Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av att FN för första gången anordnar ett internationellt toppmöte om finansiering för utveckling,

-  med beaktande av att EU är den största biståndsgivaren, en stor delägare i de internationella finansinstituten och utvecklingsländernas viktigaste handelspartner,

-  med beaktande av det åtagande som gjordes vid Europeiska rådets möte i Göteborg om att så snart som möjligt nå FN:s mål för offentligt utvecklingsbistånd på 0,7 procent av BNP enligt rekommendationen i FN:s resolution från 1974 om en ny ekonomisk världsordning, och om att åstadkomma konkreta framsteg på detta område före världstoppmötet om hållbar utveckling,

-  med beaktande av rådets (utvecklingssamarbete) förklaring av den 8 november 2001 om förberedelserna inför FN-konferensen om finansiering för utveckling, vari det bekräftades att Europeiska unionen lägger stor vikt vid att finansieringen för utveckling blir framgångsrik, liksom världstoppmötet för hållbar utveckling som kommer att hållas i Johannesburg i september 2002,

-  med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik(1) samt med beaktande av sina tidigare resolutioner om minskningen av utvecklingsländernas skuld och samstämmigheten mellan olika politikområden inom unionen,

-  med beaktande av OECD:s dokument om utvecklingssamarbetets roll i början av det tjugoförsta århundradet, FN:s millenniedeklaration, G8&nbhy;gruppens rapport om fattigdomsminskning och ekonomisk utveckling samt de förslag som politikerna antog vid sitt jubileumsmöte,

-  med beaktande av Köpenhamnsdeklarationen om social utveckling som antogs vid FN:s sociala toppmöte i Köpenhamn 1995 och resultaten av den följande FN-konferensen om social utveckling i Geneve 2000,

-  med beaktande av konferensen i Rio 1992 om miljö och utveckling, Wienkonventionen om de mänskliga rättigheterna från 1993, konferensen i Kairo 1994 om befolkning och utveckling samt konferensen i Peking om kvinnor och utveckling,

-  med beaktande av att det i Bryssel inrättades ett åtgärdsprogram för utvecklingsländer och på Barbados ett åtgärdsprogram för hållbar utveckling i små öar som utgör utvecklingsländer, och av följande skäl:

A.  Efter händelserna den 11 september 2001 har FN:s generalsekreterare, Världsbankens ordförande, IMF:s ordförande och flera stats- och regeringschefer begärt förstärkta insatser för att öka och förbättra utvecklingsbiståndet.

B.  Behovet av lämpligt utvecklingsbistånd är större än någonsin eftersom kommissionen, Världsbanken och FN har gjort följande uppskattningar:

D.  Världsbanken uppskattar att antalet verkligt fattiga i världen kommer att mer än fördubblas under de kommande 30 åren om den nuvarande trenden fortsätter, och såvida inte större insatser görs för att hantera problem som fattigdom, marginalisering, miljöförstöring, konflikter, epidemier och migration kommer de destabiliserande effekterna på lokal och internationell nivå att bli mycket allvarliga.

E.  Det är beklagligt att de 21 rikaste länderna i världen sedan 1992 har minskat sitt bistånd till utvecklingsländerna med 24 procent och att det offentliga utvecklingsbiståndet från industriländerna har sjunkit till en rekordlåg nivå på 0,22 procent av deras BNI, vilket vida understiger det mål på 0,7 procent som rekommenderas i FN:s resolution från 1974 om den nya ekonomiska världsordningen.

F.  När det gäller stödvolymen måste den enligt Världsbankens uppskattningar fördubblas om millenniets utvecklingsmål skall nås.

G.  Europeiska unionen fäster stor vikt vid att den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (mars 2002, Monterrey, Mexiko) och världstoppmötet om hållbar utveckling (september 2002, Johannesburg) skall lyckas. I synnerhet måste den viktiga sambanden mellan de två konferenserna betonas samt behovet av att tydligare koppla de sex huvudområdena för konferensen för utvecklingsfinansiering till målen för hållbar utveckling.

H.  Solidaritet med de minst utvecklade länderna utgör ett av de främsta målen för EU:s politik för utvecklingssamarbete.

I.  Goda styrelseformer, sund ekonomisk politik, jämställdhet mellan könen, respekt för miljön och fast förankrade demokratiska institutioner är grunden för en hållbar ekonomisk tillväxt.

J.  Europeiska unionen är i egenskap av betydande biståndsgivare, och även med tanke på EU:s erkända medvetenhet om utvecklingsländernas ambitioner, väl skickad att i hög grad bidra till att konferensen om utvecklingsfinansiering lyckas genom de positiva initiativ den kan ta i samband med förberedelserna inför denna konferens samt under själva konferensen.

K.  Offentligt utvecklingsbistånd och skuldminskning är två resurser som kompletterar varandra, och det finns ett brådskande behov av stora skuldlättnader för eller ytterligare finansiellt stöd till de högt skuldsatta fattiga länderna och andra skuldsatta fattiga länder, med utgångspunkt i initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder.

L.  Fattigdomsutrotningen kan endast lyckas om den upphöjs till prioritet inte bara för givarsamhället, genom ökat bistånd, utan också för inrikespolitiken i berörda utvecklingsländer. Det civila samhällets såväl som den privata sektorns deltagande i planering och genomförande såsom jämställda och betydelsefulla parter i utvecklingsprocessen är en nyckelfaktor för utvecklingsstrategiernas framgång.

M.  Det är absolut nödvändigt att skapa en inbördes koppling mellan programmen för handel, investeringar, finansiering och hållbar utveckling för att säkerställa en rättvis och hållbar framtid.

N.  EU:s utvecklingspolitik finansieras för närvarande med två separata instrument, dvs. Europeiska utvecklingsfonden och EU:s budget, vilket är en lösning som i förening med det bristande rapporteringssystemet vad gäller EU:s verksamhet för utvecklingssamarbete och den bristande samordningen av EU:s utvecklingspolitik, gör det mycket svårt både att få en tydlig bild av EU:s övergripande utvecklingsansträngningar och att utöva en demokratisk kontroll.

1.  Parlamentet bekräftar på nytt sitt åtagande när det gäller att utrota fattigdom, uppnå en hållbar utveckling och nå de utvecklingsmål som fastställdes vid millennietoppmötet och andra betydande FN-konferenser,

2.  uppmanar rådet att brådskande nå en överenskommelse med medlemsstaterna och att under det spanska ordförandeskapet fastställa en strikt tidsplan för ökningen av varje medlemsstats offentliga bidrag till utvecklingspolitiken till 0,7 procent av BNI fram till 2007, enligt det irländska föredömet; välkomnar att rådet har uppmuntrat kommissionen att i större utsträckning koncentrera utvecklingssamarbetet till fattigdomsbekämpning; önskar att det därefter utförs en strikt kontroll av genomförandet av denna tidsplan,

3.  upprepar sitt stöd för FN:s millenniumdeklaration om att minska fattigdomen till hälften, sörja för att alla barn erhåller grundläggande utbildning och minska barnadödligheten med två tredjedelar före 2015,

4.  välkomnar rådets krav på att kommissionen skall överlämna en interimsrapport som ett bidrag till den kommande riktlinjedebatt som skall hållas vid rådets (allmänna frågor) möte om Europeiska unionens externa åtgärder och inom ramen för förberedelserna inför konferensen i Monterrey och mötet i Johannesburg, vilken bör anknytas till en övergripande strategi som syftar till att uppnå kontinuitet när det gäller de globala insatserna för utveckling; begär att aktivt få delta i dessa förberedelser,

5.  noterar de punkter som skall diskuteras och som kommissionen lade fram i samband med det idéutbyte som ägde rum i New York i oktober inom ramen för den förberedande kommittén för konferensen om utvecklingsfinansiering, i synnerhet följande punkter:

a)  volymen på det officiella utvecklingsbiståndet,

7.  bekräftar på nytt att utvecklingspolitiken utgör en väsentlig del av EU:s externa åtgärder, vid sidan av handelspolitiken och den politiska dimensionen,

8.  upprepar sin åsikt att den nya WTO-rundan bör koncentrera sin uppmärksamhet till behovet av utveckling,

9.  betonar att en liberalisering av handeln som syftar till ekonomisk tillväxt måste genomföras inom ramar som främjar jämlikhet mellan och inom länder samt ett hållbart utnyttjande av miljön och naturresurserna,

10.  anser att EU:s utvecklingsbistånd i princip bör vara tillgängligt för alla utvecklingsländer, men att de fattigaste och minst utvecklade länderna särskilt måste uppmärksammas genom att man ser till att 70 procent av EU:s budget för utvecklingssamarbete reserveras för stöd till de fattigaste och minst utvecklade länderna,

11.  uppmanar industriländerna att utarbeta nya och innovativa metoder för att främja tekniskt samarbete med och tekniköverföring till utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna, för att överbrygga den digitala klyftan och underlätta mycket snabba tekniska framsteg på områden såsom energi, transporter, avfalls- och vattenhantering, handel, jordbruk och riktlinjer för hygien,

12.  anser att länderna måste fortsätta sin insatser för att uppnå ett öppet, stabilt och förutsägbart investeringsklimat med korrekt tillämpning av avtal och respekt för äganderätten för att uppmuntra till inflöde av produktivt kapital,

13.  anser att handeln är den viktigaste enskilda externa källan till finansiering av utveckling, och att handelshinder, subventioner och andra åtgärder som snedvrider handeln, särskilt inom sektorer där utvecklingsländer har särskilda exportintressen och inom jordbruket, måste tas bort; noterar i detta sammanhang att det finns en rad problem som är av särskilt intresse för utvecklingsländernas export, såsom bristen på erkännande av de immateriella rättigheterna för att kunna skydda traditionella kunskaper,

14.  anser att det är viktigt med mikrofinansiering och lån till mycket små, små och medelstora företag, också på landsbygden, särskilt för kvinnor, för att öka finanssektorns sociala och ekonomiska inflytande,

15.  uppmanar näringslivet att inte enbart beakta de ekonomiska och finansiella konsekvenserna av sin verksamhet, utan också de sociala aspekterna, jämställdheten mellan könen samt utbildnings-, hälso- och miljöaspekter,

16.  betonar begränsningarna när det gäller det initiativ som togs vid toppmötet i Köln 1999 i syfte att avskriva de kraftigt skuldtyngda fattiga ländernas skulder och som är ett första steg, men som genomförs alltför långsamt och endast avser ett begränsat antal länder; begär att kommissionen skall lägga fram ett förslag för att omvandla skulderna, även genom kontraktsvillkor som syftar till att främja nyttiga och kontrollerbara investeringar som kommer att gagna befolkningen, för att tillhandahålla ramar för en verklig skuldminskning,

17.  uppmanar EU att stödja åtgärder för skuldlättnader som tar hänsyn till varje lands möjligheter att nå utvecklingsmålen enligt milleniedeklarationen, och att göra villkoren mer flexibla för att komma i fråga för utvecklingsstöd,

18.  välkomnar förslaget om en internationell skuldsaneringsmekanism som ett första steg för att uppnå ett välbehövt rättvist och öppet skiljedomsförfarande för skuldtyngda länder, och uppmanar EU att lägga fram ett konkret initiativ inför toppmötet i Monterrey,

19.  välkomnar uppmaningen från Monterrey till de biståndsgivande länderna om att de skall se till att de medel som tillhandahålls för skuldlättnader läggs till det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet (§ 45), och uppmanar EU att i ett rådsbeslut på nytt bekräfta sitt åtagande när det gäller denna princip,

20.  uppmanar rådet att stödja ett mera omfattande deltagande i och en mer omfattande demokratisk granskning av de internationella finansinstitutionernas beslutsfattande organ, liksom i de forum som beslutar om den globala ekonomin, samt FAO,

21.  begär att särskild uppmärksamhet skall fästas vid problemen avseende livsmedelsförsörjning i de fattiga delarna av världen genom att ge särskilt stöd till små jordbrukare i form av lån, lämplig teknik, förbättrade tjänster för verksamhetsutbyggnad osv.,

22.  beklagar att det i förslaget till resolution inte tydligt hänvisas till vikten av att mobilisera ytterligare resurser för att stödja tillhandahållandet av globala kollektiva tillgångar, såsom bekämpande av fattigdomsrelaterade sjukdomar - främst HIV/aids, malaria och tuberkulos -, miljö- och klimatskydd, förebyggande av internationell brottslighet osv.; uppmanar därför med eftertryck unionen att i Monterrey göra allt den kan för att föra upp denna fråga högt på dagordningen,

23.  erkänner den viktiga roll som exportorgan har i biståndsfinansieringen, men insisterar på att dessa bör följa sociala kriterier och miljökriterier i sin utlåning och handla i överensstämmelse med genomsnittsländernas förmåga att hantera lånen,

24.  välkomnar det stöd som finansiering för utveckling innebär för att frigöra biståndsmedel, och uppmanar rådet att ta initiativ till en förordning för att frigöra bistånd från EU och från medlemsstaterna till utvecklingsländerna i enlighet med rekommendationerna från OECD och kommittén för utvecklingsbistånd i maj 2001,

25.  insisterar på att utvecklingsländerna bör prioritera överenskomna utvecklingsmål samt åtgärder som syftar till god förvaltning, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och öppenhet; bekräftar på nytt EU:s åtagande i fråga om riktmärket att 35 procent av EU:s budget för utvecklingsbistånd för 2002 skall användas till utbildning och hälsovård, som är grundläggande faktorer för att utrota fattigdomen,

26.  uppmanar rådet att godkänna att Europeiska utvecklingsfonden införlivas med EU:s budget, i syfte att fastställa en öppen och övergripande finansieringsram för EU:s utvecklingsbistånd,

27.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Internationella valutafonden och Världsbanken.

27.  

(1) EGT C 277, 1.10.2001, s. 130.