociala situationen i EU, som skall föreläggas Europaparlamentet; anser att en sådan rapport skall ta hänsyn till konsekvenserna i Europa av nationella politiska åtgärder, för att förbättra den samordning som krävs av den europeiska ekonomiska politiken, 24. uppmanar rådet och kommissionen att avhjälpa problemet med demokratiunderskottet inom den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, med hjälp av en interinstitutionell överenskommelse så att Europaparlamentet får medverka fullt ut i beslutsfattandet om grunddragen i den ekonomiska politiken och om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, 25. uppmanar rådet att ta vederbörlig hänsyn till de risker som en övervärdering av kapitalmarknaderna medför, en fråga som kommissionen tar upp i sin rapport, och ge kommissionen mandat att inleda förhandlingar med G7-gruppens råd för att fastställa en lämplig politik och så snart som möjligt vidta åtgärder för att öka insynen och förhindra spekulativa inslag i aktiviteten på de globala finansmarknaderna, 26. bekräftar sambandet mellan utbildning och möjligheter till långsiktig ekonomisk tillväxt och ber kommissionen att uppmana medlemsstaterna att se till att den allmänna utbildningsnivån höjs och att alla ungdomar när de lämnar skolan är redo för livet och arbetslivet och mogna att delta i att skapa vårt samhälle, 27. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådets ordförandeskap, medlemsstaternas regeringar och de nationella parlamenten.
| ||||||||||||||
| Fiske- och miljöfrågor (Bergen) den 13-14 mars 1997: andra rapporten |
| |||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av andra rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet (KOM(1999) 270 - C5-0156/1999 ), - med beaktande av slutsatserna från det mellanliggande ministermötet om integrering av fiske- och miljöfrågor den 13-14 mars 1997 i Bergen, - med beaktande av sin resolution av den 10 mars 1999(1) om meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Rapport om genomförandet av slutsatserna från det mellanliggande ministermötet om integrering av fiske- och miljöfrågor den 13-14 mars 1997 i Bergen (KOM(1998) 326 - C4-0495/1998 ), - med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A5-0016/2000 ). 1. Parlamentet noterar de initiativ som kommissionen antog under 1998 för att uppnå de mål som ingick i slutförklaringen från Bergenkonferensen om skydd av Nordsjön, och uttrycker sin tillfredsställelse över de framsteg som gjorts för att återupprätta fiskeresurserna och ekosystemen i Nordsjön, 2. bekräftar innehållet i sin resolution av den 10 mars 1999, 3. anmodar rådet att beakta möjligheten att fastställa totala tillåtna fångstmängder (TAC) för fiske av torsk, kolja, sill, makrill, nordhavsräka, vitlinglyra, rödspätta, sej, tobisfiskar, äkta tunga, vitling och mindre rödhaj på grundval av vetenskapliga uppgifter om resursläget och i enlighet med den förebyggande strategi för fiskeförvaltningen som grundar sig på de gränsvärden som fastställts av ICES, 4. välkomnar de framsteg som kommissionen gjort 1998 när det gäller politiken för kontroll av den gemensamma fiskeripolitiken och begär att de ansträngningar som gjorts för att förbättra existerande mekanismer fortsätter, 5. uppmanar kommissionen att lägga fram initiativ som syftar till att inrätta ett system som inbegriper sanktioner mot överträdelser av fiskelagstiftningen och som behandlar yrkesverksamma inom fiskesektorn på samma sätt oberoende av i vilken medlemsstat överträdelsen begås, 6. uppmanar kommissionen att fortsätta programmet för utbyte av fiskekontrollanter mellan medlemsstaterna och de länder som bedriver fiske i Nordsjön, som en metod för att uppmuntra till ett enhetligt tillvägagångssätt vid tillämpningen av åtgärder för bevarande och kontroll av den gemensamma fiskeripolitiken, 7. uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig för att skapa det gemenskapsnät av skyddade områden som går under namnet Natura 2000 och ber kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de skyldigheter som fastställs i direktiven om skydd av arter och livsmiljöer av gemenskapsintresse uppfylls, 8. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar.
| ||||||||||
| Fiskeriförvaltning och bevarande av naturen i havsmiljö |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(1999) 363 - C5-0176/1999 ), - med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 1996 om kommissionens meddelande om genomförande av tekniska åtgärder i den gemensamma fiskeripolitiken(1) , - med beaktande av sin resoltuion av den 18 september 1998 om kommissionens meddelande om utveckling av kontrollen inom den gemensamma fiskeripolitiken(2) , - med beaktande av artikel 160 i arbetsordningen, - med beaktande av fiskeriutskottets betänkande och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor (A5-0017/2000 ), och av följande skäl: A. Fisket är en oersättlig näringskälla. På industri-, forsknings- och transportområdet är det är en del av människornas verksamhet baserad på utnyttjande av haven. Just för att fisket är beroende av att havsmiljön är av hög kvalitet och att återväxten av de resurser som utnyttjas säkras, är fisket en av de verksamheter som har störst intresse av att arbeta för att miljön respekteras. B. Flera faktorer bidrar till att havsmiljön försämras, till exempel föroreningar, oförutsägbara konsekvenser av klimatförändringar, allt större utnyttjande av kustområden för urbana eller industriella syften, eller transporter till havs som kan förorsaka oerhört stora skador om det händer en olycka och som dessutom ofta leder till att flera fiskarters naturliga migrationsvägar förändras. C. Enligt artikel 6 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen bör kraven på miljöskydd införlivas i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik samt i olika åtgärder i anslutning till artikel 3, i syfte att främja en hållbar utveckling. D. Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, till vilken Europeiska gemenskapen anslutit sig efter att parlamentet gett sitt samtycke därtill, innehåller bestämmelser om följande:
E. Målsättningen för överenskommelsen om tillämpning av del XI i FN:s havsrättskonvention är att förhindra skador på den marina miljöns flora och fauna samt att övervaka fiskeriverksamheten. F. Gemenskapen har 1996 undertecknat en överenskommelse om främjande av efterlevnad av internationella åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskefartyg på det fria havet och 1995 anslutit sig till uppförandekoden för ansvarsfullt fiske vars syfte är att bevara, förvalta och utveckla levande resurser på grundval av olika uppförandeprinciper och uppförandesätt. G. Gemenskapen har undertecknat Förenta nationernas överenskommelse om bevarande och förvaltning av fiskbestånd som förekommer både inom och utanför ekonomiska zoner och om bevarande och förvaltning av långvandrande arter. H. Gemenskapen har anslutit sig till många internationella fiskeavtal och är medlem av internationella organisationer som bildats på grundval av dessa avtal och vars mål bland annat är att bevara och förvalta de levande resurserna. I. Alla horisontella åtgärder av rättslig eller förvaltningsmässig natur som vidtas idag, både på internationell nivå och på gemenskapsnivå, inbegriper bestämmelser som hänför sig till bevarande och förvaltning av fiskebestånden och den marina miljön. J. Artikel 2 i förordning (EEG) nr 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk slår bland annat fast att de allmänna målen för den gemensamma fiskepolitiken är att bevara och förvalta bestånden av marina levande resurser samt att gå in för ett rationellt och ansvarsfullt nyttjande av dessa på hållbar grundval. K. Förordningarna (EEG) nr 2847/93 och (EG) nr 2846/98 om införandet av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken innehåller hela den rättsliga ram som krävs för genomförandet av kontrollen inom fiskeriet och uppfyllandet av ovannämnda mål. L. Rådets beslut 97/413/EG av den 26 juni 1997 fastställer mål och detaljerade regler för en omstrukturering av området för gemenskapsfisket med avseende på tidsperioden mellan den 1 januari 1997 och den 31 december 2001, i syfte att finna en kontinuerlig balans mellan resurserna och utnyttjandet av dessa. M. Det grundläggande elementet som den gemensamma fiskepolitiken vilar på är identifieringen och bevarandet av lämpliga nivåer av fiskeriverksamhet, detta inte bara när det gäller kommersiella bestånd utan också med avseende på alla andra levande resurser. N. Kontrollen och övervakningen av fiskeriverksamheten och den marina miljön utgör en av hörnstenarna i politiken för fiskeriförvaltning och bevarande av den marina miljön, och de moderna metoderna för kontroll och övervakning erbjuder fullgoda garantier för att förebygga överträdelser. O. En överväldigande majoritet av de europeiska fiskarna respekterar gemenskapslagstiftningen om förvaltning och bevarande av fisketillgångarna och är införstådd med alla de åtgärder som är nödvändiga för att kontrollera och övervaka fiskeverksamheten ur teknisk, förvaltningsmässig och ekonomisk synvinkel. P. Yrkesfiskarna och deras organisationer bör få medverka i beslutsprocessen gällande den gemensamma fiskeripolitiken, framför allt i fråga om förvaltningen och skyddet av fiskeresurserna. Q. Unionen har ett stort ansvar i sin egenskap av producent, importör och konsument av enorma mängder fiskprodukter för förvaltning och skydd av fiskeriresurser och skydd av den marina miljön. Den oerhört stora fiske- och försäljningskapaciteten i länder som Ryssland, Japan, Sydkorea, Taiwan och Kina visar emellertid att unionens ansträngningar för att reglera fisket kommer att vara verkningslösa om övriga fiskande och försäljande länder inte aktivt samarbetar för att bevara och bättre förvalta bestånden. R. Gemenskapens fiskeflottas verksamhet begränsas inte till EU-vatten, utan omfattar många vattenområden över hela världen. S. Försorgen om fiskebestånden och den marina miljön utgör en integrerad del av alla de internationella fiskeavtal som gemenskapen ingår. T. Fiskekapaciteten hos en modern fiskeflotta kan vara mångdubbelt så stor som den hos en flotta av äldre eller traditionell typ och dagens teknik för att lokalisera och fånga fisk har utvecklats så långt att den kan hota bestånden, men man skall ändå komma ihåg att en ökning av kapaciteten inte nödvändigtvis betyder ökad fiskeansträngning, att ett välreglerat fiske innebär att en modern båt är mer lönsam för fiskaren, att produkten blir av högre kvalitet och att mängden bortsorterad fisk minskar, och att hänsyn måste tas till den förbättring av besättningens säkerhet och arbetsvillkor som en modern flotta innebär. U. Under alla omständigheter måste de ansträngningar som görs för att begränsa fisketrycket utöver en minskning av antalet fartyg och/eller antalet fiskedagar inbegripa tekniska åtgärder, och man måste genomföra rigorösa kontroller av fångstkvantiteten och marknadsföringen av denna. V. I syfte att bevara resurserna bör man tillämpa strikta kontroller i hamnarna och vid försäljningen. W. Vissa icke selektiva metoder för fiske skadar havsbottnen, förstör fiskyngeln och utarmar fiskarter och organismer utan kommersiellt intresse vilka dock utgör en integrerad del av den marina miljön och dess näringskedja. X. Kustfiske i liten skala kan, med hjälp av lämplig kontroll, utgöra ett bra exempel på hållbar utveckling som är skonsam mot den marina miljön, men det är ändå mycket viktigt att komma ihåg att kusterna är betydelsefulla områden för uppfödning och odling av ett mycket stort antal arter, och att kustfisket därför även bör vara föremål för strikt övervakning vad gäller åldern och storleken på de fångade arterna. Y. Det faktum att strandliv blivit så populärt under de senaste decennierna innebär en tung belastning både för land- och havsmiljöerna i kustområden och detta fenomen måste tacklas med hjälp av en integrerad strategi. Z. Biotoperna för fiskyngel, såsom insjöar och flodmynningar, spelar en avgörande roll för bevarandet av fiskeresurserna och den naturliga marina miljön. AA. Inrättandet av nätet Natura 2000 står i samklang med fiskeverksamhet i liten skala som är underställd gällande bestämmelser, och även med en kontrollerad utveckling av vattenbruk. AB. Vetenskapens och forskningens bidrag till medvetandegörandet om problemen och farorna, som ansvarslöst fiske och företagsverksamhet för med sig, är av allra största betydelse och bör tas i beaktande, detta även i samband med vidtagandet av lämpliga åtgärder för förvaltningen av de levande marina resurserna. 1. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att underlätta integreringen av miljöskyddet i den gemensamma fiskeripolitiken och hoppas att rådet kan uppnå den politiska viljan att anta kommissionens förslag, 2. uppmanar kommissionen att varje gång den skall fastställa en åtgärd som har något att göra med miljön, alltid tänka på att det finns flera orsaker till den försämrade havsmiljön, till exempel föroreningar, klimatförändringar, industriverksamhet, människors verksamhet allt närmare kustområdena, transporter till havs och okontrollerat fiske, och önskar att åtgärderna skall ta hänsyn till att alla dessa problem hänger samman och måste betraktas som en helhet, och att lösningar måste arbetas fram för alla sektorer och all verksamhet som baseras på havet, samt att kommissionen även skall beakta att fisket många gånger är ett offer för miljöförstöringen, 3. kräver att en gemenskapspolitik utstakas för förvaltning och skydd av såväl fiskeresurserna som den naturliga havsmiljön för att skydda fiskekapitalet och havsmiljön, 4. anser att föroreningen av havsmiljön och därigenom förstörelsen av densamma många gånger har sitt ursprung i föroreningar på land och kastande av avfall av alla typer, och kräver följaktligen att de åtaganden Europeiska unionen gjort inom de internationella OSPAR-konventionerna och för Östersjön och Medelhavet samt den befintliga gemenskapslagstiftningen skall tillämpas effektivt och att de behöriga myndigheterna strängt skall övervaka dess genomförande, 5. anser också att en annan, lika betydelsefull, källa till förorening av havsmiljön kommer från oljeutsläpp och utsläpp av andra farliga ämnen från fartyg innanför och utanför gemenskapens gränser, och kräver ett effektivt genomförande av internationella avtal samt att straffsanktioner skall tillämpas, 6. betonar även bristen på samordning av gemenskapens olika politikområden i allmänhet, och i synnerhet av strukturfonderna som i vissa fall understött projekt vilka haft negativa konsekvenser för havsmiljön, till exempel hamnanläggningar, småbåtshamnar etc., 7. erkänner vad gäller fisket de framsteg som gjorts av kommissionen och medlemsstaterna och menar att framstegen måste fortsättas och att man måste arbeta för att höja medvetandet om problemet med förvaltning och bevarande av fiskeresurserna både inom unionen och utanför dess gränser och respektera anda och bokstav i gemenskapslagstiftningen när det gäller bevarande, nyttjande och skydd av levande marina resurser och med avseende på det inbördes samarbete som krävs, 8. upprepar än en gång att en fiskeriförvaltningspolitik som baserar sig på bevarandet av havsmiljön inte är oförenlig med fiskesamfundens långsiktiga intressen, utan snarare är av avgörande betydelse om fisket skall överleva i våra kustsamhällen, 9. kräver att fiskerifrågan läggs till som en sektor för integrering, ifall man i den heltäckande utvärderingen av det femte åtgärdsprogrammet rekommenderar ett efterföljande program, 10. anser att en sådan politik måste grundas på försiktighetsprincipen och anser att man i FAO:s uppförandekod och FN:s avtal om fiskbestånd har definierat principen på ett bra sätt, 11. välkomnar att en stor del av gemenskapens vetenskapliga fiskekommittéer har underkommittéer för miljöfrågor, vilket tillåter dem att ta hänsyn till miljöaspekter, och uppmuntrar till att man skall fortsätta på denna väg; vill på motsvarande vis att fiskeexperternas synpunkter skall kunna beaktas då man vidtar åtgärder som berör fisket, 12. uppmanar kommissionen att genom ett särskilt meddelande informera parlamentet om sin åsikt beträffande huruvida fiskebestånden kan eller inte kan behandlas som fria varor eller sällsynta varor för att möjliggöra ett rationellt ekonomiskt nyttjande av dessa varor, 13. uppmanar kommissionen att i fortsättningen inte tveka att inom ramen för sina befogenheter använda sig av de rättsliga åtgärder som står till buds var gång den upptäcker att en medlemsstat eller ett tredje land brutit mot förpliktelser inom fiskerisektorn och att i alla internationella organisationer aktivt plädera för att sanktioner införs mot stater som inte respekterar dessa organisationers vedertagna principer, 14. uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta sina ansträngningar för att internationella fiskeriavtal som ingås med tredje land å unionens vägnar regleras åtminstone av de bestämmelser för förvaltning och bevarande av fiskeresurserna som internationella miljöorganisationer föreskriver eller rekommenderar, 15. ser fram emot en bred offentlig debatt om EU:s tillvägagångssätt vid fiskeavtal med tredje land i ljuset av den senaste utvärderingen, och litar på att man i kommande avtal fullt ut skall beakta bevarandet av havsmiljön i tredje lands vatten samt på öppet hav, 16. uppmanar kommissionen att då det är nödvändigt genom lämpliga rättsliga och tekniska åtgärder fortsätta att begränsa kapaciteten i gemenskapens fiskeverksamhet och på det internationella planet ta initiativ till att också de övriga länderna med omfattande fiskeriverksamhet gör detsamma, 17. uppmanar kommissionen att i anslutning till de gällande gemenskapsåtgärderna för att minska fisketrycket fortsatt införa lämpliga fångsttak för de arter och under de villkor som fastställs i vetenskapliga rapporter, samt rigorösa kontroller av att dessa tak respekteras under verksamhetens olika faser, 18. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med alla medel stärka åtgärderna för kontroll och övervakning av fiskeriverksamhet genom att höja relevanta anslag i budgeten i syfte att noggrant övervaka landningen av fångst i gemenskapens fiskehamnar, omlastningen av fångst mellan olika fiskeflottor och handeln med fiskprodukter, 19. uppmanar kommissionen att kräva av medlemsstaterna att ta större ansvar för att övervaka och kontrollera att den miljölagstiftning som rör förvaltningen av fiskeresurserna följs, 20. uppmanar att i enlighet med kommissionens förslag, rådet att tilldela gemenskapens kontrollinstanser utökade befogenheter och mandat, 21. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt som krävs för att säkerställa att deras kontroll- och övervakningsprogram är effektiva och rättvisa. 22. uppmanar kommissionen att föreslå ett definitivt förbud mot användning av och handel med fiskeredskap som skadar havsbottnen, förstör fiskyngeln och som inte i första hand används för att skilja mellan vanliga målarter och övriga arter, 23. uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av hur de nuvarande systemen för satellitbevakning av fiskebåtar (VMS) fungerar och att, mot bakgrund av utvärderingens resultat, undersöka om systemen skulle kunna användas för ett större antal båtar, 24. erkänner att kustfiske i liten skala är mycket viktigt för kustsamhällena, och anmodar kommissionen att se till att detta erkännande tar sig uttryck i fiskeverksamhet som helt respekterar principerna om ansvarsfullt fiske, eftersom det småskaliga fisket äger rum längs kusterna, dvs i områden som är särskilt känsliga ur miljösynpunkt i sin egenskap av huvudsakliga platser för arternas fortplantning och för fiskodling, 25. uppmanar kommissionen att utöver fartygens längd, tonnage och motoreffekt även undersöka möjligheten att inbegripa övriga parametrar i beräkningen av fartygens fiskekapacitet, 26. uppmanar kommissionen att påskynda och stärka inrättandet av Natura 2000-nätet i biotoper av gemenskapsintresse genom att involvera icke-statliga organisationer, specialiserade på miljöskydd och naturliga resurser, i detta arbete, 27. uppmanar kommissionen att införa ett europeiskt pris som skall tilldelas statliga instanser, forskare, icke-statliga organisationer, fiskare och medborgare för tjänster och bidrag till förmån för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna och den marina miljön, 28. uppmanar kommissionen att skynda på vidtagandet av åtgärder för att tackla de möjliga negativa konsekvenserna av vattenbruk i havsmiljö, åtgärder som bland andra bör omfatta: - obligatoriskt tvång att ta hänsyn till rapporter om inverkan på miljön innan vattenbruksföretag etableras, särskilt då det gäller anläggningar i slutna havsområden med långsam vattenförnyelse och i flodmynningar, - den mest rigorösa vetenskapliga kontroll av vattenbruk med avseende på de konsekvenser som etablering av företag kan ha med tanke på det marina ekosystemet i området, när det gäller en eventuell överföring av sjukdomar och i fråga om näringskvalitet, - företagares skyldighet att då det är möjligt rena havsbottnen i det område som utnyttjas från alla slags föroreningar som anläggningen föranlett, 29. uppmanar kommissionen att inleda en informationskampanj riktad till fiskare och konsumenter om de faror som är förknippade med ett oövertänkt utnyttjande av fiskeresurserna när det gäller framtida generationernas möjligheter att ägna sig åt yrkesfiske och deras möjlighet att få utbildning i metoderna för en hållbar utveckling, 30. inväntar och ser med stort intresse fram emot den slutgiltiga rapporten om demonstrationsprogrammet för ett integrerat utnyttjande av kustzonerna, i synnerhet vad gäller konsekvenserna av amatörfiske - på och under vattenytan - med tanke på bevarandet av vissa bestånd, 31. anmodar de medlemsstater som utvecklar fiskeriverksamhet i Medelhavet att förbättra insamlandet av sina statistiska uppgifter med avseende på detta, 32. kräver att kommissionen informerar parlamentet om spridningen av algen ”caulerpa taxifolia” i Medelhavet, särskild om detta fenomens följder för kustfisket och havets flora och fauna, 33. understöder varmt att ekonomiskt stöd ges till vetenskaplig forskning, i synnerhet för spridning av denna forsknings resultat till intresserade kretsar genom anordnande av seminarier som gör det möjligt för forskarkretsar, företagare och fiskare att närma sig varandra, samt möjliggör en folklig presentation av problemen i press och television i syfte att göra den konsumerande allmänheten medveten om vidden och omfattningen av de faror som hotar de marina ekosystemen och fiskeresurserna, 34. uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till kommissionen och rådet.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
| Olyckan med oljetankern Erika |
| |||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2000 om oljeutsläppet efter Erikas haveri(1) , - med beaktande av sina tidigare resolutioner, framför allt av den 21 januari 1993 om oljetankern Braers olycka(2) , den 27 oktober 1994 om råoljeutsläppet norr om Portugal efter oljefartyget Cercals olycka(3) , den 27 oktober 1994 om säkerheten till sjöss(4) och den 27 mars 1996 om oljetankern Sea Empress olycka(5) , - med beaktande av den internationella konventionen av den 18 december 1971 om upprättande av en internationell kompensationsfond för ersättning i samband med oljeutsläpp (IOPCF) och tilläggsprotokollet till denna av den 27 november 1992 samt konventionen om förhindrande av havsföroreningar från fartyg (MARPOL) av den 20 november 1973, - med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upprättande av en gemenskapsram för samarbete avseende oavsiktlig förorening av havet (KOM(1998) 769 ) och parlamentets yttrande av den 16 september 1999(6) , - med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2179/98/EG av den 24 september 1998 om en översyn av Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och en hållbar utveckling kallat "Mot en hållbar utveckling” och i synnerhet artikel 2.4 d i detta beslut där kommissionen anger att den kommer att lägga fram en vitbok om miljöansvar, och av följande skäl: A. Den Maltaregistrerade oljetankern Erika sjönk utanför Bretagnes kust den 12 december 1999 och släppte därmed ut 15 000 ton olja som förorenade 450 kilometer av denna kust och orsakade stora skador på djurlivet, fiskesektorn och vattenbrukssektorn. Vraket, som innehåller 16 000 ton olja och ligger på 120 meters djup utgör en allvarlig risk för ytterligare föroreningar. B. Andra fartyg har utnyttjat den katatstrofala föroreningssituationen efter Erikas haveri för att utföra massiva rengöringar av sina tankar i detta havsområde, vilket är förbjudet i enlighet med direktiv 76/464/EEG . C. Detta är bara den senaste i en lång rad allvarliga incidenter med förorenande utsläpp till havs på flera platser i Europeiska unionen de senaste tjugofem åren. Dessa miljökatastrofer har allvarligt skadat det marina ekosystemet, den biologiska mångfalden, fågellivet och fiskbeståndet i områden som är mycket betydelsefulla i ekologiskt hänseende. D. Oljebältet har varit mycket större än vad man ursprungligen hade anledning att tro. Skadorna på miljön i de berörda områdena är mycket stora, men det är svårt att ännu bedöma vidden av olyckans omfattning. E. Eftersom man inte erhållit resultaten från den analys som gjorts av riskerna, vilka skulle ha lämnats av behöriga nationella och gemenskapsmyndigheter, har polemik uppstått om arten av den som samlats på stränderna. F. Fiske- och vattenbrukssektorerna samt turistnäringen är av största vikt för den ekonomiska och sociala utvecklingen i de drabbade områdena och kostnaderna till följd av oljeutsläppet för de yrkesverksamma inom havssektorn, som tvingas återuppföra eller ersätta sina ödelagda eller skadade produktionsanläggningar är mycket höga. G. Kustfisket, som redan känner av de negativa effekterna av svårigheterna inom sektorn, har dystra framtidsutsikter på grund av olyckan, och andra småföretag som är beroende av havet kan gå miste om flera års inkomster och man bör här även räkna de skador som uppstått till följd av att man förlorat konsumenternas förtroende. H. Skaldjur och vissa fiskarter som utsätts för kolväten är en fara för livsmedelssäkerheten, och det franska livsmedelsverket (AFSSA) har meddelat att man rekommenderar förbud mot fiske längs de kustavsnitt som drabbats av utsläppet från Erika. I. Den internationella kompensationsfonden för ersättning i samband med oljeutsläpp (IOPCF) syftar till att finansiera åtgärder för att minska skadorna på kusten och kompensera dem som drabbats av utsläppet. IOPCF har dock för lite medel, vilket hindrar arbetet för att minska skadorna och innebär att tillräcklig kompensation inte kan betalas ut. J. Europeiska unionen bör förstärka sin förebyggande politik när det gäller den här typen av katastrofer. 1. Parlamentet uttrycker på nytt sin solidaritet med och sitt stöd för dem som drabbats av detta oljeutsläpp och välkomnar yrkesverksamma och frivilliga som fortsätter arbetet med att rengöra stränderna; är medvetet om de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna som framför allt har drabbat fiskare, mussel- och ostronodlarna och turistnäringen, 2. anser att de driftsansvariga för Erika i enlighet med principen om att förorenaren betalar skall ta på sig ansvaret genom att kompensera katastrofens offer (genom sina försäkringar och direkta betalningar), finansiera saneringen av områden som drabbats av katastrofen och betala för de ekologiska skadorna; anser att detta ansvar måste omfatta fiske- och vattenbrukssektorn samt de företag som är direkt knutna till dessa sektorer, 3. insisterar på behovet av att vidta alla nödvändiga åtgärder för att oljan snarast skall kunna pumpas upp från oljetankerns vrak, 4. uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att hjälpa till att reparera skadorna inom fiskesektorn, som drabbats av följdverkningarna från oljekatastrofen, 5. betonar att ovannämnda beslut om upprättande av en gemenskapsram för samarbete avseende oavsiktlig förorening av havet bör antas så snart som möjligt, 6. kräver att man snarast frigör medel från de europeiska fonderna för att bistå de drabbade regionala företagen och framför allt de yrkesverksamma inom havssektorn, bland annat genom partnerskapsutbyte mellan medlemsstaterna, 7. beklagar att tidigare katastrofer, framför allt Amoco Cadiz och Tanios förlisning, inte lett till att man utarbetat lämpliga normer och kontroller - såsom skett i USA - och begär att man denna gång drar lärdom av Erika-katastrofen när det gäller säkerheten till sjöss, 8. kritiserar effekterna av släpphäntheten inom havstransportsektorn, inom vilken man inte i tillräcklig utsträckning förstärkt de säkerhetsnormer och säkerhetskontroller som gäller för handelsfartyg och för systemet med bekvämlighetsflagg, men även för fiskefartyg, 9. uppmanar kommissionen att snarast lägga fram konkreta förslag som syftar till att förbättra säkerheten vid transporter till havs genom att stärka de kontroller som görs på grundval av befintliga bestämmelser och genom att föreslå nya åtgärder i syfte att åtgärda de grava bristerna i de nuvarande föreskrifterna, 10. välkomnar de lokala myndigheternas initiativ att låta experter undersöka sina kuster innan oljebältet drabbade dem för att härigenom underlätta ersättningen till drabbade enskilda, lokala myndigheter eller yrkesutövare; man har genom detta förfarande visat att man dragit lärdom av de rättsliga svårigheter dessa kategorier mött i samband med tidigare katastrofer, 11. kräver att den internationella kompensationsfonden för ersättning i samband med oljeutsläpp (IOPCF) genomför en avsevärd höjning av ersättningstaket, 12. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas samt kandidatländernas regeringar.
| ||||||||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |