Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de möten som utskottet för konstitutionella frågor anordnade den 20&nbhy;21 mars 2001 och den 10-11 juli 2001 med utskotten för Europafrågor vid medlemsstaternas och kandidatländernas parlament,

–  med beaktande av uttalanden nyligen från flera stats- och regeringschefer,

–  med beaktande av XIV COSAC:s bidrag den 22 maj 2001 i Stockholm,

–  med beaktande av den franska senatens informationsrapport av den 13 juni 2001 om en andra kammare i EU,

–  med beaktande av Regionkommitténs resolution av den 14 november 2001 om förberedelserna inför Europeiska rådet i Laeken och den fortsatta utvecklingen av Europeiska unionen inom ramen för nästa regeringskonferens,

–  med beaktande av XXV COSAC:s bidrag den 5 oktober 2001 i Bryssel,

–  med beaktande av den text om den parlamentariska dimensionen i den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken som antogs av uppföljningskonferensen den 7 november 2001 i Bryssel,

–  med beaktande av konferensen för talmännen i medlemsstaternas och kandidatländernas parlament den 16-17 november 2001 i Stockholm,

–  med beaktande av COSAC:s extra möte den 30 november - 1 december 2001 i Bryssel.

–  med beaktande av Laekenförklaringen om Europeiska unionens framtid,

–  med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0023/2002), och av följande skäl:

A.  Frågan om de nationella parlamentens roll i den europeiska strukturen är en av de fyra frågor som uttryckligen nämns i den förklaring om unionens framtid som bifogats till Nicefördraget. Detta understryker hur viktig och aktuell frågan är.

B.  Det demokratiska underskottet riskerar att förvärras i unionen på grund av de otillräckliga framsteg som gjorts när det gäller den demokratiska kontrollen av integrationsprocessen och av den senaste händelseutvecklingen på flera olika områden.

C.  Det finns anledning att känna oro inför den allvarliga obalans som uppstått mellan de befogenheter som tilldelats å enas sidan de verkställande institutionerna och de tekniska organen och å andra sidan de olika parlamentens samlade befogenheter att delta i och kontrollera unionens lagstiftningsbeslut och politiska val.

D.  Det är nödvändigt att stärka det parlamentariska inslaget i EU:s institutionella system för att råda bot på det demokratiska underskottet och för att garantera större demokrati i unionen.

E.  Medlemsstaternas ratificeringsbefogenheter (antingen genom deras nationella parlament eller genom folkomröstning) påverkas inte av det konvent som har inrättats av Europeiska rådet i Laeken.

1.  Parlamentet är övertygat om att den oro de nationella parlamenten känner i förhållande till EU gör det nödvändigt att på ett tydligare och mera entydigt sätt definiera deras befogenheter gentemot de nationella regeringarna och EU; anser att de nationella parlamenten bland annat bör

2.  poängterar att Europaparlamentet inte ser sig självt som medborgarnas enda företrädare och som demokratins väktare och att de nationella parlamentens roll är mycket viktig,

3.  betonar att Europaparlamentet och de nationella parlamenten fullt ut, inom respektive område, representerar unionens befolkning; anser därför att den nödvändiga parlamentariseringen av unionen måste vila på två grundvalar: dels en utvidgning av Europaparlamentets befogenheter i fråga om unionens samtliga beslut, dels en förstärkning av de nationella parlamentens befogenheter gentemot regeringarna,

4.  erinrar om att Maastrichtfördraget och Amsterdamfördraget har banat väg för denna parlamentarisering,

5.  betonar än en gång att det med hänsyn till den demokratisering och parlamentarisering som krävs är nödvändigt att Europaparlamentet erhåller befogenheter att yttra sig inom ramen för medbeslutandeförfarandet när det gäller samtliga lagstiftningsområden,

6.  anser att det är särskilt viktigt att de nationella parlamenten till fullo utnyttjar sina kontrollbefogenheter i alla de fall då medbeslutande saknas,

7.  påpekar bekymrat att de folkvalda parlamenten på nationell och europeisk nivå gemensamt måste se till att regeringarna inte skapar nya rättigheter och instrument för maktutövning på regeringsnivå som innebär att parlamenten kopplas bort, till exempel samreglering eller den s.k. öppna samordningsmetoden,

8.  kräver att innehav av ett mandat i Europaparlamentet inte skall vara förenligt med innehavet av ett mandat i något av de nationella eller regionala parlamenten,

Förstärkning av de nationella parlamentens befogenheter gentemot regeringarna

9.  hoppas att det protokoll som bifogats till Amsterdamfördraget om de nationella parlamentens roll och som behandlar förhandsinformation till de nationella parlamenten och deras möjligheter att genom sitt lands regering ingripa under rådets beredning av EU:s lagstiftningstexter ändras i överensstämmelse med de önskemål som COSAC gav uttryck för i Versailles,

10.  föreslår att insatser görs för att på ett lämpligt sätt informera om och sprida den "bästa praxis" som används av de nationella parlamenten och för att skapa optimala villkor för informationsutbyte, för ömsesidig förståelse av varandras befogenheter och verksamhet samt för användning av ny teknik,

11.  påpekar att det är berett att bidra till en fördjupad dialog med de nationella parlamenten när kommissionens program diskuteras och antas, vilket garanterar respekten för subsidiaritetsprincipen i gemenskapens lagstiftningsprocess,

Förstärkning av samarbetet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet

12.  påpekar att COSAC är ett viktigt medel för utbyte och samordning mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet vars roll ännu inte har utnyttjats fullt ut, men är övertygat om nödvändigheten av att man, inom ramen för Europaparlamentets delegation i COSAC, garanterar en representation som i högre grad tar hänsyn till den politiska pluralismen,

13.  föreslår att samarbetet mellan de nationella parlamentens och Europaparlamentets utskott, inom alla de sektorer som berörs av den europeiska integrationen, utvecklas och systematiseras, bland annat när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, EMU, konstitutionella frågor samt området med frihet, säkerhet och rättvisa,

14.  betonar att det vore önskvärt att öka och förbättra informationsutbytet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten i frågor som rör GUSP och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken för att därigenom möjliggöra en omfattande dialog mellan dem,

15.  föreslår att ett interparlamentariskt avtal ingås mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet så att detta organiserade samarbete kan inledas; anser att detta avtal skulle kunna innehålla

16.  konstaterar, inom ramen för mötena för de europeiska politiska grupperna och politiska partierna, att tätare och mer regelbundna kontakter uppstår inom varje europeisk politisk familj; gläder sig åt att dessa möten systematiseras och att de på så sätt kan berika det demokratiska livet på såväl nationell som europeisk nivå; betonar betydelsen av en stadga för de europeiska politiska partierna vilka spelar en central roll i samband med EU:s utveckling mot ökad demokrati,

Beslutsprocessen får inte bli mer tungrodd

17.  konstaterar att förslaget om att inrätta en kammare med företrädare för de nationella parlamenten inte skulle vara en lösning på de frågor som vissa parlament brottas med, till exempel frågan om tillsyn av den Europapolitik som deras regeringar driver utan endast göra gemenskapens lagstiftningsprocess mer långdragen, vilket är skadligt för demokratin och möjligheterna till insyn,

18.  påpekar dessutom att den dubbla legitimiteten – en union av stater och människor – redan kommer till uttryck inom EU:s lagstiftningsprocess genom deltagande av rådet och Europaparlamentet; anser att det inte är önskvärt att göra beslutsprocessen mer tungrodd, och att det är nödvändigt att undvika en oklar överlappning av de europeiska och nationella institutionernas respektive roller,

19.  påpekar att det är viktigt att företrädare för Europaparlamentet och de nationella parlamenten respekterar sin överenskommelse och deltar i det kommande konvent som skall utarbeta en konstitution för Europeiska unionen, och hoppas att intensiva diskussioner under konventets arbete kommer att leda till att deltagarna kan komma överens om ett gemensamt synsätt, så att de i så stor utsträckning som möjligt kan vara samstämmiga när det gäller att uttrycka de europeiska folkens vilja om Europas politiska framtid,

Konventets förberedelser inför Europeiska unionens framtid

20.  välkomnar det institutionaliserade deltagandet av de nationella parlamenten tillsammans med Europaparlamentet, kommissionen och företrädarna för stats- och regeringscheferna vid konventet; anser att detta bådar gott och att man därför kan förvänta sig ett effektivt förberedande av reformeringen av fördragen,

21.  stöder det faktum att det har utvecklats konstituerande befogenheter som utövas gemensamt av de nationella parlamenten, kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar, och att denna utveckling bland annat skett genom det konvent som inrättades av Europeiska rådet i Laeken; anser att dessa konstituerande befogenheter inte bara skulle möjliggöra en effektiv fördragsreform utan även ge större legitimitet till de europeiska integrationssträvandena och därigenom inleda ett nytt kapitel när det gäller parlamentens roll i den europeiska integrationen genom att skapa ett större institutionellt nytänkande,

o
o   o

22.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas och kandidatländernas stats- och regeringschefer samt parlament.