Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av artikel 6, 52, 81 och 82 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

-  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (1) ,

-  med beaktande av direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (2) ,

-  med beaktande av rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (3) ,

-  med beaktande av rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (4) ,

-  med beaktande av direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (5) ,

-  med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juni 1993 i anslutning till ett förfarande i enlighet med artikel 85 i EG-fördraget (IV/33.407 - CNSD) (6) ,

-  med beaktande av kommissionens beslut av den 30 januari 1995 i anslutning till ett förfarande i enlighet med artikel 85 i EG-fördraget (IV/33686-Coapi) (7) ,

-  med beaktande av kommissionens beslut av den 7 april 1999 om ett förfarande i enlighet med artikel 85 i EG-fördraget (mål nr IV/36 147 (EPI uppförandekodex)) (8) ,

-  med beaktande av EG-domstolens dom av den 18 juni 1998 i mål C-35/96 (9) (Europeiska kommissionen mot Italienska republiken),

-  med beaktande av EG-domstolens dom av den 30 januari 1985 i mål 123/83 (BNIC mot Clair) (10) ,

-  med beaktande av Förstainstansrättens dom av den 28 mars 2001 i mål T-144/99, sammanslutningen av auktoriserade, inför Europeiska patentverket behöriga ombud mot Europeiska gemenskapernas kommission,

-  med beaktande av kommissionens tolkningsmeddelande av den 9 december 1993 om fri rörlighet för tjänster över gränserna (93/C/334/03),

-  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 29 december 2000 om en strategi för tjänster på den inre marknaden (KOM(2000) 888 ), och av följande skäl:

A.  De fria yrkena utgör en av stöttepelarna för pluralism och oberoende i samhället och handhar uppdrag i allmänhetens intresse. I synnerhet advokatyrket är en stöttepelare för skyddet av den grundläggande rätten till försvar och förverkligandet av rättsstatens principer.

B.  I vissa medlemsstater har man fastställt bindande tariffer som anger de minsta eller högsta belopp som kunder skall betala för tjänster som tillhandahålls av fria yrkesgrupper.

C.  Enligt EG-domstolens rättspraxis är den verksamhet som utövas av advokater och andra fria yrkesutövare underställd konkurrensreglerna.

D.  EG-domstolens rättspraxis hindrar inte medlemsstaterna från att fastställa bindande tariffer (11) eftersom artiklarna 81 och 82 i fördraget nämligen avser "enbart sådant konkurrensbegränsande agerande som företagen på eget initiativ har medverkat till. Om företagen åläggs att agera på ett konkurrensbegränsande sätt i nationell lagstiftning eller om denna lagstiftning ger upphov till ett rättsligt ramverk som omöjliggör ett konkurrensmässigt agerande från företagens sida, är artiklarna 81 och 82 inte tillämpliga. Som framgår av dessa bestämmelser orsakas inte konkurrensbegränsningen i en sådan situation av företagens eget agerande” (12) . Däremot kan artiklarna 81 och 82 tillämpas om det visar sig att den nationella lagstiftningen lämnar rum för en konkurrens som kan hindras, begränsas eller snedvridas genom företagens eget agerande.

1.  Parlamentet anser att de fria yrkena är uttryck för en demokratisk grundläggande ordning baserad på lag, och att de i synnerhet utgör ett väsentligt element i de europeiska samhällena och samfunden av olika form och slag,

2.  understryker vikten av sådana regleringar som uppfyller kraven i artikel 81 och artikel 82 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen och som fastställts av yrkesgrupper på eget ansvar för att garantera kvalitet med avseende på tjänster, fastställa särskilda värdenormer, iaktta dessa regleringar på ett professionellt sätt och fastställa etiska regler för yrkesutövande,

3.  understryker att fritt yrkesutövande ställer krav på höga kvalifikationer, att det är nödvändigt att skydda dessa kvalifikationer som karaktäriserar fria yrken till gagn för de europeiska medborgarna, och att det är nödvändigt att ett särskilt förhållande baserat på tillit etableras mellan de fria yrkesutövarna och deras kunder,

4.  anser att skillnader som hänför sig till medlemsstaternas olika yrkesgruppers kulturella, rättshistoriska, sociologiska och etnologiska bakgrund måste respekteras genom tillämpning av subsidiaritetsprincipen,

5.  erkänner att uttrycket för de fria yrkenas traditionella värden måste anpassas till den föränderliga affärsvärlden och de moderna konsumenternas behov,

6.  uppmanar kommissionen att noga övervaka bestämmelser och beslut som antas av olika sammanslutningar för fria yrkesutövare och som gör det svårt för medborgare från andra medlemsstater att fritt tillhandahålla tjänster,

7.  ger sitt erkännande åt den vikt som man i vissa medlemsstater fäst vid bindande tariffer i syfte att garantera medborgarna tillgång till högkvalitativa tjänster och för att skapa en förtroendefull relation mellan fria yrkesutövare och deras kunder,

8.  uppmanar kommissionen att strikt följa EG-domstolens tolkning i tillämpningen av konkurrensregler för bindande tariffer för de fria yrkena,

9.  anser att endast bindande tariffer fastställda av fackliga organ eller sammanslutningar av samtliga medlemmar inom en given yrkeskategori, enligt omständigheterna, kan betraktas som beslut fattade av sammanslutningar eller företag och underställas konkurrensreglerna,

10.  anser att medlemsstaterna har rätt att fastställa bindande tariffer med beaktande av allmänhetens (och inte enbart yrkeskategorins) intresse, och att värna om den höga moral samt de etiska och kvalitativa normer som advokater, skattekonsulter, räkenskapsförare, läkare, psykoterapeuter, arkitekter och andra fria yrken står för och som deras kunder litar på,

11.  anser att målet med att främja konkurrens inom enskilda yrken i varje enskilt fall måste vara förenligt med målsättningen att hålla fast vid rent etiska regler, specifika för varje enskild yrkesgrupp,

12.  understryker att sådana regler som inom de enskilda yrkesgruppernas egna, specifika ramar är nödvändiga för att säkerställa opartiskhet, kompetens, integritet och ansvar hos utövarna inom en viss yrkesgrupp, eller för att förebygga intressekonflikter och vilseledande reklam, och som dessutom inte hindrar den fria rörligheten för tjänster, inte anses begränsa konkurrensen i enlighet med artikel 81.1 i fördraget,

13.  uppmanar kommissionen att som ett led i den nya strategin för tjänster på den inre marknaden snabbt analysera och avskaffa de återstående hindren för ett gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster,

14.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EGT L 77, 14.3.1998, s. 36. (2) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17. (3) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15, senast ändrat genom direktiv 90/658/EEG och anslutningsakten 1994. (4) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20. (5) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. (6) EGT L 203, 13.8.1993, s. 27. (7) EGT L 122, 2.6.1995, s. 37. (8) EGT L 106, 23.4.1999, s. 14. (9) Rättsfallssamlingen 1998, s. I-3 851. (10) Rättsfallssamingen 1985, s. 391 (11) Se vad detta angår mål C-185/91/Reiff (1993) Rättsfallssamlingen I-5 801, punkt 17 och 19, mål C-153/93 Delta Schiffahrts- und Speditionsgesellschaft (1994) Rättsfallsssamlingen I-2 517, punkt 16 och 18 och de förenade målen C-140/94 till C-142/94 DIP m.fl (1995) Rättsfallssamlingen I-3 257, punkt 18 och 19. (12) Domstolens dom av den 11 november 1997, förenade målen C-359/95 och C-379/95, Rättsfallssamlingen 1997, s. I-6 265.