Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-  med beaktande av EU:s tredje årsrapport om de mänskliga rättigheterna (12141/2001),

-  med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna,

-  med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess frivilliga protokoll, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), konventionen om barnets rättigheter (1989), den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1966), FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet (1993), ILO:s konvention om de värsta formerna av barnarbete (1999), Genèvekonventionen angående krigsfångars behandling (1949), samt ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (1991),

-  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1),

-  med beaktande av rådets förordningar (EG) nr 975/1999 och (EG) nr 976/1999 om att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(2),

-  med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen antagna den 5 juli 2001, den 16 mars 2000, den 17 december 1998, den 12 december 1996, den 26 april 1995, den 12 mars 1993, den 12 september 1991, den 18 januari 1989, den 12 mars 1987, den 22 oktober 1985, den 22 maj 1984 och den 17 maj 1983(3),

-  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för grundläggande mänskliga rättigheter i Europeiska unionen, särskilt resolutionen av den 5 juli 2001(4),

-  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2001 om kommissionens meddelande om EU:s stöd till och övervakning av val (KOM(2000) 191 – C5&nbhy;0259/2000)(5) och rådets slutsatser av den 31 maj 2001,

-  med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2000 om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet i Europeiska unionen(6), om kommissionens meddelande: Att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och antisemitism i kandidatländerna (KOM(1999) 256 – C5&nbhy;0094/1999)(7) av den 3 oktober 2001 och världskonferensen mot rasism i Durban(8),

-  med beaktande av sin resolution av den 17 december 1998 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionen och den externa dimensionen av mänskliga rättigheter: Från Rom till Maastricht och framöver (KOM(1995) 567 – C4-0568/1995)(9),

-  med beaktande av sin resolution av den 19 december 1997 om genomförandet av de åtgärder som vidtagits för främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen (1995) (KOM(1996) 672 – C4-0095/1997)(10),

-  med beaktande av sin resolution av den 19 december 1997 om skapandet av en enhetlig samordningsstruktur inom kommissionen, med befogenheter i frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratisering(11),

-  med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(1995) 216 – C4&nbhy;0197/1995)(12),

-  med beaktande av resultaten från FN:s konferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993, slutsatserna från FN:s konferens om kvinnor och utveckling i Peking 1994 och slutförklaringen och åtgärdsprogrammet från världskonferensen mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans, i Durban 2001,

-  med beaktande av Förenta nationernas millennieförklaring, som antogs av FN:s generalförsamling den 8 september 2000,

-  med beaktande av resolution 53/144 från FN:s generalförsamling av den 9 december 1998 genom vilken generalförsamlingen antog deklarationen om individers, gruppers och samhällsorgans rättigheter och ansvar när det gäller att främja och försvara universellt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt utnämningen av Hina Jilani till särskild företrädare för generalsekreteraren för försvaret av de mänskliga rättigheterna den 18 augusti 2000,

-  med beaktande av att Nobels fredspris 2001 tilldelades Förenta nationerna och dess generalsekreterare Kofi Annan,

-  med beaktande av resultaten från det 58:e sammanträdet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter,

-  med beaktande av parlamentets resolution av den 5 september 2001 om utvidgningen av Europeiska unionen(13),

-  med beaktande av EU:s riktlinjer för en politik gentemot tredje land om dödsstraff av den 29 juni 1998, och appellen ingiven av den första världskongressen mot dödsstraff i Strasbourg i juni 2001,

-  med beaktande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredje land om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 9 april 2001,

-  med beaktande av EU:s riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter av den 13 december 2001,

-  med beaktande av förklaringen från det tredje sammanträdet inom ramen för Europa&nbhy;Medelhavsforum i Bryssel den 8 november 2001,

-  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 381/2001 av den 26 februari 2001 om en mekanism för akuta ingripanden(14) och parlamentets resolution av den 13 december 2001 om kommissionens meddelande om konfliktförebyggande (KOM(2001) 211 - C5&nbhy;0458/2001)(15),

-  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252) och rådets slutsatser av den 16 juni 2001,

-  med beaktande av parlamentets resolution av den 14 juni 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om utveckling av tjänsten för yttre representation (KOM(2000) 456)(16),

-  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter år 2000 (SEK(2001) 801) och kommissionens programplaneringsdokument för Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (2002-2004),

-  med beaktande av kommissionens meddelande om reformen av förvaltningen av det yttre biståndet (SEK(2000) 814),

-  med beaktande av den särskilda rapporten (nr 12/2000) från revisionsrätten om kommissionens förvaltning av Europeiska unionens stöd till utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land samt kommissionens svar(17),

-  med beaktande av det nya partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(18),

-  med beaktande av förslaget till resolution av Amalia Sartori och Guido Podestà, om dömandet till döden genom stening av Safiya Husseini Tungar-Tudu (B5-0024/2002),

-  med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

-  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5&nbhy;0106/2002), och av följande skäl:

A.  Ett av Europeiska unionens viktigaste mål måste vara att upprätthålla universaliteten och odelbarheten beträffande de mänskliga rättigheterna, inbegripet medborgerliga, sociala, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter såsom det proklamerades vid världskonferensen i Wien 1993. Tolerans, rättvisa och respekt för den enskildes värdighet är kännetecknande för mänskligheten. Alla människor är födda fria och med samma värde och rättigheter.

B.  Att främja och skydda mänskliga rättigheter och befästa principerna om demokrati och rättsstaten är nyckelelement i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och i dess politik för utvecklingssamarbete och yttre förbindelser.

C.  EU måste i denna anda fortsätta att aktivt arbeta för att stärka de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, bland annat genom att betona att alla mänskliga rättigheter är av universell, odelbar, ömsesidigt beroende och besläktad natur.

D.  Man skall ta hänsyn till fyra olika generationer av mänskliga rättigheter och till de olika konventioner om mänskliga rättigheter som antagits sedan andra världskriget.

E.  I ett stort antal stater ökar skillnaderna mellan de instrument för mänskliga rättigheter som de undertecknat och ratificerat och det sätt på vilket medborgarna behandlas.

F.  FN ansvarar i första hand för att upprätthålla internationell fred och säkerhet, men EU måste arbeta aktivt för att ytterligare stärka samarbetet med FN och andra internationella organisationer i fråga om konfliktförebyggande, krishantering, humanitärt bistånd, försoningsarbetet efter konflikter och långsiktig utveckling.

G.  Antalet fattiga människor som antingen inte drar nytta av globaliseringen i samma omfattning eller som t.o.m. lider av dess ekonomiska och sociala följder ökar. Att minska den sociala och ekonomiska obalansen och fattigdomen är en internationell utmaning som kräver samarbete på världsnivå.

H.  Det är oroväckande att de allt större ojämlikheterna, som uppstår på grund av mycket svåra socioekonomiska förhållanden, utgör en grogrund för våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

I.  Slaveri förekommer fortfarande, vilket påverkar samtliga världsdelar och de flesta länder. Man driver handel med tiotals miljoner män, kvinnor och barn i hela världen och säljer dem som handelsvara, tvingar dem arbeta för ringa lön eller utan lön, samtidigt som de utsätts för fysiskt tvång och de ägs eller kontrolleras av en arbetsgivare.

J.  Vissa former av slaveri, dvs. människohandel och barnprostitution, är snabbt tilltagande problem och det behövs medel för att ta itu med dessa frågor.

K.  Fattigdom och analfabetism är de viktigaste orsakerna till detta. Den ekonomiska och sociala eftersläpningen i många utvecklingsländer och länder i övergångsfaser har medfört att miljontals invånare lever under fattigdomströskeln. Detta gör att barn och deras familjer lättare utnyttjas. Befolkningsexplosionen har ytterligare förvärrat situationen och tär på utarmade naturresurser och ekonomiska resurser.

L.  Att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra socialpolitiken på europeisk och internationell nivå genom såväl offentliga som privata aktörer utgör huvudsyftet för kommissionens strategi för det sociala området, yttre förbindelser, handels- och utvecklingspolitik samt EU:s allmänna, reviderade preferenssystem.

M.  Över 300 000 barn arbetar som soldater både i regeringsstyrkor och andra väpnade styrkor i stora delar av världen. Barnsoldaterna tvingas ofta döda sina familjer och jämnåriga och utsätts själva för fruktansvärda övergrepp. Fortfarande har bara en medlemsstat, men ett antal kandidatländer, ratificerat det frivilliga protokollet till FN:s barnkonvention som förbjuder rekrytering av soldater under 18 år.

N.  Kampen mot terrorism får inte på något sätt äventyra skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna och måste bygga på internationella människorättsnormer och internationella humanitära bestämmelser i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, i det internationella avtalet om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt 1949 års Genèvekonvention.

O.  Enligt internationella bestämmelser om de mänskliga rättigheterna är det en stats skyldighet att skydda befolkningen mot våldsbrott som terroristattackerna mot Förenta staterna samt att förhindra, utreda och bestraffa övergrepp av såväl statliga som icke statliga aktörer.

P.  President Bushs beslut av den 13 november 2001 gör det möjligt att ställa de internerade i Guantánamo Bay på Kuba inför militärdomstol bakom stängda dörrar. Detta strider mot bestämmelserna om en rättvis rättegång i enlighet med garantierna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som ratificerats av Förenta staterna.

Q.  Bestämmelserna i Genèvekonventionen från 1949 föreskriver i artikel 5 att de som tillfångatagits i krig skall antas vara krigsfångar fram till dess att en oberoende tribunal fastställer deras verkliga ställning. Denna konvention och dess protokoll föreskriver att krigsfångar skall dömas av samma domstolar som är behöriga att döma medlemmar av den tillfångatagande statens styrkor.

R.  Bestämmelserna i Genèvekonventionen, i synnerhet bestämmelserna om krigsfångar, är inte utformade för att omfatta många slags brott och konflikter, d.v.s. internationella terroristhandlingar och inbördeskrig, och därför behövs det omgående en anpassning. Icke desto mindre måste konventionens bestämmelser respekteras.

S.  Definitionen av terrorism skall omfatta statlig terrorism.

T.  Stadgan för den internationella brottmålsdomstolen mot krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten antogs den 17 juli 1998 i Rom. Fram till den 26 mars 2002 hade 56 länder ratificerat Romstadgan; det krävs 60 ratificeringar för att den skall träda i kraft.

U.  I vissa länder tillämpas fortfarande dödsstraffet. Allt fler länder har emellertid infört ett moratorium mot avrättningar i syfte att fullständigt avskaffa dödsstraffet.

En samstämmig och konsekvent EU-strategi för mänskliga rättigheter och demokrati

1.  Parlamentet understryker att försvaret av minoriteters rättigheter inom EU, i kandidatländer och i tredje land är och förblir en av de viktigaste prioriteringarna när det gäller EU:s strategi för mänskliga rättigheter och demokrati i enlighet med artikel 13 i fördraget,

2.  betonar att EU:s nya riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter kommer att innebära en grundläggande översyn av unionens strategi mot brott mot de mänskliga rättigheterna i tredje länder och stärka samstämmigheten och konsekvensen för unionens människorättspolitik, förutsatt att riktlinjerna tillämpas fullt ut,

3.  uppmanar rådet att inte endast underrätta parlamentet om eventuella beslut att ta initiativ till, slutföra eller ställa in dialoger om mänskliga rättigheter, utan att tillhandahålla fullständig information om kriterier, mål och frågor under diskussionerna; uppmanar den höge representanten för GUSP/rådets generalsekreterare att årligen rapportera till parlamentet om utvärderingen av dialogerna om mänskliga rättigheter och alla politiska dialoger med tonvikten lagd på mänskliga rättigheter,

4.  uppmanar rådet att fastställa måttstockar för dialoger om mänskliga rättigheter för att säkra en hög grad av konsekvens; rekommenderar att flexibilitet och pragmatiska lösningar hålls till ett minimum i fråga om gemensamma ad hoc-avtal med enskilda länder,

5.  uppmanar medlemsstaterna att med hänsyn till konsekvensen och samstämmigheten för EU:s politik beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i samband med att de övertar ordförandeskapet för EU, upprätta prioriteringar i sina respektive program samt se till att kontinuiteten beträffande tidigare ordförandeländers åtgärder upprätthålls,

6.  uppmanar rådet att se till att särskild uppmärksamhet ägnas de grupper av personer som är mest utsatta för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, inbegripet kvinnor, barn, äldre, personer med funktionshinder, etniska och religiösa minoriteter samt homosexuella,

7.  uppmanar ordförandelandet att i samband med unionens insatser inom ramen för internationella organisationer och organ, såsom den årliga sessionen inom FN:s kommission för mänskliga rättigheter, till fullo beakta parlamentets prioriteringar, se till att unionens ståndpunkt är konsekvent och ta itu med metoder för att stärka dess oeftergivliga samarbete med andra länder och regionala grupperingar,

8.  konstaterar att FN:s kommission för mänskliga rättigheter vid sitt årliga sammanträde skall ta ställning till ett förslag till en FN-konvention om personer med funktionshinder, ett initiativ som parlamentet stöder,

9.  betonar att människorättskonventionerna bör genomföras fullt ut, liksom effektiva inspektions- och kontrollmekanismer; uppmanar rådet att se till att UNCHR:s resolutioner (oavsett om EU understöder dem fullständigt eller delvis) inlemmas i EU:s människorättspolitik, i synnerhet genom regelbunden övervakning av deras genomförande och genom att frågorna tas upp inom ramen för unionens politiska dialog med de berörda länderna; understryker att UNHCR behöver mer pengar för att kunna uppfylla alla sina skyldigheter, och önskar att EU skall öka sitt bidrag till UNHCR,

10.  betonar att stater som äventyrar rättsstatsprincipen och kränker enskilda medborgares rättigheter inte endast blir ett gissel för det egna folket, utan också för sina grannar och de facto för hela världen; anser därför att främjande och stärkande av lagliga och demokratiska styren är en internationell utmaning som kräver samarbete på global nivå,

Europaparlamentet

11.  bekräftar att parlamentets viktigaste roll är att kontrollera rådets och kommissionens genomförande av EU:s människorättspolitik, genom att det till fullo utnyttjar sitt globala anseende som en verksam, demokratisk plattform för att mobilisera respekt för de mänskliga rättigheterna,

12.  är övertygat om att det behövs förbättrade arbetsmetoder inom området för mänskliga rättigheter för att återställa parlamentets trovärdighet och inflytande genom att stimulera en samstämmig och konsekvent människorättspolitik och säkra adekvat redovisningsskyldighet; erinrar därför om beslutet av den 5 juli 2001 om en översyn av strukturerna och arbetsmetoderna inom de arbetsgrenar i parlamentet som ansvarar för frågor om mänskliga rättigheter och demokrati,

13.  beslutar sig för och åtar sig att prioritera människorättsfrågor såsom ett centralt tema på de behöriga utskottens och delegationernas dagordningar, i synnerhet för att få igång diskussioner om mänskliga rättigheter under parlamentets sammanträdesperioder och för att få en systematisk uppföljning av kränkningar av mänskliga rättigheter i tredje land,

14.  rekommenderar att det utses en "ambassadör" för mänskliga rättigheter som företrädare för Europaparlamentet gentemot tredje parter, i synnerhet gemenskapsinstitutionerna och internationella organisationer,

Dialogen med det civila samhället

15.  betonar den viktiga roll som spelas av icke-statliga organisationer som en värdefull länk mellan det civila samhället och institutionerna, och uppmuntrar dem att fortsätta sin verksamhet,

16.  uppmanar rådet och kommissionen och åtar sig självatt förstärka öppenheten till förmån för det civila samhället och att främja en kultur präglad av samråd och dialog med icke&nbhy;statliga organisationer,

17.  välkomnar att forumet för diskussioner om mänskliga rättigheter fortsätter sin verksamhet, eftersom det är en lämplig plattform för dialog med det civila samhället; rekommenderar att ordförandelandet bjuder in nationella parlamentsledamöter att delta i diskussionsforumet,

18.  är fast beslutet att delta i förberedandet, genomförandet och uppföljningen av forumet för mänskliga rättigheter,

19.  efterlyser ökad effektivitet för forumet på grundval av den utvärdering som kommissionen för närvarande genomför; begär att forumet skall få ökat offentligt genomslag genom att bidrag och resultat av diskussioner offentliggörs så snart som möjligt; upprepar sin uppmaning till ordförandelandet om att nästa forum bör inriktas på människohandel,

20.  rekommenderar att kommissionen inom ramen för ett utvidgat och reviderat Prince&nbhy;program inleder en informationskampanj om unionens roll i världen i syfte att öka allmänhetens medvetenhet om EU:s politik för att främja mänskliga rättigheter och stärka demokratiseringen, samt vidareutveckla webbsidan Europa om mänskliga rättigheter och demokratisering i syfte att göra den till en verklig databas om demokrati, vilket innefattar analyser, rapporter och forskning om nyckelfrågor,

EU:s årsrapport

21.  betonar att EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter är användbar som grundval för ansvarsskyldigheten beträffande EU:s människorättspolitik; rekommenderar att rapportens struktur förbättras i syfte att undvika överlappande information, och begär att framtida rapporter skall innehålla en analys av EU-åtgärdernas effekt vad avser de förhållanden gällande mänskliga rättigheter som man velat påverka, och en uppföljning av hur klausulerna i samarbetsavtalen fullgjorts;

22.  välkomnar att unionens tredje årsrapport ger mer omfattande information om innehållet i parlamentets årsrapporter om mänskliga rättigheter; betonar emellertid att den fortfarande saknar hänvisningar till uppföljningen av parlamentets ståndpunkter och information om insatser till förmån för mänskliga rättigheter som enskilda medlemsstater gjort; uppmanar på nytt rådet att ge skriftlig respons på parlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter,

Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR)

23.  uttrycker sin oro över att resurserna för EIDHR har minskat 2002 med tanke på att parlamentet högprioriterar denna budgetpost,

24.  uppmanar kommissionen att tillsammans med behörigt utskott och i samband med reformen av förvaltningen av det externa biståndsprogrammet undersöka kommissionens plan för genomförande av EIDHR:s budget och de åtgärder som vidtagits för att åtgärda utestående åtaganden,

25.  uppmanar kommissionen att utarbeta en årligen uppdaterad översyn över de totala utgifterna för gemenskapen, medlemsstaterna och internationella biståndsgivare som stödjer mänskliga rättigheter och demokrati i syfte att förbättra effektiviteten, komplementariteten och samordningen avseende unionens yttre bistånd,

26.  välkomnar programplaneringsdokumentet för EIDHR:s prioriteringar 2002-2004 och ser fram emot omfattande diskussioner om detta strategidokument tillsammans med kommissionen, både med tanke på budgetförfarandet för 2003 och tidsfristen 2004 för rådets förordningar om mänskliga rättigheter och demokratisering,

27.  betonar behovet av konkreta insatser för att utveckla en samstämmig gemenskapspolitik när det gäller det sociala ansvaret för företag, fackliga organisationer och andra aktörer i det civila samhället inom området för yttre relationer; efterlyser därför att man överväger lämpliga åtgärder som en framtida prioritering för EIDHR,

28.  uppmanar kommissionen att i samband med integreringen av de mänskliga rättigheterna och demokratin i EG:s biståndsprogram göra och ta hänsyn till en utvärdering av effekterna av de icke-strukturella åtgärderna, eftersom dessa har stor betydelse i försoningsarbetet efter en väpnad konflikt,

Modernt slaveri

29.  betraktar samtliga former av tvångsarbete för personer i alla åldersgrupper, av båda könen och samtliga raser, t.ex. tvångsprostitution av barn, kvinnor och män, barnarbete under tvång, barnsoldater, slaveriliknande arbetsvillkor på flera kontinenter och förbindelsen till människohandel, som slaveri och därmed som en kränkning av de mänskliga rättigheterna,

30.  är övertygat om att sexuell exploatering av barn, däribland barnpornografi och sexturism som riktar sig mot barn, slavarbete och andra typer av människohandel är en kriminell handling som måste beivras som sådan,

31.  uppmanar medlemsstaterna att i sin strafflag införa straff för sexuella övergrepp mot barn som utförts utanför deras territorium,

32.  uppmanar berörda länder att införa och genomföra förbud mot rekrytering av barn som soldater till väpnade styrkor samt uppmanar medlemsstaterna och samtliga tredje länder att snarast signera och ratificera det frivilliga protokollet till FN:s barnkonvention som sätter åldersgränsen för rekrytering av barn till väpnade styrkor till 18 år; upprepar sin uppmaning till Somalia och Förenta staterna att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter,

33.  fördömer otvetydigt det systematiska, våldsamma bortrövandet av barn under 16 år som av upprorsmän och terrorister tvingas att tjänstgöra som soldater, och sedan ofta sänds ut på självmordsuppdrag, som ett fruktansvärt brott som förtjänar det internationella samfundets omedelbara uppmärksamhet,

34.  uppmanar medlemsstaterna, ansökarländerna och samtliga tredje länder att tillämpa befintliga internationella människorätts- och arbetsnormer och, om de inte redan gjort det, underteckna och ratificera FN:s protokoll om människohandel, som är ett tillägg till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, och ILO:s nya konvention från 1999 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete,

35.  uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en förteckning över produkter som framställts med hjälp av barnarbete och tvångsarbete, inbegripet deras ursprungsländer, och att samarbeta för att få en gemensam hållning inom WTO och ILO i kampen mot barnarbete och tvångsarbete,

36.  erinrar om att handeln med kvinnor ökar, att den förekommer i de flesta delar av världen och att EU:s medlemsstater fungerar som destinationsländer för denna form av människohandel; uppmanar med kraft medlemsstaterna, ansökarländerna samt de tredje länder som fungerar som ursprungs- och transitländer att se till att deras nationella lagstiftning garanterar adekvat skydd, bistånd och rättshjälp till offren för människohandel; uppmanar att sådana åtgärder skall inkluderas i EU:s rambeslut om kampen mot människohandel,

37.  uppmanar medlemsstaterna, ansökarländerna, samt de tredje länder som fungerar som ursprungs- eller transitländer att öka samarbetet och informationsutbytet mellan olika polismyndigheter, rättsinstanser och immigrationsmyndigheter samt mellan nationella och internationella organ för verkställande av lagen (t.ex. Europol och Eurojust), vilka ansvarar för att spåra upp och hindra personer som bedriver människohandel och deras brottsorganisationer,

38.  uppmanar kommissionen och rådet att uppmuntra och stödja regeringar i ursprungsländer i deras insatser för att utarbeta och tillämpa relevant nationell lagstiftning och främja födelseregistrering, så det blir möjligt att fastställa varifrån barn kommer och underlätta återlämnandet av barn som fallit offer för människohandel samt fastställa en åldersgräns för att förhindra rekrytering av barnsoldater,

39.  uppmanar kommissionen att finansiera gemenskapsåtgärder till stöd för internationella kampanjer i syfte att förhindra människohandel och öka medvetenheten om denna fråga bland allmänheten och hos de rättsvårdande myndigheterna i ursprungs- och transitländer, i samarbete med lokala myndigheter och icke-statliga organisationer,

40.  betonar att det moderna slaveriets grundläggande orsaker måste bekämpas, i synnerhet fattigdom, analfabetism, synen på kvinnor samt demografiskt och ekologiskt tryck, genom investeringar i utbildning, tillhandahållande av ekonomiska stimulansåtgärder, åtgärder mot problemet med skuldsättning och klimatförändringar samt genom att de västerländska marknaderna öppnas för produkter från utvecklingsländer,

41.  uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med varandra, tredje länder, FN:s organ och nationella och internationella icke-statliga organisationer i att planera och genomföra handlingsprogram för att undanröja människohandel och andra former av modernt slaveri,

Terrorism och mänskliga rättigheter

42.  erkänner att händelserna den 11 september 2001 har avslöjat nya former av terrorism som inte visar någon som helst hänsyn när det gäller att i stor skala döda oskyldiga människor,

43.  efterlyser ett förtydligande av den föreslagna internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion när det gäller terrordåd genomförda av icke-statliga aktörer,

44.  uppmanar medlemsstaterna att vädja till samtliga medlemsstater i FN, i synnerhet Förenta staterna, om att dessa skall ratificera Romstadgan för inrättande den internationella brottmålsdomstolen, samt anta verksam lagstiftning beträffande en universell jurisdiktion,

45.  uppmanar rådet att utarbeta en konkret handlingsplan som skall antas vid under det spanska ordförandeskapet i syfte att över hela världen främja ratificeringen av eller anslutning till Romstadgan från ett mycket stort antal länders sida samt inrättandet av denna domstol i samarbete med FN:s förberedande kommission för den internationella krigsförbrytartribunalen och värdlandet,

46.  uppmanar Europeiska rådet och medlemsstaterna att fortsätta fördöma brott mot mänskliga rättigheter i världen, inbegripet brott i länder som är allierade i kampen mot terrorism,

47.  uppmanar Europeiska rådet och medlemsstaterna att låta definitionen av terrorism omfatta statlig terrorism,

48.  uppmanar regeringarna att inte använda kampen mot terrorism som en förevändning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i sina egna länder, och understryker att många av världens stater bär ett tungt ansvar för de förtryckningsåtgärder man utövar mot den egna befolkningen med hjälp av reguljära väpnade styrkor,

49.  upprepar uppmaningen till den höge representanten för GUSP att erkänna dem som fängslats i Guantánamo och som påstås tagits till fånga under kriget i Afghanistan som krigsfångar i enlighet med internationell lag; begär att eventuella tvister angående deras ställning skall avgöras av behörig domstol i enlighet med artikel 5 i den tredje Genèvekonventionen,

50.  påpekar att regeringar alltid måste värna om rättssäkerheten även för människor som misstänks för terroristrelaterade brott, och att människor som fått sina tillgångar frysta men hävdar sin oskuld omedelbart måste delges bevis för misstankarna,

51.  uppmanar Förenta staterna att uppfylla sina förpliktelser i enlighet med internationell lagstiftning och garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras för samtliga personer för vilka de har ansvaret, oavsett vilket slags brott de är misstänkta för att ha begått, och insisterar på att varje fånge som är misstänkt för brott, oavsett om det rör sig om krigsfångar eller inte, måste åtalas och erhålla en rättvis rättegång eller frisläppas,

Rekommendationer beträffande övriga frågor som kräver snabbt internationellt agerande

52.  anser att man ingående måste undersöka situationen för de tusentals människor som lever i flyktingläger, avsedda att utgöra en tillfällig lösning, som emellertid kommit att bli permanenta,

53.  uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att förespråka religionsfrihet, och att särskilt beakta religiösa minoriteters rättigheter,

54.  upprepar att utdömande av dödsstraffet på personer under 18 år går stick i stäv mot gängse internationell lag och att internationella människorättsnormer förbjuder tillämpning av dödsstraff för psykiskt sjuka personer; rekommenderar att dödsstraffet avskaffas för personer som lider av förståndshandikapp eller särskilt begränsade mentala funktioner; uppmanar samtliga stater att införa ett moratorium mot avrättningar i syfte att fullständigt avskaffa dödsstraffet; upprepar sin uppmaning till Förenta staterna, Kina, Saudiarabien, Demokratiska republiken Kongo, Iran och andra stater att omedelbart upphöra att verkställa dödsstraff,

55.  fördömer tillämpningen av stenande i enlighet med sharia och samtliga former av förnedrande och grymma straff, i synnerhet på det sätt som detta praktiseras i Iran, i vissa av Nigerias delstater, i Saudiarabien och i Sudan,

56.  uppmanar medlemsstaterna i FN och särskilt Europeiska unionens medlemsstater att underteckna och ratificera ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, tio år efter att den har trätt i kraft,

o
o   o

57.  uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Förenta nationerna, regeringarna i de länder som det hänvisas till i denna resolution samt representationerna för de viktigaste icke-statliga människorättsorganisationerna i EU.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EGT L 120, 8.5.1999, s. 1 och 8. (3) EGT C 65 E, 14.3.2002, s. 336, EGT C 377, 29.12.2000, s. 336, EGT C 98, 9.4.1999, s. 267 och 270, EGT C 20, 20.1.1997, s. 161, EGT C 126, 22.5.1995, s. 15, EGT C 115, 26.4.1993, s. 214, EGT C 267, 14.10.1991, s. 165, EGT C 47, 27.2.1989, s. 61, EGT C 99, 13.4.1987, s. 157, EGT C 343, 31.12.1985, s. 29, EGT C 172, 2.7.1984, s. 36, EGT C 161, 20.6.1983, s. 58. (4) EGT C 65 E, 14.3.2002, s. 350. (5) EGT C 343, 5.12.2001, s. 270. (6) EGT C 377, 29.12.2000, s. 366. (7) EGT C 377, 29.12.2000, s. 376. (8) EGT C 87 E, 11.4.2002, s. 149. (9) EGT C 98, 9.4.1999, s. 267. (10) EGT C 14, 19.1.1998, s. 399. (11) EGT C 14, 19.1.1998, s. 402. (12) EGT C 320, 28.10.1996, s. 261. (13) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 160. (14) EGT L 57, 27.2.2001, s. 5. (15) "Texter antagna under sammanträdet", punkt 15. (16) EGT C 53 E, 28.2.2002, s. 390. (17) EGT C 230, 10.8.2000, s. 1. (18) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.