Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3922/91 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (KOM(2000) 121 - C5-0170/2000 - 2000/0069(COD) )

P5_TA(2001)0028 A5-0393/2000

Förslaget ändrades på följande sätt:

Kommissionens förslag (1)   Parlamentetsändringar (Ändringsförslag 1) Skäl 4a (nytt) 4a. Begränsningar vad gäller flyg- och tjänstgöringstid samt bestämmelser om tid för vila är avgörande för luftfartens säkerhet. Därför bör bestämmelser om begränsningar vad gäller flyg- och tjänstgöringstid samt om tid för vila ingå i denna förordning. (Ändringsförslag 2) Skäl 5    5. Bestämmelserna om kommittéförfarandet bör ändras med hänsyn till rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.    5. Bestämmelserna om kommittéförfarandet bör ändras med hänsyn till rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Vid behandlingen av säkerhetsfrågor inom ramen för kommitté förfarandet bör företrädare för flygbolag, flygbesättning och kabinbesättning konsulteras om möjligt och informeras i god tid. (Ändringsförslag 3) ARTIKEL 1.5 Artikel 11.1 (förordning (EEG) nr 3922/91)    1. Enligt det förfarande som avses i artikel 12.2 skall kommissionen göra de ändringar som blivit nödvändiga på grund av vetenskapliga och tekniska framsteg i de gemensamma tekniska krav och administrativa förfaranden som anges i bilagorna.    1. Enligt det förfarande som avses i artikel 12.2 skall kommissionen i samarbete med relevanta EU-organ göra de ändringar som blivit nödvändiga på grund av vetenskapliga och tekniska framsteg i de gemensamma tekniska krav och administrativa förfaranden som anges i bilagorna. (Ändringsförslag 4) ARTIKEL 2 FÖRSTA STYCKET Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning träder i kraft den sextionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. (Ändringsförslag 5) BILAGA Bilaga III, Avsnitt B, OPS 1.085, stycke c.4    4. om han tvivlar på sin förmåga att utföra de uppgifter som tilldelats honom eller    4. om han inte uppfyller gällande medicinska krav eller om han tvivlar på sin förmåga att utföra de uppgifter som tilldelats honom eller (Ändringsförslag 6) BILAGA Bilaga III, Avsnitt B, OPS 1.125, stycke ba (nytt)    ba) Varje tjänstgörande kabinbesättningsmedlem skall på varje flygning medföra gällande certifikat över yrkesmässig kompetens med intyg över att han genomgått lämplig utbildning för den typ eller variant av flygplan som flygningen utförs med. (Ändringsförslag 7) BILAGA Bilaga III, Avsnitt O, OPS 1.988    a) I detta avsnitt och med avseende på alla andra tillämpliga krav skall med "kabinbesättningsmedlem” avses en besättningsmedlem som inte är medlem av flygbesättningen och som med tanke på passagerarnas säkerhet utför uppgifter som han tilldelats av operatören eller befälhavaren för flygplanet. En operatör skall säkerställa att alla    b) En operatör skall säkerställa att: besättningsmedlemmar som inte är flygbesättningsmedlemmar och som operatören utsett att tjänstgöra i flygplanets passagerarutrymme uppfyller bestämmelserna i detta avsnitt och tillämpliga säkerhetsregler med undantag för extra besättningsmedlemmar som utsetts enbart till arbetsuppgifter som inte rör säkerheten.    1. alla kabinbesättningsmedlemmar som operatören utsett att tjänstgöra i flygplanets passagerarutrymme uppfyller bestämmelserna i detta avsnitt och tillämpliga säkerhetsregler med undantag för extra besättningsmedlemmar som utsetts enbart till arbetsuppgifter som inte rör säkerheten,    2. alla kabinbesättningsmedlemmar som utsetts som medlemmar av den tjänstgörande kabinbesättningen är iförda operatörens uniform och kan klart igenkännas av passagerarna. Kraven i detta avsnitt gäller inte för barnvakter/barnledsagare, underhållare, markingenjörer, medicinsk personal, sekreterare eller säkerhetspersonal som av operatören ges uppgifter i passagerarkabinen på ett flygplan . (Ändringsförslag 9) BILAGA Bilaga III, Avsnitt O, OPS 1.1000, stycke c    c) När mer än en kabinbesättningsmedlem krävs enligt OPS 1.990 får operatören inte utse en person till befattningen som kabinchef om inte denne har minst ett års erfarenhet av tjänstgöring som kabinbesättningsmedlem och har genomgått en lämplig utbildning.    c) När mer än en kabinbesättningsmedlem krävs enligt OPS 1.990 får operatören inte utse en person till befattningen som kabinchef om inte denne har minst ett års erfarenhet av tjänstgöring som kabinbesättningsmedlem och har genomgått en lämplig utbildning som åtminstone skall omfatta följande:    1. information före flygning:    (i) funktion som besättning,    (ii) fördelning av kabinbesättningens arbetsstationer och ansvar,    (iii) genomgång av den särskilda flygningen, inberäknat flygplanstyp, utrustning, flygverksamhetens art och det område där den bedrivs samt passagerarkategorier, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas funktionshindrade, spädbarn samt bårburna passagerare    2. samarbete med besättningen:    (i) disciplin, ansvar och befälshierarki,    (ii) vikten av samarbete och kommunikation,    (iii) inkapacitet hos pilot och    3. genomgång av operatörens krav och rättsliga krav:    (i) säkerhetsupplysningar till passagerarna, nödbroschyrer,    (ii) säkring av pentryn,    (ii) stuvning av bagage i kabinen,    (iv) elektronisk utrustning,    (v) rutiner vid tankning med passagerare ombord,    (vi) turbulens,    (vii) handlingar, och    4. mänskliga faktorer och resurshantering inom besättningen, och    5. rapportering av olyckor och händelser och    6. begränsningar vad gäller flyg- och tjänstgöringstid samt bestämmelser om tid för vila . (Ändringsförslag 10) BILAGA Bilaga III, Avsnitt O, OPS 1.1000a (nytt) OPS 1.1000a Drift med en enda kabinbesättningsmedlem I de fall där driften av ett flygplan förutsätter en enda kabinbesättningsmedlem skall operatören se till att vederbörande har minst sex månaders erfarenhet av att vara tjänstgörande medlem av kabinbesättningen och har genomgått en lämplig kurs där åtminstone nedanstående skall ingå:    1) ansvar inför befälhavaren för utförandet av kabinsäkerhets- och nödrutiner enligt vad som föreskrivs i drifthandboken,    2) vikten av samordning och kommunikation med flygbesättningen,    3) hantering av stökiga passagerare,    4) översyn av operatörens krav och de rättsliga kraven,    5) handlingar,    6) rapportering av olyckor och händelser, och    7) begränsningar vad gäller flyg- och tjänstgöringstid samt bestämmelser om tid för. (Ändringsförslag 11) BILAGA Bilaga III, Avsnitt O, OPS 1.1005 En operatör skall tillse att varje kabinbesättningsmedlem med godkänt resultat genomgår grundutbildning, godkänd av myndigheten, enligt de tillämpliga kraven och innehar ett bevis för yrkesmässig kompetens som beskriver den utbildning som besättningsmedlemmen genomgått med godkänt resultat. En operatör skall tillse att varje kabinbesättningsmedlem, innan han inleder övergångsutbildning med godkänt resultat har genomgått grundutbildning, godkänd av myndigheten, enligt de tillämpliga kraven och innehar ett certifikat för yrkesmässig kompetens som beskriver den utbildning som besättningsmedlemmen genomgått med godkänt resultat. (Ändringsförslag 12) BILAGA Bilaga III, Avsnitt P, Kapitel A, Punkt 7.1 Det system som utarbetats av operatören i enlighet med förekommande nationella bestämmelser. Det system som utarbetats av operatören i enlighet med förekommande nationella och europeiska bestämmelser. (Ändringsförslag 13) BILAGA Bilaga III, Avsnitt Q (nytt) Avsnitt Q BEGRÄNSNINGAR VAD GÄLLER FLYG- OCH TJÄNSTGÖRINGSTID SAMT BESTÄMMELSER OM TID FÖR VILA FÖR FLYG- OCH KABINBESÄTTNINGAR Operatören skall för besättningsmedlemmarna fastställa ett schema med flyg- och tjänstgöringstider samt tid för vila

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3922/91 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (KOM(2000) 121 - C5-0170/2000 - 2000/0069(COD) )

P5_TA(2001)0028 A5-0393/2000

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet, (KOM(2000) 121 ) (2) ,

-  med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0170/2000 ),

-  med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0393/2000 ).

1.  Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet,

2.  uppmanar kommissionen att, för den händelse att företrädare för flygbolagen och deras anställda senast den 1 maj 2001 skulle nå fram till en överenskommelse om begränsningar för flygtid och tjänstgöringstid samt krav på viloperioder för flyg- och kabinbesättning, utgående från denna överenskommelse framlägga ett förslag om ändring av denna förordning,

3.  uppmanar kommissionen att, för den händelse att företrädare för flygbolagen och deras anställda inte skulle nå fram till en överenskommelse om begränsningar för flygtid och tjänstgöringstid samt krav på viloperioder för flyg- och kabinbesättning senast den 1 maj 2001, framlägga ett förslag om ändring av denna förordning senast den 1 juli 2001,

4.  uppmanar kommissionen att på nytt höra parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt,

5.  uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT C 311 E, 31.10.2000, s. 13. (2) EGT C 311 E, 31.10.2000, s. 13.

Europaparlamentets resolution om Bangladesh

P5_TA(2001)0029 B5-0048/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av det nya samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Bangladesh,

-  med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 januari 2001 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh(1) ,

-  med beaktande av sin resolution av den 20 november 1997 om situationen i Chittagong Hill Tracts(2) ,

-  med beaktande av den muntliga frågan av den 20 oktober 2000 till kommissionen från utskottet för utveckling och samarbete (B5-0004/2001 ), och av följande skäl:

A.  Respekten för de mänskliga rättigheterna är ett absolut villkor för allt samarbete mellan EU och Bangladesh, och regeringen i Bangladesh uppmanas därför att göra sitt yttersta för att se till att olika åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna genomförs, till exempel för att förbjuda diskriminering på grund av kön, etniskt ursprung, religion eller liknande. Kommissionen uppmanas se till att situationen för de mänskliga rättigheterna i Bangladesh övervakas och att Europaparlamentet löpande får information om situationen.

B.  Det nya avtalet är en bekräftelse på de goda förbindelserna mellan Europeiska unionen och Bangladesh och ger utrymme för ytterligare samarbete.

C.  Bangladesh är fortfarande ett av de minst utvecklade länderna, men under de senaste tio åren har den ekonomiska tillväxten ökat, födelsetalen sjunkit, analfabetismen minskat, kvinnornas deltagande i valen ökat, och ett skifte från autokratiskt till demokratiskt styre har skett.

D.  Landet har flera gånger drabbats av olika katastrofer.

E.  Under den senaste tiden har det politiska våldet i oroväckande grad ökat på nytt i Bangladesh och situationen för lag och ordning har försämrats. Från många håll har dessutom klagomål över polisens brutalitet inrapporterats.

F.  Det finns ingen dialog mellan regeringen och det största oppositionspartiet, vilket gjort att detta parti bojkottat parlamentssammanträdena och berövat landet en verklig och ansvarstagande parlamentarisk opposition.

G.  Allmänna val skall hållas före november 2001.

H.  De föregående valen i juni 1996 övervakades av EU, som konstaterade vissa missförhållanden men ändå ansåg att valen i stort genomfördes i enlighet med reglerna och att Bangladesh folk gavs möjlighet att utöva sina demokratiska valrättigheter.

I.  Både regeringen och oppositionen har inbjudit EU att sända valobservatörer då de kommande allmänna valen skall hållas.

J.  Europaparlamentet har under flera år arbetat för att ursprungsbefolkningarna i Chittagong Hill Tracts skall skyddas.

1.  Parlamentet uppmanar de viktigaste politiska partierna i Bangladesh att lösa sina gamla tvister och samarbeta för att få det parlamentariska systemet att fungera, och ge landet en grund för skydd av de mänskliga rättigheterna, rättsstaten, en god förvaltning och demokratisk frihet,

2.  uppmanar regeringen i Bangladesh att se till att förberedelserna av det kommande valet, särskilt utnämningen av valnämndsmedlemmar och valförrättare och sammanställningen av röstlängderna, sköts på ett opartiskt sätt, om möjligt i samarbete med oppositionen,

3.  uppmanar oppositionen att på nytt delta i parlamentssammanträdena och avstå från sådan verksamhet utanför parlamentet som riskerar att leda till våld, såsom anstiftan till generalstrejk,

4.  uppmanar regeringen att avstå från alla provokativa åtgärder syftande till att förfölja eller trakassera oppositionspolitiker eller medlemmar i icke-statliga organisationer, för att uppmuntra oppositionen att på nytt ansvarsfullt delta i parlamentets verksamhet,

5.  förväntar sig att expeditionsregeringen, som skall bildas då den nuvarande regeringen avgår och därefter styra landet under tre månader fram till de allmänna valen, skall sköta valförberedelserna på ett neutralt och effektivt sätt,

6.  uppmanar alla politiska partier att använda den tid som återstår före de allmänna valen till att föra en ansvarsfull politisk debatt där de förklarar vilken politik de vill bedriva för Bangladesh utveckling, och avstå från all verksamhet som kan leda till våld eller splittring,

7.  anser att det mot bakgrund av den instabila politiska situationen och de fördjupade förbindelser med Bangladesh som visas genom samarbetsavtalet vore lämpligt om EU övervakade de allmänna valen; uppmanar därför rådet och kommissionen att snart fatta beslut om detta,

8.  påminner om att ledamöter av Europaparlamentet var närvarande som observatörer vid valen i Bangladesh både 1991 och 1996, och anser att Europaparlamentet borde sända en delegation för att övervaka det kommande valet,

9.  uttrycker oro över att det utövas påtryckningar av olika slag med syfte att undergräva landets långvariga icke-religiösa traditioner, och uppmanar regeringen i Bangladesh att se till att organisationer och enskilda som vill slå vakt om landets icke-religiösa kultur kan arbeta utan fruktan,

10.  stöder, i enlighet med sin resolution av den 21 april 1994(3) , de ansträngningar som regeringen i Bangladesh gör för att Golam Asam och andra ledande politiker som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser under landets frigörelse 1971 skall ställas inför internationell domstol,

11.  välkomnar det faktum att det nya samarbetsavtalet kommer att skapa förutsättningar för en djupare politisk dialog, ta full hänsyn till klausulen om mänskliga rättigheter och demokratiska friheter samt uppmuntra utökad handel och ökade investeringar, fortsatt humanitärt stöd och intensifierad utvecklingsverksamhet,

12.  uppmanar framför allt till att det skall utvecklas projekt där kvinnor deltar, både utbildningsprojekt och andra relevanta projekt som kan bidra till att kvinnor medverkar i samhällslivet och det lokala styret,

13.  konstaterar att fattigdomen i Bangladesh åtföljs av problem som hänger samman med översvämningar och erosion vilket orsakar hemlöshet och dödsfall, och med ett utbildningssystem som ännu inte garanterar fullständig läs- och skrivkunnighet eller gör det möjligt för landets ungdom att utnyttja alla sina möjligheter,

14.  uttrycker sin starka oro över att dricksvattnet i Bangladesh som kommer från rörbrunnar förgiftats med arsenik; denna förgiftning kan mycket väl ha drabbat upp emot 80 miljoner människor och har av Världshälsoorganisationen betecknats som historiens mest omfattande massförgiftning av en befolkning; uppmanar regeringen i Bangladesh att göra allt vad som står i dess makt för att de samhällen som drabbats snabbare skall kunna försörjas med arsenikfritt vatten, och omedelbart utfärda ett temporärt förbud för borrning av nya rörbrunnar,

15.  uppmanar regeringen i Bangladesh att målmedvetet arbeta för att den jordlösa befolkningens situation skall förbättras; yrkar framför allt på att bestämmelserna i "jordhandboken” från år 1987 skall omsättas i praktiken; enligt dessa bestämmelser skall det delas ut ett tunnland jord till jordlösa män och ett tunnland jord till jordlösa kvinnor, vilket innebär att kvinnornas rätt att äga jord respekteras,

16.  erinrar i detta sammanhang om den ömtåliga balans som geologiskt sett och i miljöhänseende råder i Bramaputras delta, och som redan föranlett tidigare regeringar i Bangladesh att ställa sig avvaktande inför högteknologiska lösningar som föreslagits av internationella givare som Världsbanken och Europeiska unionen för att lösa problem som undernäring och översvämningar; som ett exempel på sådana lösningar kan nämnas en plan mot översvämningar ("Flood Action Plan”) som nu frångåtts,

17.  är därför bekymrat över att regeringen i Bangladesh enligt uppgift kommer att underteckna ett avtal om byggande av landets första kärnreaktor,

18.  välkomnar de stora förbättringar som Bangladesh under de senaste åren åstadkommit för att minska de förödande verkningarna av de regelbundet återkommande översvämningarna, inte minst förlusterna i människoliv, med betoning på katastrofberedskapen och förmågan att leva med översvämningarna,

19.  uppmanar Europeiska unionen att med tanke på sådana länder som Bangladesh inta en fast ståndpunkt och vara en föregångare vid de förhandlingar som förs vid den sjätte konferensen för de länder som undertecknat Kyotoprotokollet om att minska utsläppen av växthusgaser och hejda klimatförändringarna samt öka biståndet till utvecklingsländerna,

20.  påpekar att internationella bolag börjat utvinna reserverna av naturgas i Bangladesh och uppmanar Europeiska unionen att stödja regeringen i Bangladesh i dess strävan att utnyttja dessa tillgångar till folkets bästa och därvid prioritera landets inhemska behov innan någon export inleds,

21.  beklagar att Internationella juteorganisationen som upprättades 1984 under överinseende av FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) lade ner sin verksamhet i april 2000 till följd av brist på finansiering och politiskt stöd; vädjar enträget till kommissionen och EU:s medlemsstater att göra allt de kan för att återuppliva denna organisation mot bakgrund av att uppskattningsvis 30 miljoner människor i det största juteproducerande landet Bangladesh är direkt eller indirekt beroende av denna vara och med hänsyn tagen till att jute i olika former skulle kunna bli en viktig miljövänlig fiber i framtiden,

22.  välkomnar kommissionens förslag av den 20 september 2000 om att alla varor från de minst utvecklade länderna, med undantag för vapen, tullfritt skall få tillträde till den europeiska marknaden, något som förhoppningsvis kommer att ha positiva konsekvenser för importvaror från Bangladesh till Europeiska unionen,

23.  uppmanar regeringen i Bangladesh att göra sitt yttersta för att ytterligare förbättra arbetarnas prekära och ohälsosamma arbetsförhållanden, framför allt inom konfektionsindustrin som står för två tredjedelar av landets export och där 85 procent av de anställda är kvinnor, en sektor där kränkningar av fackföreningsfriheten i form av att arbetare som upptäcks vara fackanslutna trakasseras och avskedas fortfarande är legio,

24.  hälsar med tillfredsställelse de insatser som under de senaste åren gjorts i Bangladesh för att bekämpa barnarbete; vidhåller dock att mycket återstår att göra,

25.  hälsar med tillfredsställelse att man i samarbetsavtalet refererar till principerna i FN:s stadga och olika förklaringar om de mänskliga rättigheterna; stöder i detta sammanhang tanken på att Bangladesh i enlighet med biosäkerhetsprotokollet skall kunna vidta åtgärder för att förbjuda import av genmodifierat utsäde och genmodifierade livsmedel,

26.  uttalar sitt stöd för att Bangladesh skall ha rätt att införa ett eget system för immateriella rättigheter, såsom det förslag till lag av eget slag som framlagts av OAU-kommittén och som inskränker omfånget för begreppet intrång i upphovsrätten beträffande biologiska resurser (med hänvisning till art. 27.3 i WTO:s TRIPS-avtal),

27.  uppmanar Bangladesh regering att underlätta de mindre frivilligorganisationernas verksamhet genom att tillämpa mindre stelbenta förfaranden för registrering, reglering och rutinerna för kontroll av att organisationerna inte innebär ett hot mot landets säkerhet,

28.  betonar behovet av att främja en balanserad och demokratisk sektor för frivilligorganisationer genom direktstöd till mindre initiativ på gräsrotsnivå,

29.  anser att mikrokrediter i och för sig fortfarande är ett viktigt sätt för att befolkningen skall få kontroll över sin egen situation, men att det nu är dags att ställa mikrofinansiering till förfogande för processen och systemet för att det skall skapas en grund för jordbruksbaserad mikroindustri på gräsrotsnivå,

30.  uppmanar Bangladesh regering och kommissionen att i nära samarbete med andra givare utveckla och finansiera projekt för hållbar utveckling i landet, bland annat genom att

31.  konstaterar att det ofta förekommer kraftiga förseningar vid utbetalning av medel som är avsedda att finnas tillgängliga för utvecklingsprojekt i Bangladesh och att öronmärkta medel i vissa fall inte betalas ut över huvud taget; anser att en bidragande orsak till detta är bristen på tillräckliga personalresurser på plats, särskilt när det gäller utvecklingsexperter, segdragna förfaranden, komplicerad beslutsprocess vid kommissionens ansvariga enheter samt en överdriven försiktighet när det gäller att verkligen ställa medel till förfogande,

32.  anser att de bristande personalresurserna också försvårar kontrollen och övervakningen av projekten,

33.  anser att den pågående reformen av kommissionen måste leda till en lösning på dessa problem, så att både personalbemanningen och förfarandena förbättras,

34.  uppmanar Bangladesh regering att under nuvarande mandatperiod tillsätta Bangladesh tidigare planerade människorättskommission och se till att denna får de befogenheter och den personal som krävs för att den skall kunna sköta sitt uppdrag effektivt och ordentligt,

35.  vill uppmärksamma att man fortfarande inte har fått till stånd någon övergripande lösning på flyktingproblemet, särskilt de kvarvarande Rohingyaflyktingarna från Myanmar (Burma), liksom Biharisflyktingarna, ett problem som efter mer än 30 år fortfarande är olöst,

36.  konstaterar att man i och för sig kan notera en viss positiv utveckling sedan fredsavtalet mellan regeringen i Bangladesh och Mukhti Bahini i Chittagong Hill Tracts undertecknades i december 1997, men att mycket fortfarande återstår att göra och att genomförandeprocessen bör påskyndas avsevärt,

37.  efterlyser en omedelbar och faktisk start på arbetet i landkommissionen, som skall fatta beslut i markkonflikter mellan olika ursprungsbefolkningar och bengaliska nybyggare, och kräver att landkommissionen ges tillräckliga resurser för att kunna utföra denna mycket svåra uppgift snabbt,

38.  efterlyser ytterligare ökade befogenheter för det regionala interimsrådet och kräver att man förbereder valet av ett regionalt råd, så att detta val kan hållas innan den sittande regeringens mandatperiod är över; anser att det är viktigt att tillbakadragandet av säkerhetsstyrkorna enligt fredsavtalet sker innan dess,

39.  begär att man utformar projekt tillsammans med parlamentets opposition, så att flyktingar och fördrivna kan återvända hem och återanpassas i Chittagong Hill Tracts, att de 400 000 bengaliska nybyggarna kan få bosätta sig utanför Chittagong Hill Tracts, i enlighet med vad landkommissionen beslutar, och att man får till stånd en hållbar utveckling i området så att ursprungsbefolkningarnas kultur kan bevaras; anser att ett villkor för EU-medel till sådana projekt bör vara avsevärda framsteg med genomförandet av fredsavtalet,

40.  vädjar till Bangladesh regering att ytterligare intensifiera arbetet för att få till stånd ett närmare regionalt ekonomiskt samarbete och handelssamarbete inom ramen för Sydasiatiska organisationen för regionalt samarbete,

41.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Bangladesh regering.

(1) “Texter antagna under sammanträdet”, punkt 6. (2) EGT C 371, 8.12.1997, s. 213. (3) EGT C 128, 9.5.1994, s. 310.

Europaparlamentets resolution om EU:s prioriteringar på de mänskliga rättigheternas område och rekommendationer för den session som i Genève skall hållas av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna

P5_TA(2001)0030 RC-B5-0040/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av fördraget och dess stadganden om de mänskliga rättigheterna,

-  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 975/1999 och 967/1999 av den 29 april 1999 om att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt om respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt artiklarna 179 och 308 i EG-fördraget, vilka bildar en rättslig grund för all verksamhet som EU enligt kapitel B7-70 i budgeten bedriver på demokratiseringens och de mänskliga rättigheternas område,

-  med beaktande av den 57:e sessionen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, avsedd att hållas i Genève från och med den 19 mars till och med den 27 april 2001,

-  med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna av den 27 mars 1996(1) , 20 februari 1997(2) , 23 oktober 1997(3) , 19 februari 1998(4) , 11 mars 1999(5) och 16 mars 2000(6) , och av följande skäl:

A.  Främjandet och försvaret av de mänskliga rättigheterna högprioriteras inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och är en av de grundläggande principerna för unionen.

B.  EU konstaterade i sin förklaring till femtioårsminnet av den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna att unionens politik på de mänskliga rättigheternas område måste fortsätta och vid behov förstärkas och förbättras.

C.  Alla de 15 medlemsstaterna i EU instämde med skyldigheten att respektera och garantera respekten för folkrättens humanitära bestämmelser när de ratificerade de fyra Genèvekonventionerna, kompletterade med tilläggsprotokollen av 1977.

D.  Europaparlamentet har som ambition att starkt påverka EU:s strategi och prioriteringar för de mänskliga rättigheterna, både i fråga om tematik och i fråga om särskilda regioner eller länder.

E.  FN:s kommissariat för de mänskliga rättigheterna har visat prov på ett opartiskt och konsekvent engagemang för att främja och värna efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna för alla enskilda individer och grupper runtom i hela världen.

F.  FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna är det huvudsakliga diskussionsforumet inom FN för mänskliga rättigheter. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna i enskilda länder är en fråga som den har all rätt att befatta sig med.

G.  En negativ situation för de mänskliga rättigheterna vållas och/eller förvärras ofta av bristen på demokrati och av ett ineffektivt och korrumperat styre.

H.  För ett stort antal stater växer klyftan mellan de instrument för mänskliga rättigheter som de undertecknat och ratificerat och den behandling de utsätter sina medborgare för.

I.  Det bör hälsas med tillfredsställelse att allt flera folk runtom i världen ställer krav på frihet och demokrati men det är att beklaga att uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortfar i många länder.

J.  En fortlöpande och konstruktiv dialog med företrädare för det civila samhället, frivilligorganisationer och organisationer på gräsrotsnivå, framför allt organisationer för de mänskliga rättigheterna, är av grundläggande betydelse för att effektiva åtgärder skall kunna vidtas för att främja och försvara de mänskliga rättigheterna runtom i världen.

1.  Parlamentet bekräftar än en gång att en del av EU:s "etiska arv” består av att respektera, främja och värna om de mänskliga rättigheterna och att detta är en av hörnstenarna för det europeiska samarbetet,

2.  hälsar med tillfredsställelse att allt flera länder undertecknar konventioner om de mänskliga rättigheterna men beklagar den växande klyfta som i vissa länder råder mellan juridiska förhållanden och praktisk verklighet; betonar att sådana konventioner måste genomföras helt och fullt och understryker likaså att det behövs effektiva mekanismer för inspektion och kontroll,

3.  uppmanar rådet och medlemsstaterna att verka för att de huvudsakliga instrument för de mänskliga rättigheterna som länderna har tillgång till skall bli föremål för världsomfattande ratificering, framför allt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av rasdiskriminering och konventionen mot tortyr, och uppmanar alla regeringar att i brådskande ordning och utan reservationer ratificera dessa konventioner och genomföra dem,

4.  uppmanar medlemsstaterna att vädja till alla medlemmar av FN att de skall underteckna och ratificera fördraget om upprättandet av Internationella brottmålsdomstolen,

5.  uppmanar rådet och medlemsstaterna att än en gång bekräfta sitt engagemang till förmån för att dödsstraffet skall avskaffas och hälsar med tillfredsställelse de diplomatiska ansträngningar som EU och dess medlemsstater gjort till förmån för ett världsomfattande moratorium för verkställandet av dödsdomar och för att dödsstraffet slutgiltigt skall avskaffas; uppmanar EU att med tanke på detta förnya sina påtryckningar på FN för att av generalförsamlingen utverka en förklaring till förmån för ett världsomfattande moratorium för verkställandet av dödsdomar och för att dödsstraffet skall avskaffas,

6.  efterlyser omedelbara åtgärder för att skydda homosexuella för den förnedrande och omänskliga behandling de fortfarande utsätts för i vissa delar av världen,

7.  uppmanar EU att fortsätta att resolut agera mot alla former av handel med människor, särskilt handel med kvinnor och utnyttjande av barn och underåriga; uppmanar FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter att arrangera en särskild workshop för att utreda våldet mot barn,

8.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt fulla stöd till att det antas en resolution som stadfäster protokollet om barns medverkan i väpnade konflikter och med kraft uppmanar alla berörda stater att få slut på att personer yngre än 18 år värvas för och/eller används för insatser i väpnade konflikter,

9.  hälsar med tillfredsställelse att Internationella arbetsorganisationens (ILO) 182:a konvention om barnarbete trätt i kraft och uppmanar rådet att med kraft anmoda alla stater att så snart som möjligt ratificera denna konvention,

10.  anhåller om att EU skall ge sitt fulla stöd till snabba insatser i svårlösta frågor som skyddet för flyktingar och asylsökande i enlighet med den fjärde Genèvekonventionen,

11.  uppmanar EU att stöda FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna och de andra internationella organisationerna och frivilligorganisationerna i kampen mot undertryckande av oberoende massmedier, journalister och författare, att med kraft uppmana alla stater att avskaffa censuren, att värna om rätten till tillgång till officiell information och avskaffa begränsningarna för tillgång till modern informationsteknik,

12.  uppdrar åt talmannen att vidta de föranstaltningar som behövs för att sända en delegation från Europaparlamentet till den 57:e sessionen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna,

13.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt fulla stöd till utarbetandet av den internationella konventionen om skydd för alla människor mot tvångsfördrivning,

14.  fördömer de fortsatta och allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Tibet och de kinesiska myndigheternas fortsatta diskriminering av det tibetanska folket, på grundval av ras eller etniskt ursprung eller religiösa, kulturella eller politiska åsikter,

15.  uppmanar rådet att söka avhålla de länder som finns företrädda i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att rösta för att inga åtgärder skall vidtas mot Kina, och att uttrycka sin oro över de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kina,

16.  uppmanar med kraft rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att fördöma den systematiska diskriminering och det oavlåtliga förtryck, särskilt mot kvinnor, som utövas av talibanregimen i Afghanistan,

17.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution som uttrycker oro över de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien.

18.  uppmanar med kraft rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution som fördömer tortyren och den dåliga behandlingen av politiska fångar och etniska minoriteter i Myanmar, att uppmana regeringen i Rangoon att utan villkor frige alla politiska fångar och tillåta Aung San Suu Kyi att röra sig fritt,

19.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution om Indonesien, där de indonesiska myndigheterna med kraft uppmanas att verka till förmån för en varaktig fred i Timor, Aceh, på Moluckerna och i Irian Jaya-Papua, att återupprätta de mänskliga rättigheterna i dessa områden och se till att alla de som gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna får sitt straff,

20.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det görs en fullständig utredning av de grova och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Sudan, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone, framför allt i fråga om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten,

21.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution om de allt värre kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och den humanitära krisen i Colombia,

22.  uppmanar rådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att ge sitt stöd till att det antas en resolution som uttrycker oro över Rysslands kränkningar av folkrättens humanitära principer i samband med dess militära insatser i Tjetjenien,

23.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna samt regeringarna i de övriga länder som finns omnämnda i denna resolution.

(1) EGT C 117, 22.4.1996, s. 13. (2) EGT C 85, 17.3.1997, s. 143. (3) EGT C 339, 10.11.1997, s. 154. (4) EGT C 80, 16.3.1998, s. 237. (5) EGT C 175, 21.6.1999, s. 254. (6) EGT C 377, 29.12.2000, s. 335.

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om prioriteringar när det gäller vägtrafiksäkerheten inom EU - lägesrapport och klassificering av åtgärder (KOM(2000) 125 - C5-0248/2000 - 2000/2136(COS) )

P5_TA(2001)0031 A5-0381/2000

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2000) 125 - C5-0248/2000 ),

-  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om högsta tillåtna alkoholhalt i blodet för fordonsförare (KOM(1988) 707 (1) ),

-  med beaktande av sina tidigare resolutioner om säkerhet i vägtrafiken och särskilt sin resolution av den 11 mars 1998 om ökad vägtrafiksäkerhet inom EU - programmet för åren 1997-2001(2) ,

-  med beaktande av rådets resolution av den 26 juni 2000 om förbättring av säkerheten i vägtrafiken,

-  med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5-0381/2000 ), och av följande skäl:

A.  95 procent av alla trafikolyckor inträffar på vägarna. Antalet döda i trafiken inom Europeiska unionen utöver uppgår årligen till över 42 000 och till detta kommer ytterligare mer än 1,7 miljoner skadade, av vilka tusentals får allvarliga bestående men. Detta är en totalt oacceptabel situation som man ovillkorligen måste försöka avhjälpa.

B.  Den otillräckliga trafiksäkerheten måste betraktas som ett allvarligt folkhälsoproblem till följd av det stora antal som dödas och skadas i trafiken. Följderna blir att offren liksom deras familjer och samhället som helhet drabbas av allvarliga fysiska, psykiska och materiella skador.

C.  I EU har antalet allvarliga olyckor och dödsolyckor sjunkit under det senaste årtiondet men nedgången verkar vara på väg att avta. Dessutom bör det beaktas att trafiken på vägarna förväntas öka avsevärt under de kommande åren. Detta är en orsak till att åtgärderna bör intensifieras.

D.  Vägtrafikolyckorna är den vanligaste dödsorsaken bland barn och unga och i själva verket bland alla EU-medborgare under 45 år. Detta för med sig förödande effekter, inte bara för offrens familjer, utan även för hela samhället.

E.  Det är de mest utsatta grupperna av trafikanter, såsom unga och äldre, fotgängare och cyklister liksom motorcyklister som löper de största riskerna. Om motorfordonstrafiken skiljs åt från fotgängar- och cykeltrafiken kommer dessa olycksrisker att minska.

F.  Särskilt dramatiska har de senaste årens trafikolyckor i olika vägtunnlar varit, exempelvis olyckan i Mont Blanctunneln och Tauerntunneln i Österrike, olyckor som tydliggjort behovet av att man funderar över vilka aktiva och passiva säkerhetsåtgärder som krävs för att förbättra säkerheten i de vägtunnlar som redan finns och de som håller på att bygga,

G.  De huvudsakliga problemen som trafiksäkerhetsstrategierna bör inriktas på är gemensamma för alla medlemsstater. Dödssiffrorna för vägtrafiken varierar starkt mellan dem och därför går det att få till stånd stora förbättringar om man arbetar för att dessa siffror successivt skall nedbringas på den nivå de har i de länder som har högsta trafiksäkerheten. Det råder också betydande skillnader i fråga om antalet dödsfall i samband med vägtransporter jämfört med andra transportmedel och vägtrafiken måste närma sig samma säkerhetsnivå som de andra transportmedlen.

H.  EU har enligt fördraget en uttrycklig skyldighet att främja trafiksäkerheten och i de tekniska normerna för bilar och motorcyklar garantera en hög skyddsnivå (artikel 95) samt behörighet att vidta åtgärder inom alla andra områden som hör samman med trafiksäkerhet där EU kan skapa ett mervärde utöver de ansträngningar som görs av medlemsstaterna (artikel 71). Dessutom har EU sedan åttiotalet kommit att få en vedertagen behörighet inom ett flertal områden, såsom bruket av bilbälten och utfärdandet av körkort.

I.  Att EU skall vidta åtgärder till förmån för ökad trafiksäkerhet är ett uttryckligt mål för den gemensamma transportpolitiken och det måste få bilda ett fullvärdigt inslag inom transportpolitiken i samband med den gemensamma politiken för hållbar rörlighet.

J.  Enligt de mest exakta uppskattningarna av de totala kostnaderna som vägtrafikolyckorna för med sig för ekonomin och samhället (där man tagit med uppskattningar om att olyckor som inte medför några dödsfall inte inrapporteras i full utsträckning) överskrider dessa kostnader 160 miljarder euro per år, alltså nästan 2 procent av BNP. Vid en beräkning av de ekonomiska kostnader som förorsakas av trafikolyckor där personer omkommer eller skadas framgår det att kostnaderna för att förebygga olyckor är mycket mindre än de ekonomiska kostnaderna för olyckorna och därför är det fullt berättigat att ytterligare resurser, både personella och budgetära, anslås för olycksförebyggandet på det lokala och nationella planet samt på gemenskapsnivå.

K.  En sådan politik kan medföra krav på omfattande investeringar i planering och utbyggnad av säkra trafiksystem. Emellertid kan tekniska åtgärder för vägbyggnad och -förbättring som genomförs till ett lågt pris, såsom vägkanter som är mindre farliga (skyddsräcken, vilka emellertid måste uppfylla motorcyklisternas särskilda säkerhetskrav) ge ett avsevärt bidrag till bättre trafiksäkerhet. Samma gäller för framtagandet och främjandet av gemenskapsriktlinjer utgående från bästa metoder.

L.  Vägtrafikolyckor förorsakas av tekniska brister i trafiksystemet som helhet. Trafiksystemen måste utformas på ett sådant sätt att de tar hänsyn till vilka behov trafikanterna och de som använder infrastrukturen har, vilka misstag de gör och på vilka sätt de är olycksutsatta. Det är de som utformar trafiksystemen som har ansvaret.

M.  När det gäller att förbättra trafiksäkerheten på vägarna delar EU tillsammans med de nationella, regionala och lokala myndigheterna på ansvaret för utformningen, driften och användningen av trafiksystemen. Men motorfordonsindustrin, transportföretagen och försäkringsbolagen har, liksom framför allt trafikanterna själva, också ett särskilt ansvar för att förbättra denna säkerhet.

N.  En verkningsfull politik för trafiksäkerheten på vägarna förutsätter starkt politiskt ledarskap på alla plan, alltifrån de lokala kommunerna upp till gemenskapsnivån.

O.  Det är allmänt känt och erkänt att alltför höga och olämpliga hastigheter är till skada för trafiksäkerheten.

P.  Alkoholen svarar för åtminstone 20 procent av samtliga allvarliga trafikolyckor och dödsolyckor i trafiken, alltså årligen för att 9 000 människor omkommer i trafiken inom EU.

Q.  Det har visat sig att bruket av läkemedel och droger i lika hög grad som alkoholen är upphov till många olyckor.

R.  Effektiva åtgärder till förmån för fordonssäkerheten och särskilt bilfronter som är mindre aggressiva för fotgängare och cyklister bör vara en prioritet för Europeiska unionen, eftersom detta är en sektor som faller inom ramen för unionens exklusiva behörighet och har möjlighet att föra med sig en nytta i form av en enorm minskning av antalet olycksoffer i varje medlemsstat.

S.  Strategisk trafiksäkerhetsplanering med mål som uppställts i sifferform är en ofrånkomlig förutsättning för ökad uppmärksamhet på det politiska planet. Dessutom behövs sådana mål för att alla de som kan vidta åtgärder skall ha något att inrikta en effektiv verksamhet på. Samma argument kan anföras till förmån för sådana mål, antingen det sker på gemenskapsnivå eller på det nationella, regionala eller lokala planet.

T.  Trots att det första och det andra åtgärdsprogrammet avsatt spår i form av många nyttiga åtgärder har de åtgärder som till dags dato vidtagits för det mesta varit av ad hoc-karaktär och inte stått i överensstämmelse med vidden och betydelsen av problemet med trafiksäkerheten på vägarna.

1.  Parlamentet bekräftar att förbättrad säkerhet för alla transportsätt liksom ökade resurser för detta ändamål måste vara en av de främsta prioriteterna inom transportpolitiken,

2.  beklagar att så få av de åtgärder som planerades inom det andra programmet för trafiksäkerhet på vägarna genomförts och att förteckningen över prioriteter framlagts i ett skede då det endast återstod en mycket kort tid av programmets löptid,

3.  anser att alla nedanstående åtgärder bör anses som prioriteter under den ytterst korta tid som återstår, nämligen

4.  anser att en EU-rekommendation om högsta tillåtna alkoholhalt i blodet inte är rätt sätt att tillgodose behovet av att minska de ansenliga skillnader som råder mellan medlemsstaterna på detta område och tar tillfället i akt för att än en gång bekräfta sitt stöd till det föreliggande förslaget om en gemensam övre gräns på 0,5 promille; uppmanar medlemsstaterna att striktare övervaka att lagstiftningen om alkoholhalter i blodet efterlevs och bekräftar än en gång att det behövs stadganden om en standardisering av utrustningen för testning av alkoholhalterna i blodet; forskning och utveckling av installationer som gör det omöjligt för alkoholpåverkade förare att köra fordonen bör också stödjas,

5.  understryker att kommissionen måste komma fram till en slutsats om att det skall vara obligatoriskt att köra med halvljus på dagen, både för bilar och motorcyklar,

6.  anser att inte ett enda dödsfall på grund av trafiken på vägarna i Europa kan försvaras och att målet på lång sikt därför måste bestå i att ingen europeisk medborgare bör omkomma eller allvarligt skadas inom vägtransportsystemet; fastställer att risken att dödas och skadas är mycket större inom detta system än inom andra transportmedel och därför måste det nya säkerhetsprogrammet gå ut på att uppnå samma nivå av säkerhet som inom andra transportsätt; anser att arbetet på ett nytt långsiktsprogram för säkerhet inom vägtrafiken under perioden 2002-2010 bör inledas så snabbt som möjligt, varvid målen skall vara klart definierade,

7.  understryker att kommissionen, i enlighet med ovannämnda resolution som antogs av Europaparlamentet den 11 mars 1998, i samband med nästa program för vägtrafiksäkerhet 2000-2010 bör uppställa ett gemensamt mål för hur antalet dödsoffer i trafiken skall minska; detta mål skall innebära en utmaning men samtidigt vara möjligt att uppnå och det skall beakta de redan befintliga nationella målen fram till 2010 och mervärdet av de åtgärder som skall vidtas på EU-nivå; ett sådant gemenskapsmål kan revideras efter halva perioden om det görs en översyn av medlemsstaternas mål och program; målet bör anpassas i samband med utvidgningen av unionen,

8.  anser att det i nästa program för vägtrafiksäkerhet för åren 2002-2010 klart bör fastslås vilka som skall vara de huvudsakliga prioriteringarna och det bör tas ett systematiskt grepp på problemet med säkerhet inom vägtrafiken och alla tillbudsstående strategier bör användas, nämligen olycksförebyggande respektive skadeförebyggande strategier samt strategier för räddning, vård och rehabilitering; i programmet bör det inte bara anges åtgärder som faller inom gemenskapens exklusiva behörighet, utan också sådana som kommer att ge ett mervärde åt det som kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna; uppmanar även kommissionen att vart tredje år framlägga en rapport med en utvärdering av i vilken utsträckning de huvudsakliga målen kunnat uppnås,

9.  uppmanar kommissionen att ta upp frågan om yrkesförarnas arbetsförhållanden, till exempel kumulativ körtrötthet, arbetstider, alkohol, droger och vissa läkemedel i det nya programmet; anser att den befintliga lagstiftningen om körtider och viloperioder inte räcker till för att förarna skall kunna garanteras acceptabla arbetstider; påpekar att övervakningen och tillämpningen av lagen dessutom måste förbättras och harmoniseras inom EU,

10.  anser att bestämmelserna om bygge och underhåll av tunnlar måste harmoniseras ytterligare, liksom säkerhetsbestämmelserna för de tunnlar som redan finns, detta för att kunna garantera trafikanternas säkerhet, vilket även bör ske med hjälp av informationskampanjer och varningssystem som gör det möjligt att snabbt sätta in hjälp och hårdare bestämmelser när det gäller klassificering av farliga ämnen som transporteras genom tunnlar,

11.  anser att medlemsstaterna och ansökarländerna bör utarbeta nationella program för säkerhet inom vägtrafiken med strategier för hur de tänker uppnå sina mål; kommissionen bör samordna och rapportera vad medlemsstaterna uppnår samt offentliggöra resultaten varje år,

12.  anser att det kommande programmet för trafiksäkerhet bör gripa sig an de huvudsakliga problemen inom vägtrafiksäkerheten som är gemensamma för alla medlemsstater; hit hör alltför höga och olämpliga hastigheter, övermått av alkohol eller andra ämnen, som kan påverka körförmågan, de stora olycksriskerna som är förknippade med unga oerfarna förare, fortgående trafikfostran som skall inledas på ett tidigt stadium, förarutbildning, den omständigheten att skyddsutrustning som bilbälten och störthjälmar inte används, förekomsten av alltför många platser med hög olycksfrekvens vilka inte åtgärdats, det faktum att både fordon och infrastruktur erbjuder otillräckligt skydd i händelse av kollision,

13.  anser att det inte bara är viktigt att säkerhet hos transportinfrastrukturen och fordonen utvecklas och förbättras, utan också att trafikanternas beteende, särskilt körbeteendet, måste få en prägel av ökat säkerhetsmedvetande; föreslår därför att åtgärderna och kampanjerna inom detta område bör intensifieras på alla nivåer; riktar en uppmaning om att dessa åtgärder skall inrikta sig på de persongrupper som i särskilt hög grad är inblandade i olyckor i vägtrafiken,

14.  anser, i fråga om åtgärder för att minska konsekvenserna av olyckor, att man på gemenskapsnivå som en högst prioriterad insats även bör verka för att motorcykelförare använder hjälm på samma sätt som användning av säkerhetsbälte och fastspänningsanordningar för barn prioriteras; anser således att en informationskampanj riktad mot unga motorcykelförare i Europa måste åtföljas av en rekommendation till medlemsstaterna att tillse att man i de olika nationella lagstiftningarna överväger att införa hjälmtvång för framförande av motorcykel, oavsett hur gammal föraren är eller vilken typ av motorcykel det är fråga om,

15.  anser att EU:s politik för säkerhet inom vägtrafiken också måste innefatta åtgärder för räddning, vård och rehabilitering och riktlinjer för bättre medicinsk hjälp till olycksoffren och bättre bistånd till offren och deras familjer i juridiska och sociala frågor,

16.  anser att det behövs hårdare tag till förmån för ökad säkerhet på vägarna mot bakgrund av att det blivit ett så utbrett problem att folk inte respekterar fartbegränsningarna; uppmanar kommissionen att undersöka vilka kontroller och vad för slags kännbara påföljder som kunde leda till att dessa begränsningar kom att efterlevas bättre; utgående från denna undersökning skall kommissionen sedan framlägga konkreta rekommendationer till medlemsstaterna som ett led i det nya åtgärdsprogrammet,

17.  understryker att erfarenhet och övning ger säkrare förare; konstaterar ytterligare att det inträffar 10 000 dödsfall inom åldersgruppen 15-24 år inom EU och uppmanar kommissionen att i sitt kommande förslag om körkort betona behovet av förarutbildning på hög nivå runtom i unionen och överväga ett system med successiv utbildning och högre krav på förare som just tagit körkort,

18.  erinrar om sina tidigare resolutioner om att EU bör kräva obligatoriska säkerhetsbedömningar och säkerhetskonsekvensbedömningar av all transportinfrastruktur som bekostats med medel från EU,

19.  stödjer kommissionens rekommendation om att medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna skall uppmuntras att beräkna och övervaka utgifterna för trafiksäkerhetsåtgärder för att jämföra dessa utgifter med kostnadsbesparingarna till följd av att dödsfall kunnat undvikas samt också öka sina investeringar inom detta område; anser ytterligare att EU bör föregå med gott exempel i sin budgetpost för trafiksäkerhet,

20.  uppmanar de medlemsstater som är parter i Schengenkonventionen att slutföra det arbete som redan inletts och syftar till att det skall utarbetas ett samarbetsavtal om förfarandena i samband med vägtrafikförseelser samt om verkställande av de påföljder som beslutas i samband med sådana förseelser,

21.  anser att politiken för vägtrafiksäkerhet måste ses som ett led i en övergripande politik för hållbar rörlighet, som går ut på att alla transportsätt skall användas mer integrerat och de miljövänligare transportsätten, såsom tåg, sjöfart på inre vattenvägar, närsjöfart och kombinerade transporter skall understödjas, tillsammans med kollektivtrafiken, så att motortrafikens konsekvenser skall kunna begränsas; anser att miljöfrågorna måste beaktas i diskussionerna om EU:s politik för vägtrafiksäkerhet, och att man måste utreda vilka konsekvenser bullret och luftföroreningarna från vägtrafiken har för folkhälsan och stadsmiljön och anpassa politiken för vägtrafiksäkerhet efter vad man därvid kommit fram till,

22.  uppmanar biltillverkarna att konstruera fordon där säkerhetsutrustningen ingår som standard,

23.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT C 25, 31.1.1989, s. 9. (2) EGT C 104, 6.4.1998, s. 139.

Europaparlamentets resolution om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om genomförandet av åtgärdsprogrammet i meddelandet om intermodalitet och intermodal godstransport i Europeiska unionen (KOM(1997) 243 av den 29 maj 1997) (KOM(1999) 519 - C5-0084/2000 - 2000/2052(COS) )

P5_TA(2001)0032 A5-0358/2000

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av meddelandet från kommissionen (KOM(1999) 519 - C5-0084/2000 ),

-  med beaktande av kommissionens vitbok ”Rättvisa trafikavgifter: en modell för ett stegvist införande av gemensamma avgiftsprinciper för transportinfrastruktur i EU” (KOM(1998) 466 ),

-  med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Utvecklingen av närsjöfarten i Europa: ett dynamiskt alternativ i en hållbar transportkedja - Andra lägesrapporten” (KOM(1999) 317 ),

-  med beaktande av det arbete som för närvarande pågår på detta område i Europaparlamentet,

-  med beaktande av aktuella förslag om liberalisering av järnvägssektorn,

-  med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5-0358/2000 ), och av följande skäl:

A.  Intermodalitet, dvs. integrering av minst två olika transportslag i en kedja för dörr-till-dörr-transport av lastningsenheter, är grundläggande för att man skall kunna garantera ett mer rationellt utnyttjande av tillgängliga transportslag och består i en operativ och administrativ integrering av de olika transportslagen där transporten genomförs i följd och genom utnyttjandet av lastningsenheter, dvs. utan användning av omlastning, ändring eller hantering av själva godset.

B.  Utvecklingen av ett multimodalt transportsystem för hela Europeiska unionen och angränsande områden är utomordentligt viktigt för att säkerställa en effektiv, lönsam och hållbar godstrafik och därmed konkurrenskraften inom den europeiska förädlingsindustrin och distributionen på en världsmarknad med allt hårdare konkurrens.

C.  Intermodaliteten skiljer sig i grunden från multimodaliteten - kombinerad användning av flera befordringsmedel.

D.  Inom EU är de intermodala transporterna av lastningsenheter fortfarande begränsade och de beräknas uppgå till högst åtta procent av det totala antalet tonkilometer.

E.  Godstransporten kommer att stiga mer än proportionellt under de kommande åren genom den ökade användningen av elektronisk handel (e-handel) och genom utvidgningen av Europeiska unionen.

F.  Genom utvidgningen av Europeiska unionen kommer transportvägarna att bli längre, vilket kan visa sig vara gynnsamt för utvecklingen av intermodal transport om lämpliga rättsliga, tekniska och kommersiella förutsättningar kan skapas.

G.  Av tekniska skäl kännetecknas intermodal godstransport i dag av höga kostnader jämfört med unimodal godstransport, och de höga friktionskostnader som är knutna till bristande infrastruktur och ineffektiva administrerings- och informationssystem får tydliga konsekvenser för intermodalitetens funktioner och konkurrenskraft.

H.  Konkurrensnackdelarna för intermodal transport är dock även en följd av att landsvägstransport är skattemässigt gynnad, och därför bör man påskynda införandet av principen om att förorenaren skall betala i form av lika avgifter för utnyttjandet av alla transportslag.

I.  Bytet av transportslag innebär för närvarande snarare ett byte av system än en rent teknisk omlastning, vilket beror på flaskhalsar i det intermodala systemet som gör att det inte kan fungera optimalt och utnyttjas till fullo.

J.  Intermodaliteten bidrar till ökad kvalitet och effektivitet hos de tjänster som är knutna till den, och efterfrågan på europeiska intermodala transporter kommer att öka.

K.  En övergripande effektivitet i systemet kan nås genom en integrerad helhet av transporttjänster och logistik där utbytet av realtidsinformation är garanterat och där godset kan levereras direkt till slutkonsumenten.

L.  Utvecklingen av närsjöfarten kan vara ett sätt att förbättra integrationen av logistiksystem och att finna lösningar på transportproblem som berör hela Europa.

M.  Systemets olika komponenter måste optimeras när det gäller såväl infrastruktur och hårdvara (fordon, lastningsenheter, telekommunikation) som tjänster och villkor i reglering och kontrakt. Detta kräver bättre samordning mellan de olika transportslagen för att öka mervärdet från utnyttjandet av olika transportslag.

N.  Förflyttning av lastenheter (intermodala transportenheter) kräver investeringar för att man skall kunna välja ut och utrusta lämpliga områden som knutpunkter, återanvända till stora delar nedlagda logistiska järnvägsplattformar, använda särskild maskinell utrustning för godsförflyttning, konstruera rullande materiel och särskilt utrustade fordon samt utbilda personalen i syfte att sänka friktionskostnaderna.

O.  Intermodalitet utgör en central faktor för hållbar mobilitet, eftersom den visar sig vara mer miljövänlig än landsvägstransport och möjliggör ett bättre utnyttjande av befintlig infrastruktur, i synnerhet järnvägarna.

P.  Ny teknik och telematiska tillämpningar kan få stor inverkan på effektiviteten inom sektorn, i och med att de bidrar till obrutna transportflöden, säkerhet och integritet i de olika stadierna av den intermodala kedjan. Detta gäller särskilt kontroll och spårning av gods (tracking och tracing), övervakning av gods, automatisk kontroll av tillgången, utrustningsadministrering samt integrerad administrering av godsinformation.

Q.  Det är nödvändigt att uppdatera förordning (EEG) nr 1107/70(1) med avseende på stöd till kombinerade transporter, för att ta hänsyn till utvecklingen och den ökande liberaliseringen av de berörda sektorerna under de senaste 30 åren.

R.  Intermodaliteten utgör ett nyckelelement för att skapa balans mellan de olika transportsystemen.

1.  Parlamentet anser att det är nödvändigt att utveckla ett transeuropeiskt transportnät, dvs. ett nät för multimodala infrastrukturer där de olika transportslagen kan kombineras och integreras för att utnyttja det för varje komponent lämpligaste transportslaget vad beträffar miljöpåverkan och effektivitet, i syfte att stärka den inre marknaden, förbättra rörligheten för varor, skapa verklig konkurrens och stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen,

2.  uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de rättsliga, tekniska och kommersiella förutsättningarna för intermodal transport i anslutningsförhandlingarna, i samband med beslut att frigöra ISPA-medel osv., och att verka för att en så stor andel som möjligt av godstransporten med kandidatländerna blir intermodal,

3.  anser att intermodaliteten är nyckeln till hållbar mobilitet och att den genom att öka transporternas effektivitet bidrar till bättre kvalitet och ökat värde på tjänsterna, liksom till säkerhet, miljövänliga transporter, minskade föroreningar, minskad belastning på storstadsregioner och större trafikleder samt optimering av den mänskliga dimensionen,

4.  uppmanar kommissionen att i sina insatser inte underlåta att verka för lika konkurrensvillkor för olika transportslag genom gemensamma avgiftsprinciper för att påföra användaren av transportvägarna kostnaderna för infrastruktur och externa kostnader; uppmanar även medlemsstaterna att sträva efter och tillämpa en lika hög beskattning av alla transportslag,

5.  efterlyser att man inom ramen för en övergripande utvecklingsplan för gemenskapens territorium fastställer en generalplan för intermodal utrustning som gör det möjligt att få till stånd och styra offentliga och privata investeringar mot strategiska områden som är särskilt lämpade för att begränsa tillväxten av lastbilstrafiken på långa sträckor och av den påverkan på miljön som är en följd av denna, i synnerhet i genomfartsländer,

6.  välkomnar kommissionens initiativ till inrättandet av en expertgrupp för intermodala transporter och uppmanar den att fortsätta insatserna för att sprida kunskap om begreppet intermodalitet,

7.  önskar i detta sammanhang att en inventering av intermodal utrustning och transport regelbundet skall upprättas och föreläggas Europaparlamentet och rådet,

8.  välkomnar förlängningen av PACT-programmet (pilotåtgärder till förmån för kombinerade transporter), vars mål är att förbättra de kombinerade transporternas konkurrenskraft genom att flytta gods från vägtransport till mer miljövänliga transportslag; begär dessutom att det nya PACT-programmet skall främja projekt även i de länder med vilka Europeiska unionen för anslutningsförhandlingar,

9.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att planerna för utnyttjandet av strukturfonderna och operativa landsprogram fäster större uppmärksamhet vid infrastrukturen för intermodal transport,

10.  välkomnar att Schweiz fortsätter utveckla järnvägsnätet i Alperna med hänsyn tagen till intermodalitet inom ramen för förbindelserna med Europeiska unionen; uttrycker sin oro över förseningarna när det gäller att bygga ut det transeuropeiska järnvägsnätet genom Alperna (Brennerpasset, Turin-Lyon) och fastställa eventuella nya järnvägsrutter genom Alperna (Aostadalen-Martigny) i syfte att minska den tunga transittrafiken i området,

11.  uppmanar Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken att se till att projekt för intermodala investeringar är tillräckligt representerade inom ramen för samfinansieringen av de transeuropeiska transportnäten (TEN-T), i synnerhet om investeringarna avser teknik för uppföljning och administrering,

12.  uppmanar kommissionen att i hög grad koncentrera ISPA-medel inom transportområdet till järnvägen för att åtminstone delvis bevara den mycket starka ställning de central- och östeuropeiska järnvägarna en gång haft för godstransport,

13.  uppmanar kommissionen att stödja samarbete med nationella organ för intermodal godstransport i syfte att samla in information, fastställa god praxis och påskynda marknadens accepterande av innovationer genom att uppmuntra operatörerna inom sektorn att dra största möjliga fördelar av forskningsprojektens resultat och engagera dem i att ta fram initiativ för att genomföra åtgärdsprogrammets mål,

14.  välkomnar kommissionens beslut att samfinansiera Interact-initiativet, vars syfte är att upprätta ett öppet europeiskt nät av universitet och forskningsinstitut som kommer att bidra till inrättandet av en allmän databas om europeisk forskning på området intermodala transporter,

15.  uppmanar kommissionen att i det kommande sjätte ramprogrammet för forskning ytterligare förskjuta tyngdpunkten mot transportnätens intermodala möjligheter,

16.  uppmanar medlemsstaterna att anordna rundabordskonferenser om intermodalitet med operatörer och användare från den berörda sektorn i syfte att skapa ett informellt nätverk för att identifiera brister i sektorn och ange möjliga lösningar, samt föreskriva särskild yrkesutbildning av personal,

17.  uppmanar kommissionen medlemsstaterna att främja samarbetsprojekt mellan små och medelstora landsvägstransportföretag, järnvägsföretag och hamnar, samt att föreskriva incitament och förmåner för transportföretag som deltar i en intermodal kedja,

18.  önskar att en arbetsgrupp sätts samman av företag och operatörer i landsvägs-, hamn- och järnvägssektorn för att inleda en diskussion om de villkor och normer som är nödvändiga för att säkerställa en bättre nivå på utrustningens intermodala kompatibilitet,

19.  önskar att de förslag som kommissionen nyligen lagt fram om en liberalisering av järnvägssektorn kan skapa gynnsamma villkor för investeringar i denna sektor, vilka kan göra det möjligt för sektorn att delta i framtidens intermodala godstransporter och upphöra att vara en svag länk i kedjan; uppmanar även järnvägsföretagen att i detta sammanhang genast se om sitt eget hus,

20.  understryker betydelsen av den nya teknik som informationssamhället erbjuder och behovet av att utveckla och inrätta integrerade informations- och administreringssystem och standardiserade administrativa förfaranden av typen EDI (elektroniskt datautbyte),

21.  uppmanar rådet att fatta beslut om att inrätta satellitnavigationssystemet Galileo, eftersom denna avancerade teknik är central för den intermodala transporten,

22.  uppmanar till skapandet av en elektronisk marknad för intermodal godstransport som ger användarna möjlighet att välja den bästa färdvägen för godset och beställa tjänster online, vilket bidrar till ökad insyn i marknaden och skapar möjligheter för nya operatörer,

23.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja etablering av företag som specialiserar sig på intermodala tjänster (t.ex. mervärdestjänster), eftersom sådana företag är en förutsättning för att få till stånd ett utbud av intermodala informations- och transporttjänster på marknaden,

24.  understryker att utvecklingen av transeuropeiska godskorridorer för järnvägstrafik i en intermodal omgivning måste prioriteras,

25.  anser att närsjöfarten är ett miljövänligt och säkert alternativ till vägtransport och anser att det därför är absolut nödvändigt att närsjöfartens andel av godstransporten ökar; uppmanar de nationella regeringarna att vidta åtgärder för att främja närsjöfarten, bl.a. genom att ge investeringsstöd till närsjöfartsprojekt som kan påvisa att närsjöfarten är viktig för det intermodala transportsystemets effektivitet och genom att undanröja alla hinder; uppmanar kommissionen att ge etableringsstöd från redan befintliga EU-medel för att främja närsjöfarten och att utforma de stödåtgärder som planeras för kombinerade transporter så att dessa utan problem även kan omfatta närsjöfarten,

26.  förväntar sig därför att stödåtgärder inom ramen för ett allmänt främjande av utnyttjandet av den intermodala transportkedjan genom att skapa nya mellanhamnar skall inriktas på perifera regioner för att förse dessa med lämpliga och konkurrenskraftiga strukturer,

27.  anser att det är nödvändigt att prioritera insatser för de behov och villkor som kännetecknar de perifera regionerna och öarna, samt eftersläpande regioner som lider av allvarliga strukturbrister, i synnerhet inom sektorn för transeuropeiska nät,

28.  betonar att en effektiv och hållbar administrering av upphämtning och distribution av gods vid polerna för de intermodala transporterna är en central aspekt i hela det intermodala transportsystemet som kräver särskild uppmärksamhet, särskilt när det berör stora och överbelastade stadsområden,

29.  uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att upprätta ett enda, tydligt och lättillämpligt regelverk för intermodal godstransport för att underlätta och främja detta transportsystem,

30.  önskar att kandidatländerna skall inbegripas i fastställandet av EU:s politik, prioriteringar och initiativ när det gäller utveckling av intermodalitet,

31.  uppmanar kommissionen att rikta särskild uppmärksamhet på att utarbeta ansvarsbestämmelser som är tillämpliga på intermodal transport och ett motsvarande transportdokument,

32.  uppmanar kommissionen att lägga fram ett program i linje med det tidigare programmet Karolus som syftar till internationellt personalutbyte mellan olika transportslag för att höja den ömsesidiga kunskapsnivån hos personalen när det gäller intermodal och gränsöverskridande transport,

33.  uppmanar de institut i medlemsstaterna och i kandidatländerna som erbjuder yrkesutbildning eller vidareutbildning på transport- eller speditionsområdet att införa intermodal transport i sina läroplaner,

34.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska investeringsbanken och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 130, 15.6.1970, s. 1.

Europaparlamentets resolution om avgiftsbeläggning av transportinfrastruktur (2000/2030(INI))

P5_TA(2001)0033 A5-0345/2000

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av kommissionens grönbok ”För en rättvis och effektiv prissättning inom transportsektorn - politiska alternativ vid internalisering av de externa kostnaderna för transporter i Europeiska unionen” (KOM(1995) 691 ) och parlamentets resolution av den 30 januari 1997(1) om denna grönbok,

-  med beaktande av den slutliga rapporten från högnivågruppen för infrastrukturavgifter för transporter av den 2 juni 1988 om principer för prissättningen och av den 26 maj 1999 om beräkning av transportkostnader,

-  med beaktande av kommissionens vitbok ”Rättvisa trafikavgifter: En modell för ett stegvist införande av gemensamma avgiftsprinciper för transportinfrastruktur i EU (KOM(1998) 466 ) och parlamentets resolution av den 15 april 1999(2) om denna vitbok,

-  med beaktande av högnivågruppens slutliga rapport om alternativ för betalning av driftskostnaderna för transportinfrastruktur av den 9 september 1999,

-  med beaktande av framställning nr 656/1999, om rättvisa avgifter i godstrafiken - avgifter för tunga godsfordon inom Europa,

-  med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5-0345/2000 ), och av följande skäl:

A.  Det nuvarande skatte- och avgiftssystemet för tillgång till och användning av infrastruktur skiljer sig starkt mellan de olika medlemsstaterna och mellan de olika transportmedlen.

B.  I medlemsstaterna tas avgifter och skatter för användning av transportinfrastruktur ofta ut utan hänvisning till infrastrukturens kostnad, och de inkomster man får genom skatterna på transporttjänster och användningen av transportinfrastrukturen används framför allt som ett allmänt skattepolitiskt instrument.

C.  De varierande avgifts- och skattestrukturerna i de olika medlemsstaterna gynnar vissa transportsätt och aktörer på bekostnad av andra.

D.  Ett nytt avgiftssystem för transportinfrastrukturen bör i första hand bygga på en effektivare prisstruktur och inte på en höjning av transportpriserna överlag. Ett rättvist system för prissättning av transporter bör genomföras successivt i olika etapper för att ekonomiska chocker skall kunna undvikas och för att bidra till att förbättra effektiviteten i ekonomin.

E.  En systematisk metod för att användarna skall stå för kostnaderna för transportinfrastrukturen är nödvändig, bland annat för att en snedvridning av konkurrensen mellan företagen och mellan vissa olika transportsätt skall kunna undvikas.

F.  Både de interna och externa kostnaderna för användningen av transportinfrastrukturen måste öppet erkännas.

G.  Användningen av transportinfrastrukturen kan föranleda både externa kostnader och extern nytta.

H.  De olika transportmedlen medför även olika nivåer på de externa kostnaderna (t. ex. för säkerheten och miljön). Dessa kostnader återstår att tydligare uttrycka kvantitativt i ett kommande system för infrastrukturavgifter.

I.  Det råder för närvarande osäkerhet om hur transportkostnaderna och -intäkterna skall uppskattas, liksom också om hur kostnaderna skall fördelas. Innan kommissionen antar ett system för avgiftsbeläggning av transportinfrastrukturen bör kommissionen tillhandahålla tillförlitliga data. Dessa data bör bygga framför allt på högnivågruppens arbete och använda ny information och ny kommunikationsteknik. Likaså bör de grunda sig på studier och pilotprojekt inom området telematik för transporter och samtidigt bör de också ta hänsyn till vilka konsekvenser denna avgiftsbeläggning för med sig.

J.  Hur rörligheten fördelas mellan de olika transportmedlen är beroende av den lokala, nationella och gemensamma politiken för utbudet av transporter och infrastruktur.

K.  Att tillämpa principerna "användaren betalar” och "förorenaren betalar” har den nyttan med sig att avgifterna kan utformas olika enligt transportmedlens påverkan på miljön varvid det skall tas hänsyn till att det råder tillgång till rörlighet på lika villkor och till behovet av att undvika "dubbel avgiftsbeläggning”.

L.  Metoder för minskning av de externa kostnaderna bör främjas genom spridning av information om bästa tillvägagångssätt.

M.  Det måste erkännas att tillgången till transportinfrastruktur och -tjänster avsevärt varierar runtom i gemenskapen. Ofta är denna tillgång särskilt begränsad för dem som bor i avlägsna landsbygds- och öområden.

N.  De transportmedel som kännetecknas av lägre externa kostnader kommer att kunna konkurrera med övriga transportmedel endast om de erbjuder tjänster av god kvalitet och en utbudskapacitet som garanterar dem tillgång till marknaden och, om det behövs, med hjälp av en rad åtgärder av regleringskaraktär och i form av stöd till investeringar, för att uppmuntra modernisering och ökad driftskompatibilitet.

O.  Utvecklingen inom området kombitransporter kan bidra till att de externa kostnaderna för transporter varaktigt minskar. Därför bör kombitransporterna prissättas på ett sätt som är ägnat att trygga de investeringar som behövs för en snabb utveckling av dem.

P.  Den utvidgningsprocess som nu pågår kommer kraftigt att öka behovet av att snabbt förbättra det europeiska infrastrukturnätet, med prioritet åt de transportsätt som är mest miljövänliga.

1.  Parlamentet anser att det är nödvändigt att användarna betalar de kvantifierbara beståndsdelarna av de kostnader som uppstår genom användningen av och kvaliteten och säkerheten på infrastrukturen, samt att alla användare primärt skall stå för kostnader för transportinfrastruktur som de förorsakar (byggnads-, underhålls-, utbyggnads- och förbättringskostnader),

2.  anser att ett omfattande system för prissättning av transportinfrastruktur bör bygga på så exakta kostnadsuppskattningar som möjligt, och att det är en fråga som kräver fortsatt utredning för att man skall kunna komma fram till samsyn om vad som skall kunna anses vara bästa tillvägagångssätt, bland annat med tanke på kriterierna för full avgiftstäckning, gemensamma rutiner för lönsamhetsanalyser, tilldelning av ansvar och fördelning av intäkter,

3.  anser slutligen att syftet med ett nytt system för betalning av användningskostnaderna måste utformas så, att det inte leder till att nettobeskattningen inom ekonomin som helhet ökar och att det också måste sträva efter att rätta till snedvridningar inom konkurrensen mellan medlemsstaterna och på det sättet skapa rättvisa betingelser för transportföretagen; dessutom bör systemet ta hänsyn till vilka snedvridningar som eventuellt kan uppstå ifall avgifter påförs endast på EU-nivå,

4.  uppmanar kommissionen att så snart som möjligt ange en allmän metod för att detta nya synsätt inom prissättningen av transporter skall bli begripligt och attraktivt för användarna och allmänheten; understryker att genomförandet måste ske gradvis och steg för steg samt bygga på insyn och tillräcklig information,

5.  menar att de sammantagna kostnaderna för transportinfrastrukturen bör påföras användarna genom en blandning av skatter och avgifter, men påpekar samtidigt att dubbelbeskattning skall undvikas; erkänner dock att vissa av dessa kostnader redan påförs användarna,

6.  anser att skatterna på de olika transportmedlen (fordons- och mineraloljeskatter samt vissa andelar av den allmänna beskattningen) inte påförs rättvist, och att intäkterna från dem i vissa länder inte alltid i tillräcklig grad används för att täcka kostnaderna för underhåll och förbättring av infrastrukturen,

7.  betonar att metoderna för uttag av avgifter för transportinfrastrukturen måste visa att priset står i proportion till användningen av infrastrukturen, till den kostnad denna användning innebär för samhället i sin helhet, till principen om betalningsförmåga och behovet av stöd till avlägset belägna samhällen samt samhällen på landsbygden och på öar, liksom till de särskilda behoven hos funktionshindrade,

8.  anser dessutom att metoderna för avgiftsbeläggning av transporter bör gå i riktning mot en hållbar miljöpolitik och samtidigt bevara och genomdriva alla medborgares rätt till rörlighet samt deras tillgång till transporttjänster i allmänhetens intresse,

9.  anser att de nya förslagen om avgiftsbeläggning av transporter bör vara tillräckligt dynamiska och flexibla för att stimulera till tekniska förbättringar; uppmanar också kommissionen att undersöka hur systemet för påförande av kostnader styr valet av transportmedel och efterfrågan på transporter,

10.  anser att de externa kostnaderna för transporterna liksom kostnaderna för användningen av infrastrukturen skall täckas med utgångspunkt från en gemensam och praktiskt användbar heltäckande metod som skall fastställas av kommissionen, förutsatt att denna metod tillämpas på alla branscher inom transportnäringen så att snedvridning av konkurrensen mellan olika transportsätt kan undvikas,

11.  anser att medlemsstaterna eller lämpliga myndigheter på regional och lokal nivå bör besluta om hur systemet för transportinfrastrukturavgifter skall genomföras och därvid ta hänsyn till att kostnaderna för de belastningar trafiken orsakar på miljön kan påföras transportföretagen endast under förutsättning att dessa kostnader uträknas objektivt,

12.  betonar att den del av de externa kostnaderna som gäller olyckor i vissa medlemsstater redan täcks av det privata näringslivet respektive försäkringsbranschen,

13.  anser att fördelningen av kostnader för anläggnings- och underhållskostnader för infrastruktur som en del av avgifterna kan tillgodose behovet av att även privat kapital används då infrastruktur anläggs, varvid bland annat principen om planering, anläggning, finansiering och drift kan komma till användning; anser att i de fall då infrastrukturen kräver stöd från det allmännas sida skall detta stöd ges på ett sätt som medger insyn,

14.  menar att man kan göra undantag från principen att användarna skall betala och i stället använda allmän beskattning i de fall samhällsvinster kan göras, till exempel i fråga om att åtgärda problem i avlägsna områden eller förhindra social utslagning; beslut om detta skall fattas av de statliga, regionala och kommunala myndigheterna,

15.  påpekar att man, då metoder för avgiftsbeläggning av transportinfrastrukturen utvecklas, bör överväga att eventuella överskott i samband med uppbörden av kostnader för anläggande och underhåll av infrastruktur skulle kunna användas för att minska de externa kostnaderna för de transportsätt till vilka de hänför sig eller på andra sätt som bidrar till att målet med en hållbar transportsektor kan uppnås,

16.  påpekar att det måste råda lika förutsättningar över hela verksamhetsfältet för olika transportsätt och att användarna måste ha tillgång till livsdugliga alternativ för att mekanismerna för en samhälleligt och ekonomiskt effektiv överföring av resurser till mera miljövänliga transportmedel skall kunna fungera i längden,

17.  riktar uppmärksamheten på att det pågår en privatiserings- och liberaliseringsprocess inom olika transportmedel, till exempel inom järnvägstrafiken, och att det behövs bestämmelser och investeringsstöd för att uppmuntra till modernisering av och ökad driftskompatibilitet hos de berörda näten och till bättre kvalitet på tjänsterna,

18.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT C 55, 24.2.1997, s. 41. (2) EGT C 219, 30.7.1999, s. 460.

Europaparlamentets resolution om kommissionens rapport om genomförandet av rådets rekommendation 96/694 av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen (KOM(2000) 120 - C5-0210/2000 - 2000/2117(COS) )

P5_TA(2001)0034 A5-0373/2000

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av kommissionens rapport (KOM(2000) 120 - C5-0210/2000 ),

-  med beaktande av rådets rekommendation 96/694/EG,

-  med beaktande av artikel 2, 3.2, 13, 137.1 och 141.4 i EG-fördraget,

-  med beaktande av sina resolutioner på grundval av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor sedan 1984, framför allt resolutionen av den 2 mars 2000 om kvinnors deltagande i beslutsprocesser(1) ,

-  med beaktande av slutförklaringen från FN:s konferens i Mexiko 1975,

-  med beaktande av Wien-konferensen om mänskliga rättigheter och handlingsprogrammet från den fjärde kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995,

-  med beaktande av rådets resolution av den 27 mars 1995 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen(2) ,

-  med beaktande av ministerdeklarationen i Paris den 17 april 1999 om kvinnor och män i maktställning,

-  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 1994(3) och sitt yttrande av den 24 maj 1996(4) om kvinnors deltagande i beslutsfattande, baserade på betänkanden från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor,

-  med beaktande av det arbete som utfördes av det europeiska nätverket för kvinnor inom beslutsfattandet under åren 1992-1996,

-  med beaktande av EU:s tredje och fjärde åtgärdsprogram för lika möjligheter för kvinnor och män (1991-2000),

-  med beaktande av slutdokumentet från FN:s konferens Peking +5 i New York i juni 2000,

-  med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0373/2000 ), och av följande skäl:

A.  Kvinnors rättigheter utgör en oskiljaktig del av de mänskliga rättigheterna.

B.  Kvinnor utgör minst halva väljarkåren i nästan alla länder och har uppnått rösträtt och rätt att inneha offentliga tjänster i nästan samtliga FN:s medlemsstater, men de är ändå fortfarande allvarligt underrepresenterade som kandidater till offentliga ämbeten.

C.  Det är viktigt att inte bara öka kvinnornas deltagande i beslutsprocessen, utan även öka deras inflytande i samhället.

D.  Kvinnor måste klara av att vara dubbelarbetande: de skall dels sköta hemmet och familjen, dels sitt yrkesarbete.

E.  Bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, liksom rådande könsroller, har sina rötter i föråldrade strukturer och traditionella attityder.

F.  Det är ett erkänt faktum att den låga andelen kvinnor i beslutsfattande organ utgör ett stort hinder mot Europeiska unionens demokratiska utveckling, sammanhållning och, ur ett globalt perspektiv, dess konkurrenskraft.

G.  Andelen kvinnor i beslutande positioner inom det europeiska näringslivet och fackföreningsrörelsen är skrämmande låg, vilket säkerligen bidrar till bristande jämställdhet på arbetsmarknaden.

H.  Att kvinnors delaktighet i beslutsprocesserna måste främjas, eftersom deras medverkan är en förutsättning för demokrati, är något som har vunnit fullt erkännande på såväl nationell nivå som EU-nivå.

I.  Offentliga och privata institutioner bör sätta upp realistiska mål för att avhjälpa ojämn könsfördelning och stödja jämställdheten.

J.  Det är mycket beklagligt att den bristande jämställdheten och diskrimineringen fortfarande kvarstår inom såväl politiken som offentliga och privata institutioner, trots åtskilliga politiska uttalanden, förklaringar och åtaganden på EU-nivå, nationell och internationell nivå.

K.  Amsterdamfördraget gav den rättsliga grunden för och möjligheterna till att tillämpa positiv särbehandling och övergripande åtgärder för att integrera jämställdhetsperspektivet så att kampen mot ojämlikhet inom alla politikområden kan fortsätta.

L.  Kvinnors löner är fortfarande lägre än männens för likvärdigt arbete.

M.  Kvinnors representation i valda politiska församlingar har visat sig påverkas positivt av system med proportionell representation till skillnad från system med majoritetsval.

N.  På EU-nivå är frågan om en jämn fördelning mellan kvinnor och män i maktställning och i beslutsfattandets centrum en demokratisk princip som ingår i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

O.  Kvinnors representation i det politiska livet har ökat blygsamt sedan valet till Europaparlamentet 1999, men andelen kvinnor är fortfarande liten på EU-institutionernas administrativa och politiska beslutsnivåer.

P.  Ett glädjande exempel är Europaparlamentet, där andelen kvinnliga ledamöter stadigt ökar och efter det senaste valet uppgår till närmare 30 procent.

Q.  En förutsättning för demokratins fullständiga genomförande är att de båda könen samarbetar och gemensamt fattar beslut på alla områden, på ett jämlikt och solidariskt sätt.

R.  Kvinnors jämlika deltagande i beslutsfattandet är inte bara ett krav på rättvisa eller demokrati, utan även en nödvändig förutsättning för att kvinnors intressen skall kunna bevakas och för att könsspecifika kvinnofrågor och erfarenheter skall kunna tas upp.

S.  En rättvisare fördelad arbetsbörda och delat föräldraansvar mellan kvinnor och män främjar ett ökat deltagande av kvinnor i det offentliga livet.

T.  Beaktandet av de andra principer, idéer, värderingar och erfarenheter som kvinnor har kan bidra till att ompröva politiska prioriteringar, föra upp nya ämnen på den politiska dagordningen och skänka nya perspektiv på allmänpolitiska frågor.

1.  Parlamentet upprepar rådets rekommendation av den 2 december 1996 där man framhäver behovet av att fastställa en integrerad åtgärd för att motverka den ojämna könsfördelningen inom EU:s institutioner och alla beslutsfattande organ samt uppmanar till att det fastställs en integrerad och särskild EU-strategi och ett gemensamt synsätt för att uppnå önskade resultat,

2.  hänvisar än en gång till ovan nämnda resolutioner av den 11 februari 1994 och den 2 mars 2000, och till sitt yttrande av den 24 maj 1996,

3.  upprepar att det krävs en EU-omfattande integrerad strategi och positiv särbehandling för att verka för en jämn könsfördelning inom alla demokratiska institutioner och beslutsfattande organ,

4.  upprepar att det krävs att man samlar alla aktörer inom den ekonomiska sektorn och arbetsmarknadssektorn för att uppnå lika ansvarsfördelning mellan män och kvinnor på det offentliga och privata området, i det ekonomiska och politiska livet, liksom i familjelivet,

5.  upprepar vikten av att uppnå målet med jämn könsfördelning mellan män och kvinnor i beslutsfattandet för att stärka demokratin, genom att se till alla intressen i samhället, och få den att fungera väl,

6.  efterlyser att man befrämjar och systematiskt samlar in och offentliggör jämförbar statistik på nationell och europeisk nivå samt verkar för en harmonisering av forskningsmetoderna i EU:s medlemsstater, för att få en tydligare bild av andelen män/kvinnor inom beslutsfattandet, eftersom spridningen av sådan statistik bidrar till att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågor och till framsteg,

7.  efterlyser befrämjandet av jämn könsfördelning inom alla politikområden, samtliga utskott och kommittéer på EU-nivå och nationell och internationell nivå; en fördelning som inte bör medföra en andel lägre än 40 procent för endera könet,

8.  upprepar vikten av att ta itu med könsrollsmönster redan i tidig ålder samt att både flickor och pojkar under utbildningstiden får möjlighet att diskutera könsroller; upprepar också vikten av att kvinnor får utbildning inom ledarskap och beslutsfattande, offentliga framföranden samt lär sig att framhäva sig själva; betonar även behovet av kampanjer för att medvetandegöra och uppmuntra kvinnor att träda fram på den politiska arenan,

9.  påpekar vikten av att män involveras i arbetet för ökad jämställdhet, då jämställdhet i beslutsfattandet enbart kan uppnås genom samarbete mellan båda könen,

10.  påpekar behovet av att inrätta gemensamma strukturer och strategier för att genomdriva jämställdheten (t.ex. jämställdhetsdepartement),

11.  upprepar vikten av att fler kvinnor finns i beslutande positioner i företag och fackförbund; uppmanar därför det europeiska näringslivet och fackföreningsrörelsen att delta aktivt i arbetet med att stödja kvinnor som vill göra karriär, liksom att motarbeta könsroller i arbetslivet,

12.  uppmanar till att man inrättar ett europeiskt nätverk för främjande av kvinnor inom beslutsfattandet samt ett nätverk för nationella jämställdhetskommittér,

13.  uppmanar regeringar, särskilt i länder där kvinnors medverkan i beslutsfattande organ ligger på en nivå under 30 procent, att se över vilken inverkan olika valsystem har på den politiska könsrepresentationen i valda organ, och överväga en justering eller reform av dessa system, och om så behövs, vidta lagstiftningsåtgärder eller uppmuntra politiska partier att införa kvoteringssystem, såsom varvade listor, och/eller vidta andra åtgärder, för att främja jämvikt i deltagandet,

14.  uppmärksammar behovet av att se över partiorganisationer och rutiner för att undanröja alla hinder som direkt eller indirekt diskriminerar kvinnligt deltagande,

15.  är medvetet om att länder med övergångsekonomi och brådmogen demokratisk kultur, vilket är kännetecken för flera av kandidatländerna, kräver särskild uppmärksamhet och särskilt stöd på grund av övergångsprocessens oproportionerligt negativa konsekvenser för kvinnors liv i dessa länder,

16.  uppmanar regeringarna och EU:s institutioner att allvarligt beakta balansen mellan könen vid utnämning av representanter och inrättandet av internationella organ eller medlingskommittéer och förhandlingsdelegationer, i synnerhet i samband med fredsprocesser eller konfliktlösningar,

17.  uppmärksammar att det är absolut nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder för att män och kvinnor skall kunna förena familjeliv och yrkesliv, genom flexibla arbetstider och förbättrad barnomsorg och tillgång till vård av andra anhöriga,

18.  uppmanar arbetsmarknadens båda parter att i sina organisationer och på höga ansvarsfyllda poster främja kvinnors deltagande och kvinnors möjlighet att erhålla ansvarsfulla befattningar,

19.  uppmanar EU:s medlemsstater att i nästa regeringskonferens ta upp ändringar av fördraget så att man kan främja en jämn könsfördelning inom EU:s institutioner och samtliga beslutsfattande organ,

20.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, övriga EU-institutioner samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 346, 4.12.2000, s. 82. (2) EGT C 168, 4.7.1995, s. 3. (3) EGT C 61, 28.2.1994, s. 248. (4) EGT C 166, 10.6.1996, s. 269.

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande om konkurrenskraften hos Europeiska unionens skogsbruksbaserade industrier (KOM(1999) 457 - C5-0306/2000 - 2000/2159(COS) )

P5_TA(2001)0035 A5-0384/2000

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(1999) 457 - C5-0306/2000 ),

-  med beaktande av artikel 157 i EG-fördraget, i vilken det fastställs att gemenskapen och medlemsstaterna skall säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga,

-  med beaktande av rådets (industri) slutsatser av den 9 november 1999 om situationen när det gäller konkurrenskraften hos Europeiska unionens skogsbruksbaserade industrier, i vilka man konstaterar att tillvägagångssättet inte är begränsat till en traditionell sektor(1) ,

-  med beaktande av kommissionens meddelande "En skogsbruksstrategi för Europeiska unionen” (KOM(1998) 649 ) och rådets resolution av den 15 december 1998(2) om samma fråga, som svar på Europaparlamentets begäran, med en presentation av den strategi som främst är inriktad på skogar och skogsbruk och en hänvisning till den mer detaljerade analysen av de skogsbruksbaserade industrierna i kommissionens meddelande,

-  med beaktande av Europaparlamentets resolution om Europeiska unionens skogsbruksstrategi av den 30 januari 1997(3) ,

-  med beaktande av yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén om "Skogsbrukets situation och problem i Europeiska unionen och möjligheter att utveckla skogspolitiken” av den 24 april 1997(4) ,

-  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om "Skogsförvaltning, skogsbruk och skogsskydd i EU” av den 19 november 1997(5) ,

-  med beaktande av processen som syftar till en internationell skogskonvention inom ramen för den mellanstatliga gruppen för skogsfrågor (IFF),

-  med beaktande av Kyotoprotokollet och resultaten av uppföljningskonferenserna efter Kyoto, där den senaste konferensen hölls i Haag den 13-24 november 2000,

-  med beaktande av kommissionens grönbok om handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen,

-  med beaktande av förslaget till rådets beslut om ett flerårigt program för företag och företagsamhet, 2001-2005 (KOM(2000) 256 )(6) och arbetsprogrammet för företagspolitik "Towards Enterprise Europe”, 2000-2005,

-  med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5-0384/2000 ) och av följande skäl:

A.  EU:s skogsbruksbaserade industrier omfattar fem sektorer: träindustrin, massa-, pappers- och kartongproduktion, pappers- och kartongkonvertering och pappers- och kartongförpackning samt för närvarande tryckeribranschen och förlagsbranschen.

B.  EU:s skogsbruksbaserade industrier utgör också mittpunkten i, och är ömsesidigt beroende av, ett skogsindustrikluster, såsom anges i kommissionens meddelande. Klustret omfattar branschspecifika maskiner och utrustning, processtyrningssystem, kemikalier, möbler och byggnadselement samt företag som tillhandahåller konsulttjänster för de skogsbruksbaserade industrierna.

C.  EU:s skogsbruksbaserade industrier möter hård priskonkurrens på globala marknader. Trots den stadiga tillväxten karakteriseras de skogsbruksbaserade industrierna av konjunkturkänslighet, ojämna intäkter och överkapacitet.

D.  Skogsindustriklustret omfattar industrier som skiljer sig från varandra: pappersförbrukningens ökning har ett starkt samband med den allmänna ekonomiska utvecklingen, massa- och pappersindustrierna är kapital- och energiintensiva, träindustrin och tryckeri- respektive förlagsbranschen är mer arbetsintensiva, medan traditionell tryckeriverksamhet och reklamberoende förlagsverksamhet omvandlas till informations- och kunskapsindustrier med vetenskapliga, tekniska och medicinska tidskrifter som redan producerar 30 procent av sina publikationer i elektroniskt format.

E.  Skogsbruket är en integrerad del av de skogsbruksbaserade industrierna. Eftersom skogarna tillhandahåller råmaterial till industrin kan skogsbruket anses vara den första länken i den kedja som de skogsbruksbaserade industrierna utgör. Två tredjedelar av EU:s skogar ägs av 12 miljoner privata skogsägare, som har ett personligt eller familjerelaterat intresse av hållbart skogsbruk och som har förvaltat sina skogar på ett hållbart sätt sedan generationer. För dem är skogsbrukets lönsamhet ett villkor för en hållbar skogsförvaltning. Denna ägarstruktur bör ses som en positiv konkurrensfaktor för industrin.

F.  Innehåll som framställts genom traditionell förlagsverksamhet kan omorganiseras, ges ny utformning och användas på olika sätt. Många utgivare betraktar sig själva som skapare av innehåll snarare än som pappersbaserade utgivare.

G.  Förlagsverksamhet och de viktigaste faktorerna när det gäller dess konkurrenskraft tas inte upp i tillräcklig omfattning i kommissionens meddelande.

H.  Tryckta och elektroniska medier kompletterar varandra, även om information och inte trä är den grundläggande varan i informationsekonomin.

I.  Skogarna är Europas viktigaste förnybara resurs. Skogsbruksstrategin måste grundas på erkännande av de europeiska skogarnas mångfald, deras många olika funktioner samt behovet av ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.

J.  De europeiska skogarna växer snabbare än de avverkas. Detta resulterar i en möjlighet att i högre grad använda de europeiska skogsresurserna för produktion, samtidigt som hänsyn tas till de ekologiska begränsningarna samt de ekonomiska, tekniska och socioekonomiska kraven.

K.  Skogen är en förnybar källa till råmaterial som tillhandahåller träfiber för produktionen av virkesprodukter, massa och papper samt energi. Det kan vara ekonomiskt rimligt att producera förnybar energi med spilldelar av råmaterial som inte kan användas för andra ändamål.

L.  Bioenergi (inklusive andra produkter än trä) är i dag den näst största solgenererade kommersiella förnybara energikällan efter vattenkraft och möjligtvis störst om hänsyn tas till den icke-kommersiella förbrukningen. Kommissionens vitbok om förnybara energikällor syftar till att fördubbla andelen förnybara energikällor till 12 procent fram till 2010. Det bidrag som trä lämnar för energiproduktion förväntas tredubblas.

M.  Samordningen av nationell skogsbrukspolitik måste bygga på respekt för subsidiaritetsprincipen och respektera lokal biologisk mångfald och det traditionella landskapet. Fördraget innehåller inga bestämmelser om en specifik skogsbrukspolitik för gemenskapen.

N.  Ansvaret för skogsbrukspolitiken ligger hos medlemsstaterna. Trots detta och i enlighet med subsidiaritetsprincipen och principen om delat ansvar kan gemenskapen bidra positivt till genomförandet av en hållbar skogsförvaltning.

O.  Miljöstyrningssystem som EMAS och ISO 14001 är väl lämpade för EU:s skogsbruksbaserade industrier på grund av industrins kapitalintensiva karaktär och eftersom ett stort antal av dess produkter huvudsakligen är föremål för handel mellan företag. Däremot har gemenskapsprogrammet för tilldelning av miljömärke inte visat sig framgångsrikt när det gäller pappersprodukter.

P.  Skogsbruket och de skogsbruksbaserade kommersiella verksamheterna är en del av det fria näringslivet, och skogsbruksrelaterade aspekter omfattas inte av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Q.  Eventuellt behövs en internationell konvention om skydd och hållbar förvaltning av skogar som tillhandahåller nödvändigt finansiellt stöd och tekniskt bistånd för att stödja de berörda ländernas ansträngningar för att bevara och förvalta sina skogar på ett hållbart sätt, samtidigt som ursprungsbefolkningars rättigheter och behov respekteras. Dessa befolkningsgrupper bör göras delaktiga från början i planeringen av skogsbruksprojekt och dra nytta av utvecklingsprogram för skogsbruk.

R.  Medlemsstaternas forskning samordnas redan nu inom ramen för COST-samarbetet. Detta samarbete har varit nyttigt och avskaffat många överlappningar samt lett till att resurser riktats på ett ändamålsenligt sätt till aktuella forskningsområden.

1.  Parlamentet välkomnar detta viktiga initiativ, där kommissionen har tillämpat ett tillvägagångssätt som är mer övergripande än det traditionella sektorsrelaterade tillvägagångssättet, vilket är ett uttryck för ett nytt industripolitiskt tänkande där man emellertid inte tar tillräcklig hänsyn till de olika sektorernas särdrag,

2.  erinrar om att torv används allmänt både som bränsle som ersätter ved vid kraftvärmeproduktion och som gödningsmedel, och mossar planteras med skog för att producera råmaterial i form av trä för de skogsbruksbaserade industrierna; kräver att även torvindustrierna inkluderas i industriklustret,

3.  erinrar om de uttalanden som Europeiska rådet gjorde vid sitt möte i Lissabon, i vilket man ställde upp målet att unionen skall bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomi; konstaterar att detta även bör genomföras inom skogsbrukssektorn,

4.  betonar att den skogsbruksbaserade industrin kan och bör utvecklas till en sektor som är en förebild för en hållbar utveckling, eftersom dess verksamhet baserar sig på förnybara naturresurser, att den effektivt bidrar till att kolet i atmosfären binds i skogar och trävaror och att den med en effektiv organisation vad gäller produktcykeln fungerar ekologiskt hållbart,

5.  konstaterar att det i parlamentets ovannämnda resolution om Europeiska unionens skogsbruksstrategi anges att skogarna är Europas viktigaste förnybara resurs, att det kommersiella utnyttjandet av skogarna bör prioriteras i EU:s skogsbruksstrategi och integreras med användningen av skogar för andra ändamål; framhåller även att skogsbruksstrategin måste grundas på erkännande av de europeiska skogarnas mångfald, deras många olika funktioner samt behovet av ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet; uppmanar kommissionen med kraft att aktivt genomföra denna strategi,

6.  uppmanar kommissionen att omedelbart förbättra den interna samordningen av skogsbruksfrågor i enlighet med rådets skogsbruksstrategi, som skulle innebära att generaldirektoratet för jordbruk bär huvudansvaret samt att garantera att det finns tillräckligt med personal för denna sektor,

7.  uppmanar kommissionen att förstärka samordningen och överensstämmelsen i gemenskapens sektorsrelaterade åtgärder som har effekter på skogsbrukssektorn och de skogsbruksbaserade industrierna i syfte att förbättra konkurrenskraften hos EU:s skogsbruksbaserade industrier,

8.  betonar den regionalpolitiskt viktiga roll som de små och medelstora företagen som verkar inom den skogsbruksbaserade industrin och skogsindustrin spelar, i synnerhet som skapare av arbetstillfällen på landsbygden, och rekommenderar att kommissionen redogör för de regionalpolitiska instrument som står till buds inom gemenskapen och som man kan utnyttja för att i ännu större utsträckning öka den skogsbruksbaserade industrins möjligheter att så kostnadseffektivt som möjligt skapa syselsättning i glest bebodda områden,

9.  erinrar kommissionen om att skogsbruket, som utgör den första länken i trävarukedjan, måste vara hållbart och lönsamt för att bidra positivt till de skogsbruksbaserade och därmed relaterade industriernas konkurrenskraft och bärkraftiga utveckling,

10.  påminner om att det väsentliga i en tidning, en tidskrift, en bok eller en telefonkatalog inte enbart är papper utan också innehåll, och att de industrier i industriklustret som producerar innehåll har störst tillväxtpotential,

11.  konstaterar att det finns en mångfald små och medelstora företag inom den skogsbruksbaserade industrin, särskilt inom träindustri-, tryckeri- och förlagssektorerna, vilka bidrar mycket positivt till sysselsättningen i framför allt landsbygdsområden,

12.  uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av de nationella målen för förnybara energikällor inte utesluta nationella uppgifter om tillgången till trä,

13.  uppmanar kommissionen att uppmärksamma och beakta att EU:s skogsbruksbaserade industrier inom ramen för initiativet e-Europa är en av de viktigaste industrisektorerna som har särskilt goda förutsättningar att utnyttja möjligheter som informationstekniken erbjuder för skogsförvaltning, anskaffning av trä, industriella processer, produkter och handelsmetoder,

14.  uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål skapa en effektiv intern samordning i frågor som är kopplade till skogsbrukssektorn i enlighet med rådets ovannämnda resolution om EU:s skogsbruksstrategi samt säkerställa tillräckliga resurser för denna sektor,

15.  rekommenderar gemenskapen att verka för att Förenta nationernas forum för skogsfrågor (UNFF) inleder sitt arbete snarast och att arbetet är effektivt i syfte att se till att globala minimikriterier för hållbar skogsförvaltning fastställs och undvika att aktörer inom konkurrerande områden får en orättvis fördel på grund av lägre standarder,

16.  uppmuntrar kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid möjligheten att tillhandahålla finansiellt stöd för att tillfredsställa behoven hos EU:s skogsindustrikluster, särskilt när det gäller demonstration och test i full skala, i samband med att efterföljaren till EU:s femte ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration utarbetas; betonar att ramprogrammet för forskning och utveckling måste ta stor hänsyn till virkesproduktionskedjan i dess helhet,

17.  uppmuntrar kommissionen att även fästa uppmärksamhet vid möjligheten att i EU:s och medlemsstaternas forskningsverksamhet stöda projekt som syftar till att utnyttja skogsråvaran mångsidigt och på nytt sätt, särskilt vid framställningen av ytterst värdefulla råvaror, t. ex. för medicinska ändamål,

18.  uppmuntrar kommissionen att anslå medel till forskning om nya metoder att använda trä som förnybara och miljövänliga resurser och material,

19.  framhåller att världshaven liksom även skogarna är viktiga sänkor och förråd för koldioxid, eftersom de reducerar och lagrar kol från atmosfären, konstaterar dessutom att skogsmarken till och med har större förmåga att absorbera kol än träden,

20.  konstaterar att när man beräknar den mängd kol som lagras i skogar, bör även förändringarna i det för närvarande växande skogsbeståndet inkluderas och inte bara förändringar när det gäller formerna av markanvändning efter 1990, eftersom det innebär att flertalet offentliga och privata skogar som är avverkningsbara inte räknas med som kompensation för utsläpp av växthusgaser,

21.  konstaterar att trä- och pappersprodukter, särskilt mer varaktiga produkter, spelar en viktig roll för klimatförändringen genom att de förlänger skogarnas kolbindande effekt,

22.  uppmanar gemenskapen att i sina förhandlingar på global nivå och i utformningen av den egna politiken uppmärksamma skogars och träprodukters betydande roll som kolsänka och kolförråd; uppmanar med kraft kommissionen att i de världsomfattande förhandlingarna om genomförandet av Kyotoprotokollet främja en hållbar skogsförvaltning och ökad användning av trä och träbaserade produkter, i synnerhet under diskussionerna om definitionerna enligt artikel 3.3 och 3.4 i protokollet,

23.  konstaterar att potentialen när det gäller skogsplantering inte är stor i Europa, och att det på lång sikt inte finns något alternativ till genomförandet av Kyotoprotokollet för en fullständig minskning av utsläppen,

24.  framhåller att EU:s skogsbruksbaserade industrier är de största industriella användarna av träbaserad bioenergi i gemenskapen, och att kommissionen i sitt förslag om främjande av förnybara energikällor har föreslagit att användningen av förnybara energikällor för elproduktion skall öka betydligt i medlemsstaterna,

25.  erinrar om att kraftvärmeproduktion är ett effektivt sätt att använda bränslen och minska koldioxidutsläpp och att beskattningen av energiprodukter inte bör göra kraftvärmeproduktion olönsam,

26.  rekommenderar kommissionen att undersöka möjligheterna att se över tillämpningen av direktiv 75/442/EEG om avfall, ändrat genom direktiv 91/156/EEG , när det gäller produkter, biprodukter, restprodukter och processavfall från EU:s skogsbruksbaserade industrier i syfte att undanröja hinder som orsakas av det ovannämnda direktivet för en miljömässigt och ekonomiskt hållbar återvinning av produkter, biprodukter, restprodukter och processavfall från EU:s skogsbruksbaserade industrier,

27.  konstaterar betydelsen av att gemenskapen förbättrar avfallshanteringen genom ett övergripande tillvägagångssätt som inbegriper kostnadseffektiv materialåtervinning, energiåtervinning och nyskapande lösningar för slutligt bortskaffande genom att man hittar de bästa metoderna och den bästa formen för bortskaffande av avfall (flytande, i gasform eller fast) för att minska utsläppen på ett effektivt sätt; konstaterar att det papper som samlas in för återvinning inte bör inkluderas i den juridiska definitionen av avfall,

28.  erinrar om att återvunnet papper bidrar till att minska mängden hushållsavfall och kommersiellt avfall som hamnar i deponier, och därmed också metanutsläppen; framhåller att massa- och pappersindustrin själv bör få avgöra hur produktionen och användningen av återvunnen fiber skall ske,

29.  erinrar om att fackföreningarna ofta oroar sig över att investeringar i kompetens undervärderas jämfört med investeringar i utrustning och att livslångt lärande är en av förutsättningarna för hållbar konkurrenskraft; framhåller att högre löner kan stå i samband med högre produktivitet, och att den knappa tillgången på utbildad arbetskraft i en mycket nära framtid kan bli ett allvarligt hot mot framgången för EU:s skogsbruksbaserade industrier,

30.  konstaterar att människor som skapar, bearbetar och sprider kunskap är den viktigaste tillgången för företag i kunskapsindustrin och uppmanar kommissionen att noggrant undersöka var någonstans inom kommissionens tjänstegrenar som den framtida utvecklingen av förlagsindustrin bäst kunde övervakas,

31.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en balanserad rättslig ram för upphovsrättsbestämmelser,

32.  uppmuntrar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för en harmonisering av stränga upphovsrättsbestämmelser i EU i syfte att skydda europeiskt innehåll och därmed bidra till skydd för ägare av innehåll genom lämplig harmonisering av bestämmelser om immateriella rättigheter i det gränslösa informationssamhället,

33.  framhåller att massmedierna är grundstommen i ett öppet och demokratiskt samhälle liksom även läs- och skrivkunnighet och kulturell mångfald; konstaterar att det därför krävs allmänt ny kompetens när det gäller användningen av informationsteknik och dess nya tillämpningar och lösningar; anser att mediekompetens inom kort kommer att vara lika viktig som att kunna läsa och skriva,

34.  betonar nödvändigheten av att förbättra telekommunikationstjänsterna på den inre marknaden och minska kostnaderna för dem, eftersom kostnaderna för gränsöverskridande anslutning är mycket ogynnsamma för de europeiska företag som omvandlas till informations- och kunskapsindustrier,

35.  påminner om att till de faktorer som påverkar den europeiska förlagsbranschens konkurrenskraft hör liberaliseringen av postmarknaderna, harmonisering av mervärdesskatten, problem med upphovsrätt och piratkopiering, konvergens på multimedieområdet samt elektronisk handel,

36.  uppmanar kommissionen att se till att den europeiska förlagsbranschen kan få papper till överkomligt pris,

37.  erinrar om att utgivare är beroende av posttjänster för leverans av publikationer som säljs via prenumeration, och att direktiven om posttjänster har en betydande effekt på förlagssektorns konkurrenskraft; konstaterar att kommissionen inom GD Näringsliv måste fästa större uppmärksamhet vid förlagsbranschen och eventuellt anordna en utfrågning om innehållsindustrin,

38.  erinrar om träets utmärkta möjligheter som konstruktionsmaterial och uppmanar med kraft gemenskapen att främja dessa,

39.  påminner om att direktivet om byggprodukter skall genomföras snabbt och på vederbörligt sätt,

40.  kräver att de särskilda problemen i skogsbrukssektorn bör beaktas i unionens allmänna handelspolitik och i alla handelsförhandlingar,

41.  erinrar om att parlamentet har uppmanat kommissionen att lägga fram en effektiv åtgärdsplan för att bekämpa ekologisk och social dumpning i samband med import av virke till EU; konstaterar att betydelsen av att undanröja handelshinder för europeiska träindustriprodukter gör det nödvändigt att kommissionen i alla förhandlingar verkar för en rättvis handel när det gäller tariffära och icke-tariffära hinder och för en harmonisering av internationella standarder, certifieringar och tester samt för ömsesidigt erkännande av dem,

42.  erinrar om att de central- och östeuropeiska länder som ansöker om medlemskap i EU måste utveckla ett hållbart skogsbruk och skogsbruksbaserade industrier samt att ett eventuellt stöd från EU inte får leda till snedvridning av konkurrensvillkoren på skogsbruks- och virkesmarknaden,

43.  anser att länderna i Central- och Östeuropa har stora möjligheter inom träförädlingsindustrin och relaterade industrier; anser samtidigt att EU i högre grad måste uppmärksamma de sociala följderna av utlokaliseringar till CÖE-länderna, till exempel genom att utveckla program för omskolning av arbetstagare eller genom att främja omställningen till nya produkter och/eller tjänster,

44.  uppmanar gemenskapen att fullfölja genomförandet av dessa åtgärder på ett effektivt sätt,

45.  framhåller att frågor som rör skogen och skogsbruksbaserade industrier enligt subsidiaritetsprincipen bör inkluderas i läroplaner för grundskola och yrkesskolor för att sprida information om olika möjligheter till yrkesutbildning och omskolning och därmed bidra till livslångt lärande,

46.  anser att det mellanstatliga skogsforumet är en viktig kanal för att sprida information om den skogsbruksbaserade industrins verksamhetsbetingelser; uppmanar emellertid gemenskapen att likaledes lansera en kampanj för att främja användningen av trä och träprodukter samt samarbeta med internationella organisationer såsom FAO för att ombesörja att initiativ för att främja skogsbrukssektorns verksamhetsbetingelser och kunskapen om den skall komplettera varandra så effektivt som möjligt,

47.  stödjer den aktiva rollen för den rådgivande kommittén för skogsbruk och skogsbruksbaserade industrier och betonar behovet av samarbete mellan kommittén och andra rådgivande kommittéer för skogssektorn inom kommissionen,

48.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) 12516/99 (Presse 330) s. 8, Bryssel, 9.11.1999. (2) EGT C 56, 26.2.1999, s. 1. (3) EGT C 55, 24.2.1997, s. 22. (4) EGT C 206, 7.7.1997, s. 128. (5) EGT C 64, 27.2.1998, s. 25. (6) EGT C 311, 31.10.2000, s. 180.

Europapalamentets resolution om rättegången mot Röda khmererna i Kambodja

P5_TA(2001)0036 RC-B5-0055/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

A.  Det är viktigt att de ledare för Demokratiska Kampuchea som bär ansvaret för närmare två miljoner kambodjaners död i massakrerna under perioden 1975-1979 ställs inför rätta.

B.  I juli 2000 slöts ett avtal mellan FN och Kambodjas regering för att upprätta en särskild domstol, bestående av kambodjanska och utländska domare, för att döma de ansvariga för morden på kambodjaner mellan 1975 och 1979.

C.  Man kan endast få till stånd en demokratisk process i Kambodja, stabila nya institutioner och återupprätta det civila samhället om de som är ansvariga för folkmordet ställs inför rätta.

D.  Det finns en amnestilag som friar alla de röda khmerer som slutit sig till regimen från sitt ansvar.

E.  De som bär det huvudsakliga ansvaret lever fortfarande obekymrat i landet, i gränsområdet till Thailand.

F.  Endast två av dem är idag fängslade, det vill säga Ta Mok - som tog Pol Pots roll i röda khmer-rörelsen 1997 genom att låta döma honom till livstids fängelse, innan han själv togs till fånga i mars 1999 - och Kang Kek Leu, före detta direktör för tortyrcentret i Tuol Sleng.

1.  Parlamentet hyllar minnet av offren för det fruktansvärda folkmord som ägde rum i Kambodja,

2.  glädjer sig över att Kambodjas nationalförsamling, tisdagen den 2 januari 2001, och Kambodjas senat, den 15 januari 2001, enhällligt antog ett lagförslag om rättegången mot röda khmererna,

3.  glädjer sig över att domstolen, som skall upprättas i Phnom Penh, kommer att bestå av både kambodjanska och utländska domare och åklagare och att den skall utreda de brott som begicks av röda khmerernas ledare mellan april 1975 och januari 1979,

4.  uppmanar det konstitutionella rådet att godkänna detta lagförslag så snart som möjligt så att det när kung Shianouk undertecknat det omvandlas till lag,

5.  uppmanar Kambodjas regering att på nytt anordna ett möte med FN-tjänstemännen när lagen antagits för att underteckna ett samarbetsavtal och inleda rättegången,

6.  önskar att rättegångarna skall kunna inledas snarast möjligt, senast före utgången av året, och hoppas att de inte kommer att begränsas till de två ansvariga som för närvarande är fängslade,

7.  upprepar att ett öppet och opartiskt rättssystem, liksom det internationella rättsliga samarbetet och respekten för demokratiska principer, är avgörande faktorer för upprätthållandet av förbindelserna mellan EU och Kambodja,

8.  gläder sig över att den straffrihet som de diktatoriska regimer som kränker de mänskliga rättigheterna alltför ofta åtnjuter nu avbrutits,

9.  understryker att EU lämnat omfattande bistånd till Kambodja, på närmare 786 miljoner USD mellan 1992-1998, varav 67,1 miljoner euro för det europeiska programmet för rehabilitering av Kambodja,

10.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN, ASEAN samt Kambodjas regering och parlament.

Europaparlamentets resolution om det viseringssystem som Ryska federationen påfört Georgien

P5_TA(2001)0037 RC-B5-0056/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Georgien och Ryssland, framför allt sin resolution av den 13 december 2000(1) ,

-  med beaktande av förklaringen av den 9 maj 2000, från den parlamentariska samarbetskommittén EU-Georgien,

-  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 14 november 2000,

-  med beaktande av Europeiska unionens ordförandeskaps uttalande av den 23 november 2000,

-  med beaktande av uttalandet från Georgiens utrikesministerium av den 7 december 2000, och av följande skäl:

A.  Det bör noteras med djup oro att man fortsättningsvis misslyckats med att nå fram till en omfattande politisk uppgörelse i de interna konflikterna i Georgien, regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien.

B.  De olösta konflikterna i Kaukasusområdet utgör ett hinder för ekonomisk utveckling och politisk stabilitet, både i Georgien och i hela regionen.

C.  Alla parter och medlare i konflikterna i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien bör intensifiera sina ansträngningar för att hitta en politisk lösning på konflikterna med full respekt för Georgiens suveränitet och territoriella integritet.

D.  Det är viktigt att de flyktingar och internt fördrivna personer som utövar sin absoluta rätt att återvända till sina hem får garantier för sin säkerhet.

E.  Det är beklagligt att territorierna i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien de facto inte är områden där georgisk lag gäller samt att de principer om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet som Georgien slutit upp bakom i egenskap av fullvärdig medlem av Europarådet inte respekteras fullt ut i dessa utbrytarterritorier.

F.  Säkerhetssituationen i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien inger oro, i synnerhet situationen för internationella biståndsarbetare och personalen vid FN:s observationsuppdrag i Georgien (Unomig).

G.  Europeiska kommissionens ansträngningar för att bidra till ökat förtroende mellan parterna i konflikten är värda att välkomnas, särskilt det som kommissionen gjort genom sitt rehabiliteringsprogram i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien och sina planer på att återställa vattenkraftverket Inguri utmed gränsen till Abchazien.

H.  Alla initiativ som syftar till att befästa vänskapliga och konstruktiva relationer mellan grannländer samt regionalt samarbete i Kaukasusområdet är värda att stödjas.

I.  Om Georgien ytterligare kom att närma sig Europeiska unionen kunde detta effektivt bidra till landets politiska och ekonomiska utveckling och till stabiliteten i hela Kaukasusområdet.

J.  Erinras bör den förklaring som OSSE utfärdade i Istanbul 1999 om konventionella trupper i Europa och den överenskommelse som nåddes om tillbakadragande av ryska trupper från Georgiens territorium.

K.  Det är oroväckande att Ryska federationen ensidigt påfört Georgien ett visumsystem som trätt i kraft den 5 december 2000. Som en följd av detta kommer utvecklingen av vänskapliga grannfolksrelationer att försvåras, de ekonomiska förbindelserna att förhindras och livet att bli svårare för georgiska medborgare som bor på Ryska federationens territorium och för sådana georgiska medborgare som bor i själva Georgien, men som för sin överlevnad är beroende av inkomster från släktingar som arbetar i Ryska federationen.

1.  Parlamentet erinrar om att införandet av visumtvång under former som följer folkrätten är en fråga som faller under de enskilda staternas suveränitet, men anser att planerna på att personer som är bosatta i de georgiska utbrytarregionerna Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien skall undantas från det visumsystem som påförts georgiska medborgare är en utmaning mot Georgiens territoriella integritet och suveränitet som Ryska federationen officiellt stödjer, och uppmanar Ryska federationen att ompröva dessa planer eftersom de skulle innebära en annektering de facto av dessa obestridligen georgiska territorier,

2.  uppmanar med eftertryck Ryska federationens regering att upphöra med att tillämpa visumsystemet för Georgien, med tanke på de svårigheter det förorsakar för vanliga medborgare,

3.  erinrar om att ett beslut från Ryska federationens sida om att ensidigt införa ett förenklat förfarande för gränsöverskridande för dem som är bosatta i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien skulle kompromettera landets roll som medlare i konflikterna,

4.  uppmanar alla parter att avstå från onödiga vedergällningsaktioner som kan förvärra den prekära situationen och visa prov på den politiska vilja som behövs för att påtagliga resultat i ett tidigt skede skall kunna uppnås vid förhandlingarna, med full respekt för Georgiens suveränitet och territoriella integritet,

5.  uppmanar Ryska federation att se det som angeläget att uppfylla sitt åtagande från OSSE-mötet i Istanbul 1999 om att dra tillbaka sina trupper från georgiskt territorium,

6.  ger sitt stöd till fredsprocessen i Abchazien under FN:s ledning och till de ansträngningar som görs av OSSE för att utvidga dialogen och de direkta kontakterna mellan parterna i konflikten i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien,

7.  uppmanar det svenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd att aktivt stödja allt som görs för att få till stånd en politisk uppgörelse i konflikterna i regionen Sydossetien/Tskhinvali och Abchazien, och ser fram emot det svenska ordförandeskapets rapport inför det tredje sammanträdet för den parlamentariska samarbetskommittén EU-Georgien som skall hållas i Bryssel, och ber ordförandelandet att lägga fram förslag för ytterligare närmande mellan Georgien och Europeiska unionen,

8.  uppmanar med kraft rådet att i detta hänseende beakta möjligheten av att utnämna ett särskilt sändebud för Kaukasus för att EU skall bli mera synligt i regionen och dialogen underlättas mellan alla parter i de pågående konflikterna,

9.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, OSSE och Georgiens och Ryska federationens regeringar och parlament.

(1) “Texter antagna under sammanträdet”, punkt 11.

Europaparlamentets resolution om situationen i de turkiska fängelserna

P5_TA(2001)0038 RC-B5-0059/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution av följande skäl:

A.  Turkiet har undertecknat Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, internationella konventioner mot tortyr samt internationella konventioner om politiska, civila, sociala och kulturella rättigheter.

B.  Enligt rapporter har upp till tusen fångar deltagit i hungerstrejker, bl.a. för att protestera mot förflyttningar till nya fängelser av F-typ som nu håller på att byggas.

C.  Efter den s.k. "Återvänd till livet”-operationen som säkerhetsstyrkorna genomförde den 19 december 2000 mot hungerstrejker i tjugo fängelser har det kommit fram att åtminstone 31 fångar och två medlemmar av säkerhetsstyrkorna dött och mer än 130 personer skadats.

D.  De turkiska myndigheterna har erkänt att en reform av fängelserna är nödvändig, både för fångarnas skull och för att återinföra myndigheternas övervakning över fängelseavdelningar där grupper av fångar tagit över kontrollen.

E.  Fängelsereformen är en mycket viktig del av Turkiets ansvar som ett land som ansöker om medlemskap i EU.

1.  Parlamentet beklagar den senaste tidens våldsamheter i de turkiska fängelserna och uttrycker sin medkänsla med de drabbade familjerna samt fördömer säkerhetsstyrkornas användning av onödigt våld vid insatser i fängelserna, och uppmanar den turkiska regeringen och det turkiska parlamentet att tillsätta en oberoende undersökningskommitté,

2.  uppmanar de turkiska myndigheterna att vidta omedelbara, ändamålsenliga och fredliga åtgärder för att förhindra ytterligare tragedier,

3.  stödjer begäran om att fångarna skall undersökas ordentligt av oberoende läkare som utsetts av läkarkåren,

4.  uppmanar de turkiska myndigheterna att nå en social och politisk överenskommelse om fängelsereformen som baserar sig på fredliga metoder, respekt för de mänskliga rättigheterna och de bästa erfarenheterna man erhållit internationellt sett,

5.  välkomnar att de turkiska myndigheterna inbjudit Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr att besöka de turkiska fängelserna och uppmanar kommitténs ordförande att så snart som möjligt utarbeta och offentliggöra en rapport om de besök som gjordes i december 2000 och januari 2001,

6.  uppmanar den turkiska regeringen att låta en delegation från Europaparlamentet besöka de fängelser dit fångarna flyttats,

7.  konstaterar att dessa händelser vittnar om hur viktigt det är att fortsätta arbetet med att reformera straffrätten och att så snart som möjligt genomdriva de reformer som är nödvändiga för att förbättra kriminalvårds- och rättssystemet,

8.  beklagar att den amnestilag som nyligen utfärdades är mycket selektiv och kräver att mer omfattande åtgärder skall vidtas för att de politiska fångarna skall friges,

9.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Turkiets regering, det turkiska parlamentet och Europarådet.

Europaparlamentets resolution om situationen i Algeriet

P5_TA(2001)0039 B5-0066/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution av följande skäl:

A.  Under de senaste fruktansvärda massakrerna i Algeriet tvekade terroristerna inte att mörda barn.

B.  Trots president Bouteflikas ansträngningar har metoden som går ut på "civil enighet” inte lett till att våldet upphört i Algeriet.

C.  De internationella människorättsorganisationerna hävdar att tusentals personer försvunnit sedan 1992 och inga konkreta åtgärder har vidtagits för att skapa klarhet i dessa försvinnanden.

D.  Frågan om straffrihet utgör ett väsentligt problem när det gäller upprättandet av en verklig rättsstat i Algeriet.

E.  Risken för instabilitet i Maghrebländerna får konsekvenser för medborgarnas säkerhet i dessa länder och i de europeiska länderna.

1.  Parlamentet uttrycker sin medkänsla för och sin solidaritet med befolkningen i Algeriet,

2.  fördömer med kraft det regelbundna dödandet av, massakrerna på och försvinnandena av civilbefolkningen i Algeriet; uppmanar myndigheterna i Algeriet att göra allt som står i deras makt för att genomföra nödvändiga utredningar och ställa dem som bär ansvaret för dessa brott inför rätta,

3.  uppmanar samtliga politiska och religiösa beslutsfattare i Algeriet, vilka kan tänkas ha någon som helst makt eller inflytande över dem som begår dessa massakrer, att göra allt som står i deras makt för att få ett slut på våldet i Algeriet,

4.  uppmanar den algeriska regeringen att stärka dialogen med samtliga politiska och demokratiska krafter och delar av det civila samhället, vilka inte använder något våld, för att göra det möjligt att återinföra en rättsstat och respekten för de mänskliga rättigheterna,

5.  uppmanar myndigheterna i Algeriet att i full utsträckning samarbeta med FN:s arbetsgrupp om tvångsförsvinnanden och ofrivilliga försvinnanden,

6.  är mycket oroligt över att många algeriska medborgare, vilka hotas av terroristgrupper, fortfarande stöter på svårigheter med att erhålla tillfälligt uppehållstillstånd i en medlemsstat och fäster uppmärksamhet vid att nya metoder kan tillämpas på detta område i och med antagandet av Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, men betonar samtidigt behovet av en större vaksamhet när det gäller att bevilja algeriska medborgare politisk asyl, eftersom det förefaller som om dessa utnyttjar denna gästfrihet till att inrätta operationella baser för terroriströrelser,

7.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till Algeriets regering och parlament.

Europaparlamentets resolution om ratificeringen av Romstadgan för inrättande av den ständiga internationella brottmålsdomstolen

P5_TA(2001)0040 RC-B5-0060/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution av följande skäl:

A.  Med 120 röster för, 7 mot och 19 nedlagda röster antogs den 17 juli 1998 i Rom stadgan för inrättande av den ständiga internationella brottmålsdomstolen som skall döma i mål om krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten.

B.  För första gången kan en domstol med internationell domsrätt oberoende döma människor som gjort sig ansvariga till ovannämnda brott.

C.  Det senaste seklet har miljoner barn, kvinnor och män utsatts för ofattbara grymheter som på djupet strider mot mänsklighetens medvetande.

D.  Parlamentet är fast beslutet att få ett slut på straffriheten för förövarna av dessa brott och bidra till att förebygga dem.

E.  Europaparlamentet har med intresse och beslutsamhet följt denna fråga och tagit tydlig ställning till viktiga delar av stadgan inför diplomatkonferensen, ståndpunkter som till sist införlivades med den slutliga texten till Romstadgan för inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen.

F.  Det bör välkomnas att 139 regeringar har undertecknat Romstadgan och 27 ratificerat den. Det krävs emellertid att minst 60 länder ratificerar stadgan innan den kan träda i kraft och domstolen inrättas.

G.  Den 30 juni 2000 antog i samförstånd FN:s förberedande kommitté på uppdrag av diplomatkonferensen domstolens rättegångsregler, regler för avläggande av vittnesmål och brottsrekvisit.

H.  Diplomatkonferensen har gett FN:s förberedande kommitté i uppdrag att utarbeta överenskommelsen om förhållandet till FN, budgetförordningen och de ekonomiska bestämmelserna, överenskommelsen om privilegier och immunitet, definitionen av begreppet aggression, arbetsordningen för församlingen för berörda stater, domstolens budget för första året och överenskommelsen om högkvarterets placering,

1.  Parlamentet lyckönskar de 27 länder som redan har ratificerat Romstadgan, däribland de åtta medlemsstaterna Italien, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Spanien, Tyskland, Österrike och Finland,

2.  uppmanar de medlemsstater i EU och kandidatländer som ännu inte har ratificerat Romstadgan att göra detta snarast möjligt och utan att göra förbehåll för krigsförbrytelser i enlighet med artikel 124 i stadgan,

3.  välkomnar att Förenta staternas president Bill Clinton undertecknade stadgan den 31 december 2000 och att Förbundsrepubliken Jugoslavien nyligen undertecknade den, den 19 december 2000, och uppmanar båda länders parlament att också ratificera stadgan,

4.  uppmanar EU:s medlemsstater att inom alla lämpliga organ vidta åtgärder för att integriteten i Romstadgan för inrättande av brottmålsdomstolen skall bevaras och skyddas samt tillbakavisa alla förslag till ändringar som skulle försvaga rättvisan, effektiviteten eller opartiskheten inom den framtida internationella brottmålsdomstolen,

5.  uppmanar alla stater att så snart som möjligt ratificera stadgan för att man skall kunna uppnå miniminivån på 60 ratificeringar före 2001 års utgång så att domstolen kan börja fungera,

6.  uppmanar alla stater att fortsätta stödja den verksamhet som bedrivs av den internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda och före detta Jugoslavien,

7.  uppmanar rådet att prioritera ratificeringen av Romstadgan för inrättande av den internationella brottmålsomstolen under sitt arbete år 2001, i synnerhet med hänsyn till sina bilaterala förbindelser,

8.  uppmärksammar med tillfredsställelse att EU och medlemsstaterna har bidragit ekonomiskt till den fond med förmyndarmedel som FN inrättat för att stödja de minst utvecklade ländernas deltagande i de pågående förhandlingarna om den internationella brottmålsdomstolen och internationella frivilligorganisationers kampanj för att Romstadgan så snart som möjligt och på ett effektivt sätt skall träda i kraft, och uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta förstärka dessa ansträngningar,

9.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, kandidatländernas regeringar och parlament och FN:s generalsekreterare.

Europaparlamentets resolution om jordbävningen i El Salvador

P5_TA(2001)0041 RC-B5-0068/2001

Europaparlamentet utfärdar denna resolution av följande skäl:

A.  Omfattningen av den katastrof som orsakats av jordbävningen i Centralamerika, och särskilt i El Salvador, har medfört att ett ofantligt antal personer dödats, försvunnit, skadats eller tvingats flytta, och enorma materiella förluster har orsakats.

1.  Parlamentet uttrycker sin medkänsla med offrens familjer och sitt deltagande i det salvadoranska och centralamerikanska folkets sorg med anledning av denna svåra tragedi,

2.  delar det salvadoranska folkets sorg och förtvivlan över att man, efter att ha lyckats införa en fredlig och demokratisk samlevnad och innan man hunnit återhämta sig efter effekterna av orkanen Mitch, ännu en gång får se sina förhoppningar om ekonomisk och social utveckling grusas,

3.  välkomnar det internationella samfundets och de civila organisationernas spontana och snabba reaktion, och uppmanar EU:s medlemsstater att så snabbt som möjligt inrätta de mekanismer som behövs för att i så stor utsträckning som möjligt begränsa de drabbade befolkningarnas lidande,

4.  välkomnar att kommissionen var så snabb med sin första reaktion efter katastrofen, och uppmanar kommissionen att i samarbete med de salvadoranska myndigheterna mobilisera tillräckligt humanitärt stöd för att bidra till att de drabbade människornas behov tillgodoses,

5.  uppmanar kommissionen att, när katastrofens omfattning fastställts, ge uttryck för Europeiska unionens solidaritet genom att utarbeta en plan för återuppbyggnaden i området och därvid fastställa konkreta mål, samt att förse planen med tillräckliga medel så att den snabbt skall kunna genomföras på ett så effektivt sätt som möjligt,

6.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till den salvadoranske presidenten, det salvadoranska parlamentet, centralamerikanska parlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

Initiativ från Republiken Frankrike inför antagandet av rådets förordning om fri rörlighet med en visering för längre vistelser (9667/2000 - C5-0374/2000 - 2000/0810(CNS) )

P5_TA(2001)0042 A5-0388/2000

Initiativet ändrades på följande sätt:

Initiativ från Republiken Frankrike (1)   Parlamentetsändringar (Ändringsförslag 1) Första ledet i beaktandemeningen Med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 62.2b ii och 63.3 a i detta, Med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.3 i detta, (Ändringsförslag 2) Skäl 2a (nytt) 2a. Åtgärder måste vidtas för att se till att medborgare från tredje land som innehar nationellt visum för längre vistelse utfärdat av en medlemsstat, och som väntar på sina uppehållstillstånd, får sin fria rörlighet kringskuren på grund av att de administrativa förfaranden som tillämpas i medlemsstaterna vid utfärdande av uppehållstillstånd är obefogat omständliga. (Ändringsförslag 3) Skäl 3    3. Den fria rörligheten för innehavare av en nationell visering för längre vistelse, vilka väntar på sina uppehållstillstånd bör underlättas genom att viseringen , som för närvarande tillåter innehavaren att endast en gång passera genom de övriga medlemsstaternas territorium i avsikt att komma till det territorium som hör till den medlemsstat som utfärdat tillståndet, gäller även som en enhetlig visering för kortare vistelse , förutsatt att sökanden uppfyller de krav för inresa och vistelse som fastställs i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990.    3. Den fria rörligheten för innehavare av nationellt visum för längre vistelse, vilka väntar på sina uppehållstillstånd bör därför underlättas genom att visumet , som för närvarande tillåter innehavaren att endast en gång passera genom de övriga medlemsstaternas territorium i avsikt att komma till det territorium som hör till den medlemsstat som utfärdat tillståndet, gäller på samma sätt som ett uppehållstillstånd i fråga om fri rörlighet , förutsatt att sökanden uppfyller de krav för inresa, angivna i artikel 5.1 och artikel 5.1 c-e, som fastställs i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990, och förutsatt att sökanden inte förekommer på de berörda medlemsstaternas spärrlistor . (Ändringsförslag 4) Skäl 4    4. En sådan åtgärd är ett första steg på vägen mot en harmonisering av villkoren för utfärdande av nationella viseringar för längre vistelse .    4. En sådan åtgärd syftar till att underlätta den fria rörligheten för medborgare i tredje land på medlemsstaternas territorier under en tid av högst tre månader . (Ändringsförslag 5) Artikel 1 Artikel 18 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet skall ersättas med följande: I artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet skall följande nya punkt 2a läggas till: ”Artikel 18 En visering för vistelse som överstiger tre månader skall betraktas som nationellt uppehållstillstånd som beviljats av någon av medlemsstaterna i överensstämmelse med dennas lagstiftning. En sådan visering kan under tre månader från och med den dag den börjar att gälla ges giltighet även som en enhetlig visering för kortare vistelse, förutsatt att innehavaren uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a och artikel 5.1 c-e. Om så inte är fallet, ger viseringen innehavaren tillstånd endast att passera genom de övriga medlemsstaternas territorium i avsikt att komma till det territorium som hör till den medlemsstat som beviljat tillståndet, förutsatt att innehavaren uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a och artikel 5.1 d-e och inte är upptagen på spärrlistan i den medlemsstat vars territorium han önskar passera genom .” "2a. Punkt 1 skall även tillämpas på alla utlänningar som, i väntan på att deras uppehållstillstånd skall utfärdas, är innehavare av ett visum för längre vistelse utfärdat av en medlemsstat .” (Ändringsförslag 6) Artikel 2 Punkt 2.2 i del I i de gemensamma konsulära anvisningarna skall ersättas med följande: Punkt 2.2 i del I i de gemensamma konsulära anvisningarna skall ersättas med följande: ”2.2 Visering för längre vistelse ”2.2 Visum för längre vistelse För en vistelse på mer än tre månader skall en nationell visering utfärdas av respektive medlemsstat i enlighet med nationell lagstiftning. För en vistelse på mer än tre månader skall nationellt visum utfärdas av respektive medlemsstat i enlighet med nationell lagstiftning. Denna visering skall dock under tre månader från och med den första dagen för dess giltighetstid även gälla som en enhetlig visering för kortare vistelse, om innehavaren uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 och artikel 5.1 c-e i konventionen och som återges i del IV i dessa anvisningar. Om så inte är fallet skall den endast ge innehavaren rätt att passera genom de övriga medlemsstaternas territorium i avsikt att komma till det territorium som hör till den medlemsstat som beviljat tillståndet, förutsatt att innehavaren uppfyller de inresevillkor som anges i artikel 5.1 a och artikel 5.1 d-e och inte är upptagen på spärrlistan i den medlemsstat vars territorium han önskar passera genom .” Det skall dock gälla som enhetligt transitvisum, och ge innehavaren rätt att komma till det territorium som tillhör det medlemsland som utfärdat visumet, förutsatt att genomresans längd inte överstiger fem dagar från inresedatumet, och förutsatt att innehavaren uppfyller inresevillkoren och inte är upptagen på spärrlistan i den medlemsstat vars territorium han önskar genomresa (se bilaga 4). Efter att han registrerats på territoriet som tillhör den medlemsstat som beviljat visumet, åtnjuter innehavaren av ett visum för längre vistelse, i väntan på sina uppehållstillstånd, samma rättigheter i fråga om fri rörlighet som dem som är innehavare av uppehållstillstånd .”

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om initiativet från Republiken Frankrike inför antagandet av rådets förordning om fri rörlighet med en visering för längre vistelser (9667/2000 - C5-0374/2000 - 2000/0810(CNS) )

P5_TA(2001)0042 A5-0388/2000

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av initiativ från Republiken Frankrike (9667/2000)(2) ,

-  med beaktande av artiklarna 62.2 b ii och 63.3 a i EG-fördraget,

-  efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget (C5-0374/2000 ),

-  med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

-  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om den föreslagna rättsliga grunden,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för arbetsordningen (A5-0388/2000 ).

1.  Parlamentet godkänner Republiken Frankrikes initiativ såsom ändrat av parlamentet,

2.  uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt,

3.  uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att genomföra stora ändringar i Republiken Frankrikes initiativ,

4.  uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och Republiken Frankrikes regering parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT C 200, 13.7.2000, s. 4. (2) EGT C 200, 13.7.2000, s. 4.