Europaparlamentets resolution om den nuvarande situationen när det gäller den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) och förbindelserna mellan EU och Nato
Europaparlamentet utfärdar denna resolution av följande skäl:
A. Utvecklandet av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) och skapandet av strukturer som gör det möjligt för Europeiska unionen att genomföra en konfliktförebyggande politik med civil och militär krishantering skedde i syfte att ge trovärdighet åt en sammanhållen gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) som tjänar globala intressen och universella värderingar på det sätt som dessa har uttryckts i FN&nbhy;stadgan.
B. Nato är den säkerhetsorganisation som i första hand bör användas för gemensamt försvar och de europeiska länderna måste på ett mer omfattande och effektivare sätt bidra till att dela bördorna när det gäller alliansen säkerhets- och försvarsförpliktelser.
C. Europaparlamentet hänvisar till Europeiska rådets förklaring i Laeken om ESFP:s operativa förmåga. Härigenom bör Europeiska unionen kunna analysera och planera, fatta beslut - och där Nato inte är direkt involverat - inleda och utföra militära krishanteringsoperationer.
D. En effektiv krishantering kräver en balanserad utveckling av den militära och civila förmågan. Detta innebär ett nära samarbete mellan unionens alla resurser och medel, såväl civila som militära.
E. Det finns stora brister när det gäller den militära förmåga och de militära resurser som krävs för att kunna genomföra samtliga typer av Petersbergsuppdrag genom snabb utplacering, full rörlighet, säkra och samordnade kommunikationer och uthållighet i fält.
F. Bland de luckor som togs upp vid den konferens om förbättrad förmåga som hölls den 19 november 2001 fanns strategiska brister i flygtransportsystemen och de s.k. C3&nbhy;I&nbhy;systemen (ledning, kontroll, kommunikation och underrättelseverksamhet) liksom taktiska brister på andra områden.
G. EU:s krishanteringsförmåga har stärkts genom den senaste tidens nära samråd och samarbete mellan EU och Nato i samband med krishanteringsoperationer på västra Balkan.
H. Det är emellertid oroande att det fortfarande inte fattats beslut om säkerhetsarrangemangen med Nato och att det fortfarande saknas överenskommelser om garanterad tillgång till Natos operativa handlingsplaner, i förväg angivna resurser och handlingsmöjligheter och identifiering av vilka stridsledningsmöjligheter EU har.
I. Kosovokrisen och kriget i Afghanistan har tyvärr synliggjort det tekniska gap som existerar mellan de amerikanska och europeiska styrkorna. De europeiska styrkorna tycks inte kunna arbeta tillsammans med amerikanska styrkor i koalitioner. Genom detta hotas till och med själva sammanhållningen inom Nato.
J. Det är glädjande att se framstegen när det gäller angivandet av konkreta mål för den civila sidan av krishanteringen. Detta gäller särskilt på polisområdet, rättsstatsområdet och civilskyddsområdet. Mer arbete måste emellertid till för att ange kvalitativa krav inom dessa områden samt för att ange omfattningen av och karaktären hos EU:s civila förvaltningskapacitet.
K. En ytterligare utveckling av EU:s civila krishanteringsförmåga kommer att kräva en grundlig genomgång av behoven för att identifiera andra områden inom vilka EU bör utveckla sin förmåga. Dessutom krävs förbättrade arrangemang för samarbete med kommissionen för att se till att den civil krishanteringen är förenlig med gemenskapsverksamheter och bidrar till EU:s förmåga att förebygga konflikter.
L. Efter den 11 september har kampen mot internationell terrorism blivit ett av de viktigaste målen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Detta mål kan emellertid inte uppnås med enbart militära medel. För att förhindra och bekämpa internationell terrorism krävs det snarare en hel rad icke militära åtgärder som utbyte av underrättelseinformation, polisiärt och juridiskt samarbete - vilket kräver ett fullskaligt interinstitutionellt samarbete och ett samarbete som omfattar fler än en pelare - eller byggandet av demokratiska institutioner, infrastruktur och civila samhällen i stater som brutit samman eller håller på att bryta samman.
M. Kampen mot internationell terrorism får inte ha en negativ inverkan på medborgarnas politiska, sociala och mänskliga rättigheter och får inte användas som en ursäkt för att stödja repressiva åtgärder från myndigheternas sida mot de egna medborgarna. EU:s största bidrag för att förhindra internationell terrorism kommer att bli dess förmåga att på ett effektivt sätt kunna bygga eller återuppbygga demokratiska institutioner, sociala och ekonomiska infrastrukturer, goda styrelseformer och ett civilt samhälle.
1. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som hittills gjorts när det gäller inrättandet av EU:s strukturer och rutiner för krishantering. Det välkomnar dessutom de åtaganden som medlemsstaterna gjort när det gäller militär och civil förmåga, åtaganden som kommer att göra de möjligt för EU att genomföra polisuppdrag och begränsade militära krishanteringsoperationer inom ramen för enklare Petersberguppdrag, exempelvis humanitär verksamhet, räddningsoperationer och fredsbevarande åtgärder.
2. Europaparlamentet stöder därför rådets beslut av den 18–19 februari 2002 om en EU&nbhy;polisstyrka (EUPM) i Bosnien och Hercegovina. Polisstyrkan skall inleda sitt uppdrag den 1 januari 2003 och ersätta FN:s internationella polisstyrka (IPTF).
3. Europaparlamentet anser att EU:s polisstyrka i Bosnien och Hercegovina kommer att bli ett viktigt hjälpmedel för civil krishantering, såväl inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som i ett större perspektiv för hela regionens stabiliserings- och associeringsprocess.
4. På villkor att Europaparlamentet ges tillfälle att yttra sig inom ramen för budgetprocessen anser parlamentet att igångsättningskostnaderna på 14 miljoner euro för 2002, liksom större delen av de 20 miljoner euro av de årliga kostnaderna på 38 miljoner euro för 2003-2005, bör finansieras med medel från budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta omfattar även en överenskommelse mellan budgetmyndighetens två grenar om att i EU-budgeten införa ett allmänt flexibilitetsinstrument för att finansiera civila krishanteringsoperationer.
5. Europaparlamentet stöder avsiktsförklaringen från Europeiska rådet i Barcelona om att sätta in EU:s snabbinsatsstyrka för dess första fredsbevarande uppdrag i den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Det är tänkt att styrkan skall överta den Natoledda operationen "Amber Fox", där redan nu endast europeiska soldater deltar.
6. Ett sådant uppdrag, som kräver tillgång till Natos planeringskapacitet (Shape) och ledningskapacitet (D-Saceur), skulle enligt Europaparlamentet ha ett stort symbolvärde och ha stor praktisk betydelse för EU:s trovärdighet när det gäller krishantering.
7. När det gäller det EU-ledda uppdraget i den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien anser Europaparlamentet att behovet av tillgång till Natos planerings- och ledningsstrukturer inte bör påverka eventuella allmänna överenskommelser om deltagande av Natoländer som inte är med i EU.
8. Europaparlamentet anser att det första försöket att nå en överenskommelse med Turkiet har skett utanför EU:s beslutsprocess och parlamentet förväntar sig att ett övergripande avtal mellan Nato och EU om användning av Natos resurser och handlingsmöjligheter inte kommer att undergräva unionens autonomi när det gäller att fatta beslut. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att avge en förklaring om förhandlingsmandatet i denna fråga.
9. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna och gemenskapen bör dela kostnaderna för operationer med militära konsekvenser eller försvarskonsekvenser.
10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin militära upphandling ge högsta prioritet till uppfyllandet av snabbinsatsstyrkans behov genom att koncentrera sig på utrustning och teknik som skulle förbättra styrkans kapacitet att utföra Petersbergsliknande uppdrag. Detta innebär ett behov av större samordning och en standardisering av de europeiska styrkornas militära utrustning, något som skulle kunna användas såväl i sammanhang som rör den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som i Natosammanhang.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera kvaliteten på EU:s militär-och polisstyrkor och att se till att de personer som deltar har en djup och ingående förståelse för sitt uppdrag.
12. Europaparlamentet välkomnar att det spanska ordförandeskapet planerar att inrätta fjorton tvärvetenskapliga grupper för att undersöka de största bristerna på de 40 områden där brister i den militära utrustningen har konstaterats.
13. Europaparlamentet anser att förbättrad militär förmåga inte bara handlar om tillräckliga försvarsbudgetar utan att detta i första hand är något som kan uppnås genom försvarsrationaliseringar och ökad synergi mellan nationella och multinationella projekt och genom att ytterligare avskaffa föråldrade strukturer och styrkor från det kalla krigets dagar. Parlamentet anser dessutom att skapandet av den mekanism inom rådet för utveckling av den militära förmågan som man kom överens om vid Europeiska rådets möte i Göteborg visar att tiden är mogen för att, som en väsentlig del av handlingsplanen för EU:s militära förmåga, ta nya initiativ på detta område.
14. Europaparlamentet anser att utvecklingen av en stark, effektiv och livskraftig europeisk krigsmaterielindustri, inklusive forsknings- och utvecklingskapacitet, och en effektiv upphandlingspolitik är avgörande för utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och en förutsättning om den europeiska försvarsindustrin skall kunna konkurrera på lika villkor med den amerikanska. Med tanke på detta är parlamentet bekymrat över de stora forsknings- och utvecklingsinvesteringar som vissa medlemsstater planerar att göra i amerikanska vapenföretag.
15. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att förelägga rådet och parlamentet en reviderad version av kommissionens handlingsplan från 1997. I denna bör det bl.a. anges huruvida kommissionen kan finansiera genomförbarhetsstudier om upphandling av understödsutrustning som inte är av militärt ursprung för användning av medlemsstaternas krigsmakter, exempelvis ombyggnad av civilflyg så att de kan fungera som lufttankningsplan.
16. I samband med detta anser Europaparlamentet att åtta EU-länders utveckling och inköp av det stora planet A 440 M är viktigt för förmågan att sätta in trupper och för att garantera truppernas rörlighet.
17. Europaparlamentet anser det måste till en standardisering inom försvarsmakterna. Medlemsstaterna uppmanas därför att i högre grad prioritera inrättandet av ett europeiskt krigsmaterielkontor och skapa förutsättningar för gemensamma inköp av militär utrustning och underlätta gemensam användning av utrustningen.
18. Vid genomförandet av handlingsplanen för ökad europeisk militär förmåga uppmanar Europaparlamentet rådet att inom befintliga organ - framför allt inom den militära kommittén och målarbetsgruppen - inrätta ett system för prövning och samråd på EU&nbhy;nivå av alla nationella långsiktiga försvarsupphandlingar och planeringsprogram för att redan från början maximera effektiviteten och utnyttjandet av de ekonomiska resurserna, till exempel när det gäller det brittiska programmet "Future Offensive Air system".
19. Europaparlamentet vidhåller sin inställning att kontroll och begränsning av vapenexport, liksom en effektiv politik när det gäller att bekämpa global spridning av handeldvapen till konfliktområden och till alla mer eller mindre officiella stridskrafter, bör betraktas som en väsentlig del av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
20. Efter Europeiska rådets förklaring i Laeken om EU&nbhy;snabbinsatsstyrkans operativa förmåga håller Europaparlamentet med om att det nu är dags att formalisera EU:s försvarsministrars möten på rådsnivå och regelbundna rapporter till Europaparlamentet.
21. Europaparlamentet påminner om Belgiens initiativ om att i nära samarbete med Nato utarbeta en vitbok om europeisk säkerhet och uppmanar ordförandelandet Spanien att skyndsamt ta itu med denna fråga.
22. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att undersöka i hur hög grad samtliga typer av Petersbergsuppdrag bör omdefinieras för att inkludera lämpliga motåtgärder mot internationell terrorism och vid behov ändra krishanteringens huvudmål och civila aspekter. Parlamentet understryker att en sådan omdefiniering emellertid inte får utsträckas till att omfatta möjligheten till föregripande attacker mot tredje man.
23. Europaparlamentet begär att ordförandelandet avger en rapport till behörigt parlamentsutskott om erfarenheterna från EU:s militärövning i maj 2002. Denna övning kommer att innefatta lednings- och kontrollrutiner, snarare än fälttrupper.
24. Europaparlamentet uppmanar ordförandelandet att tillsammans med kommissionen genomföra en grundlig behovsbaserad undersökning om civil krishanteringsförmåga för att göra det möjligt för EU att ange sina civilförvaltningsmål, förfina och utöka sin förmåga inom andra delar av den civila krishanteringen och se till att identifierade krishanteringsbehov kan uppfyllas genom en koherent och samfälld användning av medlemsstaternas förmåga och gemenskapsinstrument. Dessa ansträngningar bör integreras med och stödja långsiktiga konfliktförebyggande initiativ.
25. Europaparlamentet uppmanar dessutom ordförandelandet att i dess föreslagna rapport om konfliktförebyggande åtgärder (Sevilla) lämna en fullständig redogörelse för alla framsteg som gjorts när det gäller rekommendationerna i handlingsplanen från Göteborg, kommissionens meddelande och det parlamentsbetänkande om konfliktförebyggande åtgärder som antogs den 13 december 2001(1). Ordförandelandet uppmanas särskilt att behandla frågan om integreringen av konfliktförebyggande åtgärder i alla EU:s yttre förbindelser, deltagandet av det civila samhället på internationell och lokal nivå när det gäller konfliktförebyggande åtgärder och konflikthantering samt det ökade samarbetet mellan EU och OSSE. Parlamentet påminner om att krisförebyggande åtgärder och krishantering är frågor som tillhör första pelaren där kommissionen och parlamentet har ett tydligt ansvar.
26. Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentet och de nationella parlamenten på grundval av parlamentens respektive rättigheter och skyldigheter enligt relevanta fördrag och författningar delar på ansvaret för att kontrollera den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet vidhåller att VEU:s parlamentariska församling därför bör upplösas.
27. Europaparlamentet konstaterar att militära utgifter och utplacering av nationella väpnade styrkor även i fortsättningen kommer att falla inom de nationella parlamentens behörighet. De löpande utgifterna för EU:s gemensamma krishanteringsåtgärder bör emellertid belasta gemenskapsbudgeten och bör därför kontrolleras av Europaparlamentet.
28. När det gäller frågor som rör GUSP och ESFP efterlyser Europaparlamentet därför närmare förbindelser och utökat informationsutbyte mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, för att på detta sätt göra det möjligt för parlamenten att föra en mer omfattande dialog.
29. Europaparlament uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar.