Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av fördraget och dess stadganden om de mänskliga rättigheterna,

-  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 975/1999 och 967/1999 av den 29 april 1999 om att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt om respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt artiklarna 179 och 308 i EG-fördraget, vilka bildar en rättslig grund för all verksamhet som EU enligt kapitel B7-70 i budgeten bedriver på demokratiseringens och de mänskliga rättigheternas område,

-  med beaktande av den 57:e sessionen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, avsedd att hållas i Genève från och med den 19 mars till och med den 27 april 2001,

-  med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna av den 27 mars 1996(1) , 20 februari 1997(2) , 23 oktober 1997(3) , 19 februari 1998(4) , 11 mars 1999(5) och 16 mars 2000(6) , och av följande skäl:

A.  Främjandet och försvaret av de mänskliga rättigheterna högprioriteras inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och är en av de grundläggande principerna för unionen.

B.  EU konstaterade i sin förklaring till femtioårsminnet av den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna att unionens politik på de mänskliga rättigheternas område måste fortsätta och vid behov förstärkas och förbättras.

C.  Alla de 15 medlemsstaterna i EU instämde med skyldigheten att respektera och garantera respekten för folkrättens humanitära bestämmelser när de ratificerade de fyra Genèvekonventionerna, kompletterade med tilläggsprotokollen av 1977.

D.  Europaparlamentet har som ambition att starkt påverka EU:s strategi och prioriteringar för de mänskliga rättigheterna, både i fråga om tematik och i fråga om särskilda regioner eller länder.

E.  FN:s kommissariat för de mänskliga rättigheterna har visat prov på ett opartiskt och konsekvent engagemang för att främja och värna efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna för alla enskilda individer och grupper runtom i hela världen.

F.  FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna är det huvudsakliga diskussionsforumet inom FN för mänskliga rättigheter. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna i enskilda länder är en fråga som den har all rätt att befatta sig med.

G.  En negativ situation för de mänskliga rättigheterna vållas och/eller förvärras ofta av bristen på demokrati och av ett ineffektivt och korrumperat styre.

H.  För ett stort antal stater växer klyftan mellan de instrument för mänskliga rättigheter som de undertecknat och ratificerat och den behandling de utsätter sina medborgare för.

I.  Det bör hälsas med tillfredsställelse att allt flera folk runtom i världen ställer krav på frihet och demokrati men det är att beklaga att uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortfar i många länder.

J.  En fortlöpande och konstruktiv dialog med företrädare för det civila samhället, frivilligorganisationer och organisationer på gräsrotsnivå, framför allt organisationer för de mänskliga rättigheterna, är av grundläggande betydelse för att effektiva åtgärder skall kunna vidtas för att främja och försvara de mänskliga rättigheterna runtom i världen.

1.  Parlamentet bekräftar än en gång att en del av EU:s "etiska arv” består av att respektera, främja och värna om de mänskliga rättigheterna och att detta är en av hörnstenarna för det europeiska samarbetet,

2.  hälsar med tillfredsställelse att allt flera länder undertecknar konventioner om de mänskliga rättigheterna men beklagar den växande klyfta som i vissa länder råder mellan juridiska förhållanden och praktisk verklighet; betonar att sådana konventioner måste genomföras helt och fullt och understryker likaså att det behövs effektiva mekanismer för inspektion och kontroll,

3.  uppmanar rådet och medlemsstaterna att verka för att de huvudsakliga instrument för de mänskliga rättigheterna som länderna har tillgång till skall bli föremål för världsomfattande ratificering, framför allt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av rasdiskriminering och konventionen mot tortyr, och uppmanar alla regeringar att i brådskande ordning och utan reservationer ratificera dessa konventioner och genomföra dem,

4.  uppmanar medlemsstaterna att vädja till alla medlemmar av FN att de skall underteckna och ratificera fördraget om upprättandet av Internationella brottmålsdomstolen,

5.  uppmanar rådet och medlemsstaterna att än en gång bekräfta sitt engagemang till förmån för att dödsstraffet skall avskaffas och hälsar med tillfredsställelse de diplomatiska ansträngningar som EU och dess medlemsstater gjort till förmån för ett världsomfattande moratorium för verkställandet av dödsdomar och för att dödsstraffet slutgiltigt skall avskaffas; uppmanar EU att med tanke på detta förnya sina påtryckningar på FN för att av generalförsamlingen utverka en förklaring till förmån för ett världsomfattande moratorium för verkställandet av dödsdomar och för att dödsstraffet skall avskaffas,

6.  efterlyser omedelbara åtgärder för att skydda homosexuella för den förnedrande och omänskliga behandling de fortfarande utsätts för i vissa delar av världen,

7.  uppmanar EU att fortsätta att resolut agera mot alla former av handel med människor, särskilt handel med kvinnor och utnyttjande av barn och underåriga; uppmanar FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter att arrangera en särskild workshop för att utreda våldet mot barn,

8.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt fulla stöd till att det antas en resolution som stadfäster protokollet om barns medverkan i väpnade konflikter och med kraft uppmanar alla berörda stater att få slut på att personer yngre än 18 år värvas för och/eller används för insatser i väpnade konflikter,

9.  hälsar med tillfredsställelse att Internationella arbetsorganisationens (ILO) 182:a konvention om barnarbete trätt i kraft och uppmanar rådet att med kraft anmoda alla stater att så snart som möjligt ratificera denna konvention,

10.  anhåller om att EU skall ge sitt fulla stöd till snabba insatser i svårlösta frågor som skyddet för flyktingar och asylsökande i enlighet med den fjärde Genèvekonventionen,

11.  uppmanar EU att stöda FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna och de andra internationella organisationerna och frivilligorganisationerna i kampen mot undertryckande av oberoende massmedier, journalister och författare, att med kraft uppmana alla stater att avskaffa censuren, att värna om rätten till tillgång till officiell information och avskaffa begränsningarna för tillgång till modern informationsteknik,

12.  uppdrar åt talmannen att vidta de föranstaltningar som behövs för att sända en delegation från Europaparlamentet till den 57:e sessionen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna,

13.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt fulla stöd till utarbetandet av den internationella konventionen om skydd för alla människor mot tvångsfördrivning,

14.  fördömer de fortsatta och allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Tibet och de kinesiska myndigheternas fortsatta diskriminering av det tibetanska folket, på grundval av ras eller etniskt ursprung eller religiösa, kulturella eller politiska åsikter,

15.  uppmanar rådet att söka avhålla de länder som finns företrädda i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att rösta för att inga åtgärder skall vidtas mot Kina, och att uttrycka sin oro över de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kina,

16.  uppmanar med kraft rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att fördöma den systematiska diskriminering och det oavlåtliga förtryck, särskilt mot kvinnor, som utövas av talibanregimen i Afghanistan,

17.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution som uttrycker oro över de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien.

18.  uppmanar med kraft rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution som fördömer tortyren och den dåliga behandlingen av politiska fångar och etniska minoriteter i Myanmar, att uppmana regeringen i Rangoon att utan villkor frige alla politiska fångar och tillåta Aung San Suu Kyi att röra sig fritt,

19.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution om Indonesien, där de indonesiska myndigheterna med kraft uppmanas att verka till förmån för en varaktig fred i Timor, Aceh, på Moluckerna och i Irian Jaya-Papua, att återupprätta de mänskliga rättigheterna i dessa områden och se till att alla de som gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna får sitt straff,

20.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det görs en fullständig utredning av de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Sudan, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone, framför allt i fråga om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten,

21.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution om de allt värre kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och den humanitära krisen i Colombia,

22.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution som uttrycker oro över Rysslands kränkningar av folkrättens humanitära principer i samband med dess militära insatser i Tjetjenien,

23.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna samt regeringarna i de övriga länder som finns omnämnda i denna resolution.

(1) EGT C 117, 22.4.1996, s. 13. (2) EGT C 85, 17.3.1997, s. 143. (3) EGT C 339, 10.11.1997, s. 154. (4) EGT C 80, 16.3.1998, s. 237. (5) EGT C 175, 21.6.1999, s. 254. (6) EGT C 377, 29.12.2000, s. 335.